1. Ditt folk, o Gud, kan glädjas
att ondskan måste rädas
och vika för ditt ord.
De dina du bevarar,
din kärlek allt förklarar,
din helge Ande gör sej spord.
2. Att dina under skåda,
att se din vilja råda
är Kyrkans salighet.
Får syndens våg sej häva
och jord och himmel bäva,
ditt folk sin sanna fristad vet.
3. Du är vårt värn och fäste,
i nöd vår vän den bäste,
vår tillflykt i all sorg.
Till dej i bön vi ilar,
hos dej vi stilla vilar,
du är vårt hjärtas trygga borg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar