Lär mej, du skog, att vissna glad

1. Lär mej, du skog, att vissna glad
en gång som höstens gula blad.
En bättre vår snart blommar,
då härligt grönt mitt träd ska stå
och sina djupa rötter slå
i evighetens sommar.

2. Lär mej, du fåglars glada tåg
att dra iväg med lustfylld håg
mot obekanta stränder.
När allt är vinter här och is,
jag till ett evigt paradis
når fram från köldens länder.

3. Lär mig, du fjäril, vingad, lätt,
vad Herren också mej berett,
där du dej uppåt svingar.
I går dej puppan inneslöt,
i dag du glad din boja bröt.
Min själ får också vingar.

4. O Jesus Krist, som ur din grav
stod upp med evigt liv och gav
det ut åt världen vida,
ge mej ditt liv, så även jag
kan efter bitter långfredag
min påskdagsmorgon bida.