Du morgonstjärna, mild och ren

EN ANDLIG BRUDVISA OM DEN TROENDE SJÄLENS FÖRENING MED KRISTUS, SIN HIMMELSKE BRUDGUM

1. Du morgonstjärna, mild och ren, 

Guds nåds och sannings klara sken 

som glans åt jorden givit! 

Du Davids son av Jakobs hus, 

mitt hjärtas fröjd, mitt ögas ljus, 

min kärlek har du blivit! 

Ärlig, 

härlig

och begärlig, 

oumbärlig,

utan like, 

ge mej glädjen i ditt rike! 

2. Du pärla skön som gör mej rik, 

Marias son, Gud Fader lik, 

min Frälsare, min Konung! 

Välkommen i mitt hjärterum, 

din kärleks evangelium

är ljuvligt bröd med honung!

Rör mej,

hör mej!

Hosianna!

Himmelskt manna

är ju orden 

som du talar här på jorden. 

3. Nu i mitt hjärta lys och skin, 

du klara jaspis och rubin, 

med all din kärlek blida. 

Ja, låt mej känna att jag är 

en lem i din församling kär,

en vingren i din sida.

Saften,
kraften,
blad som grönskar
jag mej önskar,
frukt att bära.

Jag vill evigt bli dej nära.

4. Pris vare Gud, som ser mej nu 

när dina milda ögon du

så vänligt mot mej vänder.

O Jesus Krist, din kropp, ditt blod,

ditt ord, ditt liv, din Ande god,

ny låga i mej tänder.

Dra mej,

ta mej

in i famnen,

trygga hamnen

dit jag ilar

och i dina armar vilar.

5. Det är min största fröjd och ro

att den som är mitt A och O

och mej sin Ande sänder,

ska föra mej till paradis,

där jag av glädje till hans pris

ska klappa mina händer.

Amen,

amen,

du min krona,

mej förskona

från att mista

dej, mitt första och mitt sista. 

Eja, mitt hjärta, hur innerlig är fröjden

EN SKÖN ANDLIG VISA OM ALLA TROENDE GUDS BARNS GLÄDJE I DET EVIGA LIVET 

1. Eja, mitt hjärta, hur innerlig 
är fröjden,
vad lust och glädje förunnas mig
av höjden, 
då jag betänker, 
att dödens länker 
har Kristus brutit och livet skänker 
med nåden! 

2. Lustfylld och glad jag min Herre Krist 
tillbeder, 
som mig min salighets krona visst 
bereder. 
Han nåd mig giver 
och trofast bliver; 
all nöd han fjärran ifrån mig driver 
för evigt. 

3. Liksom en fågel vid ljusan dag 
sig gläder, 
så av Guds härlighet fröjdas jag 
och kväder: 
Ditt folk dig äre, 
o Jesu käre, 
och alla konungar dig hembäre 
sin hyllning. 

4. Eja, mitt hjärta med hugnad stor 
sig höjer. 
Mig så den fröjd, som i himlen bor, 
förnöjer, 
att vad må hända, 
vad Gud må sända, 
jag klagar icke, ty allt skall lända 
till glädje. 

5. All tid mig världens fåfänglighet 
påminner 
om hur dess glädje, förrän man vet, 
försvinner.
Med tröst jag minnes, 
var livet finnes, 
som av förgängelsen aldrig hinnes: 
därovan. 

6. Nu all min lit jag till Jesus Krist 
vill sätta. 
I trons förbidan jag väntar visst 
med rätta, 
att mitt elände 
skall få god ände 
och jag få glömma all nöd jag kände 
i tiden. 

7. Då synden gör mig ett sorgfullt mod 
och kränker, 
i tron på Frälsarens dyra blod 
jag tänker: 
Det kan allena 
från synden rena 
och hjärtats sår som en balsam lena, 
så ljuvligt. 

8. Ej mer mig dödens och satans makt 
skall fälla. 
Hans dom, som båda har nederlagt, 
skall gälla. 
När jag insomnar, 
han mig omfamnar, 
av honom buren jag säkert hamnar 
i friden. 

9. Så skall jag klarare då än gull, 
än solen 
få skina, salig och fröjdefull, 
vid stolen. 
Den gode Guden 
mig skänker skruden, 
som han har lovat att giva bruden, 
den kära. 

10. Där får klart skinande silke jag 
till kläder, 
då fram för Jesus på ärans dag 
jag träder. 
Han skall mig smycka 
med högsta lycka. 
Den fröjden ingen skall från mig rycka, 
det vet jag. 

11. Av idel guld alla gator där 
skall vara, 
av ädelsten alla murar är 
så klara. 
Där efter striden 
i djupa friden 
vid änglasången ej lång blir tiden, 
för glädje. 

12. Tänk hur oändlig den högtidsfröjd 
då bliver, 
som fridens Furste i himlens höjd 
mig giver, 
där Jesu vänner 
med palm i händer 
lovsjunga Lammet, som noga känner 
de sina. 

13. Eja, jag fröjdas, att mot den dag 
det lider, 
då allt skall komma så väl i lag 
omsider. 
Min Jesus vände 
allt mitt elände 
i fröjd och salighet utan ände,
jag beder.

14. Rätt håll mig redo, o Jesus Krist, 
att vänta 
din uppenbarelse, när du sist 
vill hämta 
från jämmerdalen 
och jordekvalen 
din brud till eviga bröllopssalen. 
Ja amen.

Jesus, styr du mina tankar

Alt. koral:



Jesus, styr du mina tankar,
Jesus, låt mej leva så
var jag än i världen vankar
att du där med mej kan gå.
Låt mej leva mina dagar
till din ära, andras gagn,
och så dö när dej behagar
i ditt kära Frälsarnamn.

Herre, förbarma dej över oss (Kyrie)

Julserien:


Fasteserien:



Påskserien:



Allmänna serien:


Herre, förbarma dej över oss. (://)
Kriste, förbarma dej över oss. (://)
Herre, förbarma dej över oss. (://)

O Guds Lamm, som borttager världens synder

//: O Guds Lamm,
som borttager världens synder,
förbarma dej över oss ://
O Guds Lamm,
som borttager världens synder,
giv oss din frid.

Ta hand om mitt hjärta

Alt. koral:




1. Ta hand om mitt hjärta, min Frälsare kär, du allena
kan skapa det nytt och förändra och grundligen rena.
Ja, hjälp mej, så världen
och synden och flärden
ej tar mej till fånga, tills yttersta färden
är inne!

2. Bevara mej du ifrån frestarens hemliga snara,
och om i min bättring du finner att svek skulle vara,
så visa mej detta
och hjälp mej tillrätta:
till dej jag min lit och förtröstan vill sätta
för evigt.


3. Jag vet att jag inte är värd att till himlen få komma
och stå inför tronen och sjunga med alla de fromma.
Dock upplivas modet
av dyrbara blodet:
Allt, allt är fullkomnat! Hjälp, Jesus, mej tro det
till änden!

4. Ditt blodiga kors och din sargade kropp och din sveda
förklara mej så, att jag rätt må vid synden få leda!
Ja, hjälp mej den döda,
och låt för din möda
mitt hjärta av kärlek till dej liksom flöda
beständigt!

5. Till slut, o min Jesus, av hela mitt hjärta jag beder:
fullborda ditt verk, så för himlen du själv mej bereder!
Än är jag i tiden,
så hjälp mej i striden!
En dag skall dock komma, då jag får i friden
dej lova!

(Abela Maria Gullbransson, 1775-1822) 

Vi nu begraver denna kropp

1. Vi nu begraver denna kropp,
men detta är vårt fasta hopp:
att den en dag till liv uppstår
och oförgänglig styrka får.

2. Den i Guds hand av jord är gjord,
i jord den åter blir till jord,
men ska blir rest ur bädd så brun 
vid ängelns röst och Guds basun.

3. I Gud har själen redan ro,
i Gud vars nåd vi här får tro,
och som från all vår synd och brist
oss återlöst i Jesus Krist. 

4. Så lämnar vi i gravens bo
det korn som sist till skörd ska gro
och ber på väg till hem och hus
att Gud ger också oss sitt ljus.

5. Ja, hjälp oss, Jesus, du vår tröst,
som med ditt blod så dyrt oss löst
från satans makt och evig nöd!
Dej vill vi prisa till vår död. 

Så vila i välsignelse

Vid en trogen pastors eller biskops begravning:

1. Så vila i välsignelse,
du gode, trogne tjänare!
Gå i din Herres glädje in
och lönen för din möda finn!

2. Kring nejden hörs nu gråt och sorg,
stor klagan går från Sions borg,
ty du är borta, du som var
för oss en herde, vän och far.

3. Du förde fram Guds rena ord
och födde troget Kristi hjord.
Med lära och med leverne
du himlens väg oss visade.

4. Vi må i kärlek innerlig
till ljusets land gå samma stig
och lära våra barn den tro
som dej och oss har givit ro.

5. Så far i frid, du fridens man,
farväl, du trogne Jonatan!
Gå i din Herres glädje in
och lönen för din möda finn!

6. Om aftonen är pust och gråt,
då vänner måste skiljas åt.
Men Gud en bättre morgon ger,
då ingen gråt ska vara mer. 

Jesus är mitt liv, min hälsa

1. Jesus är mitt liv, min hälsa, 
Jesus är min nådastol. 
Ja, han är min sköld och sol,
han, den enda som kan frälsa 
när i tro jag hjälp begär. 
Jesus allt mitt goda är. 

2. Utan Jesus jag fördärvas. 
Utan kraften av hans nåd 
vet jag inte hjälp och råd. 
Men med Jesus liv jag ärver, 
vinner frälsningen som bär. 
Allt mitt goda Jesus är. 

3. Har jag Jesus i mitt hjärta, 
se, då har jag all den fröjd 
som för evigt gör mej nöjd. 
Trygg jag går mot dödens smärta,
om blott Jesus är mej när 
och mitt högsta goda är. 

4. Dej, min Jesus, högst jag skattar 
och på dej jag litar visst, 
du mitt skydd mot ondskans list. 
Glad i tro din hand jag fattar, 
du som mina synder bär 
och mitt högsta goda är.

5. Jesus, hjärtats glädjekälla, 
du som genom tron är min, 
i ditt blod är jag ock din. 
Inget ont ska mer mej fälla 
eller skilja från dej här. 
Jesus, du mitt goda är. 

6. Din, min Jesus, vill jag vara, 
alltid här och evigt där. 
Mer än allt är du mej kär. 
Döden blir ej någon fara, 
inget mer jag fruktar här, 
då mitt goda Jesus är. 

7. Jesus är mitt allt i alla. 
Jesus bor nu i min själ. 
Jesus gör mej alltid väl. 
Jesus, låt mej aldrig falla. 
Jesus jag i hjärtat bär. 
Jesus allt mitt goda är.

Förstode du Guds gåva

1. Förstode du Guds gåva
och vem som kallar dej,
som bjuder livets vatten
och säger: "kom till mej",
då skulle du be honom
att släcka all din törst,
du skulle börja söka
hans rätt, hans rike först.

2. Så hör att Gud i Kristus
försonat oss med sej!
Vi ber å Kristi vägnar:
låt nu försona dej!
Med evig kärlek älskar
oss Gud och sviker ej,
han ber dej om ditt hjärta,
och du kan svara nej.

3. Men om du nu förhärdar
ditt hjärta år från år
och utan ände vandrar
den väg du gått och går,
det du dej menar äga
kan mistas även det,
och du kan gå förlorad
trots allt du hört och vet.

Välsignat vare Jesu namn

1. Välsignat vare Jesu namn,
vår Gud till pris och ära,
det ger oss skydd och säker hamn,
där vi är Herren nära.
Betryckta här i världen
vi i hans namn vår styrka har
och rätt att kalla Gud vår Far.
Hans Ande leder färden.

2. I himlen, liksom på vår jord,
ska alla knän sej böja
och Jesu namn och Herrens ord
all ondska undanröja.
Ej annat namn är givet,
som frid och salighet kan ge,
än det han bär, vår Frälsare.
Så är det sagt och skrivet.

3. I Jesu namn en kristen kan
all mörkrets makt förskräcka.
Den nåd som han hos Jesus fann
ska hela livet räcka.
Det namnet ska beskära
de sorgsna tröst, de sjuka ro,
det ned i själva dödens bo
ska livets budskap bära.

4. Vår Gud har lovat salighet
åt alla Jesu vänner
som Herrens namn med trofasthet
åkallar och bekänner.
När domsbasunen ljuder
i Jesu namn de lugna går
inför hans tron, och trygga står
när Gud till domen bjuder.

5. Stå upp, min själ, att Jesu namn
med helig andakt prisa!
Se, öppnad är för dej hans famn,
han vill dej kärlek visa.
Hans ord får du som gåva,
hans stora namn är Frälsare
och syndares Förlossare.
Det må vi evigt lova! 

En gång vår jord den hedern haft

Alt. koral:


1. En gång vår jord den hedern haft
att bära Gudasonen,
som prunkar i allsmäktig kraft
på höga himlatronen.
En tid förutan like,
då jorden som förbannad var
i hela trettitre år bar
Gud själv från himlens rike!

2. Det mänskors lott i livet är
att vara vandringsvänner,
ja, främlingar och gäster här,
som Abraham bekänner. 
Men först och främst besinna:
den över allt Välsignade
som färdkarl här sej visade,
det bör vi oss påminna.

3. För att välsigna denna jord,
på vilken vi får vandra,
så färdas han, som är Guds ord,
en pilgrim som vi andra.
Förstummas, jordens makter!
Det obeskrivlig ära är
att själve Gud har vandrat här
i våra låga trakter.

4. Än såg man honom i en stad,
och än i stilla byar.
Han än på öppna fältet bad,
än högt bland berg och skyar.
I båt man honom finner,
han var till sjöss, han var till lands.
Ack, vill du, kära själ, bli hans,
du gränslöst mycket vinner!

5. Man råkade vår store Gud
på gator och på vägar.
Han gick till folk på givet bud,
som andra mänskor plägar.
Han allehanda kranka
i tre år mottog mest var dag,
ja, Jesu hjärtas ömhetsdrag
går över mina tankar!

6. Men när han kunde blivit kvar
och haft sin ro odelat
i skötet hos sin Himlafar,
där intet honom felat,
vad skulle han på jorden?
I himlen mådde han ju väl,
men på vår jord blev han en träl.
Förklara mej de orden!

7. Jo, kära själ, det var för dej
och dina arma bröder!
För oss som här förirrat sej
han vandrar, lider, blöder.
Det ger oss kraft på färden
att tänka på den vandraren,
som banat väg till himmelen
för oss och hela världen.

Jesus älskar mej, jag vet

1. Jesus älskar mej, jag vet,
för min bibel säger det.
Himmelriket hör mej till,
han mej än välsigna vill.
Ja, Jesus älskar mej,
ja, Jesus älskar mej,
ja, Jesus älskar mej,
för bibeln säger så.

2. Jesus älskar mej, han tog
all min skuld och för mej dog.
Han från synden gör mej fri,
himlen får jag leva i.
Ja, Jesus älskar mej,
ja, Jesus älskar mej,
ja, Jesus älskar mej,
för bibeln säger så.

3. Jesus älskar mej och går
vid min sida alla år.
Han ett evigt hem mej ger,
där en dag jag honom ser.
Ja, Jesus älskar mej,
ja, Jesus älskar mej,
ja, Jesus älskar mej,
för bibeln säger så.

Var jag går i skogar, berg och dalar

1. Var jag går, i skogar, berg och dalar
följer mej en vän, jag hör hans röst.
Väl osynlig är han, men han talar,
talar stundom varning, stundom tröst.
Det är Herden god - väl var han döder,
men han lever i all evighet.
//: Sina får han följer, vårdar, föder
med osäglig trofasthet ://

2. Allt vad vi för evigt kan behöva,
allt jag saknar har jag i min vän.
Allt som här mitt hjärta kan bedröva
känner han och tröstar mej igen.
Visst försvinner ofta vännen kära,
men han sade själv: en liten tid,
//: sen en tid igen, och jag är nära,
då blir åter fröjd och frid ://

Res nu, mänskor, era kroppar

Alt. koral:


1. Res nu, mänskor, era kroppar,
solen redan mot er ler!
Tänk att ni på bergens toppar
Herrens nådestrålar ser,
som ert hjärta ska upplysa,
själens dunkel hålla kort,
nattens onda andar visa
ut i helvetsmörkret bort.

2. Jesus, håll oss, unga, gamla,
vid ditt näringsrika ord,
så vi dag för dag vill samla
minsta smula från ditt bord.
Trösta, rusta och bevara
med din Ande god och stark.
Ont begär och satans snara
håll från helig vingårdsmark.

3. Låt din åsyns blida strålar
skina på din kyrka ned,
ge vårt land i fulla skålar
lycka, liv och salighet.
Lär oss barnsligt med dej tala,
två oss rena i ditt blod,
och när livets sol ska dala,
gör då dödens timme god! 

Var stilla du rastlösa hjärta

Alt. melodi:




1. Var stilla, du rastlösa hjärta,
som plågar dej själv på din stig
med onödig oro och smärta,
var stilla för Herren och tig!

2. Han själv har ju lovat att leda
de sina den väg de ej vet
och väg genom öknen bereda
och sörja för det och för det.

3. Och om du har råkat att fela
och nu ser med smärta därpå,
han själv vill ju bristerna hela,
o säg mej, det kan han väl få?

4. Och om i en snara du råkat
och utväg ur den inte ser,
och hur du än med den har bråkat
du blivit blott insnärjd alltmer,

5. bekymmersamt kanske du skådar
mot framtiden, hur det ska gå,
blott strider och oro den bådar,
Guds vägar du ej kan förstå.

6. Min vän, ta nu en dag i sänder,
ej månader, vintrar och år,
och lämna sen allt i hans händer,
det där som du inte förstår.

7. Din dag som din kraft ska ju vara,
du nåd för var prövning ska få.
I striden ska han dej bevara,
och vem kan väl skada dej då?

8. Snart fria från synder och smärta
och kvitt alla bojor och band,
samt kvitt vårt fördärvade hjärta
vi står på den himmelska strand.

Kom, utgjut din Ande, o Jesus Krist

1. Kom, utgjut din Ande, o Jesus Krist! 
Låt ordet oss väcka och kalla. 
I världen så många sin tro har mist, 
du ensam kan rädda oss alla. 

2. Vi ber dej om bättringens sinnelag, 
blott du kan oss rena och tukta. 
Kom, hjälp oss av nåd, att vi varje dag 
må högmod och säkerhet frukta. 

3. Du ser hur den onde med andlig död 
vill bygden och landet föröda. 
Kom, Herre, och giv oss din nåd, ditt stöd 
och liv åt de andligen döda.

4. Du väckelsens eldar har tänt en gång, 
vårt folk såg välsignelsens tider. 
Ur samvetets nöd föddes bot med sång, 
man prisade Frälsarens strider. 

5. Den elden nu tänd i vårt eget bröst, 
låt Anden nå gamla och unga, 
så synden vi lämnar och världens tröst, 
men Frälsarens verk vill besjunga. 

6. I bön vill vi bida den nådens dag
när ungdomen söker Guds ära,
när vuxna vill vandra i Herrens lag
och villigt sitt kors tar att bära.

7. O Jesus, så be du för oss till Gud. 
Din Fader, han lyssnar till orden. 
Han sänder sin väckelses förebud 
och elden från himlen når jorden.

Jord och himmel, fröjden er

1. Jord och himmel, fröjden er,
halleluja,
Gud i dag sin Son oss ger,
halleluja!
Oss till frälsning vorden
//: är han sänd till jorden ://

2. Se, den skönsta blomstervår,
halleluja,
spirar upp i Jesu spår,
halleluja!
Oss till frälsning vorden
//: är han sänd till jorden ://

3. Allt är honom underlagt,
halleluja,
kraft och seger han oss bragt,
halleluja!
Oss till frälsning vorden
//: är han sänd till jorden ://

Se påskens ljus, o vilken fröjd

1. Se påskens ljus, o vilken fröjd!
Nu klingar upp mot himlens höjd
till livets Gud vår lovsångs ljud.
Halleluja, halleluja,
halleluja, halleluja!
Guds Son är du, Marias son.

2. Se, han som är vårt påskalamm
och dog för oss på korsets stam
med seger gått ur graven fram.
Halleluja...

3. All synd och död, all mörkrets makt
han slog, som själv han förutsagt.
Nu frälsning erbjuds varje trakt.
Halleluja... 

4. Ja sjung, du jord, på alla vis
Guds ende Son ditt lov och pris!
Nu öppet står Guds paradis.
Halleluja...

*5. I både tid och evighet
dej vare pris, Treenighet,
så stor i nåd och helighet!
Halleluja...

Sjungom nu av hjärtans grund

Utjämnad form:

1. Sjungom nu av hjärtans grund,
lovom Gud i denna stund,
som bevisat oss sin nåd,
mättat oss ur sitt förråd,
djur och fåglar har han närt,
rundhänt också oss beskärt
det som vi nu har förtärt.

2. Lovom Gud, vår Herre mild,
att vi skapats till hans bild.
Också kroppen vittne bär
om att Herren har oss kär. 
Den av kött och ben och hud
konstfullt hopsatt blev av Gud
för att växa på hans bud.

3. Ja, så snart vi livet får
oss ett kök tillhanda står.
Vi i ljuvligt moderliv
matas utan sked och kniv.
Fast en ringa spis det är,
likväl fattas inget där,
tills vi föds i världen här.

4. Gud har jorden väl berett,
även djuren näring gett.
Berg och dal bevattnar han,
så att grönska växer fram.
Frukt från jorden, bröd och vin,
skänker han av nåden sin,
stärker kroppen din och min.

5. Fisk från vattnet med sitt ord
ger oss Gud till våra bord,
ägg av fåglar, stora, små,
ungar kan där bli också,
älg och hare, hjort och får
ur Guds skaparhänder går,
ger oss föda år från år.

6. Tack, vår Gud, för skapelsen!
Må du ge din Ande än,
så din godhet vi förstår,
ödmjukt går i dina spår.
Vi ditt namn lovsjunga vill,
stämma in i fågelns drill,
äran hör dej, Herre, till.

Om inte du, o Gud, finns här

Amerikansk variant av samma koral: 

1. Om inte du, o Gud, finns här,

vem skapar, sköter om och bär

den sköna, vida världen?

Vem skriver lag och stakar ut

för solar, stjärnor utan slut

den jämna, ljusa färden?

Ja, vem har stakat ut för mej

den väg som uppåt riktar sej,

vem skriver i mitt bröst den lag,

som bjuder utan undantag

att alltid rätt

jag göra skall,

om världen all

än skulle väpnas till mitt fall?

2. Jag ser din hand, jag hör ditt bud,

du lever, och i dej, vår Gud,

vi lever och vi rör oss.

Vårt väsens upphov, världens hopp,
till dej går våra böner opp,
du känner och du hör oss.
Ja, ingen är för dej fördold,
du är vårt ursprung och vårt mål,  
du söker oss, vill ge oss frid,
i dina händer står vår tid,
och skickelsen 
som dunkel var
skall framstå klar
då tidens förlåt rämnat har.

Det följer en morgon på svartaste natt

1. Det följer en morgon på svartaste natt.
Har du det väl glömt, o min själ?
När tryckande nöd här vill ta dej fatt,
bli stilla, Gud allt gör väl!
När morgonen kommer, när morgonen kommer
och solen framstrålar i höjd,
när morgonen kommer, när morgonen kommer,
ja, då blir det jubel och fröjd!

2. Om Gud än på mörkaste vägar dej för
och djupt ner i dalen det bär,
där vilddjurens vrål omkring dej du hör,
han själv dej dock nära är!
När morgonen kommer...

3. Hur gott att Gud hjälper när morgonen gryr!
Han känner så väl vad du tål.
I prövningen svår är han den som styr,
din frälsning är ju hans mål.
När morgonen kommer...

4. Lyft ögonen upp emot himmelens rand,
en rodnad ju redan den bär.
Snart får du gå hem från tårarnas land
till eviga glädjen där.
När morgonen kommer... 

Än ett år nu i sitt sköte

1. Än ett år nu i sitt sköte
oss en mängd av dagar bär,
som vi ska få gå till mötes,
om det Herrens vilja är.
Vem blir mulen? Vem blir klar?
Gud oss det förborgat har.

2. Men begär ej, mask i gruset,
att hans dolda råd förstå.
Varje morgonväkt med ljuset
goda gåvor till oss går,
varje natt vid vilans bädd
vakar Gud, i mörker klädd.

3. Herrens nåd i solens låga
sprids från himlens klara fält,
skiftar härlig i den båge
han i mörka molnen ställt,
ty han tänker varje stund
just på oss och sitt förbund.

4. Herrens öga aldrig blundar,
varje dag han sett och ser,
den som var och den som stundar,
vad vill jag då veta mer?
Han sett allt som döljer sej,
vägen stakat ut för mej.

5. Ej en framtid mej betungar,
jag dess omsorg lämnar Gud.
Han försörjer örnens ungar,
kläder liljan i dess skrud.
Skall han mej förgäta? Nej,
han de sina glömmer ej.

6. Israel på honom trodde,
då han genom öknen drog.
Gud i tält med Aron bodde
och hans folk då ägde nog.
Det sitt bröd från himlen fick
och ur klippan tog sin dryck.

7. Döden bör mej ej förfära
om han möter mej i år,
att en skörd för himlen skära
i Guds ärende han går,
himlens portar då slås opp,
målet för mitt trogna hopp.

8. Jag kan trygg vid Herren vila,
så i glädje som i sorg,
medan tidens stunder ilar,
ty han är min fasta borg.
Han min starka klippa är,
trygg mitt hus jag bygger där.

Av helig längtan hjärtat slår

1. Av helig längtan hjärtat slår:
min Jesus jag till mötes går.
Jag ska få se se och smaka här
hur ljuvlig du, o Herre, är. 


2. Jag är nu bjuden till ditt hus,
omsluten av din kärleks ljus
och smaka får en härlig spis
av frukter från ditt paradis.

3. Så vet jag då hur allt mitt ve
jag kan i fröjd förvandlat se:
när till ditt helga bord jag går
en himmelsk tröstedryck jag får.

4. Där får jag också himmelskt bröd,
som ger mej kraft i själanöd.
Jag fruktar då ej död och dom:
ditt offer är min rikedom.

5. Så kom då, Jesus, in till mej:
jag öppnar hjärtats rum för dej!
Tro, hopp och kärlek tar du med,
du bjuder mej Guds frid och fred.

6 . Och när du nattvard håller där,
jag mot ditt hjärta lutad är,
liksom Johannes vid ditt sköt’
den natten, då du brödet bröt.


7. Vid dej jag evigt vill förbli,
du är min glädje och mitt liv,
mitt ljus, mitt hjärtas dryck och bröd
och saligheten i min död.