Sköna sommar

Friluftsgudstjänsten

   

1. Ett gemensamt sommarmöte i Guds fria natur,

bland blommor och fåglar och fyrfota djur,

det visar på kraften av vår Mästares hand,

tack, Herre, för att vi får bo i Sveriges land.

2. Nu sången skall ljuda från strupar så stark,

långt bortom våra skogar på myr och på mark.

Välsignade vare de som lyssnar därtill,

deras vänner och kamrater vi vara vill.

3. Vi tackar dig, Gud, för en underbar natur,

för fåglar och blommor och fyrfota djur.

Gud, hjälp oss att dem i vår levnad bevara,

håll din hand i vår hand och vår bön besvara. 

Den gode Herden går här fram

Alt melodiform:

1. Den gode Herden går här fram.
Av spridda får och späda lamm
han sej en hjord församla vill,
som hör hans himmelrike till.

2. Saktmodig, mild och utan skuld
han ej med silver eller guld,
men med sin lydnad och sin död
oss återlöst från evig nöd.

3. Hans kyrka, i sitt frö så späd,
skall växa till ett skuggrikt träd,
som sina grenar sträcker ut
kring jordens rund till tidens slut.

4. Likt sommarregnets ljuva fall
hans ord all världen glädja skall
och bära frukt till evig tid
i sanning, helgelse och frid.

5. Och himmel skall förgås och jord,
men aldrig någonsin hans ord.
Hans namn på skilda tungors ljud
skall vara Frälsare och Gud.

*6. Högtlovad vare Herrens nåd,
hans makt, hans underbara råd,
högtlovad i all evighet
den Eviges barmhärtighet!

Den skördetid nu kommer (Sensommarpsalm)

1. Den skördetid nu kommer,

som före hösten går,

för ännu är det sommar,

då lust och glädje rår.

Ja, än kan solen värma

och frukten smakar sött,

en skatt får vi oss närma

av bär i blått och rött.

2. De fagra kantareller,

Karl Johans ädla svamp,

som Gud vid stigen ställer,

ger hopp i livets kamp!

Ja, ätlig sopp och riska

och milda kremlors rad,

gör våra kroppar friska

och själen varm och glad!

3. Tack, Herre, för de gåvor

du denna sommar gav!

Låt aftonsolens lågor

nu smycka land och hav,

tills mörkrets väv sej sänker

och löftets stjärnor tänds:

du ännu på oss tänker,

ditt ord oss ännu sänds.

Frukt-, bär- och svamptid kommer (Sensommarpsalmen)

SENSOMMARPSALMEN

1. Frukt-, bär- och svamptid kommer

med lust och glädje stor,

för ännu är det sommar

fast vi i Norden bor.

Ja, än kan solen värma

och frukten smakar sött,

en skatt får vi oss närma

när lingon lyser rött.

2. De fagra kantareller,

Karl Johans ädla svamp,

som Gud vid stigen ställer,

ger hopp i livets kamp!

Ja, sopp, trumpet och riska

och milda kremlors rad,

gör våra kroppar friska

och själen varm och glad!

3. Tack, Herre, för de gåvor

du denna sommar gav!

Låt aftonsolens lågor

nu smycka land och hav,

tills mörkrets väv sej sänker

och löftets stjärnor tänds:

du ännu på oss tänker,

ditt ord oss ännu sänds. 

Över berg och dal

Text och musik: Tore Littmarck

På dej, o Herre käre

1. På dej, o Herre käre
jag alltid förlitar mej.
Du dina vägar mej läre,
av hjärtat det beder jag dej.

2. Efter din vilja att vandra,
hjälp mej, o Herre god,
till rätta fäderneslandet,
där evigt själv du bor.

3. Ditt ord för mina fötter
en brinnande lykta är,
om både dagen och natten
din ängel vare mej när.

4. Styr du mitt hus, min vårdnad
allt efter din vilja god,
och dem som du har förordnat
giv därtill förstånd och mod.

5. Må du oss alla bevara,
omhägna vårt folk och vårt land.
Led gudstjänsten rena och klara
och allt vårt verk med din hand.

6. Allt det som jorden kan bära,
löv, gräs och örter och djur,
det ger dej, vår Skapare, ära,
allt efter sin egen natur.

7. När vintern är framliden,
som är så kall och kal,
tillstundar sommaren blida,
med örter i tusendetal.

8. Vintern den månde betyda
den sorg som människan bär,
men sommaren den blida
den glädje i himmelen är.

9. Så må vi nu besinna
att Gud håller människan kär,
att vi det goda skall finna
när korset vi uthålligt bär.

10. Vi skall då evigt förbliva
hos Kristus, vår Frälserman
uti det tillkommande livet,
ja, därtill hjälpe oss han!

När dagen fylls av fågelsång

Text: Frank Kærgaard, sv övers Jan Arvid Hellström

Musik: Jan-Olof Kulander

Min Gud, jag är lycklig och glad

1. Min Gud, jag är lycklig och glad
när jag vaknar och solen går opp.
Tusen tack för sommar och bad
och min starka och växande kropp.

2. Tusen tack för luft som är ren
och för hjärtat som pumpar mitt blod.
Tusen tack för armar och ben,
Herre, tack för att du är så god!

Text: Margareta Melin, publ. med tillstånd
Musik: Lars Åke Lundberg

De blomster som i marken bor

Nu är det härligt att leva

Höga, tysta skogen

1. Höga, tysta skogen
står där nu så grön,
allvarsam och trogen.
Sommarhimlen skön
högt däröver sträcker
tempeltak så blått,
över jorden räcker
det ju gott!

2. Källan sakta porlar,
fågeln drillar slår,
bäckens bölja sorlar,
glad och fri jag står,
blickar med förväntan
in i skogen skön,
och mitt hjärtas längtan
blir en bön:

3. Käre, höge Fader,
se till barnet ner!
O, jag blir så glad när
dina verk jag ser!
Dina kära händer
skapat allting så,
du mej hälsning sänder
i vart strå.

4. Himmelen den höga,
den har du till stol,
vänligt ler ditt öga
i din klara sol,
ljuset ut sej breder
till din fotapall
och i andakt beder
jorden all.

5. Komme snart ditt rike!
Kom, min Herre Krist!
Synd och fruktan vike
för din frid till sist.
Låt din helga vilja
av mej nu bli gjord,
ingenting mej skilja
från ditt ord.

6. Öppna själ och sinne,
kom och fyll mitt bröst,
stanna kvar därinne,
du mitt liv, min tröst,
då ska jag få fara
sist till dej i frid
och hos dej få vara
evig tid.

Vi tackar, Herre, för det skimmer

1. Vi tackar, Herre, för det skimmer
som gjuts kring väna ängars blomst.
En sommardag vår själ förnimmer
ditt ljusa rikes återkomst.

2. Vår bygd i sol och sunnan blommar
med vita nätters härlighet,
och fylld av doft och rikedomar
är varje fattig lid och vret. 

3. Var när oss, Herre, dessa stunder
och oss den stora nåden giv
att skåda mer av dina under,
tills du blir livet i vårt liv. 

4. När solen sedan vänder åter
och dagen långsamt kortas av,
en vila du oss finna låter 
i dig, som också hösten gav.

5. Du gav oss, Herre, detta rike,
du gav ett jordiskt paradis!
Din kärlek känner ej sin like,
dig vare ära, lov och pris! 

Text: Tore Nilsson (1919-1998), ngt bearb., publ. med tillstånd

Välsignade dag

1. Välsignade dag
och lustfyllda lag! 
Vi njuter den tid 
då eviga solen 
är jorden så blid 
att plantor kan få 
runt iskalla polen 
så grönskande stå! 

2. Vi gläds också åt 
den härliga låt, 
allt skönt tidsfördriv 
av fåglarnas kvitter, 
ack, lustiga liv! 
och allt som så väl 
i vattnena spritter 
upplivar vår själ. 

3. Se ängar och fält 
som Skaparn dem ställt! 
Du saliga folk, 
se skogen och gräsen, 
de är ju hans tolk. 
Han allting har gjort, 
beskåda hans väsen 
i litet och stort. 

4. Om den lovar Gud 
som inte har ljud, 
som tala ej kan, 
vad gör då ej bruden 
som älskar sin man? 
Lovsjunge nu den 
till bröllops är bjuden 
sin käraste vän: 

5. För kärlekens flod, 
din pina, ditt blod, 
din ångest och nöd, 
din avlelse, födsel, 
din marter och död, 
för nådens bevis, 
för solsken och skötsel, 
dej, Jesus, ske pris! 

Kom ljuva ro och sommarnöje

1. Kom, ljuva ro och sommarnöje,

du härlighetens förebild!

Den tid på denna jord vi dröjer

förljuvar du och gör så mild.

Då sjunger Andens näktergal

i Sarons täcka blomsterdal.

2. Välkommen hit, du Sions konung

och herde god för dina lamm,

som smord med olja, rik på honung

för hela världen träder fram,

ger ljuvlig skugga långt ifrån,

som cedrarna på Libanon.

3. Du är en evig hälsokälla

av nåd och liv, av must och märg,

som aldrig slutar övervälla

de dinas boning, Sions berg.

Du är en outöslig brunn

för varje själ och törstig mun.

4. Vem är då krank och inte dricker,

vem är som hör och ej ger akt?

Vem har en själ och märker icke

vad Herren, Herren själv har sagt:

att han till oss har gott behag,

att nu är salighetens dag!

5. Nu är en sol för oss uppgången,

och vi fått höra nådens röst.

Vår fiende är evigt fången,

var mänskosjäl är återlöst.

Vi i förbund med Herren står,

och ännu varar nådens år!

6. Ni blommor som bekläder jorden,

ni örter utav tusen slag,

du fågelsvärm som kvittrar orden

på vår och eder Konungs dag,

ni träd och fiskars menighet

och allt vad jorden nämna vet,

7. ni stora hav och branta floder,

ni bäckar klara som kristall,

ni hårda berg och marmorstoder,

er enda syssla vara skall

att tala om en evig hand

som råder över alla land.

8. Min hör ni, frälsta mänskosjälar:

när träd och djur blir glädjens tolk,

skall vi som varit dödens trälar

och nu av nåd är Herrens folk

stå stummare än stock och sten?

Nej, stäm nu in här var och en:

*9. Halleluja av hela jorden,

halleluja av den som tror,

halleluja av helgons orden,

halleluja av änglakor,

halleluja av gammal, ung,

halleluja för Sions Kung!

Naturen åter träder

Alt. koral:



1. Naturen åter träder
förnyad fram i högtidsskrud.
Allt av din nåd sej gläder,
du världens Skapare och Gud.
Av solens milda strålar
förlängs nu glädjens dag,
och blommans knopp du målar
med färger och behag.
Du fröjdar alla väsen
med nyfödd nåd, o Gud,
din dagg på låga gräsen
är ymnighetens förebud.

2. Dej, milde Fader, ärar
allt vad du liv och anda gett:
dej prisar luftens härar
som din försyn ett bord berett,
dej prisar regnets droppar
och vindens ljuva fläkt
och fruktens späda knoppar
och trädets rika dräkt
och havets vilda vågor
och bäckens lena fall
och blixtens klara lågor
och åskans dunder, fart och knall.

3. Till dej naturen sänder,
o Skapare, sin högtidssång.
Dej prisar flodens stränder,
dig prisar källans friska språng.
De stjärnbeströdda himlar
och djup som döljer sej,
allt vad i böljan vimlar,
allt, Fader, prisar dej,
och allt vad ljuset gläder
och allt vad jorden bär
till dej med lovsång träder
och vittne om din godhet är. 

Den sommarklädda fjärilen

1. Den sommarklädda fjärilen
har flugit ur Guds hand.
Han gav den gyllne ringar
och röda purpurband.

2. Han lärde den att flyga högt,
ja, högre än jag är.
Som fågeln har den vingar,
men inga dun den klär.

3. Och världens mäktigaste män
med påbud och förbud
kan inte skapa fjärilar,
nej, det kan bara Gud.

Vi tackar dej, vår Fader kär

1. Vi tackar dej, vår Fader kär,
för sommarns sköna dar,
då allting om dej vittne bär,
som liv och anda har.
De tusen, tusen fåglars sång,
de sköna blommors skrud
och ängens grönska, bäckens språng
lovsjunger dej, o Gud.

2. Och skog och sjö i solens sken,
så sköna jag dem ser!
Där glittrar varje blad på gren
och varje våg där ler.
Min tanke då mej gärna bär
bort till ett fjärran land,
där det en evig sommar är
på Jordans andra strand.

3. När jordisk fägring, jordiskt ljus
vårt öga gläder så,
hur blir oss ej i fridens hus,
vårt rätta hemland då,
där livets träd vid livets älv
beständigt gröna står,
där solen är vår Herre själv,
som aldrig från oss går!

Vi tackar, Herre, för det skimmer

1. Vi tackar, Herre, för det skimmer
som gjuts kring väna ängders blomst.
En sommardag vår själ förnimmer
ditt ljusa rikes återkomst.

2. Vår bygd i sol och sunnan blommar
med vita nätters härlighet.
Och fylld av doft och rikedomar
är varje fattig lid och vret.

3. Var när oss, Herre, dessa stunder
och oss den stora nåden giv
att skåda mer av dina under
tills du blir livet i vårt liv.

4. När solen sedan vänder åter
och dagen långsamt kortas av,
en vila du oss finna låter
i dig som också hösten gav.

5. Du gav oss, Herre, detta rike,
du gav ett jordiskt paradis!
Din kärlek känner ej sin like,
dig vare evigt lov och pris!

Havens hav är nådens hav

Alt. svensk koral:



1. Havens hav är nådens hav, 
över grus och gräs och grav 
svallar vindens mjuka brus, 
väller sommarns varma ljus. 

2. Herrens hav är kring vår ort. 
Här har himmelen sin port. 
Boken öppnas, livets älv, 
solen som är Kristus själv. 

3. Släcks en gång vår sommar ut, 
nådens hav har inget slut. 
På dess strand i himlens land 
samlas vi av Herrens hand.