Vilket djup i Jesu kärlek

 




1. Vilket djup i Jesu kärlek,
gränslöst vid att leva i! 
Som en varm och härlig havsvåg
har den gjort mej ren och fri.
Över, under, runt omkring mej
är hans kärleks starka ström,
för mej fram mot himlastranden,
stora, sanna framtidsdröm!

2. Vilket djup i Jesu kärlek!
Sprid hans lov från hav till hav:
hur han älskar alla, alla,
frälsning ger från synd och grav,
hur han värnar om de kära
som han löste med sitt blod,
hur han ber för svaga vänner,
sänder kraft och tröst och mod!

3. Vilket djup i Jesu kärlek!
Ingenstans finns sådan ro.
Guds välsignelse där flödar,
väcker kärlek, hopp och tro.
Vilket djup i Jesu kärlek!
Himlens salighet den ger.
Och den lyfter mej och bär mej,
tills jag evigt honom ser.

Det heliga kors vår Herre själv bar

1. Det heliga kors vår Herre själv bar,
hans blodiga sår och död för envar,
den bittra pina som han fick lida,
därav allena allt gott vi får bida.
Vi blir inte saliga på annat vis.

2. Ja, S:ta Maria, Frälsarens mor,
och alla de helgon i himmelen bor,
av idel nåd har saliga blivit
för Kristi skull, som för oss sej utgivit.
Vi blir inte saliga på annat vis.

3. Ja, människor alla, lyssna och vet
att hela Skriften vittnar om det,
att om ni vill himmelens salighet vinna,
för Kristi skull endast kan ni den finna.
Vi blir inte saliga på annat vis.

4. Guds helige Ande, du sanningens tolk,
uppliva och upplys din kyrka, ditt folk,
och led oss alla på ljusets bana
från självgjord vishet och syndig vana.
Vi blir inte saliga på annat vis.

5. All ära och pris ske Herren, vår Gud,
som sände sin Son med fridens bud.
I nåd han lede oss allesamman
att frukta och älska honom. Amen.
//: Vi blir inte saliga på annat vis ://

Jag har en vän som har gett sitt liv

1. Jag har en vän som har gett sitt liv
för att jag ska få leva.
Här finns det inget alternativ,
jag är som Adam och Eva:
när jag försökte bli god som Gud
förbröt jag mej mot varenda bud.
Då föll domen, så löd den:
syndens lön, det är döden!

2. Denna dom, den var absolut,
och där kunde det stannat.
Men när jag tänkte att allt var slut,
så ville Gud något annat:
i Jesus Kristus han till mej kom,
tog bägaren med min skuld och dom,
och i botten den tömdes
när han oskyldig dömdes.

3. Tänk, jag ska inte döden dö!
Jesus dog i mitt ställe!
I hans blod är jag ren som snö,
för hans rättfärdighet gäller.
Tack, Herre Jesus! Mitt liv är du,
ja, ditt är livet jag lever nu.
Herre, låt mej få höra
vad du vill jag ska göra!

[Norsk text Vidar Kristensen - sv. övers. av A.H. publ. utan tillstånd]

Ingen stund är såsom denna

1. Ingen stund är såsom denna, 
kvällens sista, tysta timma. 
Ingen sorg ska längre bränna, 
inga stämmor mera stimma. 

2. Ta då, Gud, i dina händer
denna dag som nyss förflutit. 
Trygg jag vet: i gott du vänder 
vad jag hållit eller brutit. 

3. Ont jag tänker, ont jag handlar, 
men du läker allt och renar. 
Mina dagar du förvandlar 
så från grus till ädla stenar. 

4. Du får lyfta, du får bära, 
jag kan bara allting lämna. 
Ta mej, led mej, var mej nära! 
Ske mej vad du sen må ämna!

Herre Gud, för dej jag klagar

1. Herre Gud, för dej jag klagar:
vad mej kväljer natt och dag,
vad min kropp och själ försvagar
är min fruktan för din lag!
Jag på mörkrets vägar gått
tills jag fyllt mitt syndamått.
Därför vill mej Satan stjälpa,
Herre, kan du ännu hjälpa?

2. Dygden har jag platt försummat,
laster har jag lärt med flit,
om jag något ont förnummit
har jag gärna skyndat dit. 
Herrens ord har jag försmått,
i hans hus ovilligt gått.
Jag mej dåligt sällskap tagit,
goda råd ur hågen slagit.

3. Stygga laster och den lede
har nu fört mej in i nöd,
fört mej till Guds straff och vrede,
så jag fruktar evig död.
Ack, jag blinde syndaträl
som så har förstört min själ!
Domen, domen mej förskräcker,
helvetsångest i mej väcker.

4. Men att i förtvivlan klaga,
kära själ, är det ditt val?
Skall dej ångest jämt få gnaga,
skall du känna syndens kval
men ej märka någon tröst
av att du är återlöst
av Guds Son som vill oss alla
än till bot och bättring kalla?

5. Satan vill ju så bedra dej
att du Jesus glömma skall,
han vill helt och hållet ha dej
och få med dej i sitt fall.
Förr har han dej synda lärt
och i säkerhet dej snärt,
nu vill han förtvivlan lära
och allt hopp om nåd avskära.


6. Men när samvetet nu vaknar
och jag märker mina fel,
jag Guds omsorg inte saknar,
för i honom har jag del.
Är jag en förlorad son
flyr jag till Guds nådetron.
Gud min Fader god i ljuset
ser mej helst som barn i huset.

7. Döden gör mej inte häpen,
fast den faslig är i sej,
för den är av Kristus dräpen
och kan inte skada mej.
Domen fruktar jag väl stort,
eftersom jag illa gjort,
men den trösten jag ej glömmer,
att min Broder Jesus dömer.

8. Jesu blod min skuld utplånar,
Jesus för min nöd vet råd.
Jesus mej med Gud försonar,
så jag skonas och får nåd.
Jag en säker tillflykt får
genom Jesu djupa sår.
Jesus hjälper mej ur nöden,
så i livet som i döden.

Se Guds rena Lamm

1. Se Guds rena Lamm 
där på korsets stam! 
Vilken jämmer, vilken fasa! 
Se nu mörkrets makter rasa! 
Se Guds rena Lamm 
fäst vid korsets stam! 

2. Är du sorglös än 
och en världens vän, 
stanna här en stund och skåda: 
se Guds vrede, syndens våda! 
Se Guds rena Lamm 
fäst vid korsets stam! 

3. Fruktar du Guds dom, 
kära själ, så kom! 
Skåda nu Guds kärleksunder 
här i Jesu sista stunder! 
Se Guds rena Lamm 
och gå dristigt fram!

Fröjda dej och sjung, mitt hjärta

 

1. Fröjda dej och sjung, mitt hjärta, 
för du har en Frälsare. 
Vike nu all sorg och smärta, 
vike nu allt kval och ve! 

2. Fiendernas här han krossat, 
djävulens och syndens makt. 
Han har mina bojor lossat, 
själva döden nederlagt. 

3. Han som en gång mej har vunnit, 
aldrig släpper han mej mer. 
Han bevarar den han funnit, 
det i ordet klart jag ser. 

4. Jag är lönen för hans möda, 
för det var för mej han stred. 
Mej han köpt med blodet röda, 
när för mej han döden led. 

5. Han besegrat dödens välde, 
uppstått med förklarad kropp. 
Även mej hans seger gällde 
och nu har jag evigt hopp. 

6. Trygg jag lever, trygg jag vilar 
i den gode herdens famn. 
Kommer döden, glad jag ilar 
hem till fridens sälla hamn.

Herrens stad har fasta grunder

1. Herrens stad har fasta grunder,

den går i storm och flod ej under,

på hälleberget byggd den står.

Inget hot Guds folk förfärar,

om ondskan än med sina härar

mot murarna till anfall går.

För Gud med all sin makt

i trohet håller vakt

kring de sina.

Han ger sin ro

åt deras tro

och låter dem i trygghet bo.

2. Stora ting i dej predikas,

du löften fått som ej kan svikas,

Guds menighet bland jordens folk.

Du har sett Guds ljus, det klara,

hans Ande kvar i dej ska vara,

du kallad är till Herrens tolk.

När här kring all vår jord

du sprider nådens ord,

ljuvligt klingar

då varje ljud

med fridens bud

från frälsningens och livets Gud.

 

3. Herrens stad är folkens moder,

från Sion strömmar livets floder,

i Sion växer livets träd.

Du Guds folk, du evigt unga,

dej öva att din lovsång sjunga,

dej saligt i din Konung gläd!

Du höja får en gång

det nya livets sång

till Guds ära,

som i vår nöd,

mot synd och död

sitt liv, sin salighet oss bjöd.

Det gamla året är förbi

1. Det gamla året är förbi,
ett nytt istället möter vi.
Gud vare lov, att vi i frid
fått leva intill denna tid!
Gud, ge oss nu ett gott nytt år,
så var och en ditt sinne får
och i sin gamla synd ej står.

2. Vi ber dig: överge oss ej,
förlåt vår synd, förbarma dej!
Låt sakramenten och ditt ord
ge kraft och näring åt din hjord.
Din kärlek i vårt hjärta tänd,
din Andes nådegåvor sänd,
all satans list ifrån oss vänd.

3. Sträck över oss din högra hand,
välsigna både stad och land.
Ge hälsa, välgång, dagligt bröd
och stå oss bi i sorg och nöd.
Ja, lys och led vår överhet,
ge världen fred och enighet,
allt gott för tid och evighet.

4. Så vill vi nu, vår Fader blid,
få tjäna dej i all vår tid.
För Jesu skull din Ande ge,
om tro och kärlek vill vi be.
Till sist låt ske oss som vi tror,
att vi med änglar där du bor
får lova dej med glädje stor!

Ring in gudstjänsttid

VÅR LÖSEN 

1. Ring in gudstjänsttid.
Hjärta och hand,
tanke och tunga,
folket, vårt land,
gamla och unga,
gärning och kall,
Gud skall de dyrka,
världen all
blive Guds kyrka.
Glöm misströstan, min själ,
vet, oss Gud ej försmår.
Sörj, o folk, för ditt väl.
Ring in gudstjänstår.

2. Sjung in arbetsid.
Släktenas rad
räcker oss handen,
kämpen som bad,
skald rörd av Anden.
Mödornas blod,
arbetets tunga
kräver sitt mod,
tro gör oss unga.
Heliga minnenas här
tecknar i dunklet spår.
"Framåt" vår lösen är.
Sjung in arbetsår.

3. Bed in hjärtefrid.
Syskon, i dag
där vi skall vandra
vare vår lag:
"Hjälpa varandra!"
Oförrätt gjord
hjärtat belastar,
nåden förspord
tyngden avkastar.
Glöm det förlåtna, min själ.
Herre, o var oss blid!
Se, i din hand är vårt väl.
Giv oss evig frid. 

Min vän är ljuv, min vän är mild

1. Min vän är ljuv, min vän är mild
och trofast i all livets smärta.
Ej jord, ej himmel har en bild
så skön som vännens i mitt hjärta.

2. Min vän är min och jag är hans,
och än vår kärlekslåga brinner
när solens eld och stjärnans glans
i rymden slocknar och försvinner.

3. När han vid målet väntar mej,
jag lugn fullborda vill min bana.
Mitt kors ska en gång byta sej
som hans i evig segerfana.

4. Jag än vill tänka på hans namn,
när tungans bruk är hämmat blivet,
och trygg mej lägga i hans famn,
som är Uppståndelsen och Livet.

Himmelen är härligt blå

Lång version:


Kortare version: 

1. Himmelen är härligt blå, 
ljuvlig att få titta på!
Gyllne stjärnor ler och blinkar,
ja, det är som om de vinkar
//: oss från jorden upp till sej ://

2. Det var mitt i julens natt,
tusen stjärnor lyste matt,
men så kom i natten kalla
en som överglänste alla,
//: som en liten stjärnesol ://

3. När den stjärnan ljus och blid
visat sej vid midnattstid,
tänkte de i österns rike
att en kung förutan like
//: hade fötts i Juda land ://.

4. Visa män från österland
drog igenom öknens sand
för att komma kungen nära,
fram till honom gåvor bära
//: och sin varma hyllning ge ://

5. Så till slut låg framför dem
slottet i Jerusalem.
Men Herodes var så sliten,
han var kung men inte liten,
//: inte barnet som de sökt ://

6. Färden gick till Betlehem,
där kung David haft sitt hem. 
Stjärnan hjälpte dem att finna
huset där en fattig kvinna
//: satt med barnet i sin famn ://

7. Stjärnan ledde visa män
fram till Jesus, Frälsaren.
Vi har också fått en stjärna,
om vi följer den så gärna
//: kommer vi till Jesus fram ://

8. Stjärnan som till målet för,
den som oss så glada gör,
är Guds ord, vårt ljus det klara,
som han låtit uppenbara
//: för att leda oss till sej ://

Nu tack och lov, ett nådens år

1. Nu tack och lov: ett nådens år
vi fått i Jesu namn 
och Jesus som en herde 
oss burit i sin famn. 
Men han är än densamme,
idag liksom igår, 
och själv han vill bevara 
i nåden sina får. 

2. Guds rika nåd det förra år 
var all vår salighet, 
och nåden är densamma 
nu och i evighet. 
På grund av offerblodet 
som flöt ur Jesu sår, 
är året som nu börjat 
ett salighetens år. 

3. Vi är ju ej förgångna än, 
tänk, vilken härlig nåd!
Vi är ju barn i huset 
i kraft av fridens råd, 
som gjordes upp med Sonen 
och står för evigt fast, 
sen för all världens synder 
hans frälsarhjärta brast. 

4. Ja, lova Herren, o min själ, 
och glöm ej vad han gjort! 
Han har ju gjort dej salig 
och öppnat himlens port.
Han lever, du får leva 
för den Uppståndnes skull, 
och aldrig ska han sluta
att vara nådefull.  

5. Halleluja, dig Gud ske pris 
att du är Fader vår! 
Tack käre Herre Jesus 
för alla dina sår! 
Vi firar jul och nyår 
på din barmhärtighet 
och har i Påskalammet 
all vår rättfärdighet!

Kyrkan skall bestå

1. Kyrkan skall bestå. 
Staten skall förgå. 
Makt, partier måste falla,  
i förgängligheten alla 
ledare glöms bort. 
Deras tid är kort. 

2. Döden knackar på 
tidsandan också: 
”Lämna scenen, tiden slutar!” 
Kristi Kyrka tryggt sig lutar 
vid sin Herres makt 
och hans änglars vakt.   

3. Kyrkans tid är lång. 
Hennes bön och sång  
genom år och sekler ljuder 
och till evigheten bjuder. 
Ett millenium 
är för litet rum. 

4. Tidens krafter vill 
henne ändra till 
sina drömmars tjänarinna, 
och till flertalets slavinna. 
Men emot dem står 
Han, som mer förmår. 

5. Herrars Herre, han 
ensam leda kan 
allt och alla med sin vilja. 
Ingenting får Kyrkan skilja 
här i tiden från 
segern med Guds Son.

[Copyright Christian Braw, publ. med tillstånd]

Herodes, varför fruktar du

 


1. Herodes, varför fruktar du
när Herren Jesus kommer nu?
Ej dödligt rike söker han
som himmelriket skänka kan.

2. De visa följer stjärnans gång,
hon leder dem till krubban trång.
Med myrra, guld och rökelse
de hyllar världens Frälsare.

3. Han är Guds Son men går åstad
att helgas genom dopets bad.
Guds Lamm som utan synder var,
så världens synder på sej tar.

* 4. Må, Jesus, äran ges till dej
av hela världen och av mej,
till Fadern och till Anden blid,
från nu och intill evig tid.

Som en stormil tiden flyr

1. Som en stormil tiden flyr, 
levnadsdagen svinner. 
Snart den ljusa morgon gryr, 
då jag målet hinner. 
Farans tid är snart förbi, 
Herren kommer, gör mej fri. 
Ljuva hoppet hugnar, 
hjälper, tröstar, lugnar. 

2. Kristus är min enda tröst, 
själva hjärteskatten. 
När jag hör hans kära röst, 
skingras mörkret, natten. 
Vilken tröst i all min nöd, 
att Guds Son för mej var död! 
Vägen hem han banat, 
världens synd avplanat. 

3. Tack, min Gud, att Kristus är 
dyrbar för mitt hjärta! 
Han gått vid min sida här, 
delat fröjd och smärta, 
mild och medlidsam, då jag 
stapplat, felat dag för dag. 
Skröpliga och svaga 
kan han än fördraga. 

4. Jag har nog och över nog 
i den Endes lydnad. 
Synden han ju på sej tog, 
skänkte mej sin prydnad. 
Han är min rättfärdighet, 
orsak till vår salighet. 
Tack för nådegåvan! 
Allt är väl där ovan. 

5. Som en stormil hastigt flyr 
över lugna vatten, 
ilar dagen, dess bestyr, 
sedan kommer natten. 
Graven ska väl bli mitt hus, 
men med Gud är mörkret ljus; 
somnar i hans sköte, 
vaknar vid hans möte.

Jag har den ädla kvinnan kär

            

EN SÅNG OM DEN HELIGA KRISTNA KYRKAN (Upp. 12).

1. Jag har den ädla kvinnan kär, 

kan henne aldrig glömma.

Jag med mej bär allt hon mej lär,

vill henne högt berömma.

Hon är min vän,

och om jag än

bekymrad var

i olycksdar,

så bistår mej den sköna

med all den kärlek, trofasthet

jag alltid har fått röna.

Min själs behov hon vet.

2. En gyllne krona kvinnan bär,

tolv stjärnor kronan hyser.

Som solen hennes kläder är,

de när och fjärran lyser.

På månen så

ses kvinnan stå

i denna skrud

med glans från Gud,

men tärs av födslovärkar,

hon bär ju fram den höge Son

som evigt, väl att märka,

ska styra från sin tron.

3. Fast draken full av raseri

det barnet ville sluka,

så måste han besviken bli,

vad makt han än vill bruka,

för kvinnans Son

ryckts härifrån.

Men hon är kvar

med andra barn:

de som Guds bud vill hålla

och som har Jesu vittnesbörd.

Vad draken än kan vålla,

blir kvinnans bön dock hörd. 

Bli kvar hos oss, o Jesus Krist

1. Bli kvar hos oss, o Jesus Krist,
ty kvällens mörker kom till sist.
Din helga läras klara ljus
låt alltid lysa i vårt hus.

2. Din kyrka hjälp, o Jesus Krist,
trots all vår tröghet, köld och brist.
Låt ordet alltmer framgång få
och ut till alla själar nå.

3. Behåll oss fasta vid ditt ord,
förhindra satans själamord
och ge din kyrka nåd och frid,
sann enighet och mod till strid.

4. Nu vill förnuftet mästra dej
och inte låta rätta sej.
Det vill ej dina vägar gå,
men nya budord hittar på.

5. De stolta andar dämpa ned,
som, snabba efter tidens sed
att ändra om varhelst de kan,
förfalskar så din lära sann.

6. Men saken, äran först och sist
är din och inte vår, helt visst!
Stå därför bi din lilla hjord
som tror och litar på ditt ord.

7. Ditt ord är i vår nöd och sorg
vår säkra tröst och fasta borg.
Behåll oss där, o Herre kär
- allt annat är förgängligt här.

8. Giv att ditt ord oss lyser så,
att vi i mörkret ej må gå,
men genom denna Tåredal
till dej i himlens ljusa sal!

Gud med oss, Immanuel!

1. Gud med oss, Immanuel! 
Vilken fröjd att tänka 
på den nåd, som du min själ 
i din död fått skänka! 
Avgrundsfurstens snara brast, 
när han trodde jag var fast. 

2. Redan jag gemenskap har 
i din himmels gårdar. 
Där ej döden byte tar 
du de dina vårdar. 
Arvet får jag visst och sant, 
därpå har jag Andens pant. 

3. Tack för varje dag som går! 
Tänk att tiden lider 
mot ditt stora jubelår, 
slut på nöd och strider. 
Med var dag som rinner opp 
snart fullbordat är vårt lopp. 

4. Upp, min själ, och prisa Gud, 
ej för sista gången! 
Varje puls med jubelljud 
tage del i sången! 
Dig, som kalken för oss drack, 
Herre Jesus, evigt tack!

Som om vi drömde ska det kännas då

1. Som om vi drömde ska det kännas då, 
när Herren löser Sions trötta fångar, 
då vi med jubel vid Guds tron får stå 
och stämma in i änglaskarors sånger. 

2. Då ska vår mun med glada skratt bli full, 
ja, full av jubel ska då bli vår tunga. 
Vi blivit saliga för blodets skull, 
och om Guds Lamm, som löst oss, vill vi sjunga. 

3. Ja, tänk så saligt att få vara där! 
Ej någon synd och smärta där ska vara, 
och Lammet, som de dyra såren bär, 
står mitt ibland de frälstas stora skara. 

4. De som med tårar sådde, de ska där 
i himmelen med jubel skörden skära! 
De dina ska få vara där du är, 
o Jesus, vilken salighet och ära! 

5. Ja, då ska också jag bli riktigt fri, 
för synd och död ska inte mer betunga. 
Jag gläder mig, kan inte låta bli 
att redan här till Lammets ära sjunga!

Gud vare tack för den stora gåvan

1. Gud vare tack för den stora gåvan! 
Igenom den allt är väl därovan. 
Guds Son vår bror och vår borgensman 
- se där Guds kärlek till människan! 

2. Han sina armar så ömt utsträckte 
till varje medlem av Adams släkte 
och gav oss Sonen till frälsare, 
till offerlamm och till medlare. 

3. Det lagen kräver, det alla vakna 
väl hos sej söker men alltid saknar, 
se, det har Kristus för oss fullgjort! 
Tänk, när Guds Ande gör detta stort! 

4. Ty Kristi lydnad den är vår lydnad. 
Svep riktigt in dej i denna prydnad! 
Då är du klädd, trots all skröplighet, 
i ende Sonens rättfärdighet. 

5. Ett är nödvändigt, och detta ena 
är endast Sonen och han allena. 
”Den som har Sonen, har livet”, ja, 
så säger Skriften, halleluja! 

6. Är Kristus allt för ditt arma hjärta, 
din mat och tröst i din syndasmärta, 
då är du barn och hos Frälsaren 
får hjälp till övning av helgelsen. 

7. Och efter lagen ska du ej dömas 
och ej med världen till slut fördömas. 
Minns i din goda och onda dag: 
som barn du döms inte efter lag!

8. Ur Kristi hand ska du aldrig ryckas; 
du kan bli sållad, det kan misslyckas 
på vandringen; härda bara ut, 
ty denna väg får ett saligt slut! 

9. Gud är försonad, en Far för alla, 
i sorg och glädje hans namn åkalla!
Ja, tacka Gud för förlikningen 
och vandra troget i sanningen!

Det är så gott att om Jesus sjunga

1. Det är så gott att om Jesus sjunga, 
hans godhet prisa, hans nåd förkunna, 
i sången säga: vad han är god, 
som oss har löst med sitt dyra blod! 

2. Jag har förlossning igenom blodet, 
Guds löfte har jag bestämt i Ordet, 
att Jesus friköpt mej som jag är, 
att evig kärlek han till mej bär. 

3. Vem undrar då om jag nu vill sjunga 
om vännen Jesus med frigjord tunga? 
Ja, jag vill börja att sjunga här, 
tills jag för evigt får sjunga där. 

4. Han ger härnere vad jag behöver, 
och himlaarvet blir ändå över, 
tills på hans löfte jag hem får gå 
att saligheten tillträda få. 

5. Vad han har lovat är fast som döden, 
han är densamme i lust och nöden, 
han kan ej ljuga, ty han är Gud, 
han kan ej glömma sin kära brud.

Med sina barn nu jublar Salem

 



1. Med sina barn nu jublar Salem:
pris den som kom och komma skall!
Ja, Hosianna uti höjden,
den högste Faderns ende Son!

2. Pris honom, som har sig förnedrat
av kärlek för vår frälsnings skull,
pris Konungen, som fattig blivit
den fattige att göra rik.

3. Pris honom som skall här uppfylla
vad oss profeter förutsagt,
pris honom som vill världen fröjda
med håvor ur sin Faders skatt.

4. Vem skall ej, Herre, sig förundra
att du av kärlek sänkt dig så
i stoftet ned, då själv keruben
med bävan bär din härlighet?

5. Och likväl bar en liten fåle
din underbara helga makt,
du som förbarmat dig och kommit
att oss upphöja med din nåd.

6. Min mun med jubel skall förkunna
och prisa din rättfärdighet,
min tunga skall ditt lov upphöja
vid denna glada segerfest.

Jag har en segerkrans att vinna

1. Jag har en segerkrans att vinna, 
o Jesus, påminn mej om den! 
Låt Andens eld hos mig få brinna,
ja, kom med kraft från höjden än! 

2. Jag har ett arv som kan förspillas, 
låt aldrig mej förspilla det! 
Låt inte kropp och själ förvillas 
av Satans list och dubbelhet!  

3. Bevara du mitt svaga hjärta, 
min käre Herre Jesus Krist! 
Ge vad du vill av fröjd och smärta, 
men ge mej segerns krans till sist!

Vår Herre Jesus prisar vi

1. Vår Herre Jesus prisar vi
för löftet genom Malaki: 
Johannes Döparen blev sänd 
att göra Herrens ankomst känd. 

2. I ökentrakten vid Jordan 
han döpte människor och sa: 
"Guds rike är snart här, så kom,
bekänn er synd, till Gud vänd om!"

3. Man frågar om han Kristus är. 
Han svarar: "Snart han kommer här, 
men Frälsaren det är jag ej, 
för han fanns till långt före mej."  

4. När Jesus kommer vägen fram, 
Johannes säger: "Se Guds Lamm, 
som alla världens synder bär,
han Guds Utvalde hos oss är."

5. "Det är en ära alltför stor 
för mej att knyta upp hans skor. 
Med eld och Ande döper han, 
från vetet agnar skilja kan." 

6. Du sänt Johannes Döparen,
den store förelöparen,
så hjälp oss minnas vad han lär, 
då får du äran, Jesus kär!

O Jesus, än de dina

Alt. koral:



Alt. koral:
 

Alt. koral: 

1. O Jesus, än de dina

du vill omkring dej se,

och av din bittra pina

en salig frukt dem ge.

Dem in i döden älskar du,

och i din Faders rike

vill möta dem ännu.

2. Men redan här på jorden

bland oss du stiger ner.

För oss ett offer vorden,

dej själv åt oss du ger

och säger, evigt mild och god:

"Tag, det är min lekamen,

och tag, det är ditt blod."

3. Vi, Jesus, dej får höra
ännu i dessa ord.

Oss alla vill du göra

till dina vid ditt bord.

Oss alla, då du brödet tog,

du slöt intill det hjärta

som för oss alla slog.

4. Det hjärtat, som i nöden

den armes tillflykt var,

som bad för oss i döden

och våra synder bar,

det hjärtat än med frid och tröst,

med salighet från höjden

här nalkas trogna bröst.

5. Du kommer, kärleksrike,

ännu i Herrens namn

och för oss i ditt rike

emot en Faders famn,

en Faders, som förlåta vill

de barn du återlöste

och som dej nu hör till.

6. Ja, dej vill vi tillhöra,

o Jesus, till vår död,

och Herrens vilja göra

i medgång som i nöd.

Då blir du hos oss alla dar

intill vår levnads ände,

som själv du lovat har.

Allt fullkomnat är, o Jesus, och du far

*Allt fullkomnat är, o Jesus, och du far 
upp till det ljus, vars sändebud du var. 
Nu himlars himmel för dej öppen står, 
till Majestätets högra hand du går. 
Dock ser du än med kärlek till den jord, 
där du ditt blod har lämnat och ditt ord. 
Ifrån all världens tron, o mänskors vän, 
du ser till oss och oss välsignar än, 
då vi på korsets stig, som här du gick, 
med hopp och tro mot dej har vänt vår blick. 
Helig är Herren, Fadern, Skaparen, 
helig är Herren, Sonen, Medlaren, 
helig är Herren, Anden, Tröstaren! 
Så himlen stämmer upp sitt fröjdeljud, 
och jorden kläder sej i högtidsskrud 
och svarar: Helig, helig, helig Gud!

På krubbans strå man lade dej

1. På krubbans strå man lade dej,
o Jesus, himlens Förste, 
och människor ej kände dej, 
fastän du är den störste. 
Du bådades av stjärnors gång, 
du prisades av änglars sång; 
för världen var du ringa. 

2. Med villig håg du tog dej an 
det kall du valts att sköta. 
Man hos de fattiga dig fann, 
du alla ville möta. 
Dej låg om hjärtat, Helige, 
att ej förlora syndare 
som åt dej anförtroddes. 

3. Du mild, av hjärtat ödmjuk var; 
ditt ord gav ro i själen. 
Till alla samma tröst du bar, 
till kungen som till trälen: 
ett hopp, en tro, en evig Far, 
som hjärta för oss alla har,
förlåtelse, försoning. 

4. Du tålig var till smädlig död, 
ja, intill korsets pina. 
Du dej, Guds Lamm, åt bödlar bjöd
och flyddes av de dina. 
Men därför en gång i ditt namn 
böjs varje knä, och himlens hamn 
åt mänskor du förvärvat. 

5. För dej ej världen hade band 
och graven inte stängsel, 
förgängelsen ej hade tand 
och helvetet ej fängsel. 
Din seger evigt vittne bär, 
att den som ren och helig är, 
är också ensam mäktig. 

6. Befäst oss, Jesus, i din tro, 
din lära, ditt exempel! 
Din Ande låt i hjärtat bo 
och gör det till ditt tempel, 
så vi med dej, som du oss bjöd, 
kan be i både liv och död: 
o Fader, ske din vilja!

Vänd bort din vrede

1. Vänd bort din vrede,
Gud, som straffet sänder,
vänd bort din vrede
från bestörta länder!
Vänd bort din vrede,
du som har i händer
livet och döden.

2. Böner så varma
alla vi förenar:
döm ej oss arma
såsom vi förtjänar!
Gud, dej förbarma!
I din nåd allena
har vi vår räddning.

3. För Jesu pina,
för den törnekrona
han för de sina
bar att dem försona,
låt nåden skina!
Oss i kärlek skona!
Var oss en fader!

4. Jesus allena
hela kan det brutna,
med dej förena
det från dej förskjutna,
genom det rena,
från hans hjärta flutna
blodet och vattnet.

5. Låt oss ej falla,
låt den förbön gälla
som för oss alla
Jesus hördes fälla!
Dej vi åkallar,
Gud, all godhets källa!
Trefaldigt store! 

Kom, pröva mej, min Gud

Alt. melodivariant:



1. Kom, pröva mej, min Gud,
du vet ju hur jag menar:
om världen eller dej
i håg och verk jag tjänar.
Se till om inte jag
på väg från dej nu är,
och led mej på den väg
som till ditt rike bär.

2. I dopets helga bad
min käre Far du blivit,
mej nådens barnaskap
och löftets arv du givit,
men har jag som ditt barn
här under livets lopp
dej fruktat, älskat, lytt
med hjärtats tro och hopp?

3. Har jag ej spart den kraft,
den tid som du mej unnat
att verka i min krets
det goda som jag kunnat?
Och gick, där jag det gjort,
i min beräkning in
ej mera världens dom
än samvetets och din?

4. Har jag med trohet sörjt
för dem du mej förtrodde,
med godhet dem bemött
som av mitt bud berodde,
och varit i mitt kall, 
min bostad och min bygd
en värdig förebild
av ordning, flit och dygd?

5. Har jag mot hämndelust
och avund mej bemannat,
för dem mej hatat bett,
välsignat dem mej bannat?
Har jag gjort alla rätt
och önskat alla gott,
vid andras lycka glad
och nöjd med egen lott?

6. O Gud, har denna röst
ej smickrat, ej förtalat,
men lika öm och sann
bestraffat som hugsvalat?
Har denna hand jag räckt
till nästans hjälp i nöd,
till den betrycktes värn,
den övergivnes stöd?

7. Har med din Andes kraft
mot ont begär jag kämpat,
dess väckta gnista kvävt,
dess första utbrott dämpat,
så ej begärelsen 
i hjärtat synden fött
och i fullbordad synd 
jag andligen har dött?

8. Har jag i glädjens dag
mej fröjdat i din fruktan?
Bar jag i sorgens dag
med tålamod din tuktan?
Gav jag i fröjd och nöd
dej tacksamhetens pris,
förvissad att i allt
du nådig är och vis?

9. O Gud, vem märker här
hur många bud han bryter?
Gå ej till doms med mej,
du ser ju allt som tryter.
De många fel jag gjort
förlåt för Jesu skull
och ge mej Andens nåd
att vandra kärleksfull.