Lär mej, du skog, att vissna glad

1. Lär mej, du skog, att vissna glad
en gång som höstens gula blad.
En bättre vår snart blommar,
då härligt grönt mitt träd ska stå
och sina djupa rötter slå
i evighetens sommar.

2. Lär mej, du fåglars glada tåg
att dra iväg med lustfylld håg
mot obekanta stränder.
När allt är vinter här och is,
jag till ett evigt paradis
når fram från köldens länder.

3. Lär mig, du fjäril, vingad, lätt,
vad Herren också mej berett,
där du dej uppåt svingar.
I går dej puppan inneslöt,
i dag du glad din boja bröt.
Min själ får också vingar.

4. O Jesus Krist, som ur din grav
stod upp med evigt liv och gav
det ut åt världen vida,
ge mej ditt liv, så även jag
kan efter bitter långfredag
min påskdagsmorgon bida.

O vad din härlighet är stor

Alt. koral:


1. O vad din härlighet är stor,
ja, redan här på denna jord,
du som på Herren Jesus tror
och vilar endast vid hans ord,
du som från synden vänt dej om,
försonat dej med Herren Gud,
som blott och bar till Jesus kom
och kläddes i hans egen skrud.

2. Av Guds natur delaktiggjord
du har i himmelen din lott,
och vid din rike Herres bord
du har det redan mycket gott.
Om tron är svag, om världen ler,
du är ju lika säll ändå,
och den som ögon har, den ser
och gläds att Herren ställt det så.

3. Du är en präst, som inför Gud
de rätta offren nu frambär,
och en profet, ty Herrens bud
du lärt och själv nu andra lär.
Du är en konung, evigt får
du snart regera, och du är
Guds Andes tempel där du går,
ty honom i din kropp du bär.

4. Du står med Herren i förbund,
och han ej svika kan sin ed,
han tänker på dej varje stund
och själv han döden för dej led.
Du är hans hjärtas lust, hans skatt,
sitt rike vill han dej få ge.
Han för dej genom dag och natt
och änglarna det lyster se.

5. Så klaga ej, lyft blicken opp
och glöm vad redan borta är!
Gör bruk av salighetens hopp,
det som en hjälm beständigt bär!
Och tro och vaka, bed och strid,
ta på dej Andens rustning all!
Det dröjer blott en liten tid,
så kommer han som komma skall.

Jag har en vän som älskar mej

Alt. koral:


1. Jag har en vän som älskar mej
så högt att han lät offra sej
i korsets död på Golgata.
Mitt hjärta, sjung halleluja!
Halleluja, jag har en vän
som leder mej till himmelen.
Han hela vägen med mej går
och av hans hand jag kronan får.

2. Jag har en vän, en mäktig vän,
som har sin tron i himmelen.
Han råder över alla land,
på höjd, i dal, på sjö och strand.
Halleluja, jag har en vän...

3. Men denne vän så hög och stor, 
han även i mitt hjärta bor
och fyller det med salig fröjd,
så jag kan sjunga glad och nöjd:
Halleluja, jag har en vän...

4. Vad gör det då att jag är svag
och ofta mörk min prövningsdag?
Så länge Jesus är min vän,
jag lycklig är och sjunger än:
Halleluja, jag har en vän...

5. Min bror, min syster, stäm nu in,
för denne vän är också din.
Om du ej är så from du vill,
hans nåd för dej dock räcker till!
Halleluja, jag har en vän...

O du som alla hjärtan ser

1. O du som alla hjärtan ser
och alla hjärtan döma skall,
Allsmäktige, vi faller ner
i stoftet vid din fotapall.
Här samlas medellös och rik,
här hög och låg ej skiljas vill,
den ene är den andre lik:
oss namnet syndare hör till.

2. Ack, fjärran gångna från det liv
som är i dej, vi länge gått
med jordens sorg och tidsfördriv
och glömt för dem vår himlalott.
Ja, vi har övergivit dej
i tankar, tal, begär och värv
och liksom dårar utan hejd
vi hastat fram mot vårt fördärv.

3. Vi vill nu ej med fagert sken
oss värja mot din stränga rätt,
ty inför dig är ingen ren,
din lag vi alla överträtt.
Nej, vi vill hellre med varann
åkalla din barmhärtighet
och tro på den som skyla kan
vår brist med sin rättfärdighet.

4. Lyft upp vår själ ur jordens mull,
vårt hjärtas uppsåt styrk och stöd
att räkna godhet mer än guld
och rädas mer för synd än nöd.
Låt ära växa i vårt land,
låt frid och rätt där sammanbo
och trohet räcka godhet hand,
till enskilt väl och allmän ro.

5. Ja, gör oss, Herre, till ett folk
med fromhet vist, med vishet fritt,
där varje röst är hjärtats tolk
och varje hjärta, Gud, är ditt,
ett folk som glatt beflitar sej
att villigt göra det du bjöd
och så på dej förlitar sej
i väl och ve, i liv och död.

6. Så, Gud, med oss du vara skall
som du med gångna släkten var,
och frälsa än från synd och fall
ett folk som du förvärvat har.
Så blomstra kan vår gamla bygd
från tidevarv till tidevarv
och hopp och tro, i nådens skygd,
till barnen gå som evigt arv.

Guds barn, håll fast vid Jesu ord

Guds barn, håll fast vid Jesu ord,
låt ingen dej få skrämma.
Där ljuder ännu på vår jord
Guds kärleksfulla stämma.
Den säger: Frukta ej, men tro,
du ska hos mej i himlen bo
och där hör glädjen hemma!

Hör du sången, himlens sång

Alt. koral:



1. Hör du sången, himlens sång

som Guds änglar sjöng en gång?

Gud har kommit till vår jord,

lagd på djurens foderbord.

2. Halleluja! Herren är

mitt ibland oss, nu och här.

Kom och se, ja, kom och sjung:

född är världens Präst och Kung! 

3. Halleluja! Denna sång

klingar ljuvligt än en gång.
Änglar sjunger för vår tid

om Guds ära, jordens frid.

4. Se Guds ljus är i vår natt!

Det får mörkret inte fatt.

Namnet över alla namn 

bär ett barn i jungfruns famn.

Gud kom för att ge oss kärlek

1. //: Gud kom för att ge oss kärlek ://
Gud kom för att ge oss kärlek,
halleluja i evighet! (Varför kom Gud?)

2. //: Gud kom för att ge oss frihet ://
Gud kom för att ge oss frihet,
halleluja i evighet! (Varför kom Gud?)

3. //: Gud kom för att ge oss glädje ://
Gud kom för att ge oss glädje,
halleluja i evighet! (Därför kom Gud!)

Vi vill vandra med dej

1. //: Vi vill vandra med dej,
o Herre,
vi vill vandra med dej! ://
//: Nu i dag, o Herre, 
vill vi vandra med dej! ://

2. //: Vi vill tala med dej,
o Herre,
vi vill tala med dej! ://
//: Nu i dag, o Herre,
vill vi tala med dej! ://

3. //: Vi vill höra ditt ord,
o Herre,
vi vill höra ditt ord! ://
//: Nu i dag, o Herre,
vill vi höra ditt ord! ://

Min båt är så liten och havet så stort

1. Min båt är så liten och havet så stort,
men Jesus har gripit min hand.
//: När Jesus styr båten, då går det så bra
på resan till himmelens land ://

2. Nog möter mej motvind och dimma och storm,
men Jesus har gripit min hand.
När Jesus...

3. Jag vet ej om resan blir lång eller kort,
men Jesus har gripit min hand.
När Jesus...

Vi hälsar din ankomst

1. Vi hälsar din ankomst 
när dagen är inne.
För yttersta tiden 
dock bävar vårt sinne.
Förkorta de dagarna, 
Herre, vi ber dej,
så tron finns på jorden 
den dag då vi ser dej.

2. Och hjälp oss att fatta 
den dag vi förfäras,
då krafterna sviker 
och själar förhärdas,
att det du vill ge oss 
den dag då du kommer,
är ljuset och livet - 
din eviga sommar!

Be för oss, Herre, i vår nöd

1. Be för oss, Herre, i vår nöd,
så tron står stark och fast,
i kors och trångmål, liv och död,
i lidande och plåga,
ja, om än världen brast!

2. All världens form och färg förgår
och skiftas om i hast.
Vad vet vi om vår framtids år?
Men ingenting ska skada
den tro, vars grund står fast.

3. Du, Herre, du är själv dess grund,
dess upphovsman och mål!
Du härdar den i farans stund,
ja, just när vi är svaga
gör du den stark som stål.

4. O Gud, ett under är vår tro!
När andra stöd försvann
dess vittnesbörd, dess kraft bestod.
Den är din egen seger
som över världen vann.

5. Gå, du Guds Ande, med ditt bud
till denna jämmerns jord!
Ja, skapa tro hos oss, o Gud,
och säg till den som tvivlar
att frälst blir den som tror! 

Vår Herres Jesu minnesfest

1. Vår Herres Jesu minnesfest
den högtid är som gläder mest.
Där vi hans hågkomst firar nu
livslevande han är ännu. 

2. Var, Jesus, då mitt liv, min tröst,
den dolda pärlan i mitt bröst!
Var du min glädje och min frid,
min salighet till evig tid!

3. Ett ljus, som aldrig mer släcks ut, 
en blomma som bär frukt till slut,
en kunskap ingen världsvis haft
är livet i din kärleks kraft.

4. Som gryningen den lyser röd,
den brinner varm som solens glöd,
med glädjens dop den döper stoft,
den ger av härlighet en doft.

5. Den föder kärlek hos oss med,
till dej, som döden för oss led,
den föder kunskap, evig, sann,
om livets ljus och livets land.

6. Blott den som älskar känner Gud
och dej, hans hjärtas sändebud,
hans Ord, hans avbild och hans Son,
helt jämlik den du kom ifrån.

7. Som Fadern själv dej ärar än
var änglakör i himmelen,
och som du älskas på vår jord,
blir stoftet famnat av ditt ord.

8 Så löp med glädje än ditt lopp,
du gamla tro, du unga hopp,
och du som ej av ålder vet,
du kärlek varm i evighet!

9. I Jesu namn sjung Jesu pris,
i öken och i paradis,
allt vad som tunga har och röst,
allt vad som hjärta har i bröst!

10. Halleluja för Herrens bord
i himmelen och på vår jord!
Halleluja för dej som kom 
och låste upp Guds helgedom!

Hil dig, frelser

1. Hil dig, Frelser og Forsoner! 
Verden dig med torne kroner, 
du det ser, jeg har i sinde 
rosenkrans om kors at vinde, 
giv dertil mig mod og held! 

2. Hvad har dig hos Gud bedrøvet, 
og hvad elsked du hos støvet, 
at du ville alt opgive 
for at holde os i live, 
os dig at meddele hel? 

3. Kærligheden, hjertegløden 
stærkere var her end døden; 
heller giver du end tager, 
ene derfor dig behager 
korsets død i vores sted. 

4. Ak! nu føler jeg til fulde 
hjertets hårdhed, hjertets kulde. 
Hvad udsprang af disse fjelde, 
navnet værd, til at gengælde, 
Frelsermand, din kærlighed? 

5. Dog jeg tror, af dine vunder 
væld udsprang til stort vidunder, 
mægtigt til hver sten at vælte, 
til isbjerge selv at smelte, 
til at tvætte hjertet rent. 

6. Derfor beder jeg med tårer: 
Led den ind i mine årer, 
floden, som kan klipper vælte, 
floden, som kan isbjerg smelte, 
som kan blodskyld tvætte af! 

7. Du, som har dig selv mig givet, 
lad i dig mig elske livet, 
så for dig kun hjertet banker, 
så kun du i mine tanker 
er den dybe sammenhæng! 

8. Skønt jeg må som blomsten visne, 
skønt min hånd og barm må isne, 
du, jeg tror, kan det så mage, 
at jeg døden ej skal smage, 
du betalte syndens sold.

9. Ja, jeg tror på korsets gåde, 
gør det, Frelser, af din nåde. 
Stå mig bi, når fjenden frister! 
Ræk mig hånd, når øjet brister! 
Sig: vi går til Paradis!

Ta vårt tack till sist

1. Ta vårt tack till sist,
Herre Jesus Krist!
Evig är din nåd och ära,
allt ditt liv de dinas lära,
all din lära liv -
här hos oss förbliv!

2. Tack i psalmens brus!
Tack i hem och hus!
Du som ingen vill förlora,
du som vinkar små och stora
upp till paradis -
tack och lov och pris!

Aldrig nånsin Herrens vänner

1. Aldrig nånsin Herrens vänner
mött varann en sista gång!
Fast vi skils och vemod känner
sjunger vi en hoppfull sång.

2. Får vi aldrig mera bedja
här tillsammans, du och jag,
i Guds stora helgonkedja
får vi ses på Herrens dag.

3. Om vi än med smärta bringar
kära vänner vårt farväl,
i Guds himmel åter klingar
välkomstord från själ till själ.

4. Fast vi skils och vemod känner,
sjung med livlig klang vår sång:
Aldrig nånsin Herrens vänner
mött varann en sista gång!

Du som vill att jag ska finnas

Du som vill att jag ska finnas,
du som vet att jag är jag,
du förstår mitt hjärtas längtan
och är hos mig natt och dag.
Din jag är, och all din kärlek
får jag varje andetag.

Text©: Margareta Melin, publ. med tillstånd
Musik: Henry Purcell ("Westminster Abbey")  )

Jesus berörde med sina ord

1. Jesus berörde med sina ord -
planen att fängsla till intet gjord.
Utsända männen gripa ej kan.
"Aldrig har någon talat som han."

2. Vem är den mannen? Någon som vet?
Är han Messias eller profet?
Nej, ifrån Nasaret kommer han.
"Aldrig har någon talat som han."

3. Se, det som ingen väntat nu sker:
från Galiléen Frälsaren ger
frihet för fångna, ljus blinda fann.
"Aldrig har någon talat som han."

4. Mannen på väg till Emmaushus
utlägger Skriften, ger den nytt ljus.
Lärjungahjärtan sättes i brand.
"Aldrig har någon talat som han."

5. Kärlek han talar, ömhet och frid,
ord som kan gripa, in i vår tid,
innerligt, varligt och allvarsamt.
"Aldrig har någon talat som han."

6. Jesus, berör mig, säg nu till mig
ord som förvandlar, drag mig till dig,
så jag kan säga av hjärtats djup:
"Aldrig har någon talat som du!"

Text ©: Hakon Långström 15 februari 2001 inför Sexagesima (54 år), publ. med tillstånd 

Kom, låt oss sjunga en sång om vår Herre

1. Kom, låt oss sjunga en sång om vår Herre,
Jesus, vår Frälsare, syndares hopp!
När jag låg hjälplös i synder allt värre,
tog han sig an mig och reste mig opp.

2. Han tog emot mig som borde ha förkastats,
gav mig sin nåd och förlåtelse helt fritt.
Synderna mina på honom hade lastats,
när han på korset tog straffet som var mitt.

3. O vilket byte, nu räknas jag rättfärdig!
Salighet, renhet, det tillhör nu mig!
Frälsare kär, hur kan jag som är ovärdig
älskas så högt, ärva himmelen med dig?

4. Jubla och tacka och prisa med mig alla
herrarnas Herre och kungarnas Kung!
Han är min broder, så får jag honom kalla.
Gläds med mig nu, både gammal och ung! 

Text ©: Seth Erlandsson

Han är uppstånden, Kristus vår Herre!

1. Han är uppstånden, Kristus vår Herre!
Seger han vunnit, natten försvunnit,
dödsskuggan viker, halleluja!
Fängelsets bommar så väldigt han krossat,
saligt han lossat sitt folk från dess länkar.
Liv han oss skänker. Halleluja!

2. Han är uppstånden, rämnad är graven.
Nu skall ej mera döden regera.
Kristus har vunnit, halleluja!
Världen till frälsning vår synd han borttagit,
fienden slagit som sökt oss fördärva.
Liv får vi ärva. Halleluja!

3. Han är uppstånden, världen till frälsning!
Jubla, ni himlar, sjung, hela jorden,
sprid lovsångsorden: Halleluja!
Ära ske Herren, ja, honom ske ära!
Tackoffer bära vill hjärta och tunga,
Kristus lovsjunga: Halleluja!

Dig vare lov och pris o Krist

*1. Dig vare lov och pris, o Krist,
välsignad denna dag förvisst.
Vi lovar dig nu och till evig tid:
Helig, helig, helig i himlens höjd!

*2. Dig lovar de som nåden tror
och himlars här med glädje stor.
Dig lovar kerubim och serafim:
Helig, helig, helig i himlens höjd!

*3. Ditt folk, o Herre, lovar dig,
din brud av hjärtat gläder sig
för all din nåd och din barmhärtighet:
Helig, helig, helig i himlens höjd! 

Vi lovar dig, o store Gud

Alt. koral:



*1. Vi lovar dig, o store Gud.
Med makt och ära går ditt bud,
ditt helga ord,
kring himlar och kring jord.
Helig, helig, helig är Herren Gud.

*2. Din kyrka gläds i nådens skygd,
på hälleberget är den byggd.
Till domens stund
den vilar på sin grund.
Helig, helig, helig är Herren Gud.

*3. Ditt folk omkring din tron en gång
ska sjunga segerns höga sång,
där kerubim

besvarar serafim:
Helig, helig, helig är Herren Gud.  

Herre, se, vi väntar alla

1. Herre, se, vi väntar alla
att du våra böner hör
och att du med oss som fordom
än ett pingstens under gör.
Gjut din Ande, gjut din Ande
över varje törstig själ
och i allas våra hjärtan
nu ditt verk fullborda väl.

2. Låt den helga elden falla
uti våra hjärtan så
att den där må helt förbränna
vad som finns av hö och strå.
Gjut din Ande...

3. Andens gåvor till oss dela
och låt under bland oss ske.
Med din kraft de sjuka hela
och din frälsning låt dem se.
Gjut din Ande...

Här är vi, Herre, på ditt ord

Här är vi, Herre, på ditt ord

som bjöd oss till ditt hus och bord

där du ger himlaföda.

Gud, låt då detta rika ord

i hjärtat finna fruktbar jord

och bära fager gröda!

Se oss,

ge oss

öppet öra

till att höra

och bevara

livets ord, det underbara!

Här är Guds hus och himlens port

1. Här är Guds hus och himlens port!
En stege utan like
av ord och sakrament Gud gjort,
den för till himlens rike.
På den går änglar till oss ned,
Gud Fader bjuder oss sin fred
och onda makter vike.

2. Här är Guds hus och himlens port,
fast jag det inte visste.
Nu ser jag tydligt vad jag bort 
och var jag tagit miste.
Gud, ge mej Jakobs hopp och tro
att du är den som ger mej ro,
den förste och den siste.

3. Gud, sänd nu dina änglar ned,
låt mej din röst få höra,
lys över mej din frid och fred,
låt inget ont mej röra.
Jag är en fattig vandringsman,
men lova mej att till ditt land
mej frälst och salig föra!

Jesus, du vår salighet

Alt. koral:


1. Jesus, du vår salighet,
Herre Jesus!
Största rikedom jag vet,
Herre Jesus!
Grunden för min trosvisshet,
Herre Jesus,
Jesus, Herre Jesus!

2. Tack att jag på dej får tro,
du som löst mej!
Bara du ger själen ro,
du som löst mej!
Evigt jag hos dej får bo,
du som löst mej,
Jesus, du som löst mej!

3. Låt mej stärkt av livets bröd
framåt ila!
Låt i öknens själanöd
källor strila!
Var i både liv och död
själens vila,
Jesus, själens vila! 

Kristi förklaring, så livligt den målar

1. Kristi förklaring, så livligt den målar
eviga glädjen därovan hos Gud,
glansen i vilken Guds paradis prålar,
himmelska staden i hela dess skrud!

2. Här på vårt Tabor sågs Frälsaren skina:
ansikte, kläder, allt strålar av ljus!
Helgon förlösta från tåredals pina
ser samma syn i Guds himmelska hus.

3. Som Kristi kropp både lyste och blänkte,
så ska du skimra, Guds barn och Guds vän!
Ack, om vår värld på den klarheten tänkte,
visst kom den då till sin Herre igen!

4. Moses, Elias och tre Jesu vänner
råkas på Tabor i endräkt och fröjd.
Se, utan möda jag här igenkänner
helgonsällskapet i himmelens höjd!

5. Vem kan väl fullständigt glädjen beskriva,
den, att de frälsta får träffa varann?
Gud, vilken uppmuntran skall det ej bliva,
möta ditt samlade folk i ditt land!

6. Hänryckt i försmak av eviga livet,
Petrus förgäter han är på vår jord.
Hur blir det då, när oss en gång blir givet
sitta vid himlens fullrågade bord?

7. Ack, den som saligt har flyttat från jorden
den som i himmelen inkomma fått,
full av förvåning kan nyttja de orden:
Här att få vara, o Herre, är gott!

8. Känner då ingen det vattnas i munnen
efter den dagen, då världen blir ny?
Själ, låt dig vinnas, och var sedan vunnen,
fly ifrån Babel, jag råder dig: fly!


9. Sörj för din frälsning med bävan och fruktan,
bär som på händer din dyrbara själ!
Lyd som ett barn Andens dagliga tuktan,
kämpa god kamp för ditt eviga väl!

10. En gång skall då din förklaringsdag dagas,
då du skall lysa till själ och till kropp.
Aldrig från stråten dig tillåt att dragas,
löp på din bana, fullborda ditt lopp! 

Muntra dej, mitt sorgsna sinne

1. Muntra dej, mitt sorgsna sinne!
Håll dej fast vid Herrens ord!
Gå med tankar, håg och minne
fram till nådens nattvardsbord.
Allt av blotta nåd är redo!
Gud står själv med öppen famn!
Endast kom, så får du gott
av vad Jesus har utstått!

2. Frid och nåd, ja, själva livet
är förvärvat med hans blod.
Skuldbrevet är sönderrivet,
Gud är alla mänskor god.
Intet å Guds sida fattas,
vem som helst kan salig bli.
Saken hänger blott därpå,
syndare, till Jesus gå!

3. Ingen, ingen blir förskjuten,
vare hurudan han kan.
Skiljemuren är nedbruten,
full förlossning Jesus vann.
Mer och mindre syndbesnärjda,
alla Jesus tar emot.
Bygg härpå med hjärtats tro,
tryckta själ, så får du ro.

4. Invänd ej: jag har för länge
gått med köld emot min Gud.
Ingen sig frivilligt stänge
ute från Guds gästabud!
Kom du ej i gångna tider,
kom då nu! allt hjälpas kan,
blott man tar emot Guds Lamm
som för oss till slakt gått fram.

5. Den som söker slutligt finner,
den som träget beder får,
den hos Jesus allting vinner
som i tron till honom går.
När du minst förmodar hjälpen
skall det dagas i din själ.
Sorgsna hjärta, tro du mig:
Synderna förlåtas dig!

Se Nikodemus, en man av de stora

 

1. Se Nikodemus, en man av de stora,
sökte Guds Son, fast om natten det var.
Mannen ej ville Guds rike förlora,
i detta ärende bad han om svar.

2. Ärendet var att bli kunnig om vägen
fram till Guds rike och himmelens fröjd.
Sökaren blev i det stycket förlägen,
då han steg ned från sin säkerhets höjd.

3. Bättre vägvisare ej kunde finnas,
säkrare ledare givs ej bland oss:
Jesus kan säga hur himlen skall vinnas
och hur en mänska ska slippa förgås.

4. Lystra, min lyssnare, här ser du stråten:
vägen är lagd till den nya Guds stad.
Människans synd ska bli nådigt förlåten,
men först in i nya födelsens bad.

5. Så ljuder orden från Mästarens tunga:
aldrig du krönes med livskronan där,
aldrig Guds lov du därovan får sjunga,
om du ej har blivit pånyttfödd här.

6. Ej kött och blod skall få ärva Guds rike,
köttslighet hör ju fördömelsen till.
Gud i vår själ måste dana sin like
om vi till himmelens salighet vill.

7. Födas på nytt är förändras i sinnet,
få i förståndet ett ljus ifrån Gud,
helgas till viljan, omskapas i minnet,
avsky all synd och få lust till Guds bud.

8. Ingen förutan ny födelse frälsas,
ingen i paradis inkommit än,
ingen som Guds eget barn där kan hälsas,
som ej har fått nya livet igen.

9. Himlen är lysande, liksom dess Herre,
allt som är orent hålls långt därifrån.
Den som är ond och blir varje dag värre
släpps aldrig in där, så säger Guds Son.

 

Han kommer i sin kyrka

1. Han kommer i sin kyrka
vid psalmers lov och fröjdeljud,
min andes tröst och styrka,
min konung och min frälsnings Gud.
I dag han lovar vara
densamme som igår
och ännu uppenbara
ett nådigt Herren sår.
På nytt jag sitter neder
med längtan vid hans fot,
ett bord han mig bereder
och tager mig som gäst emot.

2. Vad nådegåvor rika
för den i anden fattig är!
Han frälsning skall predika,
han mättar allt min själs begär.
Det hjärta som var krossat
blir läkt av Jesu hand,
från trälen oket lossat,
från fången bojans band.
Den som i blindhet famlar
han skänker evigt ljus
och vilsna barn församlar
och leder till sin Faders hus.

3. O du som Sion vårdar,
sänd över oss din Ande ned.
I dina helga gårdar
oss för din ankomst själv bered.
Giv nya sabbatsstunder
till vila för vår själ,
gör nya nådesunder,
befria syndens träl,
lös varje bunden tunga
och helga så din brud,
att evigt hon får sjunga
ditt lov, o Frälsare och Gud. 

(Ja) frihet är det bästa ting

Alt. koral:

Alt koral (med repris på sista raden):

1. (Ja,) frihet är det bästa ting
som sökas kan all världen kring,
om vi den rätt kan bära.
Vill mot dej själv du vara huld,
så älska frihet mer än guld.
Med frihet följer ära.

2. Och gammal lära liksom ny,
de bjuder frid i varje by.
Dock kan ej frid förbliva,
där icke frihet har sitt bo.
Blott hon kan skänka fred och ro
och ofrid all fördriva.

3. Är hon väl borta, friheten,
hon blir ej lätt få fatt igen,
hur flinkt du än dej vänder.
Du fresta må med hot och låt,
du står där snopen i din ståt,
hon flög ur dina händer.

4. Jag råder dej, ha frihet kär,
om du förstår vad frihet är,
vad hon dej trofast bringar:
hon frid och hälsa drager hem
och glädje stor åt alla dem,
som nås av hennes vingar.

5. En fågel värjer eget bo
och markens djur sin lyas ro,
nu märk vad du bör göra.
Gud givit dej förstånd och skäl:
var hellre fri än annans träl,
den tid du dej kan röra. 

6. Du ädle svensk må nu stå fast
och bättra det som fordom brast!
Låt aldrig dej förvända!
Nej, våga både hals och hand
att frälsa hem och fosterland!
Gud skall dej tröst väl sända.