Jag var den trampade vägen

1. Jag var den trampade vägen,
där såningsmannen god
gick fram, barmhärtig och trogen,
och sådde med tålamod.

2. De små, de många förhinder

förstörde sådden skön.

De borttog ordet ur hjärtat,

som fåglarna plockar frön.

3. Jag var den steniga marken,

jag hörde ordet glad,

men när det kostade smärta

jag snart mej den undanbad.

4. Ty hjärtat lät sej ej krossas

av Herrens heliga lag.

Blott ytligt ville det fröjdas

åt frälsningens klara dag.

5. Jag var det törniga snåret.

Vid ordets rikedom all

mitt hjärta ville sej dela

åt Kristus och Belial.

6. De tunga, jordiska sorger

och världslig lustas brand

förkvävde gyllene axet

som knoppats i hjärtats land.

7. Men du har ännu ej tröttnat,

du trogne såningsman!

Du kommer än till det hjärta

där du sådan otack fann.

8. Så ge mej nåd att behålla

din gåva, Herre god,

ta till mej ordet och bära

dess frukter i tålamod.