lördag 19 augusti 2017

Man knuffas och bråkar och mallar sej




1. Man knuffas och bråkar och mallar sej
och skryter att man har mest.
Man gör sej till för att folk ska tro
att man själv är absolut bäst.

2. Vår Herre, du lär oss att se tvärtom,
att den som är minst är störst.
Du lyfter fram den som knuffas bort
och den minste ställer du först.

[Text och copyright: Margareta Melin. Publ. med tillstånd]

Det finns ett ord, för mej så kärt

 

1. Det finns ett ord, för mej så kärt,
så fast och så anammansvärt
till själens liv och hälsa:
att Jesus världens synder bar,
ja, hit i världen kommen var
att syndare få frälsa.
O nådens evangelium,
att han som rövaren ett rum
i paradiset unnar
Guds kärlek än förkunnar!

2. O Jesus, Davids Son, till dej
min blick, mitt hjärta vänder sej:
låt nu din hjälp mej räckas!
Gör ångern sann, fast den är sen,
och två mej från de synder ren
av vilka jag befläckas.
Ett vilset får som funnet är
nu åter hem till hjorden bär
på starka herdearmar,
o du som dej förbarmar!

måndag 14 augusti 2017

Jesus har grundat ett rike kring världen den vida



1. Jesus har grundat ett rike kring världen den vida,
samlar ett folk som vill kämpa i tro vid hans sida.
Riket ska stå,
folket ska salighet nå -
än ska dock andarna strida.

2. Ryktet om riket som löpeld till alla sej vänder.
Tungor som glöder kan höras i avlägsna länder. 
Ja, med Guds ord
väcker Guds Ande vår jord,
eldar på höjderna tänder. 

3. Jesus, vår Kristus, vår Konung, Guds Smorde med ära!
Kristus, vår Jesus, allsmäktige Frälsare kära!
Hos oss förbliv!
Var du vårt ljus och vårt liv,
allt vad vår själ kan begära!

4. Då på ditt ord ska det gladaste budskap utbredas,
också av oss ska då väg för ditt rike beredas.
Fest blir det då,
när både stora och små
låter sej fram till dej ledas.

5. Nådens och sanningens fullhet hos dej får vi möta,
sedan som kungar och präster vår kallelse sköta.
Hör nu vår bön:
låt i din kärlekssol skön
Gudsrikets frukter bli söta!

Du människa och vandringsman




1. Du människa och vandringsman,
säg, vill du inte höra
när Jesus själv dej ropar an
och till sin gård vill föra?
Ej någon glädje lika stor
kan världen dej förläna,
som den att bo där Herren bor
och honom se och tjäna.

2. För tung hans börda aldrig är,
hans ok är lätt att bära,
och ingen är för liten här
att verka till hans ära.
I tjänsten som han dej betror
ska ej hans bistånd fela,
och fast din bräcklighet är stor
kan Mästaren dej hela.

3. Tänk inte att det är för sent,
att dagen är förliden.
Så har ej nådens Herre ment,

han som dej skänker tiden.
Se, porten slog han ej igen,
fast det är sent på dagen.
Nej, i den elfte timmen än
kan du i tjänst bli tagen.

4. Men tänk ej heller: "Det finns tid
att ännu längre dröja,
att först i syndig lust och frid
av världen sej förnöja."
Du vet ej timme, ej minut,
då dagen går till ända
och nådens tid för dej är slut.
Vart ska du då dej vända?

5. Jag kommit sent, jag vet det väl,
till Jesus, som så mången.
Vid flärden fästad var min själ,
min tröghet höll mej fången.
Jag kallades, men köttet stred
mot viljan som sej röjde.
Jag såg och såg hur dagen led,
men tvekade och dröjde.

6. Dock gläds jag att jag funnit den
som vill min brist förgäta
och lön ej efter gärningen
men efter nåd tillmäta.
Nu, Jesus, håg och vilja stärk,
så jag mej ej må spara,
men glad arbeta i ditt verk
och ta var stund till vara.