Den stunden i Getsemane

1. Den stunden i Getsemane
jag aldrig glömma kan,
då Herrens ångest jag fick se
och hur han styrka fann.
O Jesus kär, jag glömmer ej
din vånda och ditt ve,
de bittra kval du led för mej
i mörkt Getsemane.

2. När du i dunkel örtagård
en sådan vånda led,
det var all världens synd och skuld
som så dej tryckte ned.
O Jesus kär, jag glömmer ej...

3. Ja, dina egna svek dej där,
du ensam måste be
och blev förrådd och bunden hårt
där i Getsemane.
O Jesus kär, jag glömmer ej...

4. Men kallnar kärleken till dej,
mej än en gång låt se
vad du i kärlek led för mej
där i Getsemane.
O Jesus kär, jag glömmer ej...

Tack att du tog mina bördor

1. Tack att du tog mina bördor,
ett högfjäll av skuld och av skam.
Du bar dem på skuldrorna dina,
du skuldlösa syndofferlamm!

2. Tack att du bar mina synder,
betalat min skyhöga skuld
med blod från ditt älskande hjärta
och inte med silver och guld!

3. Så vill vid korset jag stanna,
förundrad jag ser: jag är fri!
Jag ska inte dö, jag ska leva,
och evigt hos Jesus förbli!

Det är nog, det som Jesus gjorde

1. Det är nog, det som Jesus gjorde,
det är nog det som han har sagt.
//: Han har uträttat det du borde
och din synd han på sej har lagt. ://

2. Det är nog, det som Jesus gjorde,
fast av syndare störst du är.
//: Du är bjuden till bröllopsbordet,
också dej har han hjärtligt kär. ://

3. Nej, du ska inte längre tvivla
på att också för dej han dog.
//: Du i Frälsarens verk får vila
och hans nåd för var dag är nog. ://

4. Det är nog, det som Jesus gjorde,
och i himmelen gäller det.
//: Du får bygga på löftesordet,
det står fast i all evighet. ://

Han tar inte glansen från livet

1. Han tar inte glansen från livet,
den vän som nu kallar på dej.
//: Först då börjar livet på allvar,
när han dej får leda till sej ://

2. Du hör många lockande röster
som lovar dej lycka och glans,
//: men ingen ger ljus över vägen
som Jesus och kärleken hans ://

3. Han leder i brantaste backar
och stöder när vägen är smal,
//: välsignar de solljusa slätter
och lyser i dödsskuggans dal ://

4. Han för dej till sist över djupen
till himmelens leende strand.
//: När dödsflodens virvlar dej möter
ska Jesus dra båten i land ://

5. Han tar inte glansen från livet
men ljus över livsvägen ger.
//: Han öppnar en dörr till de salar
där honom för evigt du ser ://

Vad gör du av det liv du fick

1. Vad gör du av det liv du fick
och vad är själen i för skick?
En mästarhand har henne gjort
och du är tänkt till något stort,
så sätt då vakt vid hjärtats port!

2. Din tid är som en pärleström,
en dyrbar gåva, ingen dröm.
Av Jesus får du nåd och frid,
låt honom helga all din tid,
då segrar du i livets strid.

3. Var varsam, släpp ej något in
som sakta dödar själen din!
Förtappelsen är fruktansvärd,
men Jesus leda vill din färd
till livets evigt ljusa värld!

Det strömmar en livsälv av lycka

1. Det strömmar en livsälv av lycka,
jag gläds åt att få vara till.
Gud skapade mej till sin avbild,
mitt eviga bästa han vill.
Jag lever och alltid ska leva
med honom som offrade sej
men levande uppstod ur graven
och öppnade himlen för mej.

2. Ja, Kristus är källan den klara,
ett havsdjup av glädje och frid,
och mitt under tårar och faror
är han den jag håller mej vid.
Snart gryr över jorden Guds morgon
och då ska jag bli honom lik.
Han själv är min glädje och lycka,
min Gud, jag är ofattbart rik!
 

Så ljuvligt skön den är

PSALT. 84

1. Så ljuvligt skön den är,
din boning, Herre kär,
ditt tempel och din kyrka
där sej min själ kan styrka
och med ditt ord sej spisa,
samt all din godhet prisa!

2. Min själ stor längtan har 
och glad sin tillflykt tar 
till dina helga gårdar, 
där själ och kropp du vårdar.
De får, i dej förnöjda, 
sig av din kärlek fröjda. 

3. Som sparv och svala far 
till nästena de har,
där ungarna får vara 
i fred för våld och fara, 
så själen till dej längtar,
till altarbordet trängtar. 

4. Ty det betraktar hon, 
o Jesus, som din tron, 
där du din nåd oss skänker
och vi de bud betänker 
som du oss velat lära,
så vi dej rätt kan ära. 

5. Det saligt är att bo
i Herrens hus med ro 
och hjärtat ständigt vända 
till det som mest kan lända 
dej Gud till pris, ja, söka 
sin tro med ordet öka. 

6. Ja, saliga är de
som upp till dej vill se,
som inte stolt sej bröstar
men helt på dej förtröstar,
med tålamod kan lida,
med hopp din hjälp förbida.

7. Fastän i tårars dal
de möter sorg och kval,
ej bort från vägen far de,
i kärlek allt fördrar de,
ur källa efter källa
välsignelse ska välla. 

8. Ja, deras lärare 
med glädje ska få se
hur Herrens bud blev lydda 
och de med seger prydda, 
hur himmelen blev hunnen 
och ondskan övervunnen. 

9. Vår Herre, hör min röst! 
Du är min enda tröst!
Nu synd och satan vike! 
Tillkomme, Gud, ditt rike! 
Ja, låt mej din få vara, 
som själv du vill försvara. 

10. Att tjäna dej en dag 
för mej har mer behag 
än all den fröjd och ära, 
som världen kan begära. 
Jag hellre dörren vaktar, 
där man ditt ord betraktar. 

11. Du är min sol i köld, 
i strid är du min sköld. 
Min tro kan du upptända, 
allt ont ifrån mej vända, 
mig skänka nåd och ära, 
till salighet mej bära.

Fader vår som är i himmelen

Fader vår som är i himmelen,
helgat varde ditt namn.
Tillkomme ditt rike.
Ske din vilja,
såsom i himmelen,
så ock på jorden.
Vårt dagliga bröd
giv oss idag,
och förlåt oss våra skulder,
såsom ock vi förlåta
dem oss skyldiga äro.
Och inled oss icke i frestelse,
utan fräls oss ifrån ondo.
Ty riket är ditt,
och makten
och härligheten
i evighet.
Amen.

Kom, helge Ande, till mej in

Alt. koral:

1. Kom, helge Ande, till mej in,
upplys min själ, upptänd mitt sinn,
bevara mej, jag ber dej.
Låt lysa livets ljus för mej
och lär mej troget följa dej,
åt dej jag helt vill ge mej.

2. Nu i all sanning led du mej
och låt förståndet öppna sej,
ja, lär mej, Gud, din vilja.
Från alla synder gör mej fri,
din godhet vill jag leva i,
allt ont ifrån mej skilja.

3. Hjälp, Herre, nåderik och blid
att jag av hjärtat all min tid
mej håller vid det ena:
att tro på Herren Jesus Krist
och öva kärlek utan list.
Min hjälp är du allena.

4. Nu på min sida alltid stå
så Satan mej ej skada må, 
ej världen mej förföra.
Ja, med min ande vittne bär
att också jag Guds barn nu är,
som du vill saliggöra.

5. Jag känns ju vid min svaghet all,
jag vet ej vad jag bedja skall,
vad gagnar eller skadar.
O helge Ande, bed för mej
och lär mej säga efter dej
mitt Abba, käre Fader!


6. Mej i din nåd behåll du kvar,

som allt i dina händer har, 

mej mer och mer förvandla.

Förlåt min synd och ge mej lust

att för det goda ta en dust

och i din fruktan vandra.

7. Ge lycka, Gud, till allt gott verk,
befrämja det och kraften stärk,
så att jag alla dagar
får växa, vägledd av ditt råd,
i ålder, visdom och i nåd,
just så som dej behagar.


8. Hjälp mej att nyttja tiden rätt

till andras tjänst på bästa sätt,

mitt pund ej ned mer gräva.

Ty den som inte tjäna vill

dej, Herre, som ju allt hör till,

för slutet måste bäva.

9. O glädjens Ande, stå mej bi

i all den sorg jag kommer i
och helst när döden kallar.
Ja, låt mej också där bli ledd,
som kristen vara väl beredd
och i din famn få falla.

Text: Okänd svensk författare 1694. bearb. A.H. 2017, 2024

En blick på den Korsfäste livet dig ger

1. En blick på den korsfäste livet dig ger, 
ja, just nu finns det liv där för dig! 
Så se, kära vän, för så ska du bli frälst, 
se på honom som offrade sig! 
Se! Se! 
Se och lev! 
En blick på den korsfäste livet dig ger, 
ja, just nu finns det liv där för dig! 

2. Varför kom han väl hit för att bära vår synd, 
om din börda ej också han tog? 
Varför flöt från hans sida det renande blod, 
om din skuld han ej gäldade nog? 
Se! Se! Se... 

3. Ej med dina tårar, din ånger och bön, 
men i blodet försoning du får. 
Ja, salig du är om du strax med din tyngd 
utav synder till Frälsaren går. 
Se! Se! Se... 

4. Ja, visst får du komma, för Gud har ju sagt 
dig att allting i ordning nu är; 
när tiden var inne till jorden han kom 
och sin gärning fullbordade här. 
Se! Se! Se... 

5. Så ta då med glädje av Jesus emot, 
då han eviga livet dig ger. 
Då han, din rättfärdighet, lever, så vet 
att i evighet dör du ej mer. 
Se! Se! Se...

Du evigt starke Gud och Far

1. Du evigt starke Gud och Far
som i din hand all världen har,
som tände ljus i rymdens natt
och gräns för havets våg har satt,
o, hör vår bön och var dem när
som nu i storm och fara är!


2. O Kristus, du som med din röst
la sjön till ro, gav hopp och tröst,
som kunde över djupen gå
och fridfullt mitt i stormen sov,
o, hör vår bön och var dem när
som nu i storm och fara är.

3. Guds Ande som vid skapelsen
just över vattnet svävade,
som över oss i varje tid
vill sänka dej med nåd och frid,
o, hör vår bön och var dem när
som nu i storm och fara är.

*4. Treenige, all kärleks grund,
var deras skydd i farans stund,
från klippor, stormar, fiender
bevara dem var än de är,
så går en lovsång utan slut
från land och hav till dej, vår Gud!

Väktaren hörs ivrigt ropa

1. Väktaren hörs ivrigt ropa,

hans röst vill nå oss allihopa:

Stig upp, Jerusalem, ge svar!

Låt i natten lampor tändas,

låt mörkret så i ljus få vändas,

var är ni, visa jungfrur, var?
Brudgummen kommer snart,

låt ljusen lysa klart.

Halleluja!

Ja, stå beredd,

så blir du ledd

till fest som aldrig förr blev sedd!

2. Sion lyssnar glad till rösten,

hon överfylld av himlatrösten

går mot sin vän med sång och bön.

Himlens glädje med sej bär han,

ja, full av nåd och sanning är han,

som morgonstjärnan ljus och skön.

Välkommen därifrån,

Guds egen käre Son!

Hosianna!

Från dunkel dal

till smyckad sal

du för en skara utan tal.

3. Ära vare Gud i höjden!

Må änglarna ta del i fröjden,
må harpa och basun ge ton!

Himlaportars pärlor glänser,

och kärlek strålar utan gränser 

 mot oss från Guds och Lammets tron.

Vad ännu ingen hört

och sett och tänkt och rört

vi besjunger

hos Gud en gång,
när väntan lång
har bytts i evig jubelsång.

Vilken salighet i höjden

Alt. koral:



Alt. koral:



1. Vilken salighet i höjden,
när Guds barn får komma hem!
Ingen kan beskriva fröjden
som de får i himmelen:
skåda Jesus, 
skåda Jesus,
som har fört de sina hem.

2. Vilken salighet och glädje
att få tro på Jesus här,
men en ännu större glädje
att se honom som han är,
vara hemma, 
vara hemma,
fri från sorger och besvär!

3. Så ha tröst och sol i sinne,
tröttna ej på vägen hem!
Jesus ständigt ha i minne,
höj din blick mot himmelen.
Jesus kommer, 
Jesus kommer
snart att hämta barnen hem. 

4. Gud ske lov, han vill oss ha där,
när all möda nått sitt slut.
Barnen kommer till sin Fader,
och där får de vila ut
i den glädje
i den glädje
som ej någonsin tar slut.

5. Där vi slipper skiljas mera,
ingen tår ska fällas där.
Kristus evigt ska regera,
härligheten kommen är.
Ack, den dagen, 
ack, den dagen,
give Gud den vore här!

Vilket djup i Jesu kärlek

 




1. Vilket djup i Jesu kärlek,
gränslöst vid att leva i! 
Som en varm och härlig havsvåg
har den gjort mej ren och fri.
Över, under, runt omkring mej
är hans kärleks starka ström,
för mej fram mot himlastranden,
stora, sanna framtidsdröm!

2. Vilket djup i Jesu kärlek!
Sprid hans lov från hav till hav:
hur han älskar alla, alla,
frälsning ger från synd och grav,
hur han värnar om de kära
som han löste med sitt blod,
hur han ber för svaga vänner,
sänder kraft och tröst och mod!

3. Vilket djup i Jesu kärlek!
Ingenstans finns sådan ro.
Guds välsignelse där flödar,
väcker kärlek, hopp och tro.
Vilket djup i Jesu kärlek!
Himlens salighet den ger.
Och den lyfter mej och bär mej,
tills jag evigt honom ser.

Det heliga kors vår Herre själv bar

1. Det heliga kors vår Herre själv bar,
hans blodiga sår och död för envar,
den bittra pina som han fick lida,
därav allena allt gott vi får bida.
Vi blir inte saliga på annat vis.

2. Ja, S:ta Maria, Frälsarens mor,
och alla de helgon i himmelen bor,
av idel nåd har saliga blivit
för Kristi skull, som för oss sej utgivit.
Vi blir inte saliga på annat vis.

3. Ja, människor alla, lyssna och vet
att hela Skriften vittnar om det,
att om ni vill himmelens salighet vinna,
för Kristi skull endast kan ni den finna.
Vi blir inte saliga på annat vis.

4. Guds helige Ande, du sanningens tolk,
uppliva och upplys din kyrka, ditt folk,
och led oss alla på ljusets bana
från självgjord vishet och syndig vana.
Vi blir inte saliga på annat vis.

5. All ära och pris ske Herren, vår Gud,
som sände sin Son med fridens bud.
I nåd han lede oss allesamman
att frukta och älska honom. Amen.
//: Vi blir inte saliga på annat vis ://

Jag har en vän som har gett sitt liv

1. Jag har en vän som har gett sitt liv
för att jag ska få leva.
Här finns det inget alternativ,
jag är som Adam och Eva:
när jag försökte bli god som Gud
förbröt jag mej mot varenda bud.
Då föll domen, så löd den:
syndens lön, det är döden!

2. Denna dom, den var absolut,
och där kunde det stannat.
Men när jag tänkte att allt var slut,
så ville Gud något annat:
i Jesus Kristus han till mej kom,
tog bägaren med min skuld och dom,
och i botten den tömdes
när han oskyldig dömdes.

3. Tänk, jag ska inte döden dö!
Jesus dog i mitt ställe!
I hans blod är jag ren som snö,
för hans rättfärdighet gäller.
Tack, Herre Jesus! Mitt liv är du,
ja, ditt är livet jag lever nu.
Herre, låt mej få höra
vad du vill jag ska göra!

[Norsk text Vidar Kristensen - sv. övers. av A.H. publ. utan tillstånd]

Ingen stund är såsom denna

1. Ingen stund är såsom denna, 
kvällens sista, tysta timma. 
Ingen sorg ska längre bränna, 
inga stämmor mera stimma. 

2. Ta då, Gud, i dina händer
denna dag som nyss förflutit. 
Trygg jag vet: i gott du vänder 
vad jag hållit eller brutit. 

3. Ont jag tänker, ont jag handlar, 
men du läker allt och renar. 
Mina dagar du förvandlar 
så från grus till ädla stenar. 

4. Du får lyfta, du får bära, 
jag kan bara allting lämna. 
Ta mej, led mej, var mej nära! 
Ske mej vad du sen må ämna!

Herre Gud, för dej jag klagar

1. Herre Gud, för dej jag klagar:
vad mej kväljer natt och dag,
vad min kropp och själ försvagar
är min fruktan för din lag!
Jag på mörkrets vägar gått
tills jag fyllt mitt syndamått.
Därför vill mej Satan stjälpa,
Herre, kan du ännu hjälpa?

2. Dygden har jag platt försummat,
laster har jag lärt med flit,
om jag något ont förnummit
har jag gärna skyndat dit. 
Herrens ord har jag försmått,
i hans hus ovilligt gått.
Jag mej dåligt sällskap tagit,
goda råd ur hågen slagit.

3. Stygga laster och den lede
har nu fört mej in i nöd,
fört mej till Guds straff och vrede,
så jag fruktar evig död.
Ack, jag blinde syndaträl
som så har förstört min själ!
Domen, domen mej förskräcker,
helvetsångest i mej väcker.

4. Men att i förtvivlan klaga,
kära själ, är det ditt val?
Skall dej ångest jämt få gnaga,
skall du känna syndens kval
men ej märka någon tröst
av att du är återlöst
av Guds Son som vill oss alla
än till bot och bättring kalla?

5. Satan vill ju så bedra dej
att du Jesus glömma skall,
han vill helt och hållet ha dej
och få med dej i sitt fall.
Förr har han dej synda lärt
och i säkerhet dej snärt,
nu vill han förtvivlan lära
och allt hopp om nåd avskära.


6. Men när samvetet nu vaknar
och jag märker mina fel,
jag Guds omsorg inte saknar,
för i honom har jag del.
Är jag en förlorad son
flyr jag till Guds nådetron.
Gud min Fader god i ljuset
ser mej helst som barn i huset.

7. Döden gör mej inte häpen,
fast den faslig är i sej,
för den är av Kristus dräpen
och kan inte skada mej.
Domen fruktar jag väl stort,
eftersom jag illa gjort,
men den trösten jag ej glömmer,
att min Broder Jesus dömer.

8. Jesu blod min skuld utplånar,
Jesus för min nöd vet råd.
Jesus mej med Gud försonar,
så jag skonas och får nåd.
Jag en säker tillflykt får
genom Jesu djupa sår.
Jesus hjälper mej ur nöden,
så i livet som i döden.

Se Guds rena Lamm

1. Se Guds rena Lamm 
där på korsets stam! 
Vilken jämmer, vilken fasa! 
Se nu mörkrets makter rasa! 
Se Guds rena Lamm 
fäst vid korsets stam! 

2. Är du sorglös än 
och en världens vän, 
stanna här en stund och skåda: 
se Guds vrede, syndens våda! 
Se Guds rena Lamm 
fäst vid korsets stam! 

3. Fruktar du Guds dom, 
kära själ, så kom! 
Skåda nu Guds kärleksunder 
här i Jesu sista stunder! 
Se Guds rena Lamm 
och gå dristigt fram!

Fröjda dej och sjung, mitt hjärta

 

1. Fröjda dej och sjung, mitt hjärta, 
för du har en Frälsare. 
Vike nu all sorg och smärta, 
vike nu allt kval och ve! 

2. Fiendernas här han krossat, 
djävulens och syndens makt. 
Han har mina bojor lossat, 
själva döden nederlagt. 

3. Han som en gång mej har vunnit, 
aldrig släpper han mej mer. 
Han bevarar den han funnit, 
det i ordet klart jag ser. 

4. Jag är lönen för hans möda, 
för det var för mej han stred. 
Mej han köpt med blodet röda, 
när för mej han döden led. 

5. Han besegrat dödens välde, 
uppstått med förklarad kropp. 
Även mej hans seger gällde 
och nu har jag evigt hopp. 

6. Trygg jag lever, trygg jag vilar 
i den gode herdens famn. 
Kommer döden, glad jag ilar 
hem till fridens sälla hamn.

Herrens stad har fasta grunder

1. Herrens stad har fasta grunder,

den går i storm och flod ej under,

på hälleberget byggd den står.

Inget hot Guds folk förfärar,

om ondskan än med sina härar

mot murarna till anfall går.

För Gud med all sin makt

i trohet håller vakt

kring de sina.

Han ger sin ro

åt deras tro

och låter dem i trygghet bo.

2. Stora ting i dej predikas,

du löften fått som ej kan svikas,

Guds menighet bland jordens folk.

Du har sett Guds ljus, det klara,

hans Ande kvar i dej ska vara,

du kallad är till Herrens tolk.

När här kring all vår jord

du sprider nådens ord,

ljuvligt klingar

då varje ljud

med fridens bud

från frälsningens och livets Gud.

 

3. Herrens stad är folkens moder,

från Sion strömmar livets floder,

i Sion växer livets träd.

Du Guds folk, du evigt unga,

dej öva att din lovsång sjunga,

dej saligt i din Konung gläd!

Du höja får en gång

det nya livets sång

till Guds ära,

som i vår nöd,

mot synd och död

sitt liv, sin salighet oss bjöd.

Det gamla året är förbi

1. Det gamla året är förbi,
ett nytt istället möter vi.
Gud vare lov, att vi i frid
fått leva intill denna tid!
Gud, ge oss nu ett gott nytt år,
så var och en ditt sinne får
och i sin gamla synd ej står.

2. Vi ber dig: överge oss ej,
förlåt vår synd, förbarma dej!
Låt sakramenten och ditt ord
ge kraft och näring åt din hjord.
Din kärlek i vårt hjärta tänd,
din Andes nådegåvor sänd,
all satans list ifrån oss vänd.

3. Sträck över oss din högra hand,
välsigna både stad och land.
Ge hälsa, välgång, dagligt bröd
och stå oss bi i sorg och nöd.
Ja, lys och led vår överhet,
ge världen fred och enighet,
allt gott för tid och evighet.

4. Så vill vi nu, vår Fader blid,
få tjäna dej i all vår tid.
För Jesu skull din Ande ge,
om tro och kärlek vill vi be.
Till sist låt ske oss som vi tror,
att vi med änglar där du bor
får lova dej med glädje stor!

Ring in gudstjänsttid

VÅR LÖSEN 

1. Ring in gudstjänsttid.
Hjärta och hand,
tanke och tunga,
folket, vårt land,
gamla och unga,
gärning och kall,
Gud skall de dyrka,
världen all
blive Guds kyrka.
Glöm misströstan, min själ,
vet, oss Gud ej försmår.
Sörj, o folk, för ditt väl.
Ring in gudstjänstår.

2. Sjung in arbetsid.
Släktenas rad
räcker oss handen,
kämpen som bad,
skald rörd av Anden.
Mödornas blod,
arbetets tunga
kräver sitt mod,
tro gör oss unga.
Heliga minnenas här
tecknar i dunklet spår.
"Framåt" vår lösen är.
Sjung in arbetsår.

3. Bed in hjärtefrid.
Syskon, i dag
där vi skall vandra
vare vår lag:
"Hjälpa varandra!"
Oförrätt gjord
hjärtat belastar,
nåden förspord
tyngden avkastar.
Glöm det förlåtna, min själ.
Herre, o var oss blid!
Se, i din hand är vårt väl.
Giv oss evig frid. 

Min vän är ljuv, min vän är mild

1. Min vän är ljuv, min vän är mild
och trofast i all livets smärta.
Ej jord, ej himmel har en bild
så skön som vännens i mitt hjärta.

2. Min vän är min och jag är hans,
och än vår kärlekslåga brinner
när solens eld och stjärnans glans
i rymden slocknar och försvinner.

3. När han vid målet väntar mej,
jag lugn fullborda vill min bana.
Mitt kors ska en gång byta sej
som hans i evig segerfana.

4. Jag än vill tänka på hans namn,
när tungans bruk är hämmat blivet,
och trygg mej lägga i hans famn,
som är Uppståndelsen och Livet.

Himmelen är härligt blå

Lång version:


Kortare version: 

1. Himmelen är härligt blå, 
ljuvlig att få titta på!
Gyllne stjärnor ler och blinkar,
ja, det är som om de vinkar
//: oss från jorden upp till sej ://

2. Det var mitt i julens natt,
tusen stjärnor lyste matt,
men så kom i natten kalla
en som överglänste alla,
//: som en liten stjärnesol ://

3. När den stjärnan ljus och blid
visat sej vid midnattstid,
tänkte de i österns rike
att en kung förutan like
//: hade fötts i Juda land ://.

4. Visa män från österland
drog igenom öknens sand
för att komma kungen nära,
fram till honom gåvor bära
//: och sin varma hyllning ge ://

5. Så till slut låg framför dem
slottet i Jerusalem.
Men Herodes var så sliten,
han var kung men inte liten,
//: inte barnet som de sökt ://

6. Färden gick till Betlehem,
där kung David haft sitt hem. 
Stjärnan hjälpte dem att finna
huset där en fattig kvinna
//: satt med barnet i sin famn ://

7. Stjärnan ledde visa män
fram till Jesus, Frälsaren.
Vi har också fått en stjärna,
om vi följer den så gärna
//: kommer vi till Jesus fram ://

8. Stjärnan som till målet för,
den som oss så glada gör,
är Guds ord, vårt ljus det klara,
som han låtit uppenbara
//: för att leda oss till sej ://

Nu tack och lov, ett nådens år

1. Nu tack och lov: ett nådens år
vi fått i Jesu namn 
och Jesus som en herde 
oss burit i sin famn. 
Men han är än densamme,
idag liksom igår, 
och själv han vill bevara 
i nåden sina får. 

2. Guds rika nåd det förra år 
var all vår salighet, 
och nåden är densamma 
nu och i evighet. 
På grund av offerblodet 
som flöt ur Jesu sår, 
är året som nu börjat 
ett salighetens år. 

3. Vi är ju ej förgångna än, 
tänk, vilken härlig nåd!
Vi är ju barn i huset 
i kraft av fridens råd, 
som gjordes upp med Sonen 
och står för evigt fast, 
sen för all världens synder 
hans frälsarhjärta brast. 

4. Ja, lova Herren, o min själ, 
och glöm ej vad han gjort! 
Han har ju gjort dej salig 
och öppnat himlens port.
Han lever, du får leva 
för den Uppståndnes skull, 
och aldrig ska han sluta
att vara nådefull.  

5. Halleluja, dig Gud ske pris 
att du är Fader vår! 
Tack käre Herre Jesus 
för alla dina sår! 
Vi firar jul och nyår 
på din barmhärtighet 
och har i Påskalammet 
all vår rättfärdighet!

Kyrkan skall bestå

1. Kyrkan skall bestå. 
Staten skall förgå. 
Makt, partier måste falla,  
i förgängligheten alla 
ledare glöms bort. 
Deras tid är kort. 

2. Döden knackar på 
tidsandan också: 
”Lämna scenen, tiden slutar!” 
Kristi Kyrka tryggt sig lutar 
vid sin Herres makt 
och hans änglars vakt.   

3. Kyrkans tid är lång. 
Hennes bön och sång  
genom år och sekler ljuder 
och till evigheten bjuder. 
Ett millenium 
är för litet rum. 

4. Tidens krafter vill 
henne ändra till 
sina drömmars tjänarinna, 
och till flertalets slavinna. 
Men emot dem står 
Han, som mer förmår. 

5. Herrars Herre, han 
ensam leda kan 
allt och alla med sin vilja. 
Ingenting får Kyrkan skilja 
här i tiden från 
segern med Guds Son.

[Copyright Christian Braw, publ. med tillstånd]

Herodes, varför fruktar du

 


1. Herodes, varför fruktar du
när Herren Jesus kommer nu?
Ej dödligt rike söker han
som himmelriket skänka kan.

2. De visa följer stjärnans gång,
hon leder dem till krubban trång.
Med myrra, guld och rökelse
de hyllar världens Frälsare.

3. Han är Guds Son men går åstad
att helgas genom dopets bad.
Guds Lamm som utan synder var,
så världens synder på sej tar.

* 4. Må, Jesus, äran ges till dej
av hela världen och av mej,
till Fadern och till Anden blid,
från nu och intill evig tid.

Som en stormil tiden flyr

1. Som en stormil tiden flyr, 
levnadsdagen svinner. 
Snart den ljusa morgon gryr, 
då jag målet hinner. 
Farans tid är snart förbi, 
Herren kommer, gör mej fri. 
Ljuva hoppet hugnar, 
hjälper, tröstar, lugnar. 

2. Kristus är min enda tröst, 
själva hjärteskatten. 
När jag hör hans kära röst, 
skingras mörkret, natten. 
Vilken tröst i all min nöd, 
att Guds Son för mej var död! 
Vägen hem han banat, 
världens synd avplanat. 

3. Tack, min Gud, att Kristus är 
dyrbar för mitt hjärta! 
Han gått vid min sida här, 
delat fröjd och smärta, 
mild och medlidsam, då jag 
stapplat, felat dag för dag. 
Skröpliga och svaga 
kan han än fördraga. 

4. Jag har nog och över nog 
i den Endes lydnad. 
Synden han ju på sej tog, 
skänkte mej sin prydnad. 
Han är min rättfärdighet, 
orsak till vår salighet. 
Tack för nådegåvan! 
Allt är väl där ovan. 

5. Som en stormil hastigt flyr 
över lugna vatten, 
ilar dagen, dess bestyr, 
sedan kommer natten. 
Graven ska väl bli mitt hus, 
men med Gud är mörkret ljus; 
somnar i hans sköte, 
vaknar vid hans möte.

Jag har den ädla kvinnan kär

            

EN SÅNG OM DEN HELIGA KRISTNA KYRKAN (Upp. 12).

1. Jag har den ädla kvinnan kär, 

kan henne aldrig glömma.

Jag med mej bär allt hon mej lär,

vill henne högt berömma.

Hon är min vän,

och om jag än

bekymrad var

i olycksdar,

så bistår mej den sköna

med all den kärlek, trofasthet

jag alltid har fått röna.

Min själs behov hon vet.

2. En gyllne krona kvinnan bär,

tolv stjärnor kronan hyser.

Som solen hennes kläder är,

de när och fjärran lyser.

På månen så

ses kvinnan stå

i denna skrud

med glans från Gud,

men tärs av födslovärkar,

hon bär ju fram den höge Son

som evigt, väl att märka,

ska styra från sin tron.

3. Fast draken full av raseri

det barnet ville sluka,

så måste han besviken bli,

vad makt han än vill bruka,

för kvinnans Son

ryckts härifrån.

Men hon är kvar

med andra barn:

de som Guds bud vill hålla

och som har Jesu vittnesbörd.

Vad draken än kan vålla,

blir kvinnans bön dock hörd.