Misströsta ej, min själ

1. Misströsta ej, min själ!

Gud gärna sej förbarmar.

Kom fram och kasta dej

i Guds, din Faders, armar!

Han har dej hjärtligt kär,

hans famn dej öppen står

och i hans ömma vård

som barn du vila får.

2. Fastän din syndaskuld

allt upp till himlen räcker,

hans nåd dock högre går

än himlens valv sej sträcker.

Fast syndabördan dej

till avgrund trycker ner,

hans hand dock hjälpa kan

och säker räddning ger.

3. Om han ej hade lust

att våra själar frälsa,

att skänka döda liv

och sjuklingar sin hälsa,

om han sitt nöje fann

i syndarns dom och död,

och inte gärna vill

få hjälpa dem ur nöd,

4. månn´ han då givit ut

det käraste han ägde,

en skänk som himmelen

och jorden övervägde,

sin Son, sin ende Son,

att dö för syndare

och därmed lösa oss

från avgrundskval och ve?

5. Nej, då han gav sin Son,

vad skall han mera giva,

att mänskor må ur nöd

och dödsdom frälsta bliva?

Kan du väl ändå tro

att han ej vill dej väl?

Vad kan han göra mer

än han dej gjort, o själ?

6. Den tyngd som trycker dej,

den sorg, ditt hjärta plågar,

den längtan efter nåd

som i ditt inre lågar,

o låt den föra dej

idag till korsets fot,

hos Jesus finner du

för allt elände bot.

7. O om vi bara rätt

vår Gud, vår Jesus kände,

och såg hur kärleksfullt

han ser till vårt elände!

O om vi bara rätt

på honom kunde tro!

Han säger: "Kom till mej,

så vill jag ge dej ro."