Se fågeln som sitter på gungande gren

1. Se fågeln som sitter på gungande gren!
Den sjunger så vackert en visa
om honom som danat den skuldfri och ren.
Sin Skapare vill den få prisa
med gåvan som blivit den given.

2. Ej sår den, ej skördar, ej samlar den in
i ladan för sej och de sina,
men aldrig den nedslås av sorg någonsin,
den har ej för framtiden pina
och saknar ej något för dagen.

3. O må jag som fågeln var gryende dag
med lovsång och tacksamhet börja.
Om än jag är liten och ringa och svag
behöver jag ändå ej sörja,
för jag är ju barn här i huset.

4. Jag mer är än fågeln och liljan i skrud,
som vissnat då afton det blivit.
I Kristus jag är ju en utkorad brud,
med löfte om eviga livet.
Nog får jag min lott här på jorden.

5. O skulle jag ängsligt på denna Guds jord
för föda och klädedräkt sörja?
Nej, också för mej dukar Herren sitt bord,
blott hedningen därom må spörja;
jag har ju en Fader i himlen.

6. Han klädde mej i sin rättfärdighets skrud
och aldrig mej nånsin förgäter.
Jag gläds att jag fått om hans trofasthet bud:
var dag han mej troget tillmäter
allt vad jag för dagen behöver.

7. För morgondan slipper jag oroa mej,
var dag har ju nog av sin plåga.
Min Fader den omsorgen tagit på sej,
och annat kom aldrig på fråga.
Jag mer är än fåglarna alla.