När ditt mod i striden sviktar

Alt. koral:



1. När ditt mod i striden sviktar
och din blick blir tåreskymd
och du den förgäves riktar
mot en stjärnlös himlarymd,
tro mej, glädjen återvänder,
om din själ du minner på:
Du står tecknad på Guds händer,
skulle du väl sörja då?

2. Kastas du av vreda vågor
kring på tvivlets ocean,
står ditt eget verk i lågor,
stänger törnen här din ban´
hoppet dock sin fyrbåk tänder,
och dess ljus du tyde så:
Du står tecknad på Guds händer,
skulle du väl frukta då?

3. Söker frestaren dej fånga
genom sina dolda nät,
vill all världens lustar många
locka dej i sina fjät,
om du blott till Gud dej vänder,
kan du svara frestarn så:
"Jag står tecknad på Guds händer,
skulle jag väl synda då?

4. Nej, den hand som mej välsignat,
som för min skull färgats röd,
som mej burit när jag dignat,
som har hjälpt mej ur min nöd,
denna hand får inte såras
genom mina synder mer,
och det öga får ej tåras
som mitt namn i himlen ser."

5. I den handen - vilken lycka! -
får du vila dag för dag.
Ingenting ska kunna rycka
dej ur den, fast du är svag.
Och när Herren hembud sänder
och du världen lämna får,
skall du bäras av hans händer
hem, dit inga stormar når.