onsdag 16 november 2016

Tvivel ur min själ försvinne


 

Alt. koral:



1. Tvivel ur min själ försvinne!
Evigt trofast Herren är.
Om hans milda faderssinne
Anden kraftigt vittne bär.
Mej med evig kärlek ser han,
svar på bön så gärna ger han.
Fast jag många synder har
är han än min Gud och Far.

2. Han vill låta nåden strömma,
vem kan då anklaga mej?
Ja, vem vågar mer fördöma
den han fört till bords med sej?
Gör mej syndens minne smärta,
Gud är större än mitt hjärta.
Minsta suck så väl han hör
och av nåd rättfärdiggör.

3. Jesus sej för mej utgivit,
genom tron han nu är min.
Av hans blod som offrat blivit
flödar mod i hjärtat in.
I hans eviga försoning 
vann jag tillgift och förskoning.
Nådens dom var redan sagd
innan världens grund blev lagd.

4. För vår synd han dödad blivit
och för vår rättfärdighet
han uppstånden är till livet
genom Faderns härlighet.
Nu hos Fadern i det höga
ser hans goda, varma öga
till den värld han frälsat har
och är evigt vårt försvar.

5. Jag i tron nu salig ser mej,
lyfter glad mitt huvud opp.
Om allt annat överger mej
sviker inte han, mitt hopp.
Ingen motgång, ingen lycka
ska ur Jesu famn mej rycka.
Han är min i lust och nöd.
Han är min i liv och död.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar