Jag seglar fram över livets hav

 
   

1. Jag seglar fram över livets hav,
på tidens skiftande bölja.
Min Herre Jesus mej kursen gav
och denna kurs vill jag följa.
Jag stävar fram mot Guds ljusa länder
med livets träd på de sköna stränder,
där evig sol och sommar är.

2. Ibland i medvind jag seglar fram,
i andras kölvatten följer,
när resan bara känns lyckosam
och inga regnmoln oss höljer.
Nej, havet blänker och solen skiner
och dagen stilla och blid framskrider
och seglen fylls av sunnanvind.

3. Men ofta mera på egen hand
jag far på vildaste vatten,
då ingen känning jag har av land
och inget fyrtorn i natten.
Men när jag skeppet tror snart begravet,
då kommer Jesus till mej på havet
om än i nattens sista väkt.

4. Mitt skepp är litet och havet stort,
och fort jag råkar i fara.
Men inga böljor tillintetgjort
det skepp som Herren bevarar.
För ännu sker det som förr det gjorde:
när Jesus kommer med allmaktsordet,
då lägger havet sej igen.

5. När sista stormen har tagit av
och hemlandskusten jag skådar,
jag ser i solglans ett annat hav,
kristall som glänser och strålar.
Jag skymtar portarnas pärlerader
och hör hur änglarnas myriader
vill hälsa mej välkommen hem.

6. Släpp ankartrossen, jag är i hamn!
Ej mer jag färdas behöver!
Jag kastar mej i min Faders famn,
han som har hjälpt mej hit över.
Och kända, älskade stämmor kallar,
allt medan ankaret sakta faller
i evighetens ljusa land.