Till den himmel som blir allas

Alt. koral:



1. Till den himmel som blir allas
som hör Jesus Kristus till,
ingen är som inte kallas,
ingen han förlora vill.
Till hans hjärta en och var
lika öppen tillgång har.
Samma röst till alla ljuder,
samma frälsning han dem bjuder.

2. "Kom ni alla som arbetar,
allt är redo", ropar han.
"Nåden, friden, saligheten
jag åt tyngda själar vann.
Och du vilseförde, kom!
Vill du leva, o vänd om!
Överge den breda vägen."
Så han ropar, god och trägen.

3. Den som ändå hjärtat sluter
för hans kallelse och nåd,
den som honom så förskjuter
i ett tanklöst överdåd,
som ej vänder om och tror,
men i synden säker bor,
livets källa övergivit
och sin egen dödsdom skrivit.

4. Jesus, gör mej angelägen
om vad evigt gagnar mej.
Du till himlen själv är vägen,
låt mej alltid följa dej.
Du mej frälst från synd och last,
gör min kallelse så fast
att jag, skyddad i all fara,
din i liv och död må vara. 

Gud låter sina trogna här

1. Gud låter sina trogna här
allt gott av nåd erfara,
och tecken på hans kärlek är
mång tusen änglars skara.
Så sjunger vi med gott behag:
Guds änglar från vår barndomsdag
oss följer och bevarar.

2. De lägrar sej kring var och en
som fruktar Herren gärna,
och deras hjälp är inte sen
mot dem som ont oss ärnar.
Så sjunger vi med gott behag:
Guds änglar från vår ungdomsdag
för våld och list oss värnar.

3. På vägen de oss leder så,
att vi vår fot ej stöter,
men trygga och förnöjda går,
fast nöd och sorger möter.
Så sjunger vi med gott behag:
Guds änglar oss till ålderns dag
på hulda armar sköter.

4. Med vänlig hand, fast inte sedd,
de mörkrets makt förjagar
och håller tröstens kalk beredd,
när ångest oss försvagar.
Så sjunger vi med gott behag:
Guds änglar oss på dödens dag
till himmelen ledsagar.

5. O Herre Gud, var mild och god
när vi med döden strider,
din Ande give kraft och mod
i alla världens tider,
så sjunger vi med gott behag
Guds änglars sång den stora dag
som vi med fröjd förbidar!

Den korta stund jag vandrar här

1. Den korta stund jag vandrar här, 
vad fruktar jag och klagar? 
Han som den gode herden är, 
han mina steg ledsagar. 
Han som gav livet för sin hjord 
än med sin Ande och sitt ord 
är när oss alla dagar. 

2. Jag hör hans röst och känner den 
och går dit han vill kalla. 
De sina känner han igen, 
han räknat har dem alla. 
Han söker den som vilse far, 
den svage i sin famn han tar, 
upprättar dem som falla. 

3. Han styrker mig med livets bröd 
vid nådens helga källa, 
där Andens kraft mot synd och död, 
där frid och fröjd uppvälla. 
Hur mörk min väg bland törnen går, 
blott jag ej viker från hans spår 
jag ej skall modet fälla. 

4. O du som sade: "Ingen kan 
de mina från mig taga", 
dig mot en värld jag ropar an, 
som vill mig från dig draga. 
Låt mig ej villas bort från dem, 
som till din Faders sälla hem 
du lovat att ledsaga. 

5. Hur tomt är allt vad världen har, 
hur kort dess nöjen vara! 
Snart stundar natten, då envar 
av oss skall hädanfara. 
Och då, vad är all lycka här 
emot det löftet: "Där jag är, 
där skall ni också vara!"

Vår store Gud gör stora under

Alt. koral:




1. Vår store Gud gör stora under,
med glädje vi det skåda får.
Han sopar bort de falska grunder
som många tusen vilat på.
Han river sönder Satans garn
och frälsar sina fallna barn.

2. Guds ord med makt går fram i världen,
och otrons fästen ramlar ner.
De starka hjältar fäller svärden
och flyr till Gud, som nåd dem ger.
De rening får i Jesu blod
och sjunger sen: Vår Gud är god.

3. Ja, tänk så många systrar, bröder
som nu följs åt till himmelen!
I varje land, från norr till söder,
så många älskar Frälsaren,
och flera än han vinna skall,
hans egendom är världen all!

4. Se upp, se upp, nu vitnar marken
och skördetimmen inne är.
Gå ut, bjud syndare till arken,
kanhända floden snart är här.
Upp, alla som en enda man!
Att sova nu går inte an.

5. O Gud, låt mej ej gå tillbaka
då andra går i riket in.
Låt också mej din nåd få smaka,
ja, låt mej evigt vara din.
Jag nu mej lämnar i din hand,
för hem ditt barn till fridens land.

6. Halleluja, den är ej fjärran,
den stora dag, då vi får bud:
Lyft upp din blick! Snart kommer Herran
att ta de sina hem till Gud.
O sälla dag, då allt är klart!
Jag väntar dej, kom snart, kom snart.

Tillkomme ditt rike, o Herre, vår Gud

1. Tillkomme ditt rike, o Herre, vår Gud,
tillkomme ditt rike på jorden!
Sänd ut dina vittnen med frälsningens bud,
sänd ut dem till södern och norden
//: att kalla och bjuda all världen ://

2. Var själv deras starkhet, med kraft dem bekläd
och lär dem att uthålligt strida,
att utså i hoppet din himmelska säd
och växten i tålamod bida
//: av dej, du som ensam kan ge den ://

3. Och får de än vattna sin sådd med sitt blod,
så är det en nåd och en ära.
Så växer ditt rike, du Fridsfurste god,
och så vill alltmer du oss lära
//: att korset är vägen till seger ://

4. Du lovat i ordet en vildmarkens vår,
då öknen ska stå som en lilja.
Vi bidar därefter vart gryende år,
och är det din nådiga vilja,
//: låt, Jesus, den tiden snart komma ://

5. Så kastar vi alla bekymmer på dej,
för allt har du lovat att sörja.
Låt sanningens kraft också här visa sej,
så vi mitt i striden kan börja
//: dej tacka och lova för segern! ://

Ett vänligt ord kan göra under

1. Ett vänligt ord kan göra under,
det läker hjärtats djupa sår,
det är ett ljus i mörka stunder,
en hand, som torkar ögats tår.
Ett vänligt ord är änglabud,
en hälsning ifrån Herren Gud.

2. När tacksamhet vårt hjärta andas,
den tröttes börda lyftes av;
i sorgens kalk den glädje blandas,
som Kristus åt de sina gav.
En hjärtlig blick, ett tacksamt ord
välsignar brödet på vårt bort.

3. En bägare med vatten, given
för Kristi skull, till Guds behag,
den gåvan blir i himlen skriven,
den lönar Gud på domedag.
Vad här du gav i smått och stort,
det har mot Herren själv du gjort.

Konung och Präst, träd in i denna skara

1. Konung och Präst, träd in i denna skara.
Oss med din Ande hägna och bevara.
Låt våra hjärtan dina tempel vara,
Jesus, vår Herre.

2. Du som för oss har burit syndanöden,
värm våra själar med den starka glöden,
så vi dig älskar, trofast intill döden,
Jesus, vår Herre.

3. Giv oss ditt milda, ditt ödmjuka sinne.
Hjälp att vår sköld vi i ditt saktmod finner,
att till din likhet närmare vi hinner,
Jesus, vår Herre.

4. För oss den väg som fram i stillhet drager,
giv oss den kärlek som alltmer tilltager,
allt tror och hoppas, lider och fördrager,
Jesus, vår Herre.

5. Var oss i döden med din Ande nära.
Låt oss en gång med jubel säden skära
och för ditt anlet våra kärvar bära.
Jesus, vår Herre.

Din kärlek, Jesus, gräns ej vet

1. Din kärlek, Jesus, gräns ej vet.
Du själv oss uppenbarar
den nåd som var av evighet,
som är och evigt varar.
Där nöd och sorg ett hjärta tär,
där någon tröst och råd begär,
du med din hjälp är nära.

2. Dem som i världen vilse går,
de trötta och de gamla,
de sjuka, fattiga och små
du vill kring dig församla.
Av det i världen intet var
åt dig ett folk du utvalt har,
som du vill rikt benåda.

3. Du skänker oss ett nådens år,
du löser träldomsbanden.
Där bland betryckta fram du går
Guds rike är för handen.
Du, Herre, själv dess spira bär,
när du mot oss barmhärtig är.
Du härskar, när du tjänar.

4. Och stor i himmelriket är
den som din kärlek tvingar,
den som ej tack och lön begär,
men tyst sitt offer bringar,
som går med glädje där du går,
och tacksam är att dig han får
i dina bröder tjäna.

5. O Jesus, oss din Ande sänd,
som liv från ovan föder.
Den eld i din församling tänd
som av din kärlek glöder.
Oss alla hjälp, att vi förmår
vad vi av dig för intet får
med fröjd för intet giva. 

Hur ljuvt det är att komma

Alt. koral:

1. Hur ljuvt det är att komma

till Herrens tempelgård,
där trogna själar blommar
som liljor i hans vård!
Man ser hur skära kalkar
för Gud där öppna står,
//: och himmelsk dagg dem svalkar,
att liv och kraft de får ://

2. Hur kärt i Andens enhet
att dem tillsammans se
i trohet och i renhet
åt Herren offer ge.
När de Guds lov upphöjer
på denna fridens ort,
//: vem är väl då som dröjer
och stannar vid dess port? ://

3. Träd in att se och smaka
hur ljuvlig Herren är,
att bedja och att vaka
med hans utvalda där.
Där ute lever flärden
så glädjelös och tom,
//: ack, ringa fröjd ger världen
emot Guds rikedom ://

4. Ej vill jag vandra fjärran
till mörker bort från dag.
Mitt ljus, det är av Herran,
min sol uppsöker jag.
Inför hans anlet klara
vill i hans hus jag bo.
//: Där är mig gott att vara,
där har mitt hjärta ro ://

Helige Fader, kom och var oss nära

Alt. koral:


1. Helige Fader,
kom och var oss nära.
Låt oss förnimma
kraften av din lära.
Du som kan giva
mer än vi begära,
hör oss, o Fader.

2. Jesus, var när oss,
du som dog för alla.
Frälsning beskär oss,
hör, vi dig åkalla.
Led oss och bär oss
att vi ej må falla.
Du är vår starkhet.

3. Helige Ande,
som i sanning leder,
himmelska duva,
sänk i dag dig neder.
Helga, välsigna
varje själ som beder.
Amen, ja, amen.

Du för vars allmaktsord

1. Du för vars allmaktsord

mörkret från öde jord

förr tvangs att fly,

se, än är jorden skum,

öde är månget rum;

sänd evangelium,

låt dagen gry.

2. Du vid vars kärleksglöd

framgick ur natt och död

skapelse ny,

du som gav blinda ljus,

löste ur fångahus,

stillade stormens brus,

låt dagen gry.

3. Ande av ljus och liv,

åter en pingstvind giv,

väckelse ny.

Låt dina vingars slag

höras ännu i dag,

töcknen från jorden tag,

låt dagen gry.

*4. Helga Treenighet,

som ej av skiften vet,

eviga ljus,

bjud genom vågors svall,

starkt som basuners skall,

vida kring världen all

ditt: "Varde ljus!"

Unga skara, lyssna stilla

Alt. koral:



1. Unga skara, lyssna stilla:
Nu är salighetens dag!
Det ska aldrig gå dej illa
om du tror Guds välbehag.
Låt hans ord dej leda, lära,
större skatt du aldrig får!
Rik och evig blir din ära
om i Jesu spår du går.

2. Korta är ju världens fröjder,
offra ej för dem ditt liv.
Sök ej fåfäng äras höjder,
inget syndigt tidsfördriv.
Jesus ger den största fröjden,
högsta lycka, bästa frid.
Offra då åt Gud i höjden
här din sköna ungdomstid!

3. Ställ dej under Kristi fana!
Den ska aldrig fällas ned.
Låt Guds Ande dej sen dana
till en kämpe i hans led.
Saligt ska du där få röna
kraft till seger i all strid.
Gud med nåd dej nu vill kröna,
sist med segerns palm i frid.

O Gud, vår broder Abels blod

Alt. koral:



1. O Gud, vår broder Abels blod
till dig från jorden ropar.
Än rasar ondskans övermod,
än brott på brott den hopar.
Dock vid allt otrons överdåd
de dina du hugsvalar.
Till jorden ser du än i nåd,
ty Jesu blod här talar.

2. Och se, då en rättfärdig man
står fram att sanning yrka,
all världens makt ej fruktar han,
Guds sak ger honom styrka.
Förgäves ondskan tänder skär
och till hans död sig väpnar:
hans uppsyn lik en ängels är,
för vilken brottet häpnar.

3. Med himlens glädje för sin syn
går Stefanus att lida
och skådar i den öppna skyn
Guds Son vid Faderns sida.
Lik honom ber han i sitt fall
för dem som ont vill göra
och dör med lugn, ty en gång skall
dock mörkrets makt upphöra.

4. Ja, Herrens ljus ej slocknar ut,
fast det i moln sig döljer.
Det goda segra skall till slut,
fast världen det förföljer.
Och han som kom i Herrens namn
och utstod korsets pina
skall samla i en evig hamn
från tidens storm de sina. 

Minns din trofaste vän

Alt. koral:



1. Minns din trofaste vän,
hur på Golgata än,
då för synderna döden han led,
fast han grymhet blott ser,
han för syndare ber:
även du i den bönen var med!

2. Än han ber varje dag
ock för dej, som så svag
och för frestelsen bävande är.
Varför gör han det väl,
tror du, ängsliga själ,
om ej därför att han har dig kär?

Under tidernas tvång

Alt. koral:

1. Under tidernas tvång
vill jag sjunga en sång,
fastän synden mej jämt gör besvär.
Men när Gud är min far
ingen bättre det har,
och min Frälsare håller mej kär.

2. Jag är döpt till hans barn
och ur djävulens garn
har han frigjort och frälsat min själ.
Prisad vare hans nåd,
hans gudomliga råd,
som har gjort att nu allting är väl.

3. Jag är fattig och rik,
alla dem är jag lik
som i Kristus har funnit sitt liv.
Genom honom allen´
är jag skuldfri och ren,
trots allt jordlivets buller och kiv.

4. Att ej se och dock tro
ger en underbar ro,
men den konsten är inte så lätt.
Ingen tror på Guds nåd
som har egna förråd
av förtjänster och inbillad rätt.

5. Den som här endast lärt
eget namn hålla kärt,
har ej mycket förstått av Guds råd.
Teori ej förslår,
om praktik jag ej får
av att leva i Frälsarens nåd.

6. Den som känner sej själv
flyr till frälsningens älv,
i Guds Lamm får han hela sin tröst.
Vilken ro givs ej där,
vilken sällhet det är
att få vila vid Frälsarens bröst!

7. Jag är bunden och fri,
kan här bättre ej bli,
men snart flyttar jag hem till den borg,
där ej synder och nöd
eller djävul och död
mer ska finnas och tillfoga sorg. 

Snart får jag skåda vad jag tror

Alt. koral:





1. Snart får jag skåda vad jag tror;
bör jag för döden bäva?
Nej, Kristus i mitt hjärta bor;
han lever - jag skall leva!
I Guds förbund
av Guds misskund
är jag upptagen vorden
och har min fröjd
i himlens höjd,
fast ännu stadd på jorden.

2. Välsignad vare Gud, som har
oss fött på nytt till livet,
och oss en evigt mildrik Far
i Jesus Kristus blivit!
Med honom vi
av nåd får bli
medarvingar i hoppet
till himlens ro,
när i sann tro
vi här fullbordar loppet.

O Gud, ditt rike ingen ser

Alt. koral:




1. O Gud, ditt rike ingen ser
och ingen blir där inne,
åt vilken ej din Ande ger
ett öppet barnasinne.
Vad köttsligt vett 

ej hört och sett
du har åt den förvarat
som, from och ren, 

i nådens sken
ser himlens råd förklarat.

2. Ett jordiskt sinne trycks ju ner
av egen tyngd till jorden,
och den i Gud ej lever mer
är död i synden vorden.
Begärens brand 

tar överhand,
där Andens liv ej väckes.
Den bryter ut 

och blir till slut
en eld, som aldrig släckes.

3. Jag vill, men Gud, vad mäktar jag,
så oren och så bräcklig?
Förutan dej är kraften svag
och viljan otillräcklig.
Det som är fött 

av kött är kött,
men det, så själv du säger,
är ande, som 

av Andanom
sitt liv allena äger.

4. Mej då, o Gud, din Ande giv,
som syndens lust kan döda
och av sin kraft till evigt liv
på nytt min ande föda.
För tro och hopp 

han låter opp
de himlaportar klara,
för övermod, 

för kött och blod
de måste slutna vara.

5. Men alla är de barn av dej,
som av din Ande drivas,
och är jag barn, skall också mej
det goda arvet givas.
Bland sorg och brist 

jag då förvisst
min tröstekälla finner,
min själaro 

uti den tro,
som världen övervinner. 

6. Som dagg, av morgonrodnan född,

skall Andens frukt då flöda.

Naturen skall, av nåden stödd,

sej för allt gott bemöda.

Med hjärta nytt

och hågen bytt

ny hörsamhet och lydnad

förbliva skall

mitt barnakall

och helighet min prydnad.

7. Snart får jag skåda vad jag tror.

Bör jag för döden bäva?

Nej, Kristus i mitt hjärta bor,

han lever, jag skall leva!

Av stor misskund

i Guds förbund

är jag upptagen vorden

och har min fröjd

i himlens höjd,

fast ännu stadd på jorden. 

*8. Välsignad vare Gud, som har

oss fött på nytt till livet

och oss en evigt mildrik Far

i Jesus Kristus blivit!

Med honom vi

av nåd får bli

medarvingar i hoppet

till himlens ro,

när i sann tro

vi här fullbordar loppet.

En dyr klenod, en klar och ren

Alt. koral:



1. En dyr klenod, en klar och ren

oss unnats här att äga,

ej pärlor, guld och ädelsten

dess värde kan uppväga.

En skatt, den yppersta på jord,

få vi vår egen kalla,

den skatten är Guds eget ord,

den tillhör nu oss alla.

2. När annat som vi anser värt

att äga här och spara,

av rost och mal och tid förtärt,

hör upp vår fröjd att vara,

när dagens verk förgås med hast,

ja, förr än afton stundat,

står än Guds ord så nytt och fast

som när det först vart grundat.

3. Det tärs av ålder ej och tid,

om än den evigt räckte.

Det går med samma kraft och frid

från släkte och till släkte.

Guds ord förblir i evighet,

när annat allt har farit.

Det ej av tidens växling vet,

likt Gud, som evigt varit.

4. Det kära ord, det enkla ord,

hur kan vi det förgäta?

Var är en mänsklig visdom spord

som sig därmed kan mäta?

Var ger oss världen sådan grund,

där vi vårt liv kan bygga,

som ordet från Guds egen mun,

det eviga och trygga?

5. Har jag det ordet sökt till stöd,

när andra stöd mig svikit,

från världens hav, dess storm och nöd,

in i den hamnen vikit,

då vet jag vad jag tryggas vid,

var jag mitt fäste finner,

då känner jag en ort av frid,

dit inga sorger hinner.

6. Som vattenfågeln dyker ned

i fjärdens klara bölja

att minsta fläck av stoft därmed

från sina vingar skölja,

så tvår sig anden ren och skär

i ordets djup, det klara,

och känner att vårt hem det är,

där vi i fröjd får vara.

*7. Välsignat vare, Gud, ditt namn,

och utan ände prisat,

att du till säker tröst och hamn

oss alla vägen visat.

Vem är nu fattig, vem är rik,

när ej ditt ord oss fattas?

Den ene har, den andre lik,

ju det som mest må skattas. 

Vilken lycka det är

Alt. koral:



1. Vilken lycka det är
i all uselhet här
att ha Jesus till bror och till vän,
att få vila och tröst
vid hans trofasta bröst,
att få tro att han älskar mej än!

2. Lova Herren, min själ!
Allt är gott, allt är väl,
du behöver ej sörja nu mer!
Det är färdigt och gjort
vad du göra har bort;
Gud till dej i barmhärtighet ser.

3. Du är kommen i nöd,
du dig känner som död,
du förtappad och jämmerlig är.
Men när Herren likväl
sig förbarmar - o själ,
säg, vad mera du ändå begär!

4. Ack, så tystne din gråt,
sluta bära dej åt
så som vore du ej återlöst!
Du är köpt, du är fri,
du ska salig få bli
om hos Jesus du söker din tröst.

5. Är det inte för dej
som han offrade sej
och ditt kors, din förbannelse bar?
Har allt annat du mist,
ett är fast, ett är visst,
att din Frälsare ändå är kvar.

6. Vilket under av nåd
i Guds eviga råd,
som vi tryggt får förlita oss på!
När Guds Son är vår frid
i all möda och strid,
varför fruktar och ängslas vi då?

7. Gud ske pris, Gud ske tack!
Bort med ve, bort med ack!
Sådant passar ju inte för den
som är frälst, som är köpt,
som till Kristus är döpt,
som har Gud till sin Fader och vän. 

Du heliga Treenighet

Alt. koral: 



1. Du heliga Treenighet,
högtlovad i all evighet,
Gud Fader, Son och helge And´,
håll över mej din starka hand.

2. Min kropp, min själ och ande, tar
du, Herre, nu i ditt förvar,
så inte satan skada gör,
så inte kött och värld förför.

3. Låt Faderns makt mej skydda väl,
låt Sonens nåd bo i min själ,
låt Anden styra mitt begär
så att jag alltid har dej kär.

4. Min Skapare, kom, stå mej bi,
min Jesus, gör från synd mej fri,
min Tröstare, hos mej förbliv
och dina gåvor åt mej giv.

5. Välsigna och bevara mej,
och upplys mej med nåd från dej,
ditt ansikte nu till mej vänd
och mej din frid i hjärtat sänd.

Allt vad ni ber om

1. "Allt vad ni ber om, så säger Jesus,
allt ni ber Fadern om i mitt namn,
det ska jag göra, för att min Fader
ska prisas, äras i Sonen blott."

2. Så hjälp mej, Jesus, i tro ta vara
på detta härliga löftesord
och ständigt komma, som barnet kommer
till älskad mor varje stund på nytt.

3. Hjälp mej att aldrig då gömma undan
det där som trycker mej allra mest,
det där som tycks mej bli allra svårast,
det där som vållar så mycket strid!

4. Vad är väl omöjligt för dej, Herre,
och vad förmår du ej göra, du?
Du bjuder havet och det blir stilla,
och smärtan lägger sej på ditt bud.

5. Så lär mej bedja och vänta svaret
och vara stilla i tron hos dej,
tills jag fått skåda en skön fullbordan
av varje löfte du givit mej! 

Du tog din plats på Faderns högra sida

1. Du tog din plats på Faderns högra sida, 
min Frälsare, min broder, Gud och vän, 
för att oss samla ifrån världen vida, 
dit där du själv nu är i himmelen. 
Du har gått bort att rum åt oss bereda 
och oss mot målet med din Ande leda.

2. Vår förebedjare du nu är vorden, 
du oss till godo inför Fadern är. 
Du omsorg har om återlösta hjorden, 
du beder för var själ som frestad är. 
Som Moses händerna i bön du sträcker, 
du dina kämpar trofast segern räcker.

3. Du sträckte ut de genomstungna händer, välsignande din skara, då du for. 
Så ska du också när du återvänder 
välsigna varje själ som på dej tror.
För som du for, du kommer då tillbaka;
så lär oss bedja, tro ditt ord och vaka!

Kom, helge Ande, med ditt ljus

Alt. koral:



1. Kom, helge Ande, med ditt ljus,
församla oss till Herrens hus
att vi må Kristus hylla.
O kom att alla trognas bröst
med evangeliets nåd och tröst,
med tro och kärlek fylla.
Fridens tolk,
lär allt folk
när och fjärran
känna Herran,
lär oss alla
allas Fader rätt åkalla.

2. Ett hopp, en tro, ett dop, en Gud,
så kring vår jord med fröjdeljud
bekännelsen må höjas.
I skaran av Guds Israel
må blott ett hjärta och en själ
och blott ett sinne röjas.
Fridens ord,
nådens bord
kraft oss give
och oss drive,
Gud till ära,
att varandras bördor bära.

3. Men ännu varar stridens nöd;
till seger över synd och död
oss med din kraft omgjorda!
De säkra väck, de svaga stärk,
ditt påbegynta goda verk
till Kristi dag fullborda!
Ande god,
hopp och mod,
fridens styrka
giv Guds kyrka
här i tiden,
samla henne sist i friden.

Det tändes en stjärna i natten

 

1. Det tändes en stjärna i natten,
en natt full av syner och sång.
//: De vise som sökt efter stjärnan,
de följde dess strålande gång ://

2. Vi söker dej, dröjande stjärna,
vi hälsar dej, brinnande stund!
//: Vi samlas med händer i händer
till himlens och jordens förbund ://

3. Förkunna för folket i mörkret,
trots allt som förbränts och förblött:
//: Den skapande viljan är vaken,
det heliga barnet är fött ://

Vilken lycka, vem kan rycka

1. Vilken lycka, vem kan rycka
Guds utvalda ur hans hand?
Dag som rinner oss påminner:
här är blott vårt främlingsland.
Jord och himmel, havets vimmel,
allting prisar dej, o Gud!
Inför tronen änglatonen
klingar till basuners ljud.

2. Skall de dina glömma sina
jubelsångers klara ton?
Nej, din ära skall de bära 
fram i helig procession.
Knän ska böjas, Gud upphöjas,
lova Herren tusenfalt!
Hör, Guds vänner som bekänner:
Gud i Kristus skänkt oss allt!

3. Gamla, unga, varje tunga
skall förkunna: Gud är stor!
Dej vi prisar, lydnad visar,
Konung som i himlen bor!
Nåd allena gjort oss rena,
Herren själv har oss utvalt.
Vi fick livet, fick det givet.
Vad fick han som allt betalt?

Var glad och sjung! Din Frälsare har vunnit!

Alt. koral:



1. Var glad och sjung! Din Frälsare har vunnit,
han vann i striden, i vårt ställe gick!
Benådning för en dödsdömd värld han funnit,
den fann han i sitt sista ögonblick.
"Det är fullbordat!", hör, han vill oss kalla,
och detta gäller dej och mej och alla.

2. Stäm upp en sång, ja sjung till Jesu ära!
I evighet den sången sjungas skall.
Låt bli att mer på Jesu bördor bära
och grubbla inte längre på ditt fall,
ty det är botat. Allt är väl därovan.
Halleluja! Pris vare Gud för gåvan!

3. Och om så alla känslor skulle vika
som molnen för orkanens hastighet,
så kan Gud Fader inte Sonen svika,
ej glömma köpet i all evighet.
Det stora köpet, det som gällde alla,
skall aldrig nånsin ändras eller falla.

4. Så bort med allt som vill mej ängslig göra,
med Kristus är det inte något fel!
Visst har jag skulder, men de skall tillhöra
min Borgesman, som fick dem på sin del.
Som Kristi brud är jag bestämt fritagen
från skuldkapitlet i den kära lagen.  

Herre, du Herre ska växa och jag ska bli mindre

1. Herre, du Herre ska växa 
och jag ska bli mindre.
Om än min gåva är liten, 
jag gläds i mitt inre.
Ringaste vän
fröjdas med brudgummen än,
när det till bröllopet ringer.

2. Du kommer ovanifrån 
och är upphöjd för alla.
Himlarnas himlar dej Herre 
och Konung ska kalla.
Jag är av jord.
Tänk, så långt nere jag bor!
Tänk, hur i synd jag kan falla!

3. Dock vill du, Herre, 
i himmelens rike mej glädja.
Gärna du ser mej 
i högtidens festsal inträda,
kallar mej vän,
vill i barmhärtighet än
frälsningens dräkt mej ikläda.

4. Väx för mitt hjärta, Guds Son 
med en krubba till läger!
Väx för min ande, Guds Ord 
som all andekraft äger!
Frigjord från mitt,
fullkomligt salig med ditt,
lär mej att gå dina vägar!

5. Väx för de tallösa släkten 
dit kyrkan du sänder!
Herre, låt alla få se 
dina sårmärkta händer,
samlas i bön,
samlas till högtid så skön,
glädjas med brudgum och vänner!

O du ärans Konung

1. O du ärans Konung,
Herre Jesu Kriste,
du den förste och den siste,
du som ingen växling
och förvandling lider,
så som vi av år och tider.
Dej ske pris
på allt vis,
må var själ och tunga
blott ditt namn lovsjunga!

2. Konung med de helga,
dyra, djupa såren,
du som gav ditt liv för fåren,
du är mild och tålig,
mäktig i de svaga,
låt vårt lov dej väl behaga!
Själv ditt verk
i oss stärk,
må om möjligt alla
för ditt kors nedfalla!

3. Synden du förlåter,
syndare benådar,
grunden därtill vi nu skådar,
när vi ser dej sargad,
törnekrönt och hädad,
pinad, slagen och försmädad
hänga där,
Herre kär,
på det korset höga
för vårt häpna öga.

4. O så vill vi prisa,
prisa dej allena,
dej, Guds offerlamm så rena,
dej, du ärans Konung, 
Konung utan like,
som oss kallat till ditt rike!
Herre kär,
oss nu lär
att åt dej frambära
evigt lov och ära!

Var är du? Var är du?

1. Var är du? Var är du? Vart skyndar du hän,
o mänska, i skuggan och gruset?
Var döljer du dej ibland lustgårdens trän?
Träd fram för din Herre i ljuset!
Så ropar den himmelska rösten.

2. Var är du, var är du? Säg, trivs du väl än
därute i synden och flärden?
Föraktar du ännu din himmelske vän?
Går själen förlorad i världen,
den värld som är fjärran från Herren?

3. När vill du då börja att söka din Gud,
som snart ska din domare vara?
När vill du då börja att vörda hans bud
och ja på hans kallelse svara?
Just nu är den lägliga tiden.

4. Så tänk ej: "Än lyser ju solen så klart,
än är det för tidigt att börja. 
Min Herre, han kommer nog inte så snart,
nog hinner för själen jag sörja,
nu vill jag ha glädje i världen."

5. Din tid är dock Herrens, det blir dock därvid,
du kan den en dag ej förlänga.
Just nu får du komma, just nu är det tid,
men en gång han dörren ska stänga,
och då är försent börja klappa.

6. Var är du, var är du? Kanhända du har
berett dej ett säkerhetsläger
av egna förtjänster och dygder du spar,
fast sådant för Herren ej väger
det ringaste grand i hans vågskål.

7. Din fromhet och renhet, vad gäller väl de
för honom, den helige, rene?
Nej, ska du bli helig, så måste det ske
allenast igenom den ene
som gjordes till synd för oss alla.

8. Var är du, var är du? Ja, har du förstått
att endast i Sonen är livet
och med dina synder till honom nu gått,
vars namn oss till frälsning är givet,
och där i hans blod funnit rening?

9. Då först är du säker, då först kan så här
med glädje din Herre du svara:
"Här är jag, här är jag, min Frälsare kär!
Och må du nu själv mej bevara,
så är jag i trygghet för evigt!"

Det finns ett hjärta som för dej ömmar

 

   

1. Det finns ett hjärta som för dej ömmar,
du som är fånge i syndens band.
Det finns ett öga som ivrigt spanar
just efter barnet i fjärran land.

2. Det finns ett öra som ned sej böjer
och hör den arme som hjälp begär.
Det finns en tunga som talar ljuvligt
med den elände som sorgsen är.

3. Det finns en källa för dej som törstar,
för dej som hungrar det finns ett bröd.
Det finns en fristad så trygg och säker
för dej som jagas av synd och död.

4. Är nu här något som du behöver,
så käre, skynda, vem än du är
till Gud som alltid och allestädes
har haft och ännu dej håller kär.

5. Ja, kom till Jesus, och du ska finna
vad du behöver till salighet,
ty Jesus, Jesus, ja, bara Jesus

är nog för alla i evighet.