Oändlige, i ljusets strålar

Alt. (trol. mer ursprunglig) koralvariant:

1. Oändlige, i ljusets strålar 
för dödlighetens blickar skymd! 
Ditt väsens härlighet sej målar 
kring himlens valv, kring stjärnors rymd. 
Upp till din höjd ej tanken hinner, 
ner till ditt djup ej tanken når; 
men hjärtat i ditt verk dej finner 
och dyrkar dej i dina spår. 

2. Från jordens stoft till himlars himlar, 
allt det som existens har fått, 
allt som i vida rymden vimlar, 
allt är ditt verk, och allt var gott. 
I allt din makt sej uppenbarar, 
i allt din vishet strålar klar, 
i allt du mild och god förklarar, 
att du är alla väsens far. 

3. I renhet prydd, ur dina händer 
gick mänskan fram, din tankes bild; 
men snart hon sej till brottet vänder 
och blir från paradiset skild.
Begärens yrsel föder nöden, 
i hjärtat vredens gissel slår; 
förbannelsen i följd med döden 
går tätt i fallna släktets spår. 

4. Ack, vad försoning kan jag giva, 
vad offer för min syndaskuld? 
Blod? Tårar? Kan jag friköpt bliva 
med lösen av allt jordens guld? 
Förgäves! Men det dyra Ordet, 
som är i Skaparns hjärta fött, 
- mysterium! - det är nu vordet 
i tiden uppenbart i kött. 

5. Oändlige, i ändligheten 
du sänker dej försonande! 
O höjd, o djup! Och mänskligheten 
får nu i dej en broder se,
som går för syndare att blöda 
och, skuldfri själv, vår börda bär 
och låter sej på korset döda 
och säger: Allt fullkomnat är! 

6. Hos Gud då inga hinder mera 
för mänskans frälsning, ljus och frid! 
Men i mitt eget bröst dess flera, 
som jag med tårar kännes vid. 
Ack, född i synd och på dess bana 
så irrande i överdåd, 
hur kan jag bryta skadlig vana, 
hur vinna del i himlens nåd? 

7. Blott vanmakt är all min förmåga, 
men evigt Herrens råd består. 
Hans Ande, helighetens låga, 
av gudomsskötet evigt går. 
Ej endast i naturens under, 
ej blott i återlösningens, 
i nådens verk ock alla stunder 
hans kärlek strålar utan gräns. 

8. Ja, han, den evigt gode Anden, 
själv kallar mej från villsamt spår 
och bryter sönder syndabanden 
och läker mina samvetssår. 
Han mej förnyar och bereder 
sej själv en boning i min själ 
och mej på livets bana leder 
till frid och fröjd och evigt väl. 

9. Så, Evige, den nåd du skrivit 
som Fader vår i skapelsen, 
av Sonen din förnyad blivit, 
och Anden själv bekräftar den. 
En i ditt väsen, du förklarar 
i dina verk dej trefalt stor; 
och helig, helig, helig svarar 
de änglar som i ljuset bor.