Håll fast vid Herrens ord och bud

1. Håll fast vid Herrens ord och bud!
Det finns en Gud. Det finns en Gud.
Han är en borg, där trygg du bor
om nöden än blir stor.

2. Håll fast vid Herrens löftesord!
Här vacklar mycket på vår jord.
Ett finns som ej av växling vet:
Det är Guds trofasthet.

3. Håll fast i tro! Lyft blicken opp!
Du har en framtid och ett hopp.
Gud har i nåd förbarmat sej.
Han kan ej glömma dej.

Text: Hans Hallebo
Musik: Jonas Andersson den 26 maj 1875, "Så älskade Gud", ngt bearb. 2015 (anpassad till texten)

O du vår Återlösare

1. O du vår Återlösare, av nåd oss giv

att syndare må undfå detta bröd

till vederkvickelse, till salighet och liv,

det rätta ändamålet med din död.

2. Korsfäste Jesus, giv att aldrig någon må 

av denna kalk din dyra purpurflod 

anamma sej till doms, nej, låt oss alla få 

ett evigt liv, förvärvat med ditt blod.

3. O Jesus, du som vid ditt bord dej själv oss ger,

giv åt var hungrig själ som hit nu går,

den tron, den tillförsikten trots vad ögat ser,

att hon dej själv i sakramentet får.

Ryttaren på den vita hästen

1. Himmelen skall öppnas och den vita hästen springa fram med Konungarnas Kung.

Trofast och Rättfärdig är hans namn som vunnit seger över hela jordens rund.

Se hans ögon flammande som lågor,

makten har han i sin hand.

På sitt huvud bär han många kronor,

Konung över alla land.

2. Himmelen skall öppnas och den vita hästen springa fram med Konungarnas Kung.

Trofast och Rättfärdig är hans namn som vunnit seger över hela jordens rund.

Se, han kommer! Himlens vita skaror följer honom, strålande i makt och ära!

Se, han kommer! På den vita hästen

kommer vår Messias!

Om vi inte tar vara på den frälsning Gud oss gett

1. Om vi inte tar vara på den frälsning Gud oss gett,
när han utgav sin käre, ende Son,
om vi motstår hans kallelse som om vi inte sett
någon nöd vi behövde frälsas från,
//: om vi inte tar vara på den frälsning Gud oss gett,
hur ska vi då komma undan? ://

2. Därför bör vi så mycket mer ta till oss vad vi hört,
så att vi inte går förlorade.
Satans välde och makt har Jesus med sin död förstört,
med sitt liv han Guds lag fullbordade. Men...
//: Om vi inte tar vara på den frälsning Gud oss gett,
hur ska vi då komma undan? ://

Text och musik: A.H. 1990 efter Hebr. 2

Fuglen i luften og liljen på marken

Jordan skal lukke seg over dit hode

Prektig flammer paktens bue

O Herre Jesu Kriste

Fader vår som är i himmelen

Hör oss, Gud, du själv har bett oss

Det är så gott att få

1. Det är så gott att få 

vid helga korset stå 

med Jesu arma moder 

och fästa blicken på 

sin smärtofulle broder, 

ty se, det är just då

som själen hälsa får 

i Kristi djupa sår. 

2. Det är så gott att se 

sin synds förlåtelse 

i röda offerblodet 

som gjutits av Guds Lamm. 

O vad det livar modet 

och lockar kärlek fram! 

En fattig själ därvid 

får vila ut i frid. 

3. Det är så gott att tro, 

man får då själaro. 

Just när man känner livligt

hur ond och svart man är, 

då blir det obeskrivligt 

att under trons begär 

få nåd att komma fram 

till Frälsaren, Guds Lamm. 

4. Det är så gott att be; 

det vet en syndare, 

som är om tröst förlägen 

och gärna ville tro: 

man är då oftast trägen 

och ger sig ingen ro; 

man är så glad att få 

till Herren Jesus gå. 

5. Kom hit, varenda själ, 

som längtar till sitt väl! 

Här skänks det nåd åt arma 

och frid åt klämda bröst; 

här heter det: förbarma! 

här delas riklig tröst 

åt den som tröst begär, 

om hjälp förlägen är.

Vem är han som bott i stjärngemak

1. Vem är han som bott i stjärngemak,

men får sova under stallets tak?

DET ÄR JESUS. Han så fattig kom

för att ge oss av Guds rikedom.

2. Vem är han som står bland spån och damm,

fast han är av Davids furstestam?

DET ÄR JESUS...

3. Vem är han som ut i öknen drar

för att fasta fyrtio långa dar?

DET ÄR JESUS...

4. Vem är han som trött har satt sej ner

vid en brunn och där om vatten ber?

DET ÄR JESUS...

5. Vem är han som drivits bort från byn,

hemlös, mer än fågeln under skyn?

DET ÄR JESUS...

6. Vem är han som krönt med törne är

och på korset allas synder bär?

DET ÄR JESUS...

7. Vem är han som upp till himlen far

men ändå är hos oss alla dar?

DET ÄR JESUS...

Världen blöder

1. Världen blöder.
Vem ska bota den
från allt våld, all 
girig själviskhet?
Norr och söder,
fattiga och rika
räddas av en 
ny rättfärdighet.

2. Världen göder
ytans torra rot,
tror sig mätta
själens tomma gap.
Systrar, bröder!
Inifrån kan byggas
hela mänskor, 
äkta syskonskap.

3. Jesu död är
källan till vårt liv.
Allt det gamla 
lades i hans grav.
Dopets sjö, där
Jesu liv förnyar,
för oss bortom 
skuld och död och krav.

4. Anden föder
evigt liv i oss,
ger en försmak 
av Guds nya jord,
leder, stöder
hela långa vägen,
bär med kraften
i Guds skaparord.

5. Livets bröd är
himmelrikets fest,
bryts och delas
tills allt ont har flytt.
Riket glöder,
väntar sin fullbordan,
sträckt mot Jesus
som gör allting nytt.

Text och musik: Hans Lindholm, publ. med tillstånd

Till Jordan i andanom, människa, gå

1. Till Jordan i andanom, människa, gå,

en underlig dopakt att skåda!

Det lyster Guds änglar att ivrigt se på,

så hör vad jag här vill bebåda!

Nu fyller Guds Son sina trettio år,

så följ honom tätt i hans jordiska spår,

man skall nu din Frälsare döpa.

Var plats där han framträder högaktas bör,

just han som här döps och som snart för oss dör

var kommen att fria oss köpa.

2. Han nu tjänat ut i föräldrarnas hus,

hans ungdom har nu gått till ända.

Gå nära intill detta världarnas ljus

och se vad som sedan skall hända!

Nyss lyste det klart i sin barndomsbygds natt

och ingen av alla dess strålar är matt,

det skall den som beder få känna.

Nu lyser det ljuset, vår Broder, Gud själv,

vid jordens i djupet mest nersjunkna älv,

så stanna, min själ, nu vid denna!

3. Oss möter vid stranden vår Herre och Gud,

den andre Treenhetspersonen,

i mänskonatur och i människohud,

fast kommen från himmelska tronen.

Invigas till Präst var hans ärende här,

att lova att utstå det hemska besvär

som förestod honom, vår frände.

Här står han beredd att bli döpt som en ann´,

och tre år därefter hans blod för oss rann

att lösa oss ur vårt elände.

4. Förunderligt barn som skall döpas idag,

den enfödde Sonen i skötet!

Och Döparen är ju en mänska som jag,

kom hit och beskåda det mötet!

Johannes förvånas och undanber sej:

Långt hellre behövde jag döpas av dej,

jag är ju så oren i grunden!

Men Frälsaren svarar: Nej, döp mej och vet,

att så skall bli uppfylld all rättfärdighet,

vartill jag frivilligt är bunden!

5. Och därpå så sker denna viktiga akt:

Guds Son tar nu dopet som andra.

Och på denna handlingen ligger stor makt,

här höves ej stoftet att klandra.

Nej, vördnad och ödmjukhet passar sej väl,

att tillbe och tacka, det anstår var själ,

ty Frälsaren döps ej förgäves.

Nu nerdoppas Gud i en österländsk flod,

och framdeles tvår han sin mantel i blod

då släktets förbannelse häves.

6. När akten var slut gick han upp ur sitt bad,

vår Konung, den store Profeten,

liksom han en påskmorgon uppstod så glad

med livet och odödligheten.

Nu skyndar han rörd av Guds Ande härfrån,

till öknen han förs, den Välsignades Son,

av djävulen skall han där prövas.

Ditt dop, Herre Jesus, välsigna på oss,

låt ingen för vilken du döptes förgås,

låt tron nu förökas och övas!

Välsigna, Herre, alla dem

Jag sjunger nu om seger

 

1. Jag sjunger nu om seger,

min arma själ är frälst!

Vid korset är mitt läger,

där bor jag allra helst.

Ja, snaran sönder gick,

jag se'n avlösning fick,

det kändes i mitt hjärta,

du ropte: ät och drick!

2. Vem ska ha tack för detta?

Jo, du min Frälserman!

Det bör du ha med rätta,

och Gud ske lov, jag kan,

jag kan lovsjunga dej,

som återlöste mej

och låtit mej få smaka

hur Gud förbarmar sej!

3. Jag minns, om jag ska nämna't,

min förra otrostid,

men kanske jag bör lämna't,

ty nu har hjärtat frid.

Men ära bör du ha

liksom i himlarna,

ja, ära är du värdig

av varje människa!

4. Jag aldrig kan förglömma

att detta stoft fick nåd,

du kunnat mej fördöma,

men fann på annat råd.

Du sände bud på mej

och sade: stävja dej!

och syndaren blev stilla

och sa ej längre nej.

5. Skriv upp, min själ, den dagen,

ja denna dagen rätt,

då du till nåd blev tagen

på Frälsarns gamla sätt!

Glöm aldrig av den stund

då i din hjärtegrund

du nådens ord fick höra

ur Jesu egen mun!

 

Den hårda himlen rämna fick

1. Den hårda himlen rämna fick,

i Jungfruns liv Gud själv nedgick,

den andre Adam, en av oss,

vem på vår jord vill nu förgås?

2. I Jungfruns liv det bröllop stod,

då Skaparen fick kött och blod.

Tänk vad vi nu är adlade

långt över alla änglarna!

3. Ty ingenstans det skrivet står,

att änglarnas natur Gud får,

men läs Guds ord, så står däri:

Guds Son blev människa som vi!

4. Och därför vet vi: han är mån

om släkten sin, Marias Son.

Han evig kärlek till oss bär,

hör på, så hoppfullt detta är!

5. Vår höge frände, hjälp din släkt!

Låt den som sover få bli väckt,

och av mandomsanammelsen

ge tröst åt väckte syndaren!

6. Bevara den som nåd har fått,

för släktskaps skull gör honom gott.

När någon så går härifrån,

tänk på ditt kött, du Mänskoson!

Jag kom inte hit för att jag tror

Om du vill lyckas i vår värld

1. Om du vill lyckas i vår värld, 

se ofta dej i spegeln här, 

som jag dej nu vill sända. 

Se, var och en vill här bli rik, 

tro ej på världen, själv ej svik, 

till Gud ska du dej vända! 

2. Se vadan du kom och vart du far, 

ej synda mot Gud, botfärdig var, 

tänk härpå alla tider. 

Ty syndens lön är själens ve, 

en evig död, en vånda het

den utan lindring lider. 

3. Men ingen finns i världen till 

som fylligt nog beskriva vill 

vad lön Gud dem vill giva, 

som här gör bot och bättring sann 

- vad gott Gud både vill och kan, 

kan ingen här beskriva. 

4. När du är i din bästa tid 

och har till världen satt din lit 

och tror att det ska stånda, 

då smyger döden fram så fort, 

då får du höra allt du gjort 

med hjärtans ve och vånda. 

5. Han tar ej pengar, silver, gull,

om än du hade kistan full, 

ej fagra kläder många. 

Han ser ej på ditt krusta hår, 

att många svenner hos dej står, 

med honom får du gånga. 

6. Gud nåde då din arma själ, 

var finns en stad där den far väl 

när hjärtat hopplöst kvider? 

Men har du tjänat Herren då, 

så ska din själ det bästa få 

där ingen mera strider. 

7. Kort är ju här vår levnads tid, 

från det vi föds till jordens id 

intill vår levnads ände. 

Med möda oss vår mor har fött, 

en värld så mödosam oss mött, 

sist vi till döden länder.

Tre träd är Stilla veckans träd

 

1. Tre träd är Stilla veckans träd,

tre träd som växt för Herren Krist.

Det första skänker palmens kvist,

det andra ger oss vin till sist,

på tredje han sitt liv har mist.

Tre träd är Stilla veckans träd.

2. Tre träd är Stilla veckans träd.

Palmsöndag ring nu in med malm,

din Herre möt med kvist av palm

och sjung din hosiannapsalm!

Se, Jesus går mot nöd och kvalm.

Tre träd är Stilla veckans träd.

3. Tre träd är Stilla veckans träd.
Skärtorsdagsnatt på bordet stod

en kalk med dryck från vinstam god.

"Nu kalken drick! Det är mitt blod."

Att dricka den ger kraft och mod.
Tre träd är Stilla veckans träd.

4. Tre träd är Stilla veckans träd.

Långfredag restes naken stam

på dödens plats, så full av skam.

Där korsfäst blev Guds rena Lamm.

O, stig med tack till korset fram!

Tre träd är Stilla veckans träd.

Farväl, far i frid (Shalom chaverim)

Farväl, far i frid,
farväl, far i frid,
i Herrens frid!
Vi ses, kära vän,
vi ses, kära vän
i Herrens frid!

Shalom, chaverim!
Shalom, chaverim!
Shalom, shalom!
L´hit raot,
l´hit raot.
Shalom shalom!

Farewell, good friends,
farewell, good friends,
farewell, farewell!
Till we meet again,
till we meet again,
farewell, farewell!

Text och musik från Israel (3-stämmig kanon).
Övers. A.H. 2009

Låt mej andas ut hos Jesus

1. Låt mej andas ut hos Jesus,

när för kvavt och trångt det är!

Låt mej lägga ner hos honom

allt jag inte orkar här!

Han på sina starka skuldror

mej och mina bördor bär.

2. Låt mej hämta kraft hos Jesus

för den väg som återstår:

nåd att vaka, nåd att lida,

nåd att följa i hans spår,

nåd att denna dag förbida

samma hjälp jag fick i går!

Sackeus var en liten man

1. Sackeus var en liten man,

en pyttepytteliten man.

Han klättrade upp i ett mullbärsfikonträd

för att Herren Jesus se,

för att Herren Jesus se.

2. Och Jesus lyfte blicken opp

mot mullbärsfikonträdets topp.

Sen sa han: Sackeus, skynda dej ner,

för idag vill jag gästa i ditt hus,

för idag vill jag gästa i ditt hus!

För mej är livet Kristus, död en vinst

Jag ser hur du ensam och modlös satt dej ner (Han går aldrig förbi dej)

Jag vill hellre ha Jesus än silver och guld

Vi tillber dej här, Herre Jesus

Bön att bedjas vid ingång i kyrka:

Vi tillber dej här, Herre Jesus,

och i alla kyrkor på jorden,

vi prisar dej för att på korset

du döende återlöst världen.

Verka tills natten kommer

Jesus, låt din kärleks låga

På Gud och ej på eget råd