Vi lyfter våra hjärtan

 

Som mannen och kvinnan i glädje tillsammans

 

På bröllopsdagen ber vi

När nöd och mörker rår

Herre över alla släkten

 

1. Herre över alla släkten,
hör oss, Herre Jesus Krist,
du som känner all vår längtan,
vår förmåga och vår brist.
Ge vårt korta liv i världen
tapper kraft och helig glädje,
evighet i tidens år,
du som bär när allt förgår!

2. Herre, bara du är kärlek,
bara du är evigt god.
Du har gett ditt liv som offer,
du har löst oss med ditt blod.
Lär oss offerhemligheten,
ge vårt hjärta trofastheten.
Du som aldrig svek, o nej,
gör oss alltmer lika dej!

Helt saligt var det bröllopspar

1. Helt saligt var det bröllopspar
som Jesus ville gästa!
Han med sin mor ju bjuden var
och ville deras bästa.
Ja, salig är var bröllopsdag
då Jesus själv sin kärleks lag
får här bland oss befästa.

2. Men aldrig någon dag upprann
med morgonsolen röda
där ingen sorg och motgång kan
oss förorsaka möda.
Så klar ser aldrig himlen ut
att ingen sky och storm till slut
kan hota frukt och gröda.

3. I Kana tog ju vinet slut
och kvar fanns bara vatten.
Ja, så kan glädjen sina ut
och oro fyller natten.
När glädjens portar här slås upp,
i bakhåll står en mörkrets trupp
som vill få kväva skratten.

4. Men när till oss du bjuden är,
o Jesus, får vi luta
oss trygga mot ditt ord som lär 
hur allting väl kan sluta.
Ja, låt vårt vatten bli till vin
med ren och himmelsk glädje i
som vi med dej får njuta.

5. O Jesus, du som hjärtan kan
med kärlek sammanbinda,
ge makan glädje hos sin man
och maken hos sin kvinna.
Hjälp alla dem som glatt och tryggt
har sina löften på dej byggt,
låt nöd och brist försvinna!

6. Ge ära, ljus och goda råd,
ge tusenfaldig lycka,
stärk hem och äktenskap i nåd,
vad världen än må tycka.
Välsigna kärlek, trofasthet,
och led oss till den salighet 
där inget kan oss trycka. 

Gud som allting skapade

1. Gud som allting skapade 
sig till lov och pris, 
skapade man och kvinna 
och satte i paradis,
bjöd dem leva samman 
som ett kött och blod, 
ha sin Gud för ögonen 
och leva i kärlek god. 
Halleluja! Halleluja! Halleluja!

2. Gud som såg att det ej var gott 
att mannen var allen, 
han gjorde honom strax en hjälp 
utav hans sidoben,
gav dem sin välsignelse 
med dessa orden: 
väx nu till och föröka eder 
och uppfyll så jorden!  
Halleluja! Halleluja! Halleluja!

3. Ty skall mannen övergiva 
fader och moder, 
och när sin hustru bliva, 
som Gud honom tillfogar, 
både i nöd och gamman 
efter Guds vilja. 
Det Gud fogar samman 
må ingen här åtskilja.  
Halleluja! Halleluja! Halleluja!

4. Bedjom nu så innerlig 
för detta hjonepar, 
att Gud är deras beskärmare 
både nätter och dar, 
så att de må undfly 
djävulens falska list, 
och få en evig glädje 
med Herren Jesus Krist! 
Halleluja! Halleluja! Halleluja!

Man och kvinna, Gud till pris

1. Man och kvinna, Gud till pris,
danats skönt och rikt.
Gud har ock i paradis
själv dem sammanvigt.
Med den store Guden
var allt himlens hov,
Gud tillredde bruden
när brudgummen sov.
Herren vare lov!
Herren vare lov!
Herren vare lov!

2. Stora bröllop finns ett par,
ett där Gud var präst
och det andra där han var
själv en synlig gäst.
Nytt han allt kan dana,
här finns stort bevis:
äktenskap i Kana
blir nytt paradis!
Herren vare pris!
Herren vare pris!
Herren vare pris!

3. Paradis det heta skall
där vår Herre är,
äktenskapets höga kall
Gud bekräftar här.
Hör du som förnedrar
det med hån och lack:
när Gud ståndet hedrar
ler det åt ditt snack.
Herren vare tack!
Herren vare tack!
Herren vare tack!

4. Ni som ingår hjonelag
så som det bör ske,
och er på er hedersdag
hedrade vill se,
den som danat bruden
först av alla bjud!
När han här blev bjuden,
höjdes man och brud.
Lovad vare Gud!
Lovad vare Gud!
Lovad vare Gud!

5. Frukta ej för brist och nöd.
Om han gästar här
skall du finna överflöd
fast du fattig är.
Spön skall bära mandlar,
skyn skall regna mann´,
vann till vin förvandlar
Gud som konsten kan.
Lovad vare han!
Lovad vare han!
Lovad vare han!

6. Om sin stund låt Gud få rå,
under väntans tid
vad han säger, gör just så,
bida, bed och lid.
Han vill allt uträtta,
sörj din sorg ihjäl.
Slutet blir dock detta:
Gud har allt gjort väl!
Lova Gud, min själ!
Lova Gud, min själ!
Lova Gud, min själ!

7. Den som allt av intet gjort
kan ock starkt av svagt
och av litet göra stort
och av krokigt rakt.
Gud som ser och känner
vårt behov och brist,
skall för sina vänner
spara bäst till sist.
Gud ske lov så visst!
Gud ske lov så visst!
Gud ske lov så visst!

8. Då blir ock Guds härlighet
på oss uppenbar,
att han kan och vill och vet
vad han lovat har.
I hans rätta timma
ser vi klara fjät
och en härlig strimma
av Guds majestät.
Gud ske lov för det!
Gud ske lov för det!
Gud ske lov för det!

9. Tacksamhet oss Herren lär,
som så väl ger akt
på att mänskosläktet här
hålles än vid makt.
Må nu gamla, unga,
kvinnor liksom män,
var och en få sjunga
om sin äkta vän:
Gud ske lov för den!
Gud ske lov för den!
Gud ske lov för den!

10. Den för slikt ej tacka kan,
kvinna eller karl,
tacke då att hon och han
kom av mor och far!
Sök du först Guds rike
och vår Herre bed
giva dig din like
eller dock sin fred.
Ära Gud därmed!
Ära Gud därmed!
Ära Gud därmed!

11. Allt vad jämnt och udda är,
par och inte par,
allt vad nånsin maka här
har och inte har:
Älska den tillbaka
som har makar kär
och dock utan maka,
utan like är!
Lova honom här!
Lova honom här!
Lova honom här!

12. Ja, vår Gud, dig tacke folk,
folken tacke dig,
deras tunga, hjärtats tolk,
ständigt röre sig,
love dig med gamman
för vad du befallt,
mänskors barn tillsamman
tusen-, tusenfalt
prise dig för allt,
prise dig för allt,
prise dig för allt!

Är jag ej rik av gyllne stycken

1. Är jag ej rik av gyllne stycken,
ja, har jag inga skatter här,
mej himlen givit nåd så mycken
och glädje ännu till mej bär.
Det är ett gästabud var dag:
det äkta ståndet prisar jag.

2. Naturen vill jag glad bejaka,
att leva ensam ängsligt är.
Den minsta fågel har en maka
som den kan hålla hjärtligt kär.
Ja, allt som liv och anda har
vill prisa det att bilda par.

3. Om sorgemolnen hit än driver,
och ingenting jag mer förstår,
en gång dem solen sönderriver,
när Gud så vill det övergår.
Och under tiden än hans nåd
för liv och äktenskap vet råd.

4. Solblomma röd av kärleksminne, 
sig skickar efter solen sin; 
så också jag med vördsamt sinne
ska gå tillhanda vännen min.
Gott hjärtelag är ju det band,
som håller samman hem och land.

5. Vad lust att le när kärlek driver
och den som rår vill tjäna väl,
när två blir ett i älskogsiver
så innerligt till kropp och själ!
En blir den andras högra hand,
o himmelsljuva kärleksband!