Min själaherde, Gud och man

1. Min själaherde, Gud och man,
vem fattar nådens under,
din kärlek stor, som varje land
må prisa alla stunder!

2. Du hade himlens rikedom
som evigt arv att äga,
mot vilken världen arm och tom
alls inget kunde väga.

3. Dock la du bort ditt överflöd,
vår kropp du ville bära
och gav dej in i nöd och död
för att ge oss din ära.

4. En hjord du fann så vilset blind
i högst förtvivlad våda,
en fålla du nu hägnat in
där vi din nåd får skåda.

5. Ja, också jag kom in och fann
av rösten och av såren
att du nu även är Guds Lamm
och grinden in till fåren.

6. Där går helt fritt jag ut och in
och finner himmelsk föda
som skönt upplivar själen min
och kan min synd föröda.

7. Guds Ande själv, grindvaktaren
fick denna grind inviga
och hjälper gärna var och en
som genom den vill stiga.