Vi kristna bör tro och besinna

1. Vi kristna bör tro och besinna
vad Kristus så nådigt har lärt,
då han oss här ville påminna
hur litet allt världsligt är värt;
ty den kan ej himmelen söka,
som blott vill det jordiska öka
och blott har det timliga kärt.

2. Att tjäna två herrar tillika,
så skilda som Mammon och Gud,
det kan ingen utan att svika
och vanvårda enderas bud.
O människa, välj till ditt bästa
vid vilken du tänker dej fästa,
och honom ditt hjärta tillbjud!

3. Misströstande sörj ej för livet:
nog får du ditt dagliga bröd.
Det är dej av Skaparen givet,
han ser ditt behov och din nöd.
Han kan sina tjänare pröva,
men aldrig skall han dem beröva
sitt bistånd, sitt trofasta stöd.

4. Dej hela naturen må lära
för misstron att blygas med skäl.
Ej fåglar kan så eller skära,
men Herren försörjer dem väl.
Du mera än dessa ju skattas,
o skulle han låta dej fattas
din nödtorft, bekymrade själ?

5. Se, liljorna kan inte spinna,
dock livar dem himmelens fläkt.
Vad färger och fägring att finna
i all deras talrika släkt!
Själv Salomo, lycklig och mäktig,
bar inte en klädnad så präktig
som deras förtjusande dräkt.

6. Om Gud nu så gräset bekläder,
som blomstrar på marken så kort,
i dag med sin vällukt oss gläder,
i morgon är vissnat och torrt,
hur gör du dej oro och smärta?
Ack, skulle, du klentrogna hjärta,
den Allgode glömma dej bort?

7. Sitt svar på din bön skall han skicka.
Spörj ej efter hedningars sed:
vad skall vi nu äta och dricka,
vad skall vi nu kläda oss med?
Gud lovar för detta att sörja.
Med hopp kan du arbetet börja,
i frid kan du lägga dej ned.

8. Så lämna all otidig möda
och var inte fåfängans träl.
Sörj inte för kläder och föda,
men sörj för din fattiga själ.
Sök ivrigt och flitigt Guds rike
och bistå din fattige like,
så får du det övriga väl.