Gud är nådig, hör, han vill ej

Alt. koral:



1. Gud är nådig, hör, han vill ej
syndarens fördärv och död.
Hjälp vill han få föra till dej
när du är i själanöd.
Tro trots all din synd och svärta,
ge åt Gud ditt arma hjärta,
ta till tröst i all din smärta:
Gud vill ingens dom och död.

2. Han dej sökt på berg och ängar,
tills han funnit dej, sitt får.
Stäm nu alla glädjens strängar,
Jesus hem med själen går!
Du av nattens köld fått skaka,
nu hans kärlek får du smaka,
varmt välkommen hit tillbaka,
han vill hela dina sår!

3. Det är fröjd i himlens salar
när en syndare har vänt
åter till den vän som talar
livets ord, av himlen sänt,
rengör varje sår som blöder,
med sin Ande genomglöder
och till livet pånyttföder
- salig den som detta hänt!

Gud, låt ditt ord i nåd få lyckas

1. Gud, låt ditt ord i nåd få lyckas
och växa både dag och natt,
men låt med rot och allt uppryckas
den planta du ej själv har satt!
Byt satans irrbloss mot ditt ljus,
med nåd och sanning fyll ditt hus!

2. Låt ingen falsk profet förvilla
oss bort i nattens yra nöd!
Låt ingen lära få förspilla
vår tröst av Jesu dyra död!
Säg var en varg i fårdräkt står,
bevara alla dina får!

3. Ja, skingra töcknen som har hopats
av oförstånd i denna tid,
allt gudsfrånvänt som åberopats
av otron som mot dej tar strid.
Till helvetet driv hycklet bort,
men stärk allt sant och rent och gott.

4. Ditt ord så dyrt åt oss är vunnet
med dina starka vittnens blod.
Det var som borta, men är funnet,
vi har den skatt och pärla god
som är av överjordisk halt,
för vilken de har offrat allt.

5. Gud, låt oss detta arv bevara
åt våra barn och barnbarn med,
till nåd och tröst i nöd och fara,
till ljus och hjälp, till frid och fred,
till evigt liv för oss och dem,
till glädje hela vägen hem!

Guds Ande talar om en stad

1. Guds Ande talar om en stad
vid himlens gräns belägen,
som livets Gud i högsta grad
av hjärtat är benägen.
Han har ju själv dess grundval lagt,
samt genom alla tider sagt
oss dit den rätta vägen.

2. Det är en evig själafröjd,
det riket se beskrivet,
än mera är den själ förnöjd
som lever i det livet.
Låt oss till Skriftens tavla gå,
att där det mönster titta på, 
som är av Anden givet.

3. Se, Sion är ett lustfyllt land,
ja, Guds utvalda boning,
är byggt av Herrens högra hand
och köpt med hans försoning.
Dess grund är Jesu död och blod,
dess murar Schilos hjältemod,
regeringsform: förskoning.

4. Guds offerlamm monarken är,
med liv i varje åder,
med samma hjärtelag, som när
han dog för oss i nåder.
Han är den Högstes ende Son,
mer härlig, vis än Salomon,
och över Sion råder.

5. Och denna stadens borgerskap,
de yngsta med de äldsta,
de blivit ut ur dödens gap
förlossade och frälsta
och heter därför syndare
samt blir som helt ovärdiga
med rätta därför hälsta.

6. Här är ett allmänt syskonband
av Herrens Ande knutet;
mot varje bud från Herrens hand,
av världens synder brutet,
står ett banér på Sions berg,
som är med livets purpurfärg
i Jesu blod begjutet.

7. Man brukar Lammets vita dräkt
och tvår sej i den brunnen
som genom alla tider räckt,
med dryck för torra munnen.
I detta Guds Jerusalem
är burskap för varenda en
av Adams rot upprunnen.

8. Här firar man i ständig fest
hur Gud har mänska blivit,
och sedan vördar man därnäst
hans död, som liv oss givit,
uppståndelse och himmelsfärd,
hans Andes verk i denna värld
och målet han beskrivit.

9. En hårsmån våge ingen präst
sej här från instruktionen!
De säge: världens syndaräfst
klarerad är av Sonen.
De både när och fjärran frid,
de säge: Gud är mot oss blid,
ja, själva nådetronen.

10. Och därav brinner dag och natt
en eld som aldrig släckes,
ty den av solens ljusa skatt
vart ögonblick uppväckes,
den helga lågan heter tron,
som ock är landets religion
och Gud allena täckes.

11. Av denna eld en värme går,
som över allt sej breder,
den heter kärlek och består
i Jesu egna seder,
den åstadkommer frid och fröjd,
den gör varenda själ förnöjd,
en himmel dem bereder.

12. Det är ett saligt tidsfördriv
för kroppen och för själen.
I barnafrihets äkta liv
sej gläder frälsta trälen,
som har var dag en bröllopsdag
och inte fruktar för Guds lag
men undflyr otrosgrälen.

13. Till denna stad, till detta folk
sej världens ändar vänder.
Den helge Ande, nådens tolk,
dem budskap därom sänder.
Då kommer hedningarnas makt
och kungar byter bort sin prakt
i himlens arveländer.

14. Men detta folk av världens hot
kan stundom svårt förtryckas,
står vakande på rörlig fot
och väntar hädanryckas
från sommarskön men stormig strand
hem till sitt rätta fosterland,
där skall det bättre lyckas.

15. Fast under tiden är man nöjd
och sjunger mer än klagar;
med himmelsk glädje, evig fröjd,
de möter sina dagar,
de andar, som har kommit så
att i förbund med Herren stå
inunder nådens lagar!

16. O Jesus Krist, vår högsta tröst,
all nåds och godhets källa:
du har ju hela världen löst,
låt Anden din beställa,
att ditt utgjutna helga blod
hos många som emot dej stod
som lösen helt får gälla.

Om dagen vid mitt arbete jag tänka vill på dej

1. Om dagen vid mitt arbete jag tänka vill på dej,
som burit dagens hetta och dagens tyngd för mej, som lydig intill döden, ja, intill korsets död 
har löst mitt arma hjärta ifrån en evig nöd. 

2. Och vad som eljes vore tungt och svårt på många sätt, 
det gör din nåd, o Jesus, för mej så ljuvt och lätt.
För kan jag bara tänka vad än jag tar mej för: 
Det gör jag för min Jesus, så lätt jag då det gör! 

3. Och blir det tomt och ödsligt här på denna jordens ring, 
med Jesus i mitt hjärta jag saknar ingenting. 
Han vet vad jag behöver av glädje och av nöd, 
och är i alla skiften ett värn, ett klippfast stöd. 

4. Han är det livets vatten, han, som stillar all min törst, 
och trots all jordisk kärlek, hans kärlek dock är störst, 
hans kärlek kan ej svika, som annan kärlek kan.
Var finner man hans like, vem är en Gud som han? 

5. Hans godhet och barmhärtighet omhuldar mej alltjämt, 
om än han låtsar annat, är löftet dock bestämt.
Hans trohet är det enda, som uppehåller mej, 
när kött och värld och djävul vill börja resa sej. 

6. Hans nåd och allmakt är min borg, hans blod och djupa sår,
där har jag jul i fastan och mitt i vintern vår. 
När världen kring mej larmar, jag skyndar till mitt slott
och sjunger om min Jesus och har det där så gott.

När Kristi ok på oss blir lagt

1. När Kristi ok på oss blir lagt,
det är ett ljuvligt tvång.
Hans kärlek tvingar oss med makt,
men milt på samma gång.

2. Han som all världens synder tog,
väl borde älskad bli.
När en i allas ställe dog,
så dog ju också vi.

3. Den som ett helgat hjärta fått
ej älskar sej men den
som dött för oss men sedan stått
till livet upp igen.

Gud Fader vår, av evig nåd

1. Gud Fader vår, av evig nåd
barmhärtig och långmodig,
det kommer av ditt gudomsråd
och Sonen som var blodig
att världen så får kalla dig.
Vår Fader, vilken nåd för mig!
Så är du ock min Fader.

2. I himlarna ditt säte är,
din fotapall är jorden,
dock ingenting oss är så när´,
som du i Kristus vorden.
Du höjd och djup, du bredd och längd,
dig kan ej evigheters mängd
begripa eller mäta.

3. Ditt namn är underbart och stort,
vår Gud får vi dig kalla,
som allting har av intet gjort
och återlöst oss alla,
som helig är och helig gör,
hjälp oss som barn och som sej bör
dig känna, tro och dyrka.

4. Ditt rike eller Andens verk
i fallna mänskors inre
begynn, fullborda, skydda, stärk,
ja, ordet döme, lindre
tills hjärtat helt till sist blir ditt
samt syndens dom och välde kvitt
och du allena Herre.

5. Din vilja, himlens välbehag
och enda rättesnöre
de helga änglar natt och dag
står färdiga att göra.
Giv jorden nåd, att även så
frivilligt dig tillhanda gå
med evig tro och lydnad.

6. När allt vad liv och anda har
var dag i all sin levnad
av dej sitt uppehälle tar
och söker ro och trevnad,
så lär oss då enfaldigt tro,
som barn av dig var dag bero,
du vet vad vi behöver.

7. För Sonens skull, vår Frälsare,
som verkat full försoning,
giv syndernas förlåtelse,
avlösning och förskoning,
och som av dig vi nåd har fått,
lär oss förlåta andras brott
förutan all förskyllan.

8. Vår svaghet känner du ju mer
än vi den känner själva.
Din allvishet ock förutser
hur livet sej kan välva.
Led oss som dina barn förbi
de många frestelser, vari
vi kunde löpa fara.

9. När satan, synden, världens här
anfaller oss att störa,
låt dem ej komma oss förnär
och andens liv förgöra.
Hjälp oss, ty annars vi förgås,
ja, segra för och genom oss
och skänk oss livets krona.

10. Du råder över världen all,
vart än vi oss kan vända,
din makt en allmakt vara skall,
ditt majestät det enda
som himmelen och jorden vet,
du allt i tid och evighet
båd´ var och är och bliver.

11. Amen! Vår Gud och Fader vår,
lär oss i tro att bedja!
Den fram till nådastolen går
du velat ju tillstädja
att komma inför dig i bön,
säg ja och amen och bekrön
vår tro med seger. Amen!

Skall jag mitt hjärtas tro bekänna

1. Skall jag mitt hjärtas tro bekänna,
så är min otros jämmer slut.
Min stora glädje är nu denna
att världens furste kastats ut.
Jag är i Lammets död och blod
nog salig, helig, ren och god.

2. Jag nekar ej att jag har brutit
förbundet och förstört min del,
jag länge nog hans nåd förskjutit
och gjort vart ögonblick ett fel,
men är den stor, min syndaflod,
långt större Lammets död och blod.

3. Se, därav räknar jag min lycka,
att Jesus själv till grund är lagd.
Skall någonting mitt hjärta trycka,
skall jag för lagen gå försagd,
när jag är Herrens ögonsten,
i Jesu blod som himlen ren?

4. Så är jag nöjd i själ och sinne.
Min Jesus mer än Adam är.
Guds Ande vittnar ock därinne
att jag, som barn, är Fadern kär.
Jag gör som Luther skrev till mej:
"Var man må nu väl glädja sej."

5. Bort därför, satan, synden, döden!
Jag ler åt allt ert tyranni.
Ligg själva kvar i avgrundsglöden,
men mej har Frälsaren gjort fri.
Jag vilar trygg i Jesu famn,
besegra honom, om ni kan!

Du helga stad, Jerusalem

1. Du helga stad, Jerusalem,
i solens land belägen,
du Guds och Lammets sälla hem
som är oss än ur vägen,
vi tänker här med allvar på,
att aldrig ner din sol skall gå,
ej år och tider skifta.

2. Där går en älv som klar kristall
från evighetsmonarken,
som stadens ägor vattna skall
och livets trän i parken.
Guds Lamm, som rikets skuld betalt,
förblir där allt för dem han valt,
i alla evigheter.

3. Men här på jordens nedre krets
allting förvandling lider.
Sej stjärnevärlden likaleds
i ständig vandring vrider.
Skall jorden någonsin få ro,
måst´ Lammet bli dess A och O,
Begynnelsen och Änden.

4. O Fader vår, ske viljan din
som du med oss behagar!
Det nya år som flutit in
att öka nådens dagar
låt bli en nådens period,
och Jesu Kristi dyra blod
upplive Sverige! Amen.

Ur stoftet blev, i Herrens hand

1. Ur stoftet blev, i Herrens hand,
en livets källa väckt, 
vars ådra sej till alla land 
har droppvis delt och sträckt 
och många tusen ådror sett, 
ja, strömmar än båd´ vitt och brett 
//: och gett oss kropp och själ :// 

2. Jag tänker på det ögonblick, 
ett skäl till fröjd och hopp, 
då jag i moderlivet fick 
en mänsklig själ och kropp. 
Ty då blev verkställt Guds beslut. 
Det var för mig en stor minut 
//: då jag fick kropp och själ :// 

3. Blev stoftet så i Skaparns hand 
förvandlat snart och väl, 
hur mycket mer än stoft och sand 
är nu min kropp och själ, 
sen Faderns kärleks överflöd 
och ende Sonens blod och död 
//: satt värde på min själ :// 

4. Min kropp och själ var aldrig min,
Gud har mej skapt och köpt. 
O Herre, vare jag då din, 
så visst som jag är döpt. 
Så visst som du var död för mej, 
så överlämnar jag åt dej 
//: min ande, kropp och själ :// 

5. O Herre, är det ditt beslut 
att evangelium 
till alla folk ska föras ut, 
så låt mej ej bli stum, 
men skänk mej glädje, kraft och mod 
för dej att offra liv och blod, 
//: ja, offra kropp och själ :// 

6. Pris, ära, lov, halleluja 
och starkhet, Gud, vår Gud! 
Av mun och hjärta må du ta 
ett lovets offer nu! 
Jag tackar dej, min Fader god 
för Andens pant och Jesu blod 
//: och för min kropp och själ ://

Kom ljuva ro och sommarnöje

1. Kom, ljuva ro och sommarnöje,

du härlighetens förebild!

Den tid på denna jord vi dröjer

förljuvar du och gör så mild.

Då sjunger Andens näktergal

i Sarons täcka blomsterdal.

2. Välkommen hit, du Sions konung

och herde god för dina lamm,

som smord med olja, rik på honung

för hela världen träder fram,

ger ljuvlig skugga långt ifrån,

som cedrarna på Libanon.

3. Du är en evig hälsokälla

av nåd och liv, av must och märg,

som aldrig slutar övervälla

de dinas boning, Sions berg.

Du är en outöslig brunn

för varje själ och törstig mun.

4. Vem är då krank och inte dricker,

vem är som hör och ej ger akt?

Vem har en själ och märker icke

vad Herren, Herren själv har sagt:

att han till oss har gott behag,

att nu är salighetens dag!

5. Nu är en sol för oss uppgången,

och vi fått höra nådens röst.

Vår fiende är evigt fången,

var mänskosjäl är återlöst.

Vi i förbund med Herren står,

och ännu varar nådens år!

6. Ni blommor som bekläder jorden,

ni örter utav tusen slag,

du fågelsvärm som kvittrar orden

på vår och eder Konungs dag,

ni träd och fiskars menighet

och allt vad jorden nämna vet,

7. ni stora hav och branta floder,

ni bäckar klara som kristall,

ni hårda berg och marmorstoder,

er enda syssla vara skall

att tala om en evig hand

som råder över alla land.

8. Min hör ni, frälsta mänskosjälar:

när träd och djur blir glädjens tolk,

skall vi som varit dödens trälar

och nu av nåd är Herrens folk

stå stummare än stock och sten?

Nej, stäm nu in här var och en:

*9. Halleluja av hela jorden,

halleluja av den som tror,

halleluja av helgons orden,

halleluja av änglakor,

halleluja av gammal, ung,

halleluja för Sions Kung!

Guds ord och löften kan aldrig svika

1. Guds ord och löften kan aldrig svika. 
Nej, de står fasta som urtidsbergen. 
När andra fästen och stöd ger vika, 
Guds löften sviker ej då. 
Guds löften håller, vad än jag mister. 
vad än som brister, de brister ej. 
Om himlens stjärnor än slocknar alla, 
Guds löften faller aldrig, nej! 

2. Guds löften håller i nödens tider, 
då modet sviktar och hoppet flyktar. 
När trött jag dignar i heta strider, 
Guds löften sviker ej då. 
Guds löften håller... 

3. Guds löften håller, när döden nalkas,
när febern bränner och livet svinner, 
av fadershanden min panna svalkas,
Guds löften sviker ej då. 
Guds löften håller... 

4. Guds löften håller, när sist jag väckes
ur djupa sömnen av fadersrösten, 
av änglars händer mej kronan räckes, 
Guds löften sviker ej då.
Guds löften håller...

Mäktigaste segerhjälte

Alt. koral:


Alt. koral:

1. Mäktigaste segerhjälte,
lejon utav Juda stam,
bind nu svärdet vid ditt bälte,
träd för allas åsyn fram,
så att hela världen ser:
du är Gud och ingen mer.

2. Herre, hjälp, det går så sakta
med ditt verk på jorden vid.
Få vill rätt din nåd betrakta,
största delen har ej tid.
Världen smädar på allt sätt
Frälsaren från Nasaret.

3. Detta ser du, store Herre,
och kan likväl tiga still!
Den som ond är blir allt värre,
alla lever som de vill.
De som kristna än benämns
för ditt namn i sällskap skäms.

4. Om du detta framgent lider,
att all världen rasar så,
fruktar jag att du omsider
litet för din möda får.
Den du köpt är åter såld
i den förre herrens våld.

5. Visa dej då än på jorden
som en segervinnare,
visa meningen med orden
hela världens Frälsare,
du som uppstått sen du dött
och för alla mänskor blött!

6. Låt av dina läppar flyta
fridens evangelium!
När du låter Moses ryta
så att varje mun blir stum,
bjud Johannes strax gå fram
och predika: Se Guds Lamm!

7. Invig präster som predikar
utav kärlek till din hjord,
olika men ändå lika,
trogna mot ditt eget ord.
Lejon utav Juda stam,
låt ditt uppsåt här gå fram!

8. Ja, låt alla vittnen ringa
Andens gåvor ta emot,
låt din kärlek så oss tvinga
att vi inte räds för hot,
att vi går trots svaghet stor,
talar därför att vi tror.

9. Alla ni som frälsning funnit,
sjung er Herres pris och lov!
Tacka för hans blod som runnit,
stäm nu in med himlens hov!
Skäms ej mer, ni syndare,
vittna om er Frälsare!

10. Hedra denne blodsbrudgummen,
Salems döttrar, på allt vis!
Om ni står i ständig stumhet,
ropar stenarna hans pris.
Låt ej himlens nya sång
bli er gammal, tung och lång!

Jesus, du har fört Guds rike

Alt. koral:



1. Jesus, du har fört Guds rike
hit i ord och sakrament.
Satans mörka makt nu vike
för den eld som du har tänt!
Naket kors och öppen grav
du som segertecken gav.

2. Mild och mäktig ska du trona,
triumferande Guds Lamm!
Som ett träd med mäktig krona
ska ditt rike växa fram.
Över hav och kontinent
ska ditt frälsarnamn bli känt.

3. Jesus, kom och var oss nära,
döp ditt folk med Andens eld!
Låt oss leva till din ära
just där var och en blir ställd.
Rusta oss till ärlig strid,
till att gå i nådens tid!

Ungdom som går ut i världen

1. Ungdom, som går ut i världen, 
låt din Bibel leda dej, 
lysa dej på levnadsfärden, 
stärka och bereda dej, 
varna dej för dolda snaror 
eller lösa dej från dem 
och bland bränningar och faror 
peka mot ett himmelskt hem! 

2. Herrens ord ska aldrig svika, 
om allt annat sviker dej, 
och det har, för alla lika, 
ensamt evigt liv i sej. 
Men vad hjälper dej all världen 
om du tappar bort din själ, 
om du mitt i synden, flärden 
glömmer bort ditt sanna väl? 

3. Många röster ska du höra 
som ej kommer från din Gud, 
många toner når ditt öra 
av förakt för Herrens bud.
Men den goda herderösten, 
som du hört i livets vår, 
må den intill levnadshösten 
följa dej, vart än du går! 

4. Mänsklig vishet kan ej rädda 
från den dom som närmar sej, 
jordisk ära kan ej bädda 
graven mjuk och varm åt dej, 
men det ord som står i nöden, 
ordet om vår Herre Krist, 
ger dej liv i själva döden 
och ett rum i himlen sist. 

5. Låt det underbara ordet 
följa dej, vart än du går! 
Vid det rika nådebordet 
kraft för vandringen du får. 
Ingen nöd och ingen lycka, 
ingenting på denna jord 
ska ur Herrens hand dej rycka, 
om du lever av hans ord.

Nu livas alla lunder

1. Nu livas alla lundar,
nu lövas varje lid,
allt skapat vet: nu stundar
den ljuva sommartid.

2. Nog är det fagra stunder
när våren når vår nord
och åter som ett under
nytt liv ur döden gror.

3. Guds kyrka skulle lysa
som stad på solljust berg,
med sommar utan kyla,
med blomsterängars färg. 

4. Guds ord väl alltid lyser,
dess sol går aldrig ned,
det hus som Anden hyser 
har himlens ljus och fred.

5. Men stundom kom det kyla
på Herrens kyrkomark,
när Gud sej tycktes skyla
och tron ej var så stark.

6. Det var de tunga dagar,
trots tillgång till Guds hägn,
då fruset hjärta klagar
och ber om sol och regn.

7. Så sänder Gud sin Ande
som dagg på fnösktorr jord.
Då blir det liv i landet,
det grönskar av Guds ord.

8. Då kommer varma tider,
Gud står vid sitt förbund,
då lövas alla lider,
då livas varje lund.

9. Då ljusnar det i landet
från fjäll och ner till fjärd.
Då sjunger den som kan det
att Gud är äran värd.

10. Då lyser alla stränder
som solig sommarkväll,
då glöder alla gränder
av helig altareld.

11. Du vår med ljusa dagar,
med längtan, liv och sång,
du spår att Gud oss lagar
en salig vår en gång,

12. då vi med helgad tunga,
med kärlek utan brist,
med hjärtan evigt unga
får prisa Jesus Krist!

O Herre, till vem skulle vi då gå hän

1. O Herre, till vem skulle vi då gå hän?
Du har ju det eviga livet. 
Du ensam bär tillnamnet Syndares Vän,
du ensam ditt blod för oss givit. 
Hur öde och tom vore inte vår jord, 
om inte vi hade ditt levande ord, 
som lyfter vår själ över aska och mull 
mot himmelens eviga höjder! 

2. O Herre, till vem skulle vi då gå hän, 
när sorgerna fyller vårt hjärta, 
när inte på jorden vi äger en vän, 
som mäktar att lindra vår smärta? 
Så stort att få fly till din öppnade famn! 
Du lindrar vår smärta och säger vårt namn. 
Till stormarna säger du: Tig och var still, 
och vindar och vågor dej lyder. 

3. När livskvällen kommer och solen går ned, 
fast ljus mer än förr jag behöver, 
jag bävande frågar vid dödsdalen bred: 
säg, vem ska nu hjälpa mej över? 
Jo, trygg kan jag gå genom dödsskuggans land,
när barnsligt jag lägger min skälvande hand 
i hans, som har gått genom dödsdalen förr 
och skingrat dess fasor och mörker.

Rättfärdighet i Jesu blod

1. Rättfärdighet i Jesu blod,
det skatten är och kronan min.
Ej finns en skönare klenod, 
//: så prydd jag går i himlen in ://

2. Med denna krona, denna skrud, 
som Jesus mej förvärvat har, 
jag vågar nalkas himlens Gud, 
//: som mej av nåd till barn upptar ://

3. Och denna sällhet övergår 
all jordisk lyckas tomma glans, 
och intet annat likhet får 
//: med Jesus Krist och bruden hans ://

4. O, skulle jag nu lyssna till 
all världens hot och svek och list, 
som endast mej bedraga vill 
//: och rycka mej från Jesus Krist? :// 

5. Nej, i all tid och evighet, 
o Jesus, jag nu hör dej till.
Jag litar på din trofasthet, 
//: att du mej aldrig släppa vill :// 

6. Din död, o Jesus, är mitt liv, 
din kärlek är min salighet; 
din kraft och nåd mitt hjärta giv 
//: och liva det till tacksamhet! ://

7. Må snart den dagen vara här,
då slöjan brister och jag får
för alltid se dej som du är
//: i evighetens jubelår ://

Vi kastar åter nätet

 


1. Vi kastar åter nätet,
o Herre, på ditt bud,
för vi vill fiska själar
och dra dem till dej, Gud.
Men mången ärlig Petrus
i sjön sitt nät har satt
och ändå inget fångat
den hela långa natt.

2. Ja, natten ligger över
det djupa världens hav
och i de kalla stråken
är mörkt som i en grav.
Frimodigheten brister
och tvivlen i oss skär:
hur länge ska det dröja
tills Herrens hjälp är här?

3. "Dra ut, dra ut på djupet,
lägg näten längre ut!"
så lyder din befallning
till den som känt sej slut,
som satt sej trött vid stranden,
så blek av allt besvär,
men se, nu är ju Herren,
den starke Herren här!

4. Då reser sej den svage
och går i Jesu namn.
Ja, på ditt ord vi vänder,
far över djupen fram.
Och se nu, hur det lyckas,
när fångsten dras ombord!
Det var mot all förväntan,
det var på Herrens ord!

5. På ditt ord, käre Herre,
så ska det åter ske,
om än vi inte lever
när fångsten man får se.
Det kommer bättre tider
och båten den blir full.
Vi till Guds fångst får räknas
för Jesu Kristi skull.

Nu skall du få höra

Alt. koral:



1. Nu skall du få höra
något som jag vet:
vi Guds barn får vara.
Vilken salighet!

2. Gud oss alla älskar,
vill att vi ska gå
vid hans hand så trygga,
tröst och krafter få.

3. När vi något illa
gjort så får vi be
till vår Gud i himlen
om förlåtelse.

4. Gud förlåter dem som
ångrar vad de gjort.
För all världens synder
Jesus straffet tog.

5. Vi får vara glada,
vi blir tröstade
av Guds helge Ande
som oss hjälp vill ge.

6. Kom då med bland barnen
som Guds egna är,
spring till fadersfamnen,
Gud vill ha dig där!

7. Vi Guds barn får vara
hela livet ut.
Gud till himlens glädje
för sitt barn till slut.

Text och alt. koral: Hakon Långström 1987 (41 år)

[publ. med tillstånd]

Väldig är Guds nåd över mej, över dej

 

1. Väldig är Guds nåd över mej, över dej,
ja, över syndare alla!
Gud försonat världen i Kristus med sej,
bedjande må vi nedfalla!
Synden är väl stor, men större är Guds nåd,
förrän världen grundlagts visste Herren råd:
ende Sonen skulle för syndare dö,
frälsa den brottsliga världen.

2. Under över under att detta har skett:
Kristus har dött i vårt ställe!
Sådan Gud som vår ingen någonsin sett;
krossat är djävulens välde.
Blodet plånat ut all världens syndamängd,
öppnat himlens port, som blev i Adam stängd.
Allt, ja allt är redo i Medlarens namn,
syndare, kom nu till Jesus!

3. Brottslig och fördömd inför varje Guds bud 
– var vill du räddningen finna? 
Ja, hur ska du kunna bestå inför Gud
eller hans salighet vinna? 
Du ej räddas kan, om nåd du ej tar mot; 
alla knän ska böjas invid Jesu fot. 
Böj dej då idag, medan frälsning dej bjuds, 
skynda, ja skynda till Jesus! 

4. Den till honom kommer han kastar ej ut; 
öppen hans famn står för alla. 
Dristigt inför honom ditt hjärta utgjut,
räds ej att honom åkalla. 
Han dej känner väl, han köpt dej som du är, 
därför ock din själ oändligt värde bär. 
Lämna då ditt hjärta åt Jesus just nu! 
Länge han därpå har väntat.

5. Tiden hastigt ilar, du rycks ju med makt
framåt mot okända öden.
Hur ska du väl möta vad Gud förelagt?
Alla är förelagt: döden.
Tiden är så kort, ack, vad du gör, gör snart,
kasta inte bort den nåd som underbart
Jesus dej förvärvat, den erbjuds dej än,
väldig den är över alla.

Sök inte hjälp hos andra

Alt. koral:
   

1. Sök inte hjälp hos andra,
så säger Herren Gud,
jag, jag vill med dej vandra,
dej lära mina bud.

2. Jag ensam kan bevara
i glädje och i sorg;
i känd och okänd fara
jag är din säkra borg.

3. Jag känner vad dej felar,
jag vet vad verk du är.
Jag tröstar, tuktar, helar
och i min famn dej bär.

4. Så lär att med mej vandra
och älska mina bud.
Men sök ej hjälp hos andra:
jag ensam är din Gud.

Se, döden är dödad och livet står opp

Alt. koral:


1. Se, döden är dödad och livet står opp,
men graven har blivit begraven!
Upp stiger nu Kristus, vår salighets hopp,
och strålar kring landen och haven.
Han djävulens välde och planer förstör
och löftet han givit till lösen han gör:
"Jag lever, och ni ska få leva!"

2. Min livsfurste steg med triumf ur sin grift
av egen gudomlig förmåga.
För döden han blivit ett dödande gift,
för helvetets plågor en plåga.
Han lever och dör ej i evighet mer,
och oss det gudomliga löftet han ger:
"Jag lever och ni ska få leva!"

3. Hur salig och helig är då inte den
som lott och delaktighet finner
i första uppståndelsen genom sin vän!
Den eviga döden ej vinner
i henne den ringaste ingång och makt,
ty Frälsaren Jesus har lovat och sagt:
"Jag lever och ni ska få leva!"

4. Så skall jag då leva, fast nu inte jag,
ty Kristus mitt liv själv har blivit.
Jag lever i tron till min Herres behag,
som livet och allt mej har givit.
Han själv är min glädje, mitt ljus och min tröst,
och ljuvligt försäkrar hans trofasta röst:
"Jag lever och ni ska få leva!"

5. Nu är du, o grav, som en skugga, ej mer,
en tid du min stofthydda täcker,
men då sej min Jesus i härlighet ter,
till liv han ock stoftet uppväcker.
Jag lägger mej frimodigt ner i min grift;
min Jesus själv sätter som gravöverskrift:
"Jag lever och ni ska få leva!"

Korset vill jag aldrig svika

Alt. koral:



1. Korset vill jag aldrig svika,
det som Jesus själv mej sänt.
Skulle vi av honom lära
utan att hans smälek bära?
Kan vi bli för evigt rika
om vi ej hans namn bekänt?
Korset vill jag aldrig svika,
det som Jesus själv mej sänt.

2. Sveder öknen många gånger,
nalkas ändå löftets land.
Tornar hoten upp sej höga,
väger de ändå så föga
mot att sjunga jubelsånger
hemma vid Guds högra hand.
Sveder öknen många gånger,
nalkas ändå löftets land.

Det är några som går ständigt

1. Det är några som går ständigt
som om de gick kungabud,
och är vittnesbörd ibland oss
om en kungligt givmild Gud.
Deras leenden är solsken,
fyllda av Guds nåd och frid,
och de visar oss längs vägen
utsikt skön och himmelsvid.

2. Deras liv har dolda källor,
djupa flöden ingen ser,
de är hemma i den stillhet
där det allra största sker.
I en värld som hela tiden
bara tror vad den kan se
är de Guds och livets vittnen
om de under som kan ske.

3. De törs leva det vi andra
sjunger söndagssånger om,
i en grå och glanslös vardag
reser de en helgedom
och gör denna jord vi kallar
sorgeö och jämmerdal
till en sommarväg som leder
mot en blomsterprydd portal.

Min Gud och min Frälsare, du som är god

1. Min Gud och min Frälsare, du som är god,
det är inte stort med en människas mod,
och särskilt när mödorna böjer ens rygg:
om andra blir stora, låt mej få bli trygg! 

2. Men mera än mödan min gamla natur
kan göra mej missunsam, stingslig och sur.
Och därför jag ber dej som ser var och en:
om andra blir stora, låt mej få bli ren!

3. Du starke och ödmjuke Människoson,
å hjälp mej att hjälpa, om människor mån.
Men därtill krävs mer än en krigares mod:
om andra blir stora, låt mej få bli god! 

4. Du eviga Ord, jag vill be dej till slut:
låt mej i din kärlek var dag andas ut!
Du arbetarpojke från Nasarets stad,
om andra blir stora, låt mej få bli glad! 

Jag om en konung sjunga vill

1. Jag om en konung sjunga vill,
vars like aldrig funnits till
i skönhet, makt och ära.
Hans namn till pris jag vill med fröjd,
inför hans tron i vördnad böjd,
mitt lov till honom bära.
I nåd han våra böner hör
och nåd för nåd med oss han gör,
välsignelse han sprider
till alla folk och tider.

2. Omgjorda dej med segerns svärd,
du hjälte som är seger värd
när du för sanning strider!
Du vill att rätt den arme sker,
och att den svage ej trycks ner
i nödens hårda tider.
Och under gör din högra hand
bland jordens folk i varje land,
när fiendernas härar
du med din makt förfärar.

3. I evighet din tron består,
ditt rikes gränser ingen når,
ditt välde ingen krossar.
Din spira du med vishet för,
de ondas råd omintetgör,
den fångne du förlossar.
Du har rättfärdigheten kär,
men den som orättfärdig är,
om än han världen vinner,
din dom dock honom hinner.

4. Så hög har Gud, din Gud, dej gjort,
dej mer med glädjens olja smort
än dina bröder alla.
Av hjärtat fröjdar sej din brud,
som på din Faders eget bud
får dej sin brudgum kalla.
Sitt folk, sin faders hus hon då
förgäta vill, på det hon må
i tron med dej allena
för evigt sej förena.

5. Hur härlig Sions dotter står!
Till bröllopsskrud hon bära får
rättfärdighetens prydnad.
Med salighet du henne krönt,
som ädla smycken lyser skönt
tro, kärlek, hopp och lydnad.
Och hennes barn i tidens längd
ska talrika som stjärnors mängd
ditt lov kring jorden bära
och vittna om din ära.

6. Hell, Konung! Trofast är ditt namn.
Hell, Brudgum! I din kärleks famn
du all din ömhet visar!
Du är Guds Son, vår Herre Krist,
en brudgum utan vank och brist,
som jord och himmel prisar,
en konung klädd i segerskrud;
och din församling är den brud
du ska till himlen föra,
att evigt dej tillhöra.

Jesus, lär mej rätt betänka

  

1. Jesus, lär mej rätt betänka 
din tänkvärda, svåra död
och din bittra pinas nöd: 
Hjälp att jag mej nu må sänka 
ned i dina helga sår, 
där jag liv och hälsa får. 

2. Öppna mej förståndets öga, 
så att jag den kärlek ser,  
som från dej till mej flöt ner, 
när du på det korset höga 
som ett lamm uppoffrad var 
och all världens synder bar. 

3. Högfärd ur min själ försvinne, 
när du, som den högste är, 
törnekronan ödmjuk bär! 
Världens svek och flärd jag finne, 
när du först blir högt berömd 
och till korset sedan dömd. 

4. Vällust mej då bitter blive, 
när den galla erbjuds dej, 
som bort räckas fram åt mej!  
Girighet jag från mej drive, 
när man, dej till hån och spott,
kastar om din klädnad lott! 

5. Judas´ kyss och Petri eder, 
Hannas´ list och Kaifas’ trug 
samt Pilati rädda hug  
och Herodi hala seder  
gör för alla klart att man 
ej på världen lita kan. 

6. Du blev för ett ringa värde 
av din vän förrådd och såld  
i det arga folkets våld, 
för att jag, som satan snärde,
skulle helt förlossad bli,
med ditt blod så köpas fri. 

7. Du blev gripen av de många, 
överfallen, bunden hårt  
och i mörkret släpad bort,  
för att jag, en usel fånge, 
bunden hårt i mörkrets band, 
skulle lösas av din hand. 

8. Grymt man dej för brott beskyllde, 
dej som aldrig gjorde ont, 
dej som alla hjälpt och skont, 
så att jag, den synduppfyllde, 
jag som ond och brottslig var, 
skall få njuta ditt försvar. 

9. Dina lemmar måste svida, 
när man dej med grymhet slog, 
stötte, ryckte, slet och drog,  
för att jag ej skulle lida 
vad min svåra synd förtjänt, 
men få straffet från mej vänt. 

10. Du hudflängdes och avkläddes,
så min sjuka, nakna själ 
skulle läkas, prydas väl. 
Du bespottades och häddes, 
för att jag skall ära få,  
när jag skall för domen stå. 

11. Utom staden du upphängdes 
på ett kors bland rövare
för att samla syndare
som av lagen utestängdes
från Guds nåd och välbehag
i ditt paradis en dag.

12. Därför vill jag övergiva 
världen med dess flärd och list 
och hos dej, o Jesu Krist,  
uti liv och död förbliva, 
vara med ditt kors förnöjd, 
äga blott i dej min fröjd. 

13. Ty ditt kors är all min ära 
och ditt blod min högsta skatt: 
ja, jag har mej föresatt, 
att jag vill din smälek bära, 
lida förr med dej förakt  
än behaga världens prakt. 

14. Värdes mej det hopp förläna, 
styrk mej i den fasta tro,  
att din möda var min ro,  
att du ville för mej tjäna,  
för att jag, en syndaträl, 
skulle få en frigjord själ. 

15. Sådant ville visst ditt hjärta
fullt av nåd försäkra mej, 
när det öppnades på dej
då din mun, av dödens smärta 
sluten och berövad röst
mer ej kunde tala tröst. 

16. Hjälp mej, Jesus, detta lära, 
hjälp mej detta stadigt tro,  
så får jag till själen ro! 
Ty jag kan ej rätt dej ära  
eller leva som jag bör, 
om jag inte med dej dör.

Låt oss nu Jesus prisa

1. Låt oss nu Jesus prisa;  
han är vår högsta tröst! 
Låt oss vår fröjd bevisa  
med hjärta och med röst! 
Ty han är nu uppstånden 
ur gravens djup, och våndan 
är nu i seger vänd. 

2. Det lejon har nu vunnit,  
som är av Juda stam,  
det dyra blodet runnit
och offrat är Guds Lamm. 
Av det är döden dräpen 
och avgrunds makt gjord häpen 
och arma världen frälst.  


3. Den Simson som var fången
har själv förlossat sej,
från graven öppnat gången
till liv för dej och mej.
Nu kan ej dödens plågor
och avgrunds heta lågor
besegra Jesu makt.

4. Den Jona, som man kastat 
i havet, stiger opp. 
Ur graven Jesus hastat  
sin frälsta värld till hopp. 
Nu vredens storm är stillad, 
vår återlösning gillad, 
förvärvat ett nytt liv. 

5. Se, ormen hade stuckit
vår Jesus i hans häl; 
och Jesus hade druckit 
ur bäcken, så hans själ 
fick ångest när han såldes; 
hans gudoms klarhet doldes 
i hans förnedringstid. 

6. Nu är den stora dagen, 
som Herren själv har gjort: 
Vår fiende är slagen 
och Kristi rike stort. 
Låt oss med själ och tunga 
om sådan seger sjunga 
och prisa Herren Gud! 

7. Nu kan en kristen fråga: 
Var är din udd, o död? 
Och frälsning hoppas våga  
ifrån en evig nöd. 
Guds namn nu vare lovat, 
för att han oss begåvat 
med segerns rika frukt! 

8. Vår själ har han uttagit 
från död, från fall vår fot,
och sorgens tår avtvagit  
och hämmat lagens hot. 
För Gud vi nu vill vandra
i kärlek till varandra
och så till livet gå!

9. I dopets flod rentvagna 
i Kristus är nu vi.
Med synderna borttagna
vår själ är frälst och fri. 
Gud själv hos oss nu verke 
och med sin Ande stärke 
i tron vårt nya liv!