tisdag 22 juli 2014

Den signade dag

Här sjunger Alice Babs textvarianten från Wallinska psalmboken till en dalakoral i Gagnefs kyrka (är melodin från Gagnef tro?):


Här sjungs den nuvarande psalmtexten på en dalakoral från okänd socken (kommentera gärna, ni som vet vilken!):


Här följer noterna till psalmbokens koral:


Nedan återges en alternativ koralvariant från Mora (finns inte i psalmboken). För endast sopran- och altstämma, klicka längst till vänster vid G-klaven (så att övre notsystemet rödfärgas) och därefter på uppspelningspilen. Då blir musiken inte så murrig (ska väl egentligen vara enstämmig, jfr Malungskoralen nedan):


Alt. dalakoral från Malung (finns inte heller i psalmboken):


Alt. folkkoral från Öjebyn, Piteå (inte heller den finns i psalmboken):




1. Den signade dag som vi nu här se
av himmelen till oss nedkomma,
han blive oss säll, han låte sig te
oss allom till glädje och fromma.
Ja, Herren den högste oss alla i dag
för synder och sorger bevare.

2. Den signade dag, den signade tid
var morgon jag månde betänka,
då nådenes sol så härlig och blid
rann upp för all världen att blänka
och herdarna hörde Guds änglar i skyn,
som sjöngo att dagen var kommen.

3. Det heliga kors vår Herre själv bar
med synderna, världens och mina,
mot satan jag sätter till värn och försvar
och tröstar på Frälsarens pina.
Det blod som på korset till bot för oss rann,
det utplånar synderna mina.

4. Om än varje träd och gräs på vår mark
fått stämma och talande tunga,
om djurens och fåglarnas, ljuvlig och stark,
som änglarnas röst kunde sjunga,
förmådde de aldrig till fyllest Guds Son,
vår Frälsare Jesus lova.

5. Men såsom en fågel mot himmelens höjd
sig lyfter på lediga vingar
och lovar sin Gud, är glad och förnöjd
när han över jorden sig svingar,
så lyfter sig själen i hjärtelig fröjd
till himlen med lovsång och böner.

6. Ack, låtom oss lova och bedja vår Gud,
när stunderna växla och skrida,
så skola vi stärkas att hålla hans bud
och vaka och tåligen lida.
Ja, låtom oss verka med allvar och flit,
så länge oss dagen förunnas.

7. Ty dagen han är dock aldrig så lång,
att icke dess afton skall stunda.
Då lämnas vårt verk, då tystnar vår sång,
må vi det med allvar begrunda.
Vi bliva utburna, och sömnen blir tung
i graven, vår bädd och vår boning.

8. Ack, give då Gud, vi honom så tjänt
med allt vad av honom vi äga,
så nyttjat de pund oss Herren förlänt,
att han till envar måtte säga:
Gack in i din Herres glädje, gack in,
du tjänare gode och trogne!

9. När vi skola hem till vårt fädernesland
och skiljas från sorg och elände,
befalle vi tryggt vår själ i Guds hand
och glada från världen oss vände.
Ja, Herren han give i Jesu namn
vår vandring en fröjdefull ände!

När, Herre, på ditt huvud







1. När, Herre, på ditt huvud
jag törnekronan ser,
då strömmar genom själen
en skammens vånda ner.

2. O, dessa skarpa törnen

och mina synders tal
har tryckt din panna blodig
och ökat dina kval!

3. Var skötesynd jag hyser

och inte mista vill
är, Herre, i din krona
ett spetsigt törne till.

4. Du bär din törnekrona

och lider bittert ve
för att jag skulle frälsas
ifrån fördömelse.

5. Så, Herre, lär mej tänka

med tacksamhet därpå,
och hjälp, att genom döden
jag må till livet gå! 

onsdag 16 juli 2014

Morgonrodnaden skall väcka



Alt. koral:



1. Morgonrodnaden ska väcka
mej till helga sångers ljud.
Tidigt vill jag händer sträcka
upp till Herren Gud, min Gud,
och med hjärta och med tunga
den Allsmäktige lovsjunga.
Han min lovsång ej försmår,
när till nådens tron den går.

2. Sol från världens gryningstimma,
som i Edens lunder brann,
för vars strålar nattens dimma
från en nyfödd jord försvann,
se, hon ännu härlig brinner,
ännu milt hon oss påminner
att med samma nåd och makt
Herren på sitt verk ger akt.

3. Herren Gud i alla tider
är de sinas ljus och tröst.
Frid och salighet sej sprider
från hans ord till alla bröst.
Han i alla evigheter
över allt vad fader heter
är i himmel och på jord
som den rätte Fadern spord.

4. Därför vill jag hoppfull möta
allt vad han mej förelagt,
och mitt kall med trohet sköta
och förbida vad han sagt.
Glad som fågeln skall jag sjunga,
när jag går i dagens tunga,
trygg i Herrens skugga bo,
när jag går till nattens ro.

5. Och när solen mer ej röjer
sej för jordisk blick en gång,
örat hör och tungan höjer
här ej mera bön och sång,
då ska öga, tunga, öra
bättre skåda, sjunga, höra
Herrens nåd och härlighet
i en salig evighet.

Är än min röst som änglars tunga




1. Är än min röst som änglars tunga
och klingar än så skönt min psalm,
kan ej min själ i kärlek sjunga,
allt ljuder som den döda malm.
All bön jag fram till Herren bär
förutan kärlek intet är.

2. Jag må Guds verk profetiskt skåda
och livets hemligheter se,
fritt över Andens krafter råda
och i min tro mej mäktig te:
för Gud, som gåvorna beskär,
jag utan kärlek intet är.

3. Om allt vad här jag kunnat vinna
jag gåve dem som lider nöd
och lämnade min kropp att brinna
på bålet i martyrens död,
hur än min gärning prisas här,
den utan kärlek intet är.

4. Av högmod kärleken ej villas,
men gläds åt sanning, rätt och frid.
Där kärlek bor, all vrede stillas,
ty den är tålig, mild och blid.
Jag allt fördrar och hoppas, tror
om kärlek i mitt hjärta bor.

5. Allt styckeverk förgår i tiden,
som barnets tänkesätt förgår
när barnaåldern är förliden.
En gång, då allt fullkomnat står
jag klart får se vad jag nu tror
där oförgänglig kärlek bor.

6. Snart profetian skall försvinna,
vår kunskap sina gränser nå
och tungomålens tid förrinna:
tron, hoppet, kärleken bestå.
Men störst av allt vad tanke vet
är kärleken, i evighet.

tisdag 15 juli 2014

Bönhör mej, Gud, bönhör den svaga anden



Alt. koral:



1. Bönhör mej, Gud, bönhör den svaga anden,
som sviktande i striden till dej beder.
Min Frälsare, om du ej räcker handen,
lik Petrus jag i djupet sjunker neder.

2. Jag skröt av dygd, då frestelsen var fjärran,
men ack, hur plötsligt sedan vid dess möte
jag glömde mej likt Simson, glömde Herren,
och sjönk i slummer, sjönk i syndens sköte.


3. Jag ropet hört: Vak upp, du blir förgången!
Jag vaknar upp, vill slita syndabanden,
förmår det ej: ack, jag är blind och fången.
Förbarma dej, o Jesus, räck mej handen.

4. Ge mej min syn, så jag kan se mitt bästa.
Slit syndens band: du det förmår allena,
och visa mej det helande Betesda,
det Siloa, som kan mitt hjärta rena.

5. Det är ditt blod som mina brister helar,
när jag dess kraft med otro ej förskjuter.
Det är din nåd som ljus och tröst mej delar,
när jag mitt bröst ej för din Ande sluter.

6. Jag tror, men Gud, må du min otro hjälpa.
Jag bättras vill, ack, styrk min matta vilja.
Låt köttets makt ej mer i synd mej stjälpa,
ej världens lust mej från din kärlek skilja.

7. Rannsaka mej, förnim hur jag det menar,
mej uppehåll, så jag ej modet fäller
men vandrar framåt trots de stötestenar
och de försåt som frestarn för mej ställer.

8. Då vet jag visst, att när med skam och smärta
jag ser min synd och ångern hjärtat gnager,
är du, o Gud, dock större än mitt hjärta
och än till nåd för Jesu skull mej tager.

Hör, Gud ännu sin nåd dej bjuder




1. Hör, Gud ännu sin nåd dej bjuder!
Se, templets portar öppnar sej!
Men nästa gång då klockan ljuder
slås kanske graven upp för dej;
du går ej mer i Herrens hus,
ditt rum bereds i jordens grus.

2. Men om idag du söker Herren
och hem hans ord i hjärtat bär,
han följer dej och är ej fjärran,
då du hans hjälp och tröst begär.
Han ej din sjuksäng överger
och än i graven till dej ser.

3. Så sök i dag, då år och hälsa
än ger dej tid och kraft därtill!
Sök Herrens nåd, som kan dej frälsa,

ja, sök Guds rike som han vill.
Vår Gud, som hör din bön och sång,
välsignar då din kyrkogång.

Herre, dej i nåd förbarma

)

1. Herre, dej i nåd förbarma,
hör ditt folk som hjälp begär,
du som ömmar för de arma
och vår enda tillflykt är.
Kom att från vår hjässa vända
våra synders svåra lön
och ditt ljus från höjden sända.
Fräls ditt folk och hör dess bön.

2. Du som med en faders hjärta
bär en faders ljuva namn,
du som under dödens smärta
öppnat oss en broders famn,
du som världens väl bereder,
söker den som skadat sej,
kallar, väcker, lyser, leder,
över oss förbarma dej.

3. Oss som dina lagar brutit
skona, milde Herre Gud.
För det blod din kärlek gjutit,
hjälp oss, milde Herre Gud.
Från de brott som dej bedrövar,
då vi trampar dina bud,
från de synder som oss söver,
oss bevara, Herre Gud.

4. Från allt ont som hjärtat leder
till begärens villostig,
från försåt som fall bereder,
hungerns fasa, pest och krig,
uppror, tvedräkt, brand och lågor,
hagel, storm, din vredes bud,
och från evighetens plågor
oss bevara, Herre Gud.

5. Du som föddes mänskors like
och ditt liv för världen gav,
du som öppnade ditt rike
då du uppstod ur din grav
och beseglade din lära
då du klädd i segerskrud
återgick till himlens ära,
hjälp oss, milde Herre Gud.

6. Skydda, styr och fräls din kyrka,
samla själv din spridda hjord.
Giv dess herdar mod och styrka
rätt att lära livets ord.
Räck din hand åt dem som faller,
och med nådens milda ljud
de förledda återkalla.
Hör oss, milde Herre Gud.

7. Du som världens synd borttager,
över oss förbarma dej.
Du som världens synd borttager,
fräls dem som förirrat sej.
Du som världens synd borttager,
avvänd våra synders lön,
för det blod som dem avtvager
giv oss nåd och hör vår bön.

Ha i ditt minne Jesus Krist



Alt. koral:




1. Ha i ditt minne Jesus Krist,
som oss från mörkrets makt och list
förlossat och bevarat
och, oss till ljus och salighet,
Guds vilja uppenbarat.

2. Ha i ditt minne Jesus Krist,
som, själv förutan synd och brist,
Guds lag för oss fullgjorde
och lärde oss med ord och verk
hur här vi vandra borde.

3. Ha i ditt minne Jesus Krist,
som återgav oss vad vi mist,
då han på korset blödde.
Till Herrens nåd och avbild sann
hans död oss återfödde.

4. Ha i ditt minne Jesus Krist
som stod ur graven upp förvisst
och dödens hot förstörde
och liv och oförgänglighet
i ljuset återförde.

5. Ha i ditt minne Jesus Krist,
som upp till himlen for och sist
skall än till jorden komma,
att döma med rättfärdighet
de onda och de fromma.

6. Du som så högt har älskat mej,
min Jesus, jag ej glömmer dej
i glädjen eller nöden.
Min vän är min och jag är hans
i livet och i döden.

Detta är den stora dagen






Alt. koral:



1. Detta är den stora dagen
som vår Herre Kristus gjort!
Mörkrets furste är nu slagen,
nedlagd är nu dödens port.
Gravens mörker har försvunnit,
livets sol har nu upprunnit!

2. Var är nu, o död, ditt välde?
Helvete, var är din makt?
Ormen som oss mänskor fällde
han, vår Jesus, har nedlagt.
Över allt som oss fördärvat
Kristus seger oss förvärvat.

3. Vi har varit dödens trälar,
vi har varit mörkrets barn,
satan hade våra själar
snärda i fördärvets garn.
Nu har Jesus oss förlossat,
ormens huvud sönderkrossat.

4. Adams barn, er otro spegla
nu i dessa underting!
Utsätt vakten och besegla
graven med Pilati ring:
Kristus går dock utan möda
genom stenen från de döda.

5. Låt oss därför vara glada,
fröjdas på var tid och ort:
nu är botad all den skada
som oss syndafallet gjort.
Dödens fasa är fördriven,
döden är uppslukad bliven. 

*6. Upp, min själ, min mun och tunga,
upp, mitt hjärta och min röst
till att prisa och lovsjunga
Jesus, som oss återlöst,
Jesus tacka och berömma,
Jesu godhet aldrig glömma!

Din synd, o värld, besinna



Annan melodiform (närmare originalet):


Svensk utjämnad form:


1. Din synd, o värld, besinna.
Se här det blodet rinna,
som frälsar Adams släkt!
Se höjden av all smärta!
O måtte dock vart hjärta
av Jesu sista suck bli väckt!

2. Det kval hans känsla följer,
den krans hans huvud höljer,
det kors som honom bär,
den törst som ingen lindrar
hans hjärta dock ej hindrar
dej intill döden hålla kär.

3. Till dej sin blick han sträcker,
till bättring dej han väcker
och dej till livet för.
Mot nåden mer ej sträva,
se här din dom och bäva
om Jesus fruktlöst för dej dör.

4. I dag till korset hasta
och ångerns blickar kasta
på synd som samlat sej.
Mot frestelserna vaka,
gå aldrig dit tillbaka
där skam och jämmer väntar dej.

5. Så lev till Jesu ära!
Att övermodet nära
han inte göt sitt blod.
Nej, mörkrets furste krossad
och mänskors släkt förlossad
är Jesu kärleks segerstod.

Stå upp, o Sion, och lovsjung



Alt. svensk melodiform:




1. Stå upp, o Sion, och lovsjung
din Frälsare, Profet och Kung!
Du hans stjärna skådar,
stäm upp i helig fröjd din röst,
glädjerik hon bådar
att kommen är, till världens tröst,
Herren, som benådar
vart förkrossat bröst.

2. Hur skön och klar för oss hon går!
Vi följer hennes ljusa spår,
följer med de visa
att dej med våra läppars ljud,
Herre Jesus, prisa
och ödmjukt hylla dina bud.
Må du nåd bevisa,
du all kärleks Gud!

3. I nåd, o Herre, ta emot
vad vi nu lägger för din fot.
Våra gåvor blive
ej myrra, guld och rökelse.
Vi vårt hjärta give
åt dej, o Gud, vår Frälsare.
Själv du där upplive
tro och helgelse.

4. Ditt ord må, Jesus, varje år
bli stjärnan i vars sken vi går.
Låt din helga lära
ledsaga oss i all vår tid,
ljus och kraft beskära
åt oss i livets sorg och strid
och i döden bära

till vårt hjärta frid.

5. Lys, helga stjärna, mild och ren,
kring jorden sprid Guds klarhets sken.
Alla knän må böjas
vid Jesu nådefulla röst,
alla böner höjas
i Jesu namn, med hopp och tröst,
och hans kärlek röjas
klart i alla bröst.

Se, natten flyr för dagens fröjd




1. Se, natten flyr för dagens fröjd,
och änglars röst från himlens höjd
till markens herdar budet bär
att född den gode herden är.

2. I stilla glans han träder fram.
Av spridda får och späda lamm
han sig en hjord församla vill,
som hör hans himmelrike till.

3. Saktmodig, mild och utan skuld
han ej med silver eller guld,
men med sin lydnad och sin död
ska lösa oss från evig nöd.

4. Hans kyrka, i sitt frö så späd,
ska växa till ett skuggrikt träd,
som sina grenar sträcker ut
kring jordens rund till tidens slut.

5. Likt sommarregnets ljuva fall
hans ord all världen glädja skall
och skaffa frukt till evig tid
i sanning, helgelse och frid.

6. Och himmel ska förgås och jord,
men aldrig någonsin hans ord.
Hans namn av alla tungors ljud
ska vara Frälsare och Gud.

7. Stå upp, var ljus, du mänsklighet!
Ditt namn ska vara kristenhet,
din ära och din själaro
att på din Herre Jesus tro.

*8. Högtlovad vare Herrens nåd,
hans makt, hans underfulla råd,
högtlovad i all evighet
den Eviges barmhärtighet!

Dej ska min själ sitt offer bära




1. Dej ska min själ sitt offer bära,
o Fader, Skapare och Gud!
Dej vill jag med mitt hjärta ära,
liksom med mina läppars ljud,
med vördnad tänka på din nåd,
din makt, ditt underfulla råd.

2. Du liv och existens har givit
åt allt i himmel och på jord.
Ditt stora, milda namn du skrivit
så i naturen som ditt ord.
I allt du dej förklarat har,
o Skapare och Gud och Far!

3. Du stadgat ordningen för tingen,
du satt en gräns för prövningen,
men för vårt hopp, vår sällhet ingen,
för du, o Gud, är kärleken.
Du allt på fadershänder bär
och hör vad dina barn begär.

4. Ej mörker mer mitt hjärta hindrar
att se och vörda dina fjät.
Var stjärna som på fästet tindrar
är vittne om ditt majestät,
med minsta blomma som jag ser
en tröstfull hälsning du mej ger.

5. Och därför, Fader i det höga,
jag i din hand mej anförtror.
Jag vet ju att ditt fadersöga
ser även masken där den bor.
Hur sorg och glädje vänder sej,
du för mej slutligen till dej.

6. O Herre, dej jag vill åkalla,
när aftonstjärnan framgår skön.
Bland morgondaggens pärlor alla
till dej jag rikta ska min bön
och aldrig glömma dina bud,
o Fader, Skapare och Gud!

måndag 14 juli 2014

Gud över oss förbarmar sej



Alt. koral:


1. Gud över oss förbarmar sej
och kallar oss för sina.
I kärlek stor mot dej och mej
hans ansikte ses skina,
så vi hans vägar känna må,
hans helga vilja lära,
så hela jorden må förstå
hans frälsning och hans ära
och lovets offer bära.

2. Så må vi glada lova dej,
o Gud, med själ och tunga
ja, hela världen fröjda sej,
med lust och glädje sjunga,
ty, Herre, du är allas hopp,
fast vi i synd sågs falla,
du skyddar, stärker själ och kropp, 
ditt namn får vi åkalla,
du gode Far för alla.

3. Ja, Herre, tack att du igen
gav lön för mångas möda!
Se, jorden burit rikligen
sin frukt och goda gröda.
Välsigna varje folk och land
och hjälp oss glada dela
allt gott du givit med varann,
förlåt vad vi setts fela
och hela världen hela!

Kom, hör och se, betänk och märk


Svensk variant av koralen (den som finns i 1986 års psalmbok):



Alt. koral av Schütz:




VID ALLMÄNT SKRIFTERMÅL

1. Kom, hör och se, betänk och märk
de skönsta avskedsorden,
det allra främsta nådeverk
man hört och sett på jorden,
det största under själen vet,
det hav som högst kan svalla,
den heligaste hemlighet,
det största djup av alla
vi ändlöst djupt kan kalla!

2. Vår Herre Jesus i den natt
då han till slut förråddes,
till bords med tolv apostlar satt,
som av hans omsorg nåddes.
När framför sej han plågor ser
som själ och hjärta kränker,
se, på oss alla likväl mer
än på sej själv han tänker,
ett testamente skänker.

3. Till Faderns höga majestät
han lyfter håg och händer,
tar brödet, tackar, bryter det,
sen till de tolv sej vänder
och säger: Tag och ät nu här
de sönderbrutna bröden,
vet att min sanna kropp det är,
som nu givs ut i döden
att frälsa er ur nöden!

4. Han kalken ock i samma stund
välsignar och utskiftar,
varmed han då ett nytt förbund
och testamente stiftar.
Han säger: Drick nu av mitt blod
som blir för er utgjutet,
till bot för synd och övermod
och allt som blivit brutet!
Det gäller, det beslutet.

5. Se här, min själ, är Jesu bord
till hans och din förening.
Här är också hans klara ord
och ordens rätta mening.
Låt ej i denna handlingen
förnuftet reformera,
ej heller med förvandlingen
vidskepelsen regera,
det duger intetdera.

6. Tag ordet som det ligger här,
och tro just som det lyder.
När Jesus säger att "det är",
så säg ej: "det betyder".
Nej, tro att det är samma kropp
som för dej har måst svida,
ja, samma blod som haft sitt lopp
ur hjärtesår och sida
när Gud för oss fick lida.

7. Hur detta sker, den själv bäst vet,
som makten har att råda.
Hans vishet och allsmäktighet
är goda grunder båda.
Det är ej skämt, det är ej lek
att slå med ord den munnen,
som aldrig var med något svek
och något falskt befunnen,
ja, själva sanningsbrunnen.

8. Bröd är väl bröd, så tror vi rätt,
så har ock Skriften menat,
men på ett obegripligt sätt
med Kristi kropp förenat.
Vin är väl vin, förblir ock vin,
men därmed givs tillika
Guds blod till själens medicin,
kan ej för tvivel vika.
Guds ord kan aldrig svika.

9. När vi nu börjar att förstå
vad härligt bord här dukas,
så ligger största vikten på
hur gåvan av oss brukas,
ty denna spis ovärdiga
till andligt liv åtnjuter,
men alla obotfärdiga
sej själva utesluter
och Jesu tröst förskjuter.

10. Ja, över sin tillstängda själ
Guds dom de så ses draga,
och kroppen måste likaväl
en lika dom mottaga.
Som de i synd och säkerhet
har låtit själen somna,
så lär Guds dom, som Skriften vet,
sig över dem fullkomna
då liv och själ skall domna.

11. Vem än du är, så är det bäst
att du idag proberar
i vad för själ, du nattvardsgäst,
din Gud du härbärgerar.
Är själen full med styggelse
och du ej har bekänt det,
ej ringaste uppbyggelse
av detta sakramentet
du dej här då förvänte.

12. Se, otron är bland synders tal
en mäktig regentinna,
och den som tjänar Belial
en ryslig tjänarinna.
Där hon nu är, är också han,
där kan ej köttet tämjas,
och Kristus ju omöjligt kan
med sådant följe sämjas.
Han måste därvid vämjas.

13. Och du som låtit i förtret
med hat din själ upptända,
ack, ve dej då i evighet
om du, du oomvända,
till denna kärleksmåltid går,
du går den breda gata,
ty visst är det en dödssynd svår
med Kristi kropp sej mata,
men Kristi lemmar hata?

14. Och skulle någon tänka så:
Jag vill mej nu förnya
men strax till synden återgå,
som hunden till sin spya,
jag kan väl Gud som en god vän
på några dagar hysa,
men sedan åter fritt igen
åt gammal hemsynd mysa.
Ack, därvid må man rysa!

15. Ty hos en sådan Guds bords gäst
finns ingen tro och ånger.
Av honom blir Guds Son korsfäst
på nytt och flera gånger.
Ja, han på Kristi kropp och blod
ett fasligt mord bedriver,
och för hans stolta övermod
Guds nit och domariver
hans säkra lön då bliver.

16. Men är du tryckt och ångerfull,
med samvetssår och -sveda,
och ber om nåd för Kristi skull,
vid synden känner leda,
så skall du minnas dagen lång
den stora soningsdagen,
då för all ondska på en gång
Guds ende Son blev slagen
och vredesdomen tagen.

17. Ja, kom då hit i Jesu namn!
Gud själv vill dej då hägna.
Se, Jesus står med utsträckt famn
och vill dej väl undfägna.
Räds ej för din ovärdighet,
nej, fira glad hans minne,
ty där det finns botfärdighet
i hjärtats rum därinne,
där är ett värdigt sinne.

18. Du hjärta som av lagens hot
och hammare är krossat,
tro att han tar med fröjd emot
vad han så dyrt förlossat!
Så är ju verket väl begynt
och får ej mer förhalas.
Han ger dej själv fullgiltigt mynt
varmed din skuld betalas
och fallna barn hugsvalas.

19. Att Gud din synd förlåta vill,
på det kan du nu bygga.
På det får du nu ett sigill
som aldrig Gud vill rygga.
Den helga, dyra kropp och blod
som dej idag skall räckas,
ger kropp och själ mot döden mod,
du slipper nu förskräckas,
till liv skall du uppväckas.

20. Den som med Kristus är förent
skall evigt triumfera.
Så bed, min själ, bed tidigt, sent:
O Jesus, mej regera,
att jag mig så på denna jord
kan vid din nattvard visa,
att jag vid härlighetens bord
i himmelen får spisa
och dej med glädje prisa!

O Fader vår, barmhärtig, god



Svensk variant av koralen (den som finns i 1986 års psalmbok):



Alt. koral av Schütz:



1. O Fader vår, barmhärtig, god,
som oss till dej vill kalla
och rena oss med Kristi blod
som sonar synder alla:
Låt komma, Gud, till oss ditt ord,
det heliga och klara!
Låt det i mörkret på vår jord
vårt värn och ledljus vara!

Låt ingen vilse fara!

2. Tillsammans ropar vi till dej

om hjälp i allt som sker oss,
för ingen tar ditt ord till sej
om du din nåd ej ger oss.
Du vet ju om och tänker på
att djävulen vill blanda
sitt ogräs i din säd, och få
oss mänskor sej tillhanda.
Så sänd till oss din Ande!

3. O Gud och mänska, Jesus Krist,
som synden på dej tagit,
du känner bäst vår stora brist,
du syndfri frestad varit.
O Jesus, du vår Broder kär,
ditt löfte vi påkallar:
sänd Hjälparen som sanning lär
och kan bevara alla
för att ifrån dej falla.

4. O du Guds helge Ande, kom!
Slit sönder satans snara!
Ge ordet i vårt hjärta rum
och oss i tron bevara,
var och en blir heliggjord
och prisar Gud med gamman,
ja, så att Jesu Kristi ord
oss leder allesamman
till himlens glädje. Amen! 

Vi tackar dig, o Herre Krist



Alt. koral:


Alternativ melodi:



1. Vi tackar dig, o Herre Krist,
som är vår Frälserman förvisst.
Du för oss alla omsorg bär
med dina helga änglars här.

2. Vi lägger oss till vila ned.
Åt själen ro och frid bered,
bliv när oss, Herre, var oss huld,
förlåt oss all vår synd och skuld.

3. Bevara oss till kropp och själ,
och hjälp oss till vårt sanna väl:
dig hålla kär i lust och nöd,
dig höra till i liv och död.

4. O Gud, som dagens gränser satt,
oss giv en god och stilla natt.
Beskydda fränder, barn och bo.
I Jesu namn går vi till ro.

*5. Högtlovat vare Herrens namn,
vårt fasta värn, vår trygga hamn.
Dig, heliga Treenighet,
ske lov och pris i evighet.

(Amen).

Vi prisar dej, Immanuel


(koral utan snack efter 3:30 ca)



1. Vi prisar dej, Immanuel,
du livets furste, du vårt väl,
du morgonstjärna, himlalån,
du herrars Herre, Jungfruns Son!
  
2. Säg, vem från skapelsen till nu
var efterlängtad såsom du?
Profeter, folk i prövning svår
på dej har hoppats år från år.

3. Nu är du här, nu ligger du
i stallets krubba hos de tu.
Fast liten gör du livet stort,
fast naken du oss varma gjort.
  
4. I lånad bostad bärs du in
fast hela himmelen är din.
Du dricker från Marias bröst,
ger oss och henne hopp och tröst.

5. Du är vår allra bäste vän,
men många står emot dej än.
Herodes ser dej som ett hot
fast du ger frälsning, liv och bot.


6. Din styrka du ifrån dej lagt
och valt vad världen skänkt förakt.
Här på vår jord du mänska blev,
dit just vår brist och nöd dej drev.

7. I ringhet du på jorden bor,
och krubban är ju inte stor.
Nej, stallet, halmen, allt omkring
är föga mer än ingenting.

8. Men se, just detta ger mej mod
att bjuda in dej, Herre god!
Din ödmjukhet ger tröst och hopp,
nytt liv till både själ och kropp.

9. Och är jag än av synder full,
så kom du hit just för den skull.
Ja, därför du till världen kom,
att vi ska kunna vända om.

10. Om utan synd och brist jag var,
i himlen kunde du bli kvar.
Förgäves vore du ju född
om ej din avbild var förödd.

11. Så utan skygghet går jag fram
till dej som tar min synd och skam.
Du avvänt vredesdom och död, 
i fröjd du vänt min själanöd. 

12. Du är mitt huvud, jag en lem
i kroppen som du leder hem.
Och med din Andes kraft därtill
vill jag dej tjäna, som du vill.

13. Jag sjunger halleluja här
så länge jag i livet är.
Och får jag även sedan det,
så sjunger jag i evighet! 

Vem kallar du din nästa här?








1. Vem kallar du din nästa här?
Vem är det Herren menat?
Är det blott den som närmast är
i frändskap som förenat?
En vän kanske?
Ja, vidare,
den fromma hop
som Kristi dop
har samlat, styrkt och renat?

2. Om nära, om i fjärran land
en mänska bo vill fästa,
hon vårdas av Guds allmakts hand
och får hans godhet gästa.
På slätt, på berg,
hur skild i färg
och språk och stam
hon träder fram,
är hon ändå din nästa.

3. Du ser en människa som du
vid fröjd och sorger bunden,
du ser ett liv som leves nu
och som förgår med stunden,
du ser den lott
du själv har fått
av lust och nöd,
av liv och död,
så lika allt i grunden.

4. Det är din nästa som du ser.
Så följ då ordets lära
och skynda, där han fallit ner,
att hjälpa, stöda, bära.
Till bistånd var
beredd och snar
med tröst och råd,
med verk och dåd,
till Jesu fröjd och ära.

5. Ja, Jesus, du som lidit har
för vän och ovän lika,
i kärlek lär oss en och var
att ej vår nästa svika.
Om känd han är,
om främling här:
är han i nöd
bör vi ge stöd
och ej från honom vika.

6. Så sant och visst är Herrens ord
att kärlek är det bästa.
I allt, i himmel och på jord
gör kärleken det mesta.
Men ensam går
och utan spår
och utan vän 
försvinner den
som aldrig ser sin nästa.

Så ljuvligt och så gott det är





1. Så ljuvligt och så gott det är
när syskon lätt kan sämjas,
när en den andre håller kär
och allas välgång främjas!
Det ger en väldoft som består,
likt oljan som från Arons hår

längs skägg och kläder flyter. 

2. Som daggen ger stor fruktbarhet,
när den från Hermon rinner,

så kommer gott av enighet,
som allt i Herren finner.
Där ges välsignelse och fröjd
och allt som gör vår själ förnöjd,
ja, liv som varar evigt.    

Sov gott, mitt barn, sov gott i Gud!



Alt. koral:



1. Sov gott, mitt barn, sov gott i Gud!
Guds änglar i sin vita skrud,
som för Guds ansikte får stå,
de vakar här hos dej också.

2. Du ligger mjukt, du sover gott,
du har den sköna sängen nått.
Vår Frälsare låg inte så
när han blev lagd på hö och strå.

3. Du sover här i stilla ro,
men han fick ej i trygghet bo.
Han måste fly i natt och gråt
för onda människors försåt.

4. Men då han varit barn som du
välsigne han din vila nu,
så du kan växa i hans frid
och älska honom all din tid.

5. Han styrke dej med kraft och råd,
hans Ande helge dej i nåd
och lyse dej på varje stig,
så du blir hans evinnerlig.

6. Sov gott, mitt barn, sov gott i Gud!
Han kläder dej i snövit skrud,
så du hos Barnavännen vår
till sist en evig glädje får.

Sion, upp, din Konung hälsa




Alt. koral:



Alt. koral:




1. Sion, upp, din Konung hälsa,
som en fallen värld att frälsa
bar på korset all dess skuld!
Höj hans lov med själ och tunga!
Högre än du kan besjunga
är dock han, din herde huld.

2. Låt hans nåd ditt lov uppväcka!
Se, i dag han vill dej räcka
nådens kalk och livets bröd!
Ej de tolv apostlar bara,
nej, en tallös lärjungskara
till sitt nattvardsbord han bjöd.

3. Nytt förbund med världen slutits
här i blodet, som utgjutits;
lagens påsk sin ände fått.
Skuggan verklighet har blivit,
Jesus har sej själv utgivit,
som Guds Lamm i döden gått.

4. Därför nådefull han alla
till sin nattvard låter kalla:
"Tag och ät och drick nu här!
Kalken är det blod jag gjutit
för er synd, för allt ni brutit,
brödet min lekamen är."

5. Mer än änglaspis här skänkes:
våra samveten bestänkes
här med Kristi dyra blod.
Här är styrka för de svaga,
tröst för dem som kors får draga,
frid och kraft och tålamod.

6. Gode herde, dej förbarma!
Styrk, ledsaga, föd oss arma
med dej själv, du livets bröd!
Herre, sist till nattvardsborden
i din himmel oss från jorden
hämta i en salig död!

Se, han kommer snart i höjden




1. Se, han kommer snart i höjden,
han som dog för syndare.
Tusen, tusen helgon följer
honom triumferande.
//: Han ska komma, han ska komma,
han som är vår Frälsare ://

2. Löftets ljusa morgon bräcker,
fikonträdet står i knopp.
Barnen, som förlossning väntat,
lyfter glatt sitt huvud opp.
//: Kristus kommer, Kristus kommer,
Kristus, härlighetens hopp ://

3. Varje själ ska honom skåda,
se hans kraft och majestät,
även de som honom hängde,
krönt med törnen, upp på trät.
//: Nu med bävan, nu med bävan
får de se hans härlighet ://

4. Öar, berg och hav och länder,
himmel, jord, all världens prakt
flyger bort som löv för vinden
inför himlafurstens makt.
//: Domen kommer, domen kommer,
allt är Sonen underlagt ://

5. Amen, Herre Jesus, skynda!
Kom med frälsning, rätt och dom!

Kom att oss och allt förnya
med din kärleks rikedom!
//: Se, vi längtar, se, vi längtar,
hämta snart din egendom ://


Alt. versmått: 


1. Se, han kommer snart i höjden,
han som dog för syndare.
Tusen, tusen helgon följer
honom triumferande.
Han ska komma, han ska komma,
han ska komma,
han som är vår Frälsare!

2. Löftets ljusa morgon bräcker,
fikonträdet står i knopp.
Barnen, som förlossning väntat,
lyfter glatt sitt huvud opp.
Kristus kommer, Kristus kommer,
Kristus kommer,
Kristus, härlighetens hopp!

3. Varje själ ska honom skåda,
se hans kraft och majestät,
även de som honom hängde,
krönt med törnen, upp på trät.
Nu med bävan, nu med bävan,
nu med bävan
får de se hans härlighet!

4. Öar, berg och hav och länder,
himmel, jord, all världens prakt
flyger bort som löv för vinden
inför himlafurstens makt.
Domen kommer, domen kommer,
domen kommer,
allt är Sonen underlagt!

5. Amen, Herre Jesus, skynda!
Kom med frälsning, rätt och dom!

Kom att oss och allt förnya
med din kärleks rikedom!
Se, vi längtar, se, vi längtar,
se, vi längtar,
hämta snart din egendom!

På nytt advent för dörren står







1. På nytt advent för dörren står
och öppnar för oss kyrkans år.
Det skänker löften åt vår jord
om kraft och ljus av nådens ord.

2. Jerusalem, stå upp, var glad! 
Din konung närmar sej sin stad.
Välkommen, konungslige gäst!
Ditt rike här bland oss befäst.


3. Din makt är inte spjut och svärd,
ditt rike ej av denna värld.
Men sanning är den starka makt,
varpå ditt rikes grund du lagt.

4. Välsignat vare Faderns råd
med Sonens frid och Andens nåd,
välsignad i all evighet
den heliga Treenighet.

(Amen!)

Om, Jesus, på min vandring här



Alt. koral:


Alt. koral från Dala-Floda:




1. Om, Jesus, på min vandring här
ditt ord mitt ledljus inte är,
min själ av natt omgives
och mitt begär 
likt böljan är,
som kring av stormen drives.

2. Men av ditt evangelium
går ljuset upp i mörkrets rum.
Vid denna morgonstjärna
ditt råd jag ser, 
din nåd tillber
och gör din vilja gärna.

3. Ditt löfte jag ej glömma vill,
att himmelriket hör dem till
som äger barnasinne.
I barnatro
och samvetsro
jag livets vishet finne.

4. Då skall, i känslan av min brist,
det ord jag vörda, som är visst
och kan all sanning lära.
Din kärleksröst
skall bli min tröst,
ditt kors min fröjd och ära.

5. Då skall jag glad och tacksam be,
i Gud en älskad Fader se,
ett syskon i min like,
och vara din
och komma in
i löftets himmelrike.

6. Och salig, när jag detta vet,
i lydnad och uppriktighet
jag vill till målet skrida
och högre ljus
i Faderns hus
med barnsligt hopp förbida.

O Gud, om allt mig säger





Alt. koral:



1. O Gud, om allt mig säger
att jag ej dröjer här,
hjälp att jag överväger
hur dyrbar tiden är
och frukter samlar in
av stunden som jag äger:
den nästa är ej min.

2. Vad hjälper det att ärva
börd, rikedom och makt,
vad hjälper att förvärva
all världens gunst och prakt,
om detta allt likväl
blott går till att fördärva
min återlösta själ?

3. Jag vill för eget bästa
så sträva, att min plikt
mot Gud och mot min nästa
för mig har helig vikt,
så bruka denna värld
att den mig ej må fästa
i bojan av sin flärd.

4. Men gör mig angelägen,
o Jesus, om min nåd.
Hos dig jag from och trägen
vill hämta kraft och råd.
Ack, led mig med din hand,
o du, som känner vägen
till salighetens land!

5. Fast domaren är över
och graven under mig,
jag varje stund behöver
ett varningsrop från dig,
en väckelse, som gör
att synden mig ej söver
och jag för evigt dör.

6. Så intryck i mitt sinne
din egen bild, din lag,
att jag med dem i minne
må helga dig min dag
och gå med salig ro
när aftonen är inne,
hem till min Herres ro.