Vår mänskliga natur

1. Vår mänskliga natur
är högst begiven på
att få bli vis och lärd 
och höga ting förstå.
Man lär sej dag från dag,
men ändå aldrig lär
att all vår vetenskap
dock idel styckverk är.

2. Vad hjälper mycket vett
när samvetet är sjukt?
De lärda ofta har
förhärdat vad var mjukt.
Snart tar en lärd sofist
en ateist i famn
och så en slutsats drar
som svärtar Jesu namn.

3. Förståndet blåses upp,
man gör sej själv så stor,
men mest bedras ju den
sej själv för mycket tror.
Den stint i solen ser
får på sitt öga starr.
Mångt barn är mera klokt
än mången höglärd narr.

4. Man hämtar visdomssaft
ur usla brunnars hål
och ej ur livets brunn
med barnatro till skål.
Man söker världsligt gagn
och egna gåvors pris.
Den sådant vinna kan,
den hålls för klok och vis.

5. Men visheten består
i gärning mer än vett,
man kan ha mera ljus
fast man har mindre sett.
Fast satan mycket vet
och är i allting lärd,
kan han dock inte tro
och är ej ära värd.

6. Så lär dej att bli vis,
din uppgift ta dej an,
förgät den konst som ej
för Herren gälla kan.
En gnista är ej sol,
ett sandkorn är ej berg,
den störste filosof
mot Gud är minsta dvärg.

7. Lär känna Gud och dej,
så är du verkligt lärd.
Om du får dårars namn,
le åt vår galna värld.
När jordisk vishet blir 
ett ingenting till slut,
har Gud vad galet var
för världen dock valt ut.