O Gud, all sannings källa

Alternativ melodi (från Leksand):


 


BÖNEN, DESS GRUND OCH VERKAN

1. O Gud, all sannings källa,
jag tror ditt löftes ord.
Vad du har sagt skall gälla
i himmel och på jord:
"Åkalla mej i nöden,
så får du hjälp av mej."
Ja, Herre, intill döden
vill jag åkalla dej.

2. Vad lindring i min smärta
att lita på din nåd
och anförtro mitt hjärta
åt dina visa råd!
När du mej bedja lärde
i Jesu Kristi namn,
jag fick vad jag begärde:
en tillflykt i din famn.

3. Och vad mitt hjärta beder,
det vet jag att du hör;
och vad mitt väl bereder,
det vet jag att du gör.
I nödens högsta smärta
din hjälp mej närmast är;
jag vet att på ditt hjärta
du mina sorger bär.

4. Jag skall ej övergiva
det enda hopp jag har.
Min tröst skall det förbliva
att ropa till min Far.
Förtvivlan, håll dej fjärran!
Till avgrund går jag ej
Jag släpper inte Herran
förrn han välsignar mej. 

Nattens skuggor sakta viker

1. Nattens skuggor sakta viker,

morgonstjärnan ljuvligt ler,

snart den sälla dagen randas,

och dess sol går aldrig ner.

Herren kommer,

Herren kommer,

slut är då all jordens strid.

Bruden siras,

bröllop firas

i en evig fröjd och frid.

2. Vilket jubel inför tronen

när de frälsta där en gång

efter tidens vedermöda

stämmer upp sin segersång!

Herren kommer...

3. Herre Jesus, håll mej redo

till ditt möte varje stund!

Sen må jord och himmel falla,

fast består min sällhetsgrund.

Herren kommer... 

En herrdag i höjden

1. En herrdag i höjden har blivit besluten,
av Kungen i himlens förlovade land.
Ja, hit ska han komma med skaror mångtusen
och kalla till doms både kvinna och man,
med änglarnas röst, 
de trogna till tröst, 
men svidande styng i de otrognas bröst.

2. O Jesus, vårt hopp, du den Förste och Siste,

föröka vår tro så vi vakande står, 
så aldrig vår salighets krona vi mister
och bort från din nåd i förhärdelse går!
Ja, räck oss din hand, 
vår Frälsareman, 
och för oss till himlens lycksaliga land!

Text: Gammal nordisk sång, i svenskt tryck 1718, bearb A.H.

Musik: Svensk folkmelodi, ur musiktidningen Zion 1869 i sättning av Jacob Axel Josephson

Denna psalm är skriven av okänd författare och hade från början sex strofer, av vilka den första och den sista finns med i psalmboken. Förutom i trycket från 1718 förekommer den i ett skillingtryck från Gävle 1783 med titeln "Trenne öfwer måtten Wackra och upbyggeliga sånger."

Ja, vacker och uppbygglig är nog denna psalm. Men samtidigt oerhört allvarlig. Det gamla "domssöndagsperspektivet" med både himmel och helvete i blickfånget är väl bevarat i dessa två korta strofer, där den andra strofens innerliga bön till Frälsaren ändå ingjuter visst hopp inför evigheten. "O, räck oss din hand..."

Melodin är en svensk folkmelodi, som Arvid August Afzelius tog med i sin Afsked af Svenska Folksharpan 1848, då till en sorgesång som Afzelius författat vid Karl XIV Johans död. Sättningen i våra koralböcker är av Jacob Axel Josephson och publicerades i musiktidningen Zion 1869. Som ett kuriosum kan nämnas, att psalmen också kan sjungas på närmast föregåendes melodi Waldemar Rudins till Ack saliga dag (med några små justeringar på slutet).

Julens toner nu oss når

 

1. Julens toner nu oss når,
hör himlens klockor ringa!
Himlen för oss öppen står
och änglasång oss bringar:
//: Ära ske Herren Gud i höjden! ://

2. Gåvan vi av Herren får
ger bön och lovsång vingar,
gäller mer än vi förstår
och synd och död betvingar.
//: Ära ske Herren Gud i höjden! ://

3. Kom, låt våra sånger då
mot himmelen sej svinga,
kyrkans alla klockor gå
och jordens gensvar klinga:
//: Ära ske Herren Gud i höjden! ://  

Kom, Guds Ande, styr vår hand

Alt. koral:

Alt. koral:


Alt. koral:



1. Kom, Guds Ande, styr vår hand,
led med ljus från himlens land,
tänd de helga tungors brand.


2. Kom, de fattigas Försvar,
Hjälpare så underbar,
du som själens natt gör klar.

3. Tröstare i all vår nöd,
du som mänskoanden bjöd
nådens ljuva himlabröd,

4. efter mödan ger du ro,
under hettan skuggat bo,
tårat öga hoppfull tro.

5. Ljus, gjut ut din salighet
över hem och menighet,
fyll med fröjd din kristenhet.

6. Utan dig, ditt klara sken,
ingen människa är ren,
intet fritt från skuld och men.

7. Rena vad som orent är,
vattna vad ej frukter bär,
läk vad läkedom begär.

8. Lys i hjärtats mörka vrår,
värm vad ingen värme får,
vägled dem som vilse går.

9. Dig vi beder nu i tro:
giv oss nåd och låt oss bo
i ditt himmelrikes ro.


10. Giv oss vishet, helighet,
in i döden trofasthet,
ja, en evig salighet.

Jag lyfter mina händer

1. Jag lyfter mina händer
upp till Guds berg och hus.
Från dem han hjälpen sänder
och skickar ut sitt ljus.
Mig Herren alltid leder,
som jord och himmel gjort.
Han hör mig när jag beder
och skyddar mig alltfort.

2. Han låter mina fötter
ej slinta, ty han är
en väktare ej trötter
och blir mig alltid när.
Han nådigt mig bevarar
och skyddar mig från fall,
mig dag och natt försvarar,
välsignar ock mitt kall.

3. Allt ont han från mig vänder
och frälsar kropp och själ.
Vad än som här mig händer,
så slutar det dock väl.
Min utgång han bevarar,
min ingång likaså.
Sin nåd Gud aldrig sparar
för dem med honom stå.

Text: Jakob Arrhenius 1694 (52 år) efter Psalt. 121, Jesper Svedberg 1694 (41 år)

Musik: Dalakoral från Mora (upptecknad av kpr Axel Gustafsson) 

Fram skrider året i sin gång

Alt. koral: 


1. Fram skrider året i sin gång,
nu gulnar lund och lid.
Farväl med all din lust och sång,
du korta sommartid.

2. Snart suckar vinterstormens röst:
allt vissnar och förgår.
Men vissnar allt, jag vet en tröst,
som under allt består.

3. Låt gulna varje blad på kvist,
låt falna varje strå;
Guds rika nåd, det vet jag visst,
den skiftar ej ändå.

4. Jag vet var glädjen har sitt hem,
när jordens prakt förgår.
Ännu som förr från Betlehem
ett livets bud mig når.

5. Jag vet ett träd så friskt och grönt,
när döden råder här:
på Golgata det blommar skönt
och evig frukt det bär.

6. Det liv, som fram ur graven går,
skall aldrig mera dö.
Mig Kristus lovar evig vår,
trots död och vintersnö.  

Gör det lilla du kan

.

Alt. melodi:



1. Gör det lilla du kan,
gör det villigt och glatt,
snart de dyrbara tillfällen flyr.
Efter vår kommer höst
och på dag följer natt,
då kanhända ej morgonen gryr.
O var flitig att så,
medan ännu är tid,
så att skörden kan mogna i frid!

2. Gör det lilla du kan
och se inte därpå
att så ringa, så litet det är.
För hur skulle du då
väl med lust kunna gå
dit din Mästare sänder dej här?
Är det uppdrag du fått
än så ringa i sej,
o, var nöjd att han gav det åt dej!

3. Gör det lilla du kan,
lägg ditt hjärta däri,
gör det allt för din Frälsare blott,
och var viss att han ska
inte döma som vi,
blir det fråga om stort eller smått!
Se, han själv gör ju allt,
vad betyder det då
om han ställt dej i led med de små?

4. Gör det lilla du kan

och besinna att Gud
hos oss alla blott trohet vill se!
O så gläds att få gå

med hans ringaste bud
och att själv han all hjälp vill dej ge!
Vilken fröjd, om en dag

han ock säger till dej:
"Vad du gjorde, det gjorde du mej!"

När han kommer, när han kommer

1. När han kommer, när han kommer
att samla de sina,
sina kära, sina trogna
en gång i sin famn,
liksom morgonens stjärnor
de då ska få lysa 
i hans krona för evigt
och prisa hans namn.

2. Till sitt rike ska han samla
de pärlor han vunnit,
sina vänner ska han samla
en gång i sin famn.
Liksom morgonens stjärnor
de då ska få lysa
i hans krona för evigt 
och prisa hans namn.

3. De små barnen, de små barnen,
som älskar sin Jesus,
som juveler ska han samla
en gång i sin famn.
Liksom morgonens stjärnor
de då ska få lysa
i hans krona för evigt
och sjunga hans namn.

Mitt hjärta ständigt sjunger

1. Mitt hjärta ständigt sjunger,
det kan ej låta bli.
Från alla tunga bördor
har Jesus gjort mej fri.
Jag sökte länge ro och frid
och fann dem inte här,
men nu i Jesus själens strid
och ängslan ändad är.

2. Mitt hjärta ständigt sjunger,
det kan ej låta bli.
Jag längtar att få lära
den nya melodi,
som en gång med ett mäktigt brus
likt starka böljors svall
till Lammets lov i Faderns hus
förklarad klinga skall. 

Om din synd än är blodröd

1. //: Om din synd än är blodröd
ska den bli så vit som snö ://
Om den är röd som purpur,
ska den bli som ull.
Om din synd än är blodröd,
om din synd än är blodröd
ska den bli så vit som snö,
ska den bli så vit som snö.

2. //: Hör den röst som dej kallar
och kom åter till din Gud! ://
Är ej hans nåd oändlig
som hans kärleks djup?
Hör den röst som dej kallar,
hör den röst som dej kallar,
och kom åter till din Gud
och kom åter till din Gud.

3. //: Han förlåter dej synden
och han minns den aldrig mer. ://
Vänd er till mej, ni alla,
säger Herren Gud.
Han förlåter dej synden,
han förlåter dej synden
och han minns den aldrig mer,
och han minns den aldrig mer.


Text: Fanny J Crosby (1820-1915) efter profeten Jesaja
Musik: William Howard Doane (1832-1915)

När den evigt klara morgon gryr

1. När den evigt klara morgon gryr med sol och helgdagsfrid

och då sabbat uti himlen ringes in,

skall ock jag med Herrens folk igenom pärleporten vid

gå att ta den plats som utav nåd blev min.

När Guds röst till välkomst ljuder,

när Guds röst till välkomst ljuder,

när Guds röst till välkomst ljuder,

skall ock jag för vita tronen glad framgå.

2. Utav alla folk och stammar samlas där en skara stor

uti högtidssmyckad stad på Sions höjd.

Även sämste sonen, som i främlingslandet vilse for,

får då vara med och njuta himmelsk fröjd.

När Guds röst...

3. Och då glädjen brusar väldig uti sång och harpospel

och vår konungs härlighet blir skönt förspord,

skall ock jag, fast intet i mig själv, av nåd få taga del,

dubbelt säll att höra Jesu välkomstord.

När Guds röst...

Vilken salighet stor

1. Vilken salighet stor
som i himmelens kor
Herren Jesus de sina berett!
Genom tron vi nu ser
vad i himmelen sker,
efter ordet som Herren oss gett.

2. Man ser stora och små
i Guds åsyn där stå,
i den himmelska staden så skön.
Där är alltid nytt år
och en blomstrande vår,
allt förenas i kärlek och bön.

3. Denna härliga stad
borde göra mig glad,
då jag hoppas få bo där en gång.
Den har rymliga hus,
den är strålande ljus
och tolvtusen stadier lång.

4. Lika stor är dess bredd,
majestätiskt beredd,
lika svindlande är ock dess höjd.
Ej är någonsin spord
sådan stad på vår jord,
med en evig och ovansklig fröjd.

5. Alla helgon går fram,
faller ned för Guds Lamm,
och han säger: "Min älskade brud,
du är ljuvlig och täck,
utan skrynkla och fläck
i din snövita, fotsida skrud."

6. Där hörs harpor och sång,
där blir tiden ej lång,
Herren Jesus är mitt ibland dem.
Ingen klagan och nöd,
ingen suckan och död
finnes mer i de saligas hem.

7. Vilken sabbatsro där,
vilken vila så kär
står ej åter i himmelens höjd!
Där Guds barn finner ro,
där behövs ingen tro,
ty i åskådning har de sin fröjd!

8. Pris ske Lammet som dog
på ett kors och som drog
ut ur djupet min fattiga själ,
nu med omsorg och flit
för att hjälpa mej dit
han mej prövar och fostrar så väl.

9. O min Frälsare blid,
i mitt eländes tid
var mej nära, förklara ditt namn!
Så jag hoppas att få
till Jerusalem gå,
jag vill dö i din trofasta famn!

Sorgen och glädjen de vandra tillsamman

Alt. koral från Danmark (OBS! finns ej i svenska psalmboken!):



Alt. koral från Norge (OBS! finns ej i svenska psalmboken!):



1. Sorgen och glädjen de vandra tillsamman,
medgång och motgång här tätt följas åt.
Skyar och suckan med solsken och gamman
skifta alltjämt på vår jordiska stråt.
Jorderiks gull
stoft är och mull.
Himlen allen är av salighet full.

2. Nyckfull är lyckan till ynnest och tycke,
sorgen tar säte i konungens barm.
Ofta ett bröst under kosteligt smycke
gömmer sin oro och hemliga harm.
Var man har sitt:
hårt eller blitt.
Himlen allena är sorgerna kvitt.

3. Välde och rikedom, visdom och ära,
ungdom och hälsa i blomstrande år
högt över allt sina huvuden bära,
yvas och vissna och bida sin bår.
Sist skall också
allting förgå,
himmelens salighet ensam bestå.

4. Skönaste rosor på törnbusken glöda,
ljuvaste örter ha tärande gift,
kinden kan blomstra, fast hjärtat vill blöda,
sällsamt kan skickelsen ändra sin skrift.
Brusande skär
hota oss här,
himlen allena oss trygghet beskär.

5. Ångest skall föda det hopp som oss gläder,
plåga skall vändas i hälsa och bot,
armodet skrudas i rikaste kläder,
svagheten resas på fastaste fot.
Ondskan skall stå
fängslad i vrå.
Detta allena kan himlen förmå.

6. Hur än min lycka och lott kunna falla,
efter Guds vilja de falle mig till.
Avund må tömma sin giftiga galla,
världen bedriva sitt ränkspel därtill.
Sorgen skall dö,
sällhetens frö
springa i blomma på himmelens ö. 

O du som skapat stjärnors här

1. O du som skapat stjärnors här,
du världens Ljus som evigt är,
du världens Frälsare, oss hör
när fram till dig vår bön vi för!

2. O du som sorg däröver bar
att världen så förlorad var,
åt syndare din hjälp du bjöd
då du tog på dig deras nöd.

3. När tiden mot fullbordan led,
du kom till oss från himlen ned.
Ifrån din Faders hus du for,
en jungfru fick du här till mor.

4. Du göt för världens skuld så svår
ditt rena blod ur djupa sår.
Som offer du till korset gick
och liv och frälsning där vi fick.

5. När världens sista tider gryr,
fiender samlas, vänner flyr,
du världens Domare, vi ber:
bered oss tills din dag vi ser!

*6. Ära ske Fadern och hans Son,
Guds Ande god i samma mån!
Den heliga Treenighet
ske pris och lov i evighet!

Latinsk 800-talshymn "Creator alme siderum"

Den store läkaren är här

1. Den store läkaren är här,
den kärleksfulle Jesus.
Hans budskap liv och hälsa är,
så lyssna då till Jesus!
Ljuvaste ton i änglars musik,
ljuvaste namn med klang så rik,
ljuvaste sång som ingen är lik:
sången om Herren Jesus.

2. Han är det heliga Guds Lamm,
den törnekrönte Jesus,
som bar vår synd på korsets stam,
så sjung om Herren Jesus!
Ljuvaste ton i änglars musik...

3. Förlåtelse för allt du får
i tron på Herren Jesus,
så gå till himlen i hans spår
och kronan vinn hos Jesus!
Ljuvaste ton i änglars musik...

4. Bekymmer, tvivel måste fly
för frälsarnamnet Jesus.
Var dag den fröjden är som ny
att höra namnet Jesus.
Ljuvaste ton i änglars musik...

5. Du broder, stäm i sången in
och prisa namnet Jesus!
Du syster, Frälsaren är din,
sjung även du om Jesus!
Ljuvaste ton i änglars musik...

6. Och även barnen, stora, små
som älskar namnet Jesus,
får mitt i sångarskaran stå
och prisa Herren Jesus.
Ljuvaste ton i änglars musik...

7. Och då till sist kring Lammets tron
vi samlas hos vår Jesus,
vi sjunger i en högre ton
om Jesus, Herren Jesus.
Ljuvaste ton i änglars musik...

Behåll oss, Herre, vid ditt ord

1. Behåll oss, Herre, vid ditt ord!
Försvara själv din svaga hjord
mot dem som går med trots och hån
i kamp mot Jesus Krist, din Son!

2. Låt se din makt, o Jesus kär,
som alla herrars Herre är,
och hjälp din arma kristenhet,
så tackar vi i evighet!

3. O kraftens Ande, ren och god,
ditt folk giv endräkt, frid och mod!
Hos oss i nöd och död förbliv
och för oss till ett evigt liv!

Text: Martin Luther "Erhalt uns, Herr, bei deinem Wort", övers. 1921, ngt bearb. A.H. 2012
Musik: Martin Luther 1542 (59 år)

Var hälsad, sköna morgonstund

*1. Var hälsad, sköna morgonstund,

som av profeters helga mun

beskrevs i löftesorden!

Du stora dag, du sälla dag,

då himlens nåd och välbehag

ännu besöker jorden!

Unga

sjunga

vill med gamla,

sej ska samla

jordens böner

kring den störste av dess söner.

*2. Guds väsens avbild, och likväl

en mänskoson, så varje själ

till honom sig törs vända,

han kommer, följd av frid och hopp,

att vilsegångna söka opp

och hjälpa de elända,

värma,

närma

dem varandra

som sågs vandra

kärlekslösa

och ur usla brunnar ösa.

*3. Han tårar fälla ska som vi,

förstå vår nöd och stå oss bi

med kraften av sin Ande,

förkunna oss sin Faders råd

och sötman av en evig nåd

i sorgekalken blanda,

strida,

lida

dödens smärta,

att vårt hjärta

frid må vinna

och en öppnad himmel finna.

*4. Han kommer, till vår frälsning sänd,

och nådens sol, av honom tänd,

ska aldrig mer sej dölja.

Han själv vår herde vara vill,

så må vi honom höra till

och honom efterfölja,

nöjda,

höjda

över tiden,

och i friden

evigt rika

en gång få bli honom lika.

Text: Johan Olof Wallin 1818 (39 år), bearb. A.H. 2016

Musik (="Koralernas drottning"): Philipp Nicolai 1599 (43 år)

Lyssna till koralen i en alldeles unik version för 20-tonerspositiv!

Dig, ljusens Fader

1. Dig, ljusens Fader, vare pris:
jag fick till rikedom
det ord som gör den fromme vis
och gör den vise from.

2. Hur ljuvt, hur hjärtligt talar du
i detta dyra ord
till mig som går, ett barn ännu,
o Fader, på din jord!

3. Väl har naturens rika prakt
med tusen stämmors ljud
till min försagda tanke sagt
att du är stor, o Gud.

4. Din väldighet, ditt majestät,
ditt underfulla råd
jag såg i solens höga fjät
och gräsets minsta tråd.

5. Dock låg för mig din mening skymd,
ditt hjärta jag ej fann
och i en mörk, oändlig rymd
jag som ett stoft försvann.

6. Men gryning blev kring Sinai,
på Tabor uppgick dag,
och själen såg, från töcken fri,
din lag, ditt välbehag.

7. Förklarat för mitt samvete
stod helighetens bud.
Till hjärtat flöt hugsvalelse
med nådens milda ljud.

8. Och tidens kval fick sammanhang
med evighetens tröst,
och himlarösters återklang
blev hörd i jordiskt bröst.

9. O människa, det är dig sagt
vad Gud av dig begär.
Vad han uppå ditt hjärta lagt
din egen sällhet är.

10. I enfald och i ödmjukhet
håll dig till Herrens ord,
och låt, när du hans vilja vet,
hans vilja bliva gjord.

11. Du genom Kristus allt förmår,
som själv dig mäktig gör,
när dig hans Ande leda får
och dig hans kärlek rör.

12. Sann tro på Gud och på hans ord
och kraft att göra gott
och frid i himmel och på jord
är kristnas kall och lott.

13. Till denna lott, till detta kall
mig nåd, o Jesus, giv.
Då vet jag vad jag göra skall
att få ett evigt liv.

*14. I dig är Faderns välbehag,
i dig vår salighet,
o Jesus Krist, i går, i dag
och i all evighet. 

Jag vet en väg som leder

1. Jag vet en väg som leder
till himlens sköna land.
Väl går den genom mörker
och prövningar ibland,
men till den ljusa staden
den ändå säkert bär.
//: Den vägen Jesus är ://'

2. Jag vet en frid som varar
när annat allt förgås.
För guld den kan ej vinnas,
för penningar ej fås.
Den är en dyrbar gåva
från Gud, vår Fader kär.
//: Den friden Jesus är ://

3. Jag vet en kraft som helar
min ande, själ och kropp,
som skänker ro och vila,
ger läkedom och hopp.
Den ger mej mod att leva
i denna mörka värld.
//: Den kraften Jesus är ://

4. Jag vet ett mål så härligt,
som väntar ovan skyn,
och snart den slöjan brister,
som dolt det för min syn.
Med blicken fäst vid Jesus
jag löper framåt här.
//: Det målet himlen är ://

Text: Hildur Elmers 1894 (26 år), ngt bearb. för Psalmer och Sånger 1987 (men jfr gärna med originalversionen i Lisbeths och Ny-Davids sånginspelning!).
Musik: Anders Gustaf Sjöblom

O Jesus, öppna du mitt öga

Alt. melodiform (mer originaltrogen):



1. O Jesus, öppna du mitt öga
så jag kan se hur rik jag är!
Jag har en Fader i det höga
//: som fadersomsorg om mej bär ://

2. Jag har en Broder vid hans sida,
som alltid talar väl för mej,
en evig nåd, som går så vida
//: som himlavalvet sträcker sej ://

3. Jag har en Tröstare i nöden,
en Hjälpare, en vän så god.
Jag har ett evigt liv i döden,
//: en evig frid i Jesu blod ://

4. Jag har ett fast, orubbligt rike,
vars grundval aldrig bäva kan.
Jag har en krona utan like,
//: ett arv som Jesus åt mej vann ://

5. Än mer, fast synd och brist mej plågar,
jag är en mäktig Konungs brud,
fast otron ofta ler och frågar:
//: var är din höghet och din skrud? ://

6. Gud, låt ditt ord i mej få tona
så jag kan se din härlighet
och aldrig glömmer bort den krona
//: du mej berett av evighet :// 

Hur underlig är du i allt vad du gör

1. Hur underlig är du i allt vad du gör,
vem kan dina vägar förstå?
Men ett är dock säkert: den väg du mig för
för mig är den bästa ändå.

2. "Här nere du vet ej, mitt barn, vad jag gör,
men du skall få se det en gång.
Du ängsliga hjärta, vad sörjer du för?
Ej prövningens dag är så lång."

3. Mångtusende vagnar, o Herre, du har,
och vilken du väljer för mig
kan göra detsamma, ty lycklig jag far
till himlen i sällskap med dig.

4. Och när som Elia i ilande fart
jag lämnar den ödsliga strand,
all smärta försvinner och allting blir klart
hos Jesus i fröjdernas land.

5. I tillbedjan skall vi då böja oss där
och ropa mångtusen i kör:
Rättfärdig och nådig, o Herre, du är
för evigt i allt vad du gör!

6. Så bidar jag tålig och nöjd med min del
till dess alla varför fått svar.
Mitt härliga hopp, det kan aldrig slå fel:
ett arv utan like jag har. 

Han är slagen och förkastad

1. Han är slagen och förkastad,
fast han själv oskyldig är.
Skulden är på honom lastad,
all vår synd han tåligt bär.
Det är Kristus, livets Herre,
länge väntad till vår jord,
Davids Son, likväl hans Herre
och av evighet Guds ord.

2. Har det någonsin i tiden
funnits smärta lika stor?
Han blir hånad när han lider,
överges av vän och bror.
Många vill hans börda råga,
ingen hindrar det som sker.
Men det svåraste är plågan
från de slag Rättvisan ger.

3. Om du straffets vidd ej fattar,
inte inser vad du fått,
om du synden underskattar,
lyft din blick - se här dess mått!
Mänskosonen, Herrens Smorde,
en ohygglig börda bär.
Se på Offret, vad han gjorde
för att du så älskad är!

4. Vi får syndens straff nu slippa,
den har sonats av Guds Lamm.
Kristus är vår frälsnings klippa,
vi vill upphöja hans namn.
Till vår tillflykt vi nu ilar,
där förlåtelse vi får.
Den vars hopp på Kristus vilar
aldrig skall förlorad gå.

Text: Thomas Kelly (1769-1855) "Stricken, smitten and afflicted", övers. Katarina Eliasson 2007 som har upphovsrätten, se lbk.cc/Media/Sånger (publicerad här med tillstånd).
Musik: Paderborn 1850

Det ringer nu till julens fest

1. Det ringer nu till julens fest,

det ringer för den höge gäst

som steg till låga stugor ned

med himlens glädje, frid och fred.

2. Så kom nu med till Davids stad,

där änglaskaran sjunger glad.

Ja, kom och hör det glädjebud

som markens herdar får från Gud!

3. Låt oss tillsammans stilla då

som herdarna till barnet gå,

med glädjetårar tacka Gud

för Frälsaren och nådens bud.

4. Ja, sjunge den som sjunga kan!

Nu tändes ljus i skuggors land

och just som midnattshanen gol

blev Jakobs stjärna till en sol.

5. Nu kom han, patriarkers hopp,

med ord och dop, med blod och kropp,

och tyder nu i krubbans säng

vad David sjöng på berg och äng.

6. Kom, Jesus, var vår värd och gäst,

håll själv i oss din stora fest,

då ska med David själv en gång

vi prisa dej med jubelsång! 

Jesus, jag dej älskar

1. Jesus, jag dej älskar,
du som älskar mej.
Du på korset lider,
jag tillbeder dej.

2. Jesus, jag dej prisar,
du som räddar mej.
Jag går fri från synden,
när jag går med dej.

3. Jesus, du har uppstått,
nu är graven tom.
Jag står där förundrad,
o mysterium.

4. Du har gått till Fadern,
står inför hans tron,
ser ditt folk i kärlek,
beder för dem nu.

5. Jesus, du är med oss,
genom liv och död,
nu mitt hjärta brinner
av din kärleks glöd.

6. Höj din röst i lovsång,
ropa ut i fröjd:
Jesus är min Herre,
han gör allting nytt.

*7. Pris ske dej, o Fader,
pris ske dej, Guds Son.
Pris ske dej, du Ande,
i all evighet. 

Advent är mörker och kyla

1. Advent är mörker och kyla,
på jorden är krig och kallt.
Man drömmer om fred och om vänskap,
men bråkar och slåss överallt.

2. Advent är mörker och kyla.
Vi tänder ett ljus och ber:
Förbarma dig, Gud, över jorden.
All nöd, all förtvivlan du ser.

3. Advent är väntan på Kristus.
Kom, Herre, kom hit i tid
och lär oss ta hand om varandra
och leva tillsammans i frid. 

 
©Text: Margareta Melin 1969 (34 år), publ. med tillstånd.
 ©Musik: Lars Åke Lundberg 1970 (35 år) 

Vi sätter oss i ringen

1. Vi sätter oss i ringen
och tar varann i hand.
Vi är en massa syskon
som tycker om varann.
För Gud är allas pappa
och jorden är vårt bo,
och vi vill vara vänner
med alla, må ni tro.

2. Vi sätter oss i ringen
och tar varann i hand.
Vi är en massa syskon,
som tycker om varann.
Tack gode Gud för jorden
och alla människor.
Gör en familj av alla,
en enda jättestor.
 
©Text: Margareta Melin 1969 (34 år), publ. med tillstånd.
 ©Musik: Lars Åke Lundberg 1970 (35 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan noterna inte publiceras här än] 

Jag går i fara var jag går

Alt. koral:


1. Jag går i fara var jag går,
jag måste alltid tänka
att Satan invid vägen står
med färdigsmidda länkar.
Hans dolda helvetsbrand
mej lätt förvilla kan
när inte på min vakt jag står.
Jag går i fara var jag går.

2. Jag går i trångmål var jag går,
mot synden ska jag strida.
Om Herren lägger korset på,
då ska jag tåligt lida.
Rätt ofta jag ej ser
en väg att vandra mer,
när motgångsdimman blir för svår.
Jag går i trångmål var jag går.

3. Jag går mot döden var jag går
vart än jag här mej vänder.
Förrän jag vet det, klockan slår
och döden bud mej sänder.
Ett litet andetag,
så slutar livets dag
och jag i evigheten står.
Jag går mot döden var jag går.

4. Jag går bland änglar var jag går,
de ska mej väl bevara.
Alls inget Satans makt förmår
mot denna himlaskara.
Bort, världens suck och sorg,
jag går i änglaborg
och Herren räknat mina hår.
Jag går bland änglar var jag går.

5. Jag går med Jesus var jag går,
han har mej vid sin sida.
Han läker mej med sina sår
och hjälper mej att strida.
Där han står ondskan mot,
jag sätter ner min fot.
Om allting än min ofärd spår,
jag går med Jesus var jag går.

6. Jag går till himlen var jag går,
så fatta mod, mitt hjärta!
I himlen du en ände får
på all din nöd och smärta.
Bort, världens lust och prakt,
ni hör vad jag har sagt:
all världens ära jag försmår,
jag går till himlen var jag går.

Sök allra först Guds rike

1. Sök allra först Guds rike
och hans rättfärdighet,
så ska ni få allt det andra med.
Halleluja, amen.

2. Människan lever ej bara av bröd
men av varje ord
som går ut från Guds egen mun,
halleluja, amen.

3. Be till Gud och ni ska få,
sök och ni ska finna,
bulta och dörren ska öppnas för er,
halleluja, amen.

Här kommer, Jesus, dina små

1. Här kommer, Jesus, dina små!
I Betlehem vi hälsar på.
Men ge oss ljus och hjälp oss du
att hitta vägen till dej nu!

2. Med sång vi kommer till dej in
och böjer knä vid krubban din. 
O stora stund, o klara natt,
då du blev född, vår största skatt!

3. Välkommen från din himmelssal
till denna världens tåredal,
där man dej inget annat bjöd
än stall och krubba, kors och död!

4. Men Jesus, hur kan det gå till
att många än dej glömma vill
och inte mer den kärlek ser
som gjorde att du kom hit ner?

5. Så låt dem se den nu igen,
du som är allas bäste vän,
så var och en vill vända om 
och tro på dej som till oss kom.

6. Låt ingenting på jordens rund
oss locka från vårt dopförbund,
men låt vår största längtan stå
till dej, till dej, som älskar så.

7. Så ska det ske att vi en gång
bland alla helgons jubelsång
i himlens sköna paradis
får prisa dej på änglavis.

8. Här står vi alla nu på rad
kring dej, som gör vår jul så glad!
Men led oss så vi möts igen
en gång hos dej i himmelen!