I livets afton när vår kraft är bruten

 

1. I livets afton, när vår kraft är bruten

och årens skuggor växer mer och mer,

hur tryggt att då, av Herrens arm omsluten,

få vandra fram den dag som än han ger!

2. Än nådens ord om Kristi kärlek talar,

om herdens trohet mot sin lilla hjord.

Än faller manna ner från himlens salar

på fattigt, nådehungrigt hjärtas bord.

3. Än flödar från de helga, djupa såren

försoningsmedlet, Jesu Kristi blod,

och än som förr, i de förflutna åren,

det ger åt själen frid och hopp och mod.

På mina gamla dagar

1. På mina gamla dagar, 
o Gud, mej inte glöm. 
När åldern mej försvagar, 
du i ditt hägn mej göm. 
Du allt från ungdomsvåren 
på fadersarm mig bar. 
När jag blir tyngd av åren, 
en fader än mej var. 

2. När jag min ålder märker 
och kroppens möda ser, 
giv att din Ande stärker 
mitt inre liv alltmer. 
När minne och när öga 
ej har sin skärpa kvar 
och tankarna blir tröga, 
mitt ljus, o Jesus, var. 

3. Blir svagare mitt öra, 
jag ber dej dock att jag 
i själens djup kan höra: 
"Min nåd är ny var dag." 
Och får jag lida smärta 
och blir min vånda svår, 
så läk, o Gud, mitt hjärta 
med Jesu Kristi sår. 

4. Om tungan kraft ej äger, 
o Gud, att prisa dej, 
i tron ditt barn dock säger: 
"Min Jesus ber för mej." 
När mina lemmar domnar 
i dödens köld, så giv 
att jag i frid insomnar 
och vinner evigt liv.