1. Du härlighets låga och eviga ljus,
låt falla från höjden en stråle!
Kom, skingra vårt mörker, vårt skymmande grus,
din Ande för ögonen måle
dig, Jesus, med livliga färger!
2. Kom, öppna försoningens tempel, o Gud,
riv undan den brustna förlåten,
dig visa i översteprästerlig skrud,
den smärtande, blodiga ståten
varmed du förvärvade världen.
3. Jag ser att min brudgum är vit liksom röd,
utkorad bland hundrade tusen,
ditt färgade purpur, din blodiga död,
de bleknade härlighetsljusen,
de utgör min lösen och prydnad.
4. Nu sitter du, store monark, på din tron,
oss mänskor med dig att försona,
tillstäder oss kröna din dyra person
och under din kungliga krona
planterar vår eviga heder.
5. Jag ser dig, min Hjälte, min Konung och Gud
i gudomens härlighet blänka,
där lever du evigt, din fattiga brud
otaliga skatter att skänka.
Tack, älskade brudgum, för detta!
6. Men hör du förlöste, dock fängslade träl:
se Frälsarens blodiga smärta!
Förbarma dig över din fattiga själ,
och om du har människohjärta
så minns den gestalt du har skådat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar