A C Rutström 300 år: Ni präster, Jesu sändebud

1. Ni präster, Jesu sändebud,

hans evangelium sprid ut

i dessa bistra tider!

Gå ut, men Hjälten låt gå främst,

blodsvittnen låt gå fram därnärmst,

så ljuset bäst sej sprider!

Se, nu är

tiden här!

Fäll ej modet,

men om Blodet

ni predike

även här i Sveriges rike!

2. Se, Lammet är allsmäktig Gud!

De faller för hans allmaktsljud

som honom fängsla vågar.

Han gör väl än så stor bedrift,

han är för helvetet ett gift,

för döden själv en plåga.

Så välan!

Gud, vår man,

du oss värje

här i Sverige,

styr i norden,

Gud, ja, över hela jorden!

3. Tryck värmen av din nådesol

hit upp till nordens kalla pol,

och låt nu livets Ande,

som du i ett profetiskt brev

till judafolket fordom skrev,

få vila i nordlanden!

Ymnigt strö

livets frö -

alla ställen

upp till fjällen,

låt dem bära

Sarons blomster, Lammets ära!

Skydda oss, Herre, medan vi vakar

I en värld av död

O Herre, i dina händer

En röst, en ljuvlig röst jag hör

1. En röst, en ljuvlig röst jag hör:

"Stå upp och fira som sej bör

den dag som Herren gör!"
I dag till mej når Herrens ord:
"Kom i min famn, kom till mitt bord!"

2. Jag kommer, Jesus, på ditt bud,
men kläd mej själv i helig skrud,
min Herre och min Gud!
Ikläd mej din rättfärdighet,
att jag må se din salighet.

3. Likt Petrus som berömde sej
jag svek dej svårt och glömde dej -
men du ej dömde mej.
Din blick mej fann, din kärleksblick
till djupet av mitt hjärta gick.

4. Med smärta jag min svaghet ser,
o hjälp mej att jag aldrig mer
dej, Jesus, överger,
men går med glädje dit du går
och bär mitt kors i dina spår.

5. Och när jag önskar återfå
de krafter som jag ser förgå,
jag likt Maria då
vid dina fötter sitta vill
och vad du talar lyssna till.

6. Ett enda mej nödvändigt är:
att hålla dej av hjärtat kär
och tro vad du mej lär.
Av denna kärlek, denna tro
i liv och död har själen ro.

7. De själar du åt himlen vann
på jorden ej sin näring fann,
av stoft ej mättas kan.
Den dryck och föda som oss när,
ditt eget blod, din kropp det är.

8. Dej själv du åt de dina bjöd.
Du är det sanna livets bröd
som frälsar oss från död.
Du är den källa, av vars flod
en kristen hämtar kraft och mod.

9. Så kom att i mitt hjärta bo.
Till dej jag sätter all min tro,
hos dej jag finner ro.
Med dej jag lugn till målet går
och trygg på Herrens dag består.

10. Din Andes vittnesbörd mej lär
att inget mer fördömer här
den som i Kristus är.
Så håll mej kvar i liv och död,
du nådens källa, livets bröd!

Text: Johan Olof Wallin 1813 (34 år), ngt bearb. A.H. 2007, 2013, jfr SvPs1986 nr 390
Musik: Olof Åhlström 1825 (69 år) - alt. tysk folkmelodi/Köpenhamn 1569 

En klassisk nattvardspsalm - skriven på den tiden då dessa helst skulle vara långa och räcka några "duklag". Den är en av Wallins tidigare psalmer, skriven på den tid då han ansågs "smittad" av neologi (nyteologi), men i t.ex. vers 2 tydligt evangelisk-luthersk. Wallin låter bibliska personer som Petrus och Maria tjäna som åskådningsmaterial, och åtskilliga vändningar är, som så ofta hos Wallin, hämtade direkt från bibeln, särskilt i den oförkortade 15-strofersvarianten. (Den senaste officiella psalmbokens beskärning av psalmen är inte särskilt lyckad, även om det nog var rimligt att förkorta den en del).

Psalmen förknippas sedan länge med Olof Åhlströms melodi, men den komponerades inte förrän 1825 och fanns således inte med i J C F Haeffners koralbok från 1820. Där fanns istället en utjämnad version av den tyska melodin ovan, som dock nu restaurerats till en mer rytmisk form och i 1986 års psalmbok satts som A-melodi (såsom varande psalmens ursprungliga). Jag tycker nog ändå att Åhlströms rytmiskt jämna melodi känns mest kongenial med texten och den epok texten författades i. En rytmiserad tysk koral (i anslaget dessutom lite väl lik SvPs1986 nr 347) känns inte som en lämplig melodi att återföra denna psalmtext till. Och i den mån psalmen ö.h.t. fortfarande sjungs är det nog till Åhlströms koral.

Wallin:

Olof Åhlström:

Kyrkan är en livets port

 

1. Kyrkan är en livets port.

Dödens makt där vittrar bort,

och vi träder in i det

liv som är Guds evighet.

2. Det är liv i överflöd,

seger över tid och död,

varje dag mer än förut

kraft där mänsklig kraft tar slut.

3. Kristus själva döden vänt

till ett livets sakrament,

där vi smärtan lägger av

i hans egen tomma grav.

4. Kraften från uppståndelsen

strömmar genom Kyrkan än,

som när älvens vårflodsdån

spörjs i bygder långtifrån.

5. Livet Kristus åt oss vann

vi i Kyrkan vinna kan

genom dop och livets Ord,

biktens nåd och nådens bord.

6. Kyrkan är kommunion

med det liv, som Faderns Son

genom sin uppståndelse

vill åt oss och världen ge.

7. Fader, av hans liv alltmer

du i Kyrkans liv oss ger.

Mer och mer av livet ge,

Fader, låt din vilja ske!

Text och copyright Christian Braw, publ m tillstånd

Mattias är apostel, han

1. Mattias är apostel, han, 

men här en ganska okänd man.

I Bibeln har han ingen bok,

//: fast både modig, snäll och klok ://

2. Han följde Jesus flera år,

fast inget då om honom står,

från dopet till uppståndelsen,

//: ja, himmelsfärden såg han sen ://

3. Mattias vann ett lotteri 

om vem som fick apostel bli.

Och Judas' efterträdare

//: blev inte nån förrädare ://

4. Mattias var som alla tolv

i bön på övre salens golv,

där hundratjugo kvinnor, män

//: fick förbereda väckelsen ://

5. Mattias blev apostel, han,

och många han åt Jesus vann.

24 februari är (alt. den 14/5 är)

//: den dag vi firar honom här ://

A C Rutström 300 år: Vad annan lön än skam och ve

  

1. Vad annan lön än skam och ve

har evangelium haft,

när det predikas, som bör ske,

i Ande, liv och kraft?

Håll, Hjälte, mej

tätt intill dej,

gör mej förnöjd

i blodet, böjd

för dej att mista glad till mods

båd´ ära, liv och gods.

2. Jag vet så visst att du mej köpt

som att jag skapad är,

och att jag i ditt blod är döpt,

så satan våndas här.

Men, Jesus god,

ditt dyra blod

behöver jag

var stund och dag,

ty annars går det aldrig väl,

så utsatt är min själ.

 

Jag vill i denna stund

Alt. dalakoral från Mora (står ej i psalmboken):



1. Jag vill i denna stund,

min Gud, av hjärtats grund

den stora nåd få prisa,

som du mej velat visa.

Åt dej ska allt bli givet

i döden och i livet.

2. O Jesus, Herre god,

din sanna kropp och blod

mitt hjärtas fröjd ska vara,

min tröst i varje fara.

De kan mej saliggöra,

till evig lust mej föra.

3. Förnuft, förstånd och vett

Guds väsens djup ej sett.

Guds sanning här ska vinna,

all världsvishet försvinna.

Må jord och himmel falla:

Guds ord står fasta alla.

4. Här är Guds rätta Lamm,

för oss på korsets stam

av världen djupt föraktat,

av kärlek till oss slaktat.

Här du Guds nåd kan finna,

min själ, ditt väl besinna!

5. Din trohet, stor och blid,

ske, Herre, pris all tid!

Du mej nu helt upprättat,

med livets bröd mej mättat.

Mej ska din kärlek lära

att leva till din ära!

 

Dej, o Gud, en evig dag

Alt koralversion:

Alt. tysk koral:


Alt. koral:
 

1. Dej, o Gud, en evig dag, 

dej en evig klarhet höljer; 

evig sanning är den lag 

du i nåd och vishet följer. 

Känslan av din sannings makt 

du i detta hjärta lagt. 

2. Sanning, Herre, i ditt hot 

över mej förfärlig ljungar, 

då jag bryter dej emot 

och med synder mej betungar. 

Tränge denna varningsröst 

djupt uti mitt kalla bröst! 

3. Sanning från ditt hjärta går, 

då som Fader fram du träder, 

kallar mej från villospår 

och med löften hjärtat gläder. 

Tränge denna milda röst 

djupt uti mitt väckta bröst! 

4. Sanning, Gud, den lära är, 

som av dej förkunnad blivit 

och sitt eget vittne bär 

i den kraft hon hjärtat givit. 

Vare denna kraft mitt stöd 

till att göra det du bjöd! 

5. Förr skall himmel, hav och jord 

till sitt forna intet falla 

än du, Gud, ett enda ord, 

som du sagt, skall återkalla. 

Oföränderlig och sann 

dej du ej förneka kan.

Sions folk, se verkligheten

Sions folk, se verkligheten,

djupet av den hemligheten

att Gud blödde för vårt väl!

Ty som Adam fick en kvinna

skulle Gud ha en gudinna,

han, som hon, ha kropp och själ.

Herre, jag vill bida

Anders Carl Rutström 300 år: Jag står på bruderätten min

1. Jag står på bruderätten min,

för den du själv har dött.

//: Min brudgum, älska bruden din,

hon är ditt eget kött! ://

2. Jag tror och vet: du är min man,

så visst som du är Gud,

//: med blodet som på korset rann

du återlöst din brud ://

3. Du Underlig har kallat dej,

men evigt trofast är.

//: Din underliga väg med mej

om kärlek vittne bär ://

4. Tack, Jesus, du min bäste vän

att du förlossat mej!

//: Ditt hjärtas brud du älskar än

och glömmer henne ej ://

5. Ack, är jag din, vad vill jag mer?

Då har jag himmel här.

//: Min krona och min palm jag ser

hos dej i höjden där ://

Charlotte Cecilia af Tibell 200 år: O så skönt att väckas

1. O så skönt att väckas

av Guds kärleks bud,

//: låta armar sträckas

upp mot Gud, vår Gud! ://

2. Samfällt må vi bedja,

stige sångens ljud

//: från vår syskonkedja

upp till Gud, vår Gud! ://

3. Låt oss framåt vandra,

följa Herrens bud, 

//: älska varmt varandra,

främst dock Gud, vår Gud! ://

4. Stäm då upp, min tunga,

morgonsångens ljud!

//: Glada får vi sjunga

snart hos Gud, vår Gud! ://

Till himlen Herren Jesus for

Ofta hörde du en stämma

A är Anden som ger liv (Bibelläsar-ABC)

A - är Anden som ger liv!

Be - arbeta det du läst! 

Se - vad Jesus gör för dig!

Ge - till andra vad du fått!

Text: Bengt Pleijel

Musik: Benjamin Milgrove 1769

Tränger i dolda djupen ner

 

Varje fågel kan sej fröjda

  

1. Varje fågel kan sej fröjda,

sjunga på sitt eget sätt.

Alla djuren lever nöjda,

njuter livets förmånsrätt.

2. Men min ande ligger fången

i sin mörka sorgevrå.

Den är in i oron gången,

undrar vad som hända må.

3. Inget kan mej rätt förnöja

av allt nöje som är till.

Tiden vill sitt skifte röja

i allt som jag smaka vill.

4. Varpå skall min åtrå syfta,

vari skall min ro bestå,

medan tiden allt kan lyfta,

alla ting förändring få?

5. Ja, var finner jag den grunden,

där min själ kan ha sin ro,

inte vila blott för stunden,

men för alltid ha sitt bo?

6. Evige, som aldrig ändas,

kärleks djup och vishets höjd,

låt min glädje i dej tändas,

gör min själ i dej förnöjd! 

De som sår med tårar

På Jesu sida i unga år

 

1. På Jesu sida i unga år, 

på Jesu sida var dag du får! 

Då mitt i striden

och tysta tiden

det väl dej går.

2. På Jesu sida i Andens våg,

på Jesu sida i segertåg!

Du på den färden

blir ljus i världen,

fast svag du låg.

3. På Jesu sida i vänners lag,

i hån, förakt eller välbehag!

Ge aldrig efter 

för syndens krafter,

men stöd Guds sak!

4. På Jesu sida med hand och fot,

han vill ju själv ge dej kraft och mod!

Höj korsets fana,

den ska dej bana

en väg så god!

5. På Jesu sida du vinner den,

den sköna kronan i himmelen!

I högtidskläder

du där dej gläder

bland helgonen!

 

Nu vilar ett hjärta

Han som gav sitt liv till lösen

Han är svaret

Nere i dalen bland doftande liljor

1. Nere i dalen bland doftande liljor 

vandrar den vän, som jag håller så kär. 

O, jag vill skynda att följa hans fotspår,

änglarnas viskning hans namn till mej bär. 

//: O, du Guds käre Son, 

som gav ditt liv för mej,

tack att du älskar mej,

Jesus, Guds Son! :// 

2. Dej jag nu söker, så visa mej öppet

var du din doftande viloplats har, 

var du om middagen vilar med hjorden, 

skyddad för hettan vid springkällan klar! 

//: O, du Guds käre Son, 

som gav ditt liv för mej, 

tack att du älskar mej,

Jesus, Guds Son ://

3. Nu när jag funnit dej, dyrbare Jesus, 

låt mej för evigt få kalla dej min; 

dölj dej ej mera för längtande blickar, 

har du ej sökt mej och kallat mej din? 

//: O, du Guds käre Son, 

som gav ditt liv för mej, 

tack, att du älskar mej, 

Jesus, Guds Son! :// 

4. Ljuv som din röst är ej änglarnas viskning, 

milt som ditt leende ljuset ej är. 

Slut mej nu innerligt ömt till ditt hjärta; 

din att få vara är himmelen här. 

//: O, du Guds käre Son, 

som gav ditt liv för mej, 

tack, att du älskar mej, 

Jesus, Guds Son! ://

Våga sätta fulla segel

Och det hände vid den tiden

Han ska komma över oss

//: Han ska komma över oss
lik ett regn, lik ett vårregn
som vattnar jorden, 
som vattnar jorden ://  


Text: Hosea 6:3
Musik: Roberth Johansson
Publicerad med tillstånd av kompositören, se Solbri.

Värdig är du till att få lov och ära

I ungdomens rosiga, leende vår

1. I ungdomens rosiga, leende vår,
när världen dej tjusar och lockar,
ge akt på din väg och se till vart du går,
se till vilka rosor du plockar!

2. Ge akt på din väg, så den inte en dag
i mörker förrädiskt må stupa!
Ty farorna, de är av tusende slag,
och klyftorna, de är så djupa.

3. Ja, glädjen i världen är flyktig och kort,
och hastigt sin tjusning den mister.
Lik rosen, vars blad av en fläkt föres bort,
likt bubblan som glänser och brister

4. Men glädjen i Herren är evig och sann,
en ros, vilkens blad ej ska falla.
Så väl, om i ungdomen redan du fann
den skönaste rosen bland alla!