Jag sjunga vill för Gud en sång

1. Jag sjunga vill för Gud en sång, 
för annars blir mej tiden lång. 
När det blir tyst om vännen kär
mitt hjärta så bedrövat är. 

2. En sång gör sorgsna hjärtat gott, 
om jag får nåd till detta blott: 
fullkomligt glömma bort mej själv 
och sköljas ren i nådens älv. 

3. O kärlekshav, du nådens flod, 
här kan en stackare få mod, 
som av sin synd är svag och skrämd, 
förföljd av Moses och beklämd. 

4. De blinda ser, de halta går, 
de döva hörseln återfår, 
de stumma talets gåva får 
och folket i förundran står. 

5. Spetälska får en renad kropp 
och döda väcks till livet opp, 
för dem som trycks av fattigdom
predikas evangelium. 

6. Visst är jag oren, kall och död, 
men här finns räddning ur all nöd, 
ty Jesus allt för mej gjort gott, 
jag dubbelt fått för varje brott. 

7. Vad har vi nu att lära här? 
Jo, hör, min vän, hur än vi är, 
så kan vi hjälpas, botas, ja! 
Vår Gud ske pris! Halleluja!

Gloria, gloria in excelsis Deo (Ära ära vare Gud i höjden)

Ära, ära vare Gud i höjden!
Ära, ära, halleluja, halleluja!

Gloria, gloria in excelsis Deo!
Gloria, gloria, halleluja, halleluja!

Så vandrar vi all världens väg

1. Så vandrar vi all världens väg,
den ena med den andra.
Vem än du är, nu överväg
varthän du snart ska vandra!
Du bygger hus, du vill ha ro:
se här det hus där du ska bo,
den bädd där du ska vila!

2. Se, graven öppnas och din vän
ner i dess djup försvinner.
Han kommer ej till dej igen,
men snart du honom hinner.
Snart vilar våra kalla ben
och sommarns fläkt och solens sken
ska dem ej mer uppliva.

3. Men han som oss till livet väckt
ska välta undan stenen
och liva med sin Andes fläkt
en gång de kalla benen.
Vid skenet av hans härlighet
ska ära och odödlighet
hans trogna barn bekröna.

4. O må vi här till Guds behag
så på hans vägar vandra,
att i vår Faders hus en dag
vi återser varandra!
Den frommes prövning är ej lång;
hans död är blott en övergång
till liv förutan like.

Nu lägger jag min hand i din

1. Nu lägger jag min hand i din,
med dej min väg jag går,
och håller jag blott fast vid dej
jag säkert himlen når.

2. Nu lägger jag min hand i din,
och så är allting gott.
En bättre väg än den du går
blev aldrig någons lott.

3. Nu lägger jag min hand i din,
i nåd se till mej ner,
och säg till mej och alla här:
"Min frid jag ger åt er!"

Allt o Fader till din ära

1. Allt, o Fader, till din ära,
allt, min Gud, till ditt behag!
Kom att nu mitt hjärta lära
troget tjäna dej idag!
Kropp och själ jag ville ge dej,
allt för dej jag verka vill,
men då måste jag få be dej
ge mej nåd och kraft därtill!

2. Dej må prisa allt som andas,
Fader, Son och Ande god,
vi med änglaröster blandas
i en mäktig lovsångs flod.
Ja, må dina helgon lära
alla som på jorden bor
dej i allt och alltid ära,
bara du är god och stor!

En är Herren, en är tron

En är Herren, en är tron,
ett är dopet, ett är hans bord,
en är Gud som lever i allt.
Halleluja!

Pärlor sköna

Alt. koral:



1. Pärlor sköna,
ängar gröna,
skatter många jorden bär!
Vilka gåvor,
rika håvor
världen än kan rymma här,
en allena
dock den rena
pärlan utan like är.

2. Utan like
är Guds rike,
här i ringhetens gestalt.
Den det finner
allt han vinner,
skulle än han mista allt.
Vad han äger
mera väger
än var skatt av jordisk halt.


3. Ungdomsåren,
levnadsvåren
åt din Gud med glädje giv.
Tjäna stilla
i det lilla,
Herren Kristus trogen bliv,
och du vinner
när allt svinner
sist Guds rikes fulla liv!

[Psalmbokens tredje strof kan av upphovsrättsliga skäl inte återges här].

O Jesus Kristus, Gud och man

 

1. O Jesus Kristus, Gud och man
som över dödens välde vann
och frälste oss från syndens nöd
när du led korsets bittra död,
ack, i min sista stund mej stärk
och mina svaga suckar märk.

2. När jag blir förd i mörkrets dal
och erfar dödens kamp och kval,
ja, när ej tungan talar mer,
ej örat hör, ej ögat ser
och pulsen sakta tynar av,
så hjälp mej, du som livet gav.

3. När mitt förnuft ej mer förstår
och mänskohjälp ej mer förslår,
så kom, o Herre Jesus blid
och hjälp mej i min sista tid.
Förkorta, lindra mina kval
och lys mej du i dödens dal.

4. All fruktan bort ifrån mej driv
och med din Ande hos mej bliv.
Gör själen fri från jordens band
och ta emot den i din hand.
Och låt min kropp i ostörd ro
sej vila få i gravens bo.

5. En glad uppståndelse mej giv
och mitt försvar i domen bliv.
På mina synder inte tänk
men för din död mej livet skänk,
som du mej lovat i ditt ord,
så blir jag frälst och saliggjord.

6. Ja, syskon, sjung och bed med mej:
Gud, över oss förbarma dej,
lär oss att vörda ditt behag
och möta så din stora dag
med samvetsfrid och kristen tro,
så får vi sist en salig ro.

När vi i högsta nöden står

1. När vi i högsta nöden står
och mänsklig hjälp ej mer förslår,
när ingen lösning vi får fatt
fastän vi grubblar dag och natt,

2. så är den enda tröst vi har
att gå till dej, vår Gud och Far,
och så i tro tillsammans be
om hjälpen bara du kan ge.


3. O Gud, vår Gud, vars ord vi fick,
till dej vi lyfter upp vår blick.
Du bäst vår nöd och fara vet,
vill visa oss barmhärtighet.

4. Du lovat höra dem som ber
i Jesu namn, ja, göra mer
än vi kan tänka eller be
för Jesu skull, vår Frälsare.


5. Förlåt vår synd, vårt överdåd,
ja, Herre, tänk på oss i nåd.
Till oss i vårt elände se,
och skynda att din hjälp oss ge.

6. Då ska vår glädje visa sej
när vi tillsammans prisar dej.
Gud, ge oss trohet mot ditt ord
och låt din vilja här bli gjord!

Vad solsken är för den svarta mull

1. Vad solsken är för den svarta mull
är sann upplysning för stoftets frände.
Mer värt det vore än gods och gull,
om blott din Gud och dej själv du kände.
Trots mörka tider med hårda strider,
trots mörka tider dock ljus omsider
sej bryter fram, sej bryter fram.


2. Som örter blomstrar och säden gror
i varma dagar och ljusa nätter,
så livsupplysning ger skörd så stor,
hos unga hjärtan sin frukt den sätter.
Trots mörka tider med hårda strider,
trots mörka tider en dag omsider
med frukt går fram, med frukt går fram.

3. Vår Gud själv vittnar att ljus är gott,
som sanning älskas, så ljus ska trivas,
och sist, när livet sin ände nått,
ska ljusets seger till lycka givas.
Så efter strider går upp omsider,
går upp omsider den dag vi bidar
i Herrens namn, i Herrens namn.

Änglarna sjunger i himlen

Min Gud tillhör äran

Jag är i Herrens händer

Glöm inte bort att änglarna finns

Lär mej din väg, o Gud

       

1. Lär mej din väg, o Gud,
lär mej din väg.
Ge mej ditt bistånd, Gud,
lär mej din väg. 
Hjälp mej i tro att gå
utan att allt förstå 
- lys mej och led mej då,
lär mej din väg. 

2. Tvivlar och fruktar jag,
lär mej din väg.
Även på stormens dag
lär mej din väg.
Lys genom moln och regn,
ge mej i stormen hägn,
lä på din gröna äng,
lär mej din väg.

3. Under min livstid här
lär mej din väg,
var jag i världen är
lär mej din väg,
till dess jag målet når,
tills vid din tron jag står,
tills jag min krona får,
lär mej din väg.

Den gyllene solen

1. Den gyllene solen
ger glädje åt jorden
och mörkret nu flyr.
Det stela nu veknar
och månen den bleknar
när morgonen gryr.

2. Vår Gud vill vi lova
för att vi fått sova
så trygga i natt.
Än vill han bevara
för missmodets mara,
för helvetets makt.


3. Så kom, låt oss sjunga,
låt stämband och tunga 
förkunna Guds pris,
och be att han för oss
och dugliga gör oss
på himmelens vis.

4. Det bästa i livet
ska honom bli givet,
ja, allt vad vi gör.
Han gett oss förmåga
att pröva och våga,
ja, komma oss för.

5. I allt vad vi lär oss
hans trofasthet bär oss
idag liksom förr.
Han sinnena skärper,
i arbetet hjälper
och öppnar en dörr.

Dagen dör (Tapto)

Dagen dör,
skymning rår
över skog, över berg, över hav.
Allt är ro,
vila trygg.
Gud är här.

Kärlek från dej, Gud

1. Kärlek från dej, Gud, må den oss bära,
lära oss leva helt till din ära!
Vida kring jorden gånge din lära,
komme ditt rike!

2. Heligt och troget lär oss att strida,
villigt och stilla lär oss att lida,
seger och vila lär oss att bida
sist i ditt rike.

Helga Bibel, Herrens ord

Alt. koral:




1. Helga Bibel, Herrens ord, 
största skatt på denna jord, 
denna bok mej troget lär 
vad jag varit, gjort och är. 

2. Den bestraffar synd och fel, 
ger av Jesus själv mej del.
Den har dömt och friat mej, 
livets väg den visat mej. 

3. Bibeln är mitt säkra stöd, 
den ger tröst i all min nöd,  
lovar fröjd och härlighet,
evigt liv och salighet.

Jag är en kristen, det vill jag vara

1. Jag är en kristen, det vill jag vara
tills sol och måne ej skiftar mer.
Jag är en kristen, du hör mej svara,
om hela världen än åt mej ler.
Jag är en kristen å hjärtats vägnar,
jag älskar Kristus, se där mitt skäl!
Min första kärlek jag honom ägnar,
det är han värd, för han frälst min själ.

2. Jag är en kristen, o kärleksunder
att syndaslaven blev frälst av nåd!
Jag är en kristen trots mänskofunder,
trots lärostrider och kyrkoråd.
Jag är en kristen, som går att strida
i Herrens namn emot synd och värld,
en ringa stridsman vid Jesu sida
som vinner seger med Andens svärd.

3. Jag är en kristen, jag är en främling
bland Kedars hyddor i Meseks land.
Min levnads färdplan är inte hemlig,
Guds rikes eld satt min själ i brand.
Jag är en kristen, mitt hemland ligger
långt ovan jorden, dess sorg och nöd,
där ingen längre om smulor tigger,
för alla äter av samma bröd.

4. Jag är en kristen, det ordet klingar
i sorgetimmar som skön musik,
det lyfter anden på örnevingar
till evig vila i himmelrik.
Jag är en kristen - och klappar döden
på hjärtedörren med tunga slag,
jag skyndar genast från sorgen, nöden
till fadershemmet, o vilken dag!

En jordisk del och lott finns till

1. En jordisk del och lott finns till,
som Gud vill dej tillmäta,
men den som ej arbeta vill
skall inte heller äta.
Se, detta bud
från Herren Gud
du aldrig får förgäta!

2. Var arbetsam, du jordens son!
I svett skall du dej föda.
Gud kommer allt ditt goda från,
låt svettens droppar flöda!
Han lovat ge
välsignelse,
men efter använd möda.

3. Var arbetsam! I nyttans värv
ditt mod, din kraft sej dane!
Vet, lättjan är din själs fördärv,
din oskulds säkra bane,
då plikten är
så lätt, så kär,
för den vid bördan vane.

4. Var arbetsam! Guds hjälp ej dröjt
för dem som den kan skatta.
De händer du mot himlen höjt
med kraft i verket fatta,
och bönen gör
dig arbetsför,
när händerna blir matta.

5. Var arbetsam! Men se ej blott
på vinst och eget bästa!
Gör alltid rätt, gör gärna gott,
ha ömhet för din nästa!
De hjälptas bön
skall frid och lön
vid dina mödor fästa.

6. Var arbetsam! Men blott de dar,
då Gud dej bjöd arbeta.
Den sjunde dagen helgad var,
att Herrens sabbat heta.
Så låt din själ
sitt högre väl
begrunda, se och veta!

7. Ditt verk du både sist och först
med Guds behag förlike.
Bli hellre än på jorden störst
den minste i Guds rike.
Ett enda här
nödvändigt är!
För det allt annat vike!

O Gud, du hör ju allas röst

1. O Gud, du hör ju allas röst,
så ge oss Andens gåva!
I dej vi har vår sanna tröst,
så lär oss rätt dej lova!
Ja, lär oss ta emot ditt ord
så att vi som en fruktbar jord
får bli dej, Gud, till ära.

2. Fyll varje trogen herdes mun
med ordet vi ska följa,
ge mod och vilja varje stund
att ingen sanning dölja.
Ja, Gud, ge nåd och styrka till
att vad du nu oss säga vill
oss rent och klart förkunnas.

3. Gud, öppna våra öron nu,
regera håg och sinne,
så vi behåller dina bud
och löften i vårt minne,
så att vi ordet rätt förstår
och alltid i din vilja går,
ja, både hör och gör den.

Vilken frihet (Oh freedom)

Vilken frihet!

Vilken frihet,

vilken frihet att bli fri!

Förrän jag på nytt blir slav

ska jag läggas i min grav

och gå hem till min Gud och vara fri!

1. Inga tårar,

inga tårar,

inga tårar för mej, ni!

Förrän jag på nytt...

2. Ni ska sjunga,

ni ska sjunga,

ni ska sjunga för mej, ni!

Förrän jag på nytt...

3. Ni ska ropa,

ni ska ropa,

ni ska ropa för mej, ni!

Förrän jag på nytt...

4. Ni ska bedja,

ni ska bedja,

ni ska bedja för mej, ni!

Förrän jag på nytt...

Guds Son har gjort mej fri

Alt. variant:




1. Guds Son har gjort mej fri
från Satans tyranni,
från synd som vann,
från lagens bann,
från dödens skräck och helvetsbrand.
Min Goel tog på sej
den dom som låg på mej,
sej undergav
Guds viljas krav
till pina, död och grav.
Jag där Guds kärlek ser och tror,
den är så obegripligt stor,
så god
emot
en ond från topp till rot,
som ingenting var till behag,
förutom den förbjudna smak,
och som han fann
med håg och hand
i satans hårda band.

2. Jag ger mej Gud i våld,
och de i ormens sold
ska klart förstå
att jag vill gå
i friheten Gud lät mej få!  
Det glädje ger och tröst
att följa Jesu röst,
att gå förbi
försåten fri,
mot himlens harmoni!
Den värld som här far efter vind
får aldrig mera ta mej blind
med sej,
o nej,
till gropen går jag ej!
Jag är ju alltför dyrköpt för
att tro att synden lyckliggör,
jag fnyser åt
dess fröjd och ståt -
till himlen går min stråt.

3. Mitt hjärta i mej ler
när jag min grav beser.
Ej blomsteräng,
ej furstlig peng
kan bädda mej så ljuvlig säng.
Min död är färjeman
till livets fasta land,
Gud Sebaot
har där sitt slott,
och där är evigt gott!
Om vinden här går hårt emot
och späker mej från hår till fot -
all kur
känns sur
för människans natur -
den gör dock tränat, raskt och lätt
vart sinne som vill kämpa rätt,
ja, korset än
ger friheten
som är från himmelen!

Man retas och knuffas och mallar sej

1. Man retas och knuffas och mallar sej
och skryter att man har mest.
Man gör sej till för att folk ska tro
att man själv är absolut bäst. 

2. Vår Herre, du lär oss att se tvärtom,
att den som är minst är störst.
Du lyfter fram den som knuffas bort
och den minste ställer du först.

[Text och copyright: Margareta Melin. Publ. med tillstånd]

Det finns ett ord, för mej så kärt

 

1. Det finns ett ord, för mej så kärt,
så fast och så anammansvärt
till själens liv och hälsa:
att Jesus världens synder bar,
ja, hit i världen kommen var
att syndare få frälsa.
O nådens evangelium,
att han som rövaren ett rum
i paradiset unnar
Guds kärlek än förkunnar!

2. O Jesus, Davids Son, till dej
min blick, mitt hjärta vänder sej:
låt nu din hjälp mej räckas!
Gör ångern sann, fast den är sen,
och två mej från de synder ren
av vilka jag befläckas.
Ett vilset får som funnet är
nu åter hem till hjorden bär
på starka herdearmar,
o du som dej förbarmar!

Prövningar vi möta får (Ovan där)

Jesus har grundat ett rike kring världen den vida

1. Jesus har grundat ett rike kring världen den vida,
samlar ett folk som vill kämpa i tro vid hans sida.
Riket ska stå,
folket ska salighet nå -
än ska dock andarna strida.

2. Ryktet om riket som löpeld till alla sej vänder.
Tungor som glöder kan höras i avlägsna länder. 
Ja, med Guds ord
väcker Guds Ande vår jord,
eldar på höjderna tänder. 

3. Jesus, vår Kristus, vår Konung, Guds Smorde med ära!
Kristus, vår Jesus, allsmäktige Frälsare kära!
Hos oss förbliv!
Var du vårt ljus och vårt liv,
allt vad vår själ kan begära!

4. Då på ditt ord ska det gladaste budskap utbredas,
också av oss ska då väg för ditt rike beredas.
Fest blir det då,
när både stora och små
låter sej fram till dej ledas.

5. Nådens och sanningens fullhet hos dej får vi möta,
sedan som kungar och präster vår kallelse sköta.
Hör nu vår bön:
låt i din kärlekssol skön
Gudsrikets frukter bli söta!

Du människa och vandringsman

1. Du människa och vandringsman,
säg, vill du inte höra
när Jesus själv dej ropar an
och till sin gård vill föra?
Ej någon glädje lika stor
kan världen dej förläna,
som den att bo där Herren bor
och honom se och tjäna.

2. För tung hans börda aldrig är,
hans ok är lätt att bära,
och ingen är för liten här
att verka till hans ära.
I tjänsten som han dej betror
ska ej hans bistånd fela,
och fast din bräcklighet är stor
kan Mästaren dej hela.

3. Tänk inte att det är för sent,
att dagen är förliden.
Så har ej nådens Herre ment,
han som dej skänker tiden.
Se, porten slog han ej igen,
fast det är sent på dagen.
Nej, i den elfte timmen än
kan du i tjänst bli tagen.

4. Men tänk ej heller: "Det finns tid
att ännu längre dröja,
att först i syndig lust och frid
av världen sej förnöja."
Du vet ej timme, ej minut,
då dagen går till ända
och nådens tid för dej är slut.
Vart ska du då dej vända?

5. Jag kommit sent, jag vet det väl,
till Jesus, som så mången.
Vid flärden fästad var min själ,
min tröghet höll mej fången.
Jag kallades, men köttet stred
mot viljan som sej röjde.
Jag såg och såg hur dagen led,
men tvekade och dröjde.

6. Dock gläds jag att jag funnit den
som vill min brist förgäta
och lön ej efter gärningen
men efter nåd tillmäta.
Nu, Jesus, håg och vilja stärk,
så jag mej ej må spara,
men glad arbeta i ditt verk
och ta var stund till vara.

I min Mästares hand (Börja om än en gång)

1. I min Mästares hand syns det bitar av ler
från ett käril som misslyckat var.
I sitt hjärta han sörjer när genast han ser:
av förhoppningar inget är kvar.
Men i uthållig kärlek han börjar igen,
han vill skåda sin avsikt däri.
Då han formar det åter, kanhända det än
dock ett hedersamt käril kan bli.
Börja om än en gång i mitt liv,
börja om än en gång i mitt liv!
Jag vill formas av dej, av ditt heliga bud,
gör mitt liv till ditt redskap, o Gud!

2. I din hand, o min Herre, jag lägger mitt liv,
så din vilja med mej helt kan ske.
Ur mitt hjärta och sinne allt orent fördriv,
så din avsikt med mej du kan se.
Jag vill vara ett redskap, till tjänst just för dej,
för att bära välsignelse ut
till en värld som försmäktar och finner den ej,
jag vill verka tills dagen är slut.
Börja om än en gång i mitt liv...

3. Som ett ler i Guds hand vill jag vara idag
med en bön att bli helig och ren.
Jag vill leva mitt liv till min Herres behag,
för att tjänande nå en och en.
I hans händer jag vilar så tryggt, för jag vet:
han ej lämnar det bräckliga ler
förrän målet han vunnit för tid, evighet
och sin avsikt förverkligad ser.
Börja om än en gång i mitt liv...