När Herren är min herde

1. När Herren är min herde,
vad kan mej fattas då?
Allt, allt vad jag behöver
jag ska av honom få.
På ordets gröna ängar
han föder sina lamm,
till livets friska källor
han själv dem leder fram.

2. Och om från hjorden villas
ett litet får, han ej
det lämnar kvar i öknen
till rov för ulven, nej,
han kärleksfullt det söker,
den trogne Frälsaren,
och trofast återför det
på vägen hem igen.

3. Små lammen ska han bära
och gömma vid sitt bröst,
det sargade förbinda,
de sorgsna ge sin tröst.
För storm ska han dem skydda,
bland vilda djur ge frid,
ge skugga sval i hettan
och regn i torkans tid.

4. Och skulle jag än vandra
i dödens mörka dal,
jag räds ej, han är nära
som lindrar dödens kval!
Visst är den hemsk och dyster,
den mörka Jordans flod,
men Jesus för mej över,
han ger mej hopp och mod.

5. Så sjunger jag av hjärtat:
min herde Herren är!
Med fröjd jag honom följer
den väg som hemåt bär.
Blott nåd, ja, idel godhet
ska alltid följa mej;
till sist ska jag för evigt
få bo, min Gud, hos dej!