I tidens aftonskymning

Alt. koral:


1. I tidens aftonskymning
bland skuggorna jag står
och ser de sista strålar
från sol som nedergår.
Snart Mänskosonens tecken
skall glimma klart i skyn
och varje hjärta gripas
av denna stora syn.

2. I tidens aftonskymning
vad ävlan, kamp och strid
bland jordens barn i gruset,
liksom på Noas tid.
Man bygger och planterar,
till köpenskap man går,
och sorglös hop ej aktar
den dom som förestår.

3. I tidens aftonskymning
till krig det rustas vilt
och många tusen redan
sitt blod på marken spillt.
Men ack, det är blott början
till födslosmärtan svår,
då hämndens vassa lie
de stora skaror slår.

4. I tidens aftonskymning
hörs mången smäda Gud
och öppet utan fruktan
förtrampa Herrens bud.
Ja, druvorna på jorden
för skörden mognar fort,
då vredens press skall trampas
därutom stadens port.

5. I tidens aftonskymning
tungt sömnen faller på
och många brudetärnor
med släckta lampor står.
När Mänskosonen kommer,
som han har sagt förut,
o månne han skall finna
på jorden tro till slut?

6. I tidens aftonskymning
dock gyllne stjärnor ler
på löftets klara himmel.
I hoppet vi dem ser.
Väl kommer storm och mörker
med vedermödans tid,
men sen en ljuvlig morgon
med glädje, ljus och frid.

7. Men denna morgon randas
för Lammets brud allen,
som under väntanstiden
sin dräkt bevarat ren.
Hur härligt morgonsången
då klinga skall en gång,
när hon sin brudgum hälsar
med fröjd och jubelsång!