lördag 30 maj 2015

Det är några som går ständigt



1. Det är några som går ständigt
som om de gick kungabud,
och är vittnesbörd ibland oss
om en kungligt givmild Gud.
Deras leenden är solsken,
fyllda av Guds nåd och frid,
och de visar oss längs vägen
utsikt skön och himmelsvid.

2. Deras liv har dolda källor,
djupa flöden ingen ser,
de är hemma i den stillhet
där det allra största sker.
I en värld som hela tiden
bara tror vad den kan se
är de Guds och livets vittnen
om de under som kan ske.

3. De törs leva det vi andra
sjunger söndagssånger om,
i en grå och glanslös vardag
reser de en helgedom
och gör denna jord vi kallar
sorgeö och jämmerdal
till en sommarväg som leder
mot en blomsterprydd portal.

torsdag 28 maj 2015

Min Gud och min Frälsare, du som är god






1. Min Gud och min Frälsare, du som är god,
det är inte stort med en människas mod,
och särskilt när mödorna böjer ens rygg:
om andra blir stora, låt mej få bli trygg! 

2. Men mera än mödan min gamla natur
kan göra mej missunsam, stingslig och sur.
Och därför jag ber dej som ser var och en:
om andra blir stora, låt mej få bli ren!

3. Du starke och ödmjuke Människoson,
å hjälp mej att hjälpa, om människor mån.
Men därtill krävs mer än en krigares mod:
om andra blir stora, låt mej få bli god! 

4. Du eviga Ord, jag vill be dej till slut:
låt mej i din kärlek var dag andas ut!
Du arbetarpojke från Nasarets stad,
om andra blir stora, låt mej få bli glad! 

onsdag 27 maj 2015

Jag om en konung sjunga vill




1. Jag om en konung sjunga vill,
vars like aldrig funnits till
i skönhet, makt och ära.
Hans namn till pris jag vill med fröjd,
inför hans tron i vördnad böjd,
mitt lov till honom bära.
I nåd han våra böner hör
och nåd för nåd med oss han gör,
välsignelse han sprider
till alla folk och tider.

2. Omgjorda dej med segerns svärd,
du hjälte som är seger värd
när du för sanning strider!
Du vill att rätt den arme sker,
och att den svage ej trycks ner
i nödens hårda tider.
Och under gör din högra hand
bland jordens folk i varje land,
när fiendernas härar
du med din makt förfärar.

3. I evighet din tron består,
ditt rikes gränser ingen når,
ditt välde ingen krossar.
Din spira du med vishet för,
de ondas råd omintetgör,
den fångne du förlossar.
Du har rättfärdigheten kär,
men den som orättfärdig är,
om än han världen vinner,
din dom dock honom hinner.

4. Så hög har Gud, din Gud, dej gjort,
dej mer med glädjens olja smort
än dina bröder alla.
Av hjärtat fröjdar sej din brud,

som på din Faders eget bud
får dej sin brudgum kalla.
Sitt folk, sin faders hus hon då
förgäta vill, på det hon må
i tron med dej allena
för evigt sej förena.

5. Hur härlig Sions dotter står!
Till bröllopsskrud hon bära får
rättfärdighetens prydnad.
Med salighet du henne krönt,
som ädla smycken lyser skönt
tro, kärlek, hopp och lydnad.
Och hennes barn i tidens längd
ska talrika som stjärnors mängd
ditt lov kring jorden bära
och vittna om din ära.

6. Hell, Konung! Trofast är ditt namn.
Hell, Brudgum! I din kärleks famn
du all din ömhet visar!
Du är Guds Son, vår Herre Krist,
en brudgum utan vank och brist,
som jord och himmel prisar,
en konung klädd i segerskrud;
och din församling är den brud
du ska till himlen föra,
att evigt dej tillhöra.


Jesus, lär mej rätt betänka




1. Jesus, lär mej rätt betänka 
din tänkvärda, svåra död  
och din bittra pinas nöd: 
Hjälp att jag mej nu må sänka 
ned i dina helga sår, 
där jag liv och hälsa får. 

2. Öppna mej förståndets öga, 
så att jag den kärlek ser,  
som från dej till mej flöt ner, 
när du på det korset höga 
som ett lamm uppoffrad var 
och all världens synder bar. 

3. Högfärd ur min själ försvinne, 
när du, som den högste är, 
törnekronan ödmjuk bär! 
Världens svek och flärd jag finne, 
när du först blir högt berömd 
och till korset sedan dömd. 

4. Vällust mej då bitter blive, 
när den galla erbjuds dej, 
som bort räckas fram åt mej!  
Girighet jag från mej drive, 
när man, dej till hån och spott,
kastar om din klädnad lott! 

5. Judas´ kyss och Petri eder, 
Hannas´ list och Kaifas’ trug 
samt Pilati rädda hug  
och Herodi hala seder  
gör för alla klart att man 
ej på världen lita kan. 

6. Du blev för ett ringa värde 
av din vän förrådd och såld  
i det arga folkets våld, 
för att jag, som satan snärde,
skulle helt förlossad bli,
med ditt blod så köpas fri. 

7. Du blev gripen av de många, 
överfallen, bunden hårt  
och i mörkret släpad bort,  
för att jag, en usel fånge, 
bunden hårt i mörkrets band, 
skulle lösas av din hand. 

8. Grymt man dej för brott beskyllde, 
dej som aldrig gjorde ont, 
dej som alla hjälpt och skont, 
så att jag, den synduppfyllde, 
jag som ond och brottslig var, 
skall få njuta ditt försvar. 

9. Dina lemmar måste svida, 
när man dej med grymhet slog, 
stötte, ryckte, slet och drog,  
för att jag ej skulle lida 
vad min svåra synd förtjänt, 
men få straffet från mej vänt. 

10. Du hudflängdes och avkläddes,
så min sjuka, nakna själ 
skulle läkas, prydas väl. 
Du bespottades och häddes, 
för att jag skall ära få,  
när jag skall för domen stå. 

11. Utom staden du upphängdes 
på ett kors bland rövare
för att samla syndare
som av lagen utestängdes
från Guds nåd och välbehag
i ditt paradis en dag.

12. Därför vill jag övergiva 
världen med dess flärd och list 
och hos dej, o Jesu Krist,  
uti liv och död förbliva, 
vara med ditt kors förnöjd, 
äga blott i dej min fröjd. 

13. Ty ditt kors är all min ära 
och ditt blod min högsta skatt: 
ja, jag har mej föresatt, 
att jag vill din smälek bära, 
lida förr med dej förakt  
än behaga världens prakt. 

14. Värdes mej det hopp förläna, 
styrk mej i den fasta tro,  
att din möda var min ro,  
att du ville för mej tjäna,  
för att jag, en syndaträl, 
skulle få en frigjord själ. 

15. Sådant ville visst ditt hjärta
fullt av nåd försäkra mej, 
när det öppnades på dej
då din mun, av dödens smärta 
sluten och berövad röst
mer ej kunde tala tröst. 

16. Hjälp mej, Jesus, detta lära, 
hjälp mej detta stadigt tro,  
så får jag till själen ro! 
Ty jag kan ej rätt dej ära  
eller leva som jag bör, 
om jag inte med dej dör.

Låt oss nu Jesus prisa




1. Låt oss nu Jesus prisa;  
han är vår högsta tröst! 
Låt oss vår fröjd bevisa  
med hjärta och med röst! 
Ty han är nu uppstånden 
ur gravens djup, och våndan 
är nu i seger vänd. 

2. Det lejon har nu vunnit,  
som är av Juda stam,  
det dyra blodet runnit
och offrat är Guds Lamm. 
Av det är döden dräpen 
och avgrunds makt gjord häpen 
och arma världen frälst.  


3. Den Simson som var fången
har själv förlossat sej,
från graven öppnat gången
till liv för dej och mej.
Nu kan ej dödens plågor
och avgrunds heta lågor
besegra Jesu makt.

4. Den Jona, som man kastat 
i havet, stiger opp. 
Ur graven Jesus hastat  
sin frälsta värld till hopp. 
Nu vredens storm är stillad, 
vår återlösning gillad, 
förvärvat ett nytt liv. 

5. Se, ormen hade stuckit
vår Jesus i hans häl; 
och Jesus hade druckit 
ur bäcken, så hans själ 
fick ångest när han såldes; 
hans gudoms klarhet doldes 
i hans förnedringstid. 

6. Nu är den stora dagen, 
som Herren själv har gjort: 
Vår fiende är slagen 
och Kristi rike stort. 
Låt oss med själ och tunga 
om sådan seger sjunga 
och prisa Herren Gud! 

7. Nu kan en kristen fråga: 
Var är din udd, o död? 
Och frälsning hoppas våga  
ifrån en evig nöd. 
Guds namn nu vare lovat, 
för att han oss begåvat 
med segerns rika frukt! 

8. Vår själ har han uttagit 
från död, från fall vår fot,
och sorgens tår avtvagit  
och hämmat lagens hot. 
För Gud vi nu vill vandra
i kärlek till varandra
och så till livet gå!

9. I dopets flod rentvagna 
i Kristus är nu vi.
Med synderna borttagna
vår själ är frälst och fri. 
Gud själv hos oss nu verke 
och med sin Ande stärke 
i tron vårt nya liv!

I Guds namn öppnar jag



Alt. koral:


1. I Guds namn öppnar jag 
förnöjd vart ögonlock! 
Min kropp har vilat ut, 
ja, mina sinnen ock.
Dock är det ovisst än, 
om kvällen jag får se;
jag lagt det i Guds hand: 
Min Faders vilja ske! 

2. Dej, Fader, prisar jag, 
av hela hjärtats grund, 
för din beredda nåd, 
som är oändligt rund. 
Du har ju denna natt 
så faderligt mej täckt, 
att ingen nöd och sorg 
mig i min ro förskräckt. 

3. Du har ju satans makt 
så nådigt från mej vänt, 
att mörkrets förste ej 
ett hår på mej har bränt. 
Ledsaga nu i dag 
på rättan väg min fot, 
och låt din ängels hand 
vid fall mej ta emot. 

4. Regera du mitt sinn´ 
och böj det helt till dej, 
att ont begär idag 
till synd ej leder mej. 
Ja, giv, att jag mitt kall 
med glädje driver så,
att också flit och svett 
av dej välsignas må.

5. För allt, då dagen nu 
sej ut på fälten sökt,
jag lovar dej med sång 
som stiger himmelshögt.
Ta du min omsorgs last 
upp på din fadersrygg,
och lätta korsets tyngd, 
så ska jag leva trygg.

6. Och om nu detta är 
min sista levnadsdag,
o, låt min utgång ske 
allt efter ditt behag,
så att jag väl beredd 
i tron må fast bestå
och sist förklarad får 
in i din glädje gå. 

tisdag 26 maj 2015

Kom syskon! Denna dag






1. Kom syskon! Denna dag 
blir helgad när vi prisar
vår Herres stora verk,
den nåd han oss bevisar.
Idag kom Anden hit
att Andens gåvor ge,
så låt oss då om dem
Guds gode Ande be.

2. Ja, du Guds Ande god,
vår tröst i nöd och fara,
vi ber att du oss än
välsignar och bevarar.
Du genom dop och ord 
och ordets ämbete
har gjort oss till ditt folk;
din frukt oss alla ge!

3. Du kära himlagäst, 
låt rätta kärleksflamman
få värma varje själ
och så oss foga samman.
Ja, du som kommer än
med eld till kyrkan din,
låt Kristi sinnelag
hos alla präglas in.

4. I Kristi kropp vi blir
av andra lemmar stödda,
de genom Andens kraft
i Kristus pånyttfödda.
Så ge oss, Ande god,
av dina gåvors mängd,
så Kristi kärlek märks,
dess bredd och djup och längd.


5. De som Guds Ande fått 
och fötts på nytt till livet,
som fått hans kärleksbud
i själ och hjärta skrivet,
besjunge nu med oss 
den nåd dit vi får fly,
som är vid pingstens fest 
och varje morgon ny.

Aftonsolen sjunker bakom bergen




1. Aftonsolen sjunker bakom bergen,
hälsar oss farväl så skön och blid.
Över nejden strör hon purpurfärgen,
i naturen råder stilla frid.
Sakta vattnets vågor slår mot stranden,
rodnande i guld står aftonskyn,
ljuset bryter sej vid himlaranden,
vilken färgprakt, vilken härlig syn!

2. Allt är tyst, blott där i gröna lunden
fågelskaran sista drillen slår,
och nu i den stilla aftonstunden
allt i frid till ro och vila går.
Nattens stjärnor snart på fästet blinkar,
vittnande om högre världars ljus,
skönt de tindrar och förtroligt vinkar,
som en hälsning från vår Faders hus.

3. För den dag som nu har gått till ända,
o min frälsnings Gud, jag tackar dej.
Allt du låtit till mitt bästa vända,
hjälpt och tröstat och bevarat mej.
Som en fader ljuvligt sej förbarmar
över sina barn, så har ock du
burit mej på hulda fadersarmar
och ej tröttnat på ditt barn ännu.

4. Låt mej nu i natt, o Gud, få vila
skyddad av din faderliga makt.
Bjud din ängel till mitt läger ila
att omkring mej hålla trogen vakt.
Frid jag finner ej i hela världen,
endast, Gud, i dej min själ har ro.
Led mej, gode Herde, väl på färden,
tills jag får uti ditt rike bo. 

Tack, o Jesus, för det rika bordet



Alt. koral:



1. Tack, o Jesus, för det rika bordet
som din kärlek dukar upp för oss!
Tack, o Jesus, för det dyra ordet,
det som aldrig, aldrig skall förgås!
Sänd oss också nu din helge Ande,
som oss leder i all sanning här,
och låt satan ej sitt ogräs blanda
i den säd som bland oss utsådd är!

2. Låt ej ordet fåfängt komma åter,
utan bära frukt till evig tid,
och varhelst du oss församlas låter,
låt oss alla samlas i din frid!
Håll oss alltid i din sanna fruktan,

slå all självisk egenvilja ner,
spara inte på din Andes tuktan
och låt köttet ej regera mer!

3. O, låt syskonbandet aldrig brista,
låt ej brödrakärleken dö ut,
låt oss ej i fåvitsk iver tvista
så att livet slocknar ut till slut!
Lär oss i det stora och det lilla
troget stanna vid din sanning än,
och i ödmjukhet och kärlek stilla
alltid känna syskonen igen!

4. Ja, o Jesus, du som gör utöver
vad vi ber om eller tänker här,
ge åt var och en vad den behöver,
ge åt var och en vad nyttigt är!
Bär oss, bär oss på ditt trogna hjärta,
rista där med eldskrift våra namn,
och låt ingen lust och ingen smärta
rycka lammen ur din herdefamn!

lördag 9 maj 2015

Gud har av sin barmhärtighet



Jfr J S Bachs koralversion!

1. Gud har av sin barmhärtighet
till nåd oss arma tagit
och all vår orättfärdighet
med Kristi blod avtvagit.
All vår förtjänst är utestängd,
vår själ, av synden tryckt och trängd,
till nåden måste falla.


2. Med tron Guds Ande kommer god
att oss ånyo föda
och skapa i oss kraft och mod
och köttets välde döda,
så goda verk kan växa fram
istället för all synd och skam
som tog vår frid och glädje.

3. Sann tro ej utan kärlek är
och frukten trädet prisar:
den trogne har sin nästa kär,
i handling det bevisar.
Och så blir lagens bud uppfyllt:
varann vi tjänar oförskyllt
som Kristus oss har tjänat.

4. Sann kärlek söker ingen lön,
dock tror vi den tillstundar,
vi den i ödmjukhet och bön
på Jesu kärlek grundar.
Att vi en riklig lön ska få,
det har vi ju hans löfte på,
men allt av nåd allena.

5. Så står alltsammans i Guds nåd
att salighet vi vinner,
men fast och evigt är hans råd
att den som söker finner.
Hos oss är idel skröplighet,
i Gud är all vår salighet.
Gud vare pris och ära!


onsdag 6 maj 2015

I dag på apostoliskt vis




Alt. koral:



1. I dag på apostoliskt vis,
till Jesu Kristi lov och pris,
till ljus och tröst för stora, små,
ska våra händer läggas på.

2. Igår vi kom, imorgon är
det kanske slut med livet här.
Men, Herre Kristus, dina år
tar aldrig slut, nej, du består.

3. Med sol och måne går ditt namn
från tid till tid, från hamn till hamn.
Av vittnen skapar du en krans,
som stjärnorna i tal och glans. 

4. Led också dessa ända hem
och med din Ande rusta dem
till vittnen om ditt ord, din frid,
din tro, ditt hopp, din kärlek blid.

5. Ja, ge dem eld av himmelsk art,
ett ljus som brinner rent och klart,
en mun som andas liv och tröst,
ja, låna dem din egen röst!

6. Ge mod och kraft att fasta stå
och visdom att med vishet slå
det vett som står din Ande mot
och skiljer kyrkan från dess rot.

7. Ja, ge dem tillit till ditt ord,
till dina spår på denna jord,
uthållighet i provets tid
och seger i den goda strid.

8. Var deras egen predikant
och lär dem bikta sej så sant,
att själva de vid nådens bord
står genomlysta av ditt ord.

9. När de i allt setts trogna stå,
låt i ditt hus dem leva få,
gå in och ut med ljus och frid
och fröjdas intill evig tid!

Hör, Herrens budskap talar!






Svensk koralversion: 



1. Hör, Herrens budskap talar!
Det låter som ibland 
i fjärran berg och dalar 
en hälsning från vårt land. 
Som molnens droppar falla 
på den förbrända jord, 
så strömma på oss alla 
Gudomlighetens ord. 

2. De vigda händer röra 
välsignande vid er. 
Det susar för ert öra, 
Guds Ande sänkes ner. 
Nu bäve den som gycklar,
nu briste det som band! 
Se, himmelrikets nycklar 
är i er fria hand!  

3. Hur svala himlen släcker 
var jordisk brand likväl! 
Hur salighet betäcker 
den nye herdens själ! 
Hör! Davids strängar brusa 
odödlighet och Gud. 
Hör! Edens palmer susa 
Försonarns milda bud. 

4. Upp, evighetens präster, 
upp, himlens tjänstemän! 
Ledsaga stoftets gäster 
till bortglömt hem igen! 
Så ömt som duvan klagar, 
så högt som åskan slår, 
förkunna himlens lagar 
för fallen värld, för vår! 

5. Halleluja! så vida 
som stjärnevalvet spänns, 
som år och sekler skrida 
till tidens, rymdens gräns! 
Halleluja! vad söker 
min själ i himlarna? 
Guds salighet besöker 
vår jord. Halleluja!

tisdag 5 maj 2015

Gud, en syndare jag är






1. Gud, en syndare jag är,
full av synd och ont begär.
Ja, ditt öga rent och klart
ser hur synden uppenbart
över huvudet mej går,
så jag ingen vila får.

2. Ja, en syndare jag är,
men du har mej ändå kär.
Du vill ingen mänskas död
men att alla i sin nöd
ska från synden vända om,
ja, du ropar till oss: "Kom!"

3. Jag mej böjer vid din fot,
ropar under bön och bot:
"Gud, var nådig emot mej!
Trots min synd förbarma dej!"
Skamsen slår jag ögat ned,
dömd av samvetet som sved.

4. Du som våra synder bar
har till syndaren ett svar:
du ett ord om frid och fred
i mitt hjärta andas ned
och i tro på detta ord
går jag hem rättfärdiggjord.

Så mörk är ej natt, så hård är ej nöd



Alt. koral:



1. Så mörk är ej natt, så hård är ej nöd,
att Jesus ej hjälpa förmår,
mitt ljus och mitt liv i mörker och död,
densamme i dag som i går.
Se, Jesus är här, 
fast stundom han tycks mej så fjärran!

2. Han lyser mej genom dödsskuggans dal,
och själv har han blivit för mej
en levande väg till himmelens sal,
en källa som liv har i sej.
Se, Jesus är här,
fast stundom han tycks mej så fjärran!

3. Visst bär det emot att tro och se,
visst kostar det möda och strid.
Men Jesus, som en gång burit mitt ve,
är även i stormen min frid.
Se, Jesus är här,
fast stundom han tycks mej så fjärran!

4. I honom jag är helt ren inför Gud,
fast synderna trycker mej än.
Han håller mej kär, så kär som en brud,
och aldrig han glömmer sin vän.
Se, Jesus är här, 
fast stundom han tycks mej så fjärran!

5. Och snart får jag se min vän som han är
och sjunga en gladare sång,
när frigjord från allt som ängslar mej här
jag står inför honom en gång.
Och när jag är där,
då tycks han mej längre ej fjärran!

söndag 3 maj 2015

Betvivla ej att Gud är god




Alt. koral:



1. Betvivla ej att Gud är god, 
när synd och skam slår ner ditt mod. 
För Gud din synd förhatlig är,
men likafullt har han dej kär.
Så fall nu ner för Herrens fot
med ödmjuk bön och redlig bot. 

2. Ty Jesus själv, Guds egen Son,
har kommit från sin himmelstron
att hela våra samvetssår.
För sina barn och fosterfår
han sej i döden givit har
och all vår skuld på sej han bar.

3. Om du otaligt gott har mist,
otaligt gott har Jesus Krist
förvärvat dej, ja endast han,
som seger över döden vann.  
Den lag du brutit har han fyllt
och lidit vad du har förskyllt.

4. Om du dej skilt från Herren Gud
med synder mot hans helga bud
och därför kväljs av lagens hot,
hos Jesus får du säker bot.
Guds vrede har han på sej lagt
och friden han dej återbragt.  

5. Om du förskräcks för evig död,
för satans våld och avgrundsglöd,  
betänk att Jesus nederlagt
död, helvete och satans makt,
förvärvat dej rättfärdighet
och Faderns nåd i evighet.

6. Om du i tron är matt och svag,
dock tröst av Jesu löfte tag,
att han som tro i hjärtat ger
skall ock fullborda den alltmer.
En rykand´ veke släcks ej ut,
den svaga tron når ock gott slut.

7. Din bättring ofullkomlig syns:
för Gud rättfärdig ingen finns.
Gud gör din bot och bättring sann 
om du i tron den tar dej an.
Med Jesus skall du allt förmå,
det har du ju hans löfte på.

8. Är du Guds godhet inte värd,
den är dej dock av nåd beskärd.
Din Jesus mottar syndare,
den allra mest ovärdige.
Till honom fly! Gud är dej god
på grund av hans förtjänst och blod.

9. Om dej stor svaghet kommer på, 
med trogen bön till Jesus gå. 
Hos Jesus finns det tröst och råd, 
ty han är rik på makt och nåd. 
Sann läkedom mot synd och brist 
i Jesu sår du finner visst. 

10. Alls ingen utom Jesus kär 
i himlen och på jorden är, 
som glädja kan en sorgsen själ; 
i Kristus är oss evigt väl. 
Håll dej med tron vid honom fast; 
han hjälper dej från all din last.

Helge Ande, du som samlar




1. Helge Ande, du som samlar, 
lyser, tröstar med ditt ord 
en förvillad släkt, som famlar 
kring en olycksalig jord, 
sanningens och nådens tolk, 
som av jordens alla folk  
gör en kyrka, där de alla 
Gud i Kristus Far får kalla, 

2. vittna ständigt med min anda, 
att ock jag av samme Gud 
är ett barn, som vågar blanda 
rösten med de frälstas ljud, 
att till mej han även såg, 
när jag i det tysta låg, 
att till mej hans famn ock sträcktes, 
när jag ur det tysta väcktes. 

3. När du fordom lik en duva 
sänkts till Jordanflodens brädd, 
hördes orden, sköna, ljuva, 
strömma ner ur molnens bädd: 
"Se min Son, till vilken jag 
evigt har ett gott behag!" 
Ack, ännu med dessa orden 
öppnas himlen över jorden!  

4. Ja, ännu, o gudaflamma, 
du dej sänker, ljus och mild, 
över mänskors barn i samma 
frihetens och fridens bild. 
Även jag ur nådens bad 
gick, pånyttfödd, ren och glad, 
min Försonare till möte 
i hans helga kyrkas sköte.  

5. Du som troget mej påminner 
om vårt heliga förbund,  
giv, att där jag styrka vinner 
under varje livets stund! 
Visa än, jag beder dej,
att en Fader leder mej.
Bland besvären, plågan, bristen 
säg mej, att jag är en kristen!

Skåda, skåda nu här alla



1. Skåda, skåda nu här alla,
se hur Jesus plågad är! 
Klaga högt, låt tårar falla,
våra synder Jesus bär! 
Så som Jesu smärta var
aldrig någons varit har. 

2. Hand och fot man genomborrat, 
sträckt på korset är var led, 
huvudet, av törnen sårat, 
blekt och blodigt sjunker ned. 
Så som Jesu smärta var 
aldrig någons varit har.

3. Bitter ättika med galla
i sin törst han dricka får,
och med hån de ropar alla:
Hjälp dej själv om du förmår!
Så som Jesu smärta var
aldrig någons varit har.

4. Sist han ropar högt och sänder 
upp sin suck till Gud och ber: 
Fader, jag i dina händer 
nu min ande återger! 
Så som Jesu smärta var
aldrig någons varit har.

5. Denna stund är Jesu sista,
templets förlåt rivs i tu, 
solen mörknar, berg ses brista: 
öga, hjärta, vad gör du? 
Så som Jesu smärta var 
aldrig någons varit har.

6. Har du, människa, ett hjärta, 
är din bäste vän dej kär, 
känn din syndaskuld med smärta, 
ty för den han korsfäst är. 
Så som Jesu kärlek var, 
aldrig någons varit har.

fredag 1 maj 2015

Jesus själv har frestad blivit






1. Jesus själv har frestad blivit,
vad kan annat vänta mej?
Världens furste säger sej
vad som helst mej snart ha givit,

ja, så snart jag honom vill
tillbe, tjäna, höra till.

2. Frestad till en brottslig möda
vill jag ofta i min nöd
göra stenarna till bröd
och min själ en usel föda
leta i det stoft, som än
aldrig kunnat mätta den.

3. Ofta jag mej ej besinnar
förrän, stolt att kallas from,
stolt av dygd och kristendom,
jag blir förd till templets tinnar,
varifrån jag blint på nåd
störtar mej i överdåd.

4. Men du, Jesus, seger vunnit
över satans makt och list.
Herre, under all min brist
i din kärlek kraft jag funnit
att hans smicker och hans hot
med förtröstan stå emot.

Vilken kärlek du bevisat!




1. Vilken kärlek du bevisat,
nådens bottenlösa hav,
när du dej i döden gav!
Ditt namn vare evigt prisat
av mitt hjärta och min röst,
du i liv och död min tröst!

2. Dej, min Jesus, nu jag skådar
när du ödmjuk rida skall  
till den stad, vars djupa fall 
under tårar du bebådar,  
du som sagt: »Betänk i tid, 
vad som ger dej fred och frid!» 

3. När du med din ankomst gläder 
menigheten utanför, 
som din väg med palmer strör,
när i portarna du träder,
skallar folkets glada röst: 
»Hosianna, Sions tröst!» 

4. Du, som mänskohjärtat känner, 
ser hur hyllningen till slut 
skall mot grymhet bytas ut. 
Många dyrkare och vänner, 
som ödmjukar sej som bäst, 
ropar snart: "korsfäst, korsfäst!"

5. Då i nåd på oss du tänker 
och ett testamente gör, 
som vi heligt hålla bör: 
Du i vin ditt blod oss skänker, 
och din kropp i helgat bröd,
oss till styrka i vår nöd. 

6. När du oss av nåd bespisar,
låt det ske att, som du bjöd,
vi bär vittne om din död, 
ja, med hela livet visar
att din död oss kraft beskärt
till att leva som du lärt.

7. Att försonlighet oss lära, 
ödmjukhet och tålamod,  
du, så kärleksrik och god, 
du, så stor i makt och ära, 
oss i ringhet föregår, 
när du andras fötter tvår. 

8. När du är så djupt bedrövad 
över Judas’ fall och brott, 
ack, vad skall då bli min lott? 
Daglig synd, av mej förövad, 
daglig svaghet, daglig brist 
har förrått dej, Jesus Krist! 

9. Petrus sej i faran kastar, 
tror sej fast som klippan stå,  
lovar att i döden gå. 
Jesus, låt mej inte hasta  
dit mitt högmod leder mej,
där jag lätt förnekar dej. 

10. Jesus, du som för oss vinner, 
bed för oss och styrk vår tro, 
så att all vår frid och ro 
vi i din förening finner
och som du från världen går,
med dej evigt leva får.