Beundrad och tillbedd

1. Beundrad och tillbedd 
i födelsens stund, 
ett spädbarn vid bröstet 
och tillvarons grund, 
en världsrymdens Herre 
och barn på vår jord, 
Guds mönster för världen 
och värd vid vårt bord. 

2. Beundrad och tillbedd 
som vishetens Ord. 
Du präglade allting 
i himmel, på jord. 
I dig allt blev till och 
i dig allt består, 
och överallt möter 
oss vishetens spår. 

3. Beundrad och tillbedd 
som Guds sakrament. 
Bebådelsens under 
på altaret hänt. 
Materia tar du 
och blir med den ett, 
förvandlar den, räcker 
– och undret har skett!

Text och copyright: Christian Braw, publ. med tillstånd