tisdag 22 december 2015

Vad är att tro, vem kan väl det förklara





1. Vad är att tro, vem kan väl det förklara?
Det är att låta Kristus allting vara
och ligga ödmjuk invid korsets fot
och allt av nåd för intet ta emot.

2. Att tro är ej att känna eller skåda,
men att du låter Kristus i dej råda.
Tron lyfter blicken över tidens ve
och vill ej annat än på Jesus se.

3. Tron är en Andens gärning i ditt hjärta,
ej föds den eller växer utan smärta.
En dyrbar gåva är den ifrån Gud,
som verkar kraft att hålla Herrens bud.

4. För tron är budet lust och inte plåga,
ja, tron i hjärtat tänder kärlekslåga,
som värmer själen, så den skyndar glad
med Herrens Jesu ärende åstad.

Jag vet ej någon annan punkt



Svensk koralvariant:
¨


Jag vet ej någon annan punkt
som så har tron fördjupat,
som den att Gud bar korset tungt
och därinunder stupat.
Det gör mitt hjärta genomböjt,
för evigt och till fullo nöjt,
utfattigt, ja, men saligt.

Hur ska jag kunna veta




1. Hur ska jag kunna veta
att Jesus frälste mej,
att han för mej led döden
och tog min synd på sej?
Ja, fråga inte hjärtat,
för det kan fabla fritt,
men se och läs i Skriften
och få det svart på vitt!

2. I känslovärlden växlar
det hela dagen lång,
från sol till vintermörker,
från bitter gråt till sång.
Men Herrens ord och löfte
är oföränderligt,
och inga känslor bleker
det som står svart på vitt.

3. Min frälsningsgrund är inte
min tro och kärlek, nej,
ej helgelse och böner,
till grund de räcker ej.
Nej, grunden, det är Kristus,
Guds Son, allt hans är mitt,
en annan grund ej håller,
det har jag svart på vitt.

4. När så en gång vi samlas
vid Faderns högra hand,
så vittnar vi för alla
i segersångens land:
vi hade aldrig vunnit
när vi med satan stritt,
om inte blodsförbundet
bekräftats svart på vitt.




söndag 20 december 2015

Som barn i krubba Jesus låg






1. Som barn i krubba Jesus låg
fast himmelen han äger.
Hans kudde var av hö och strå,
mörkt var det kring hans läger.
Men stjärnan över huset stod
och oxen kysste barnets fot.
Halleluja! Halleluja för Jesus!


2. Vår jul kan nu bli god och glad,
trots synd och sorg och smärta:
ett barn är fött i Davids stad
med tröst för varje hjärta.
Till barnets enkla bädd stig in
och julfrid som Guds barn där finn.
Halleluja! Halleluja för Jesus!

Åter strålar julens stjärna




1. Åter strålar julens stjärna
över mörk och frusen jord,
och som förr nu klingar åter
ängelns fröjdefulla ord:
"Född är Frälsaren och Herren,
Konungen i Davids stad!"
Varje mänska, ung och gammal,
sjung och var av hjärtat glad!

2. "Jag bär bud till er om glädje",
ljuder ängelns hälsning kär.
Hör, min vän, åt dej och alla
denna glädje ämnad är!
Ty för alla folk på jorden
detta bud förkunnas skall:
Jesus kom att världen frälsa,
bota Adams syndafall!

3. Ära vare Gud i höjden,
som i kärlek underbar
ende Sonen, Jesus Kristus,
till vår frälsning givit har!
Född är Frälsaren och Herren,
Konungen i Davids stad,
varje mänska, ung och gammal,
sjung och var av hjärtat glad!

Till Betlehem mitt hjärta





1. Till Betlehem mitt hjärta
i stilla pilgrimsfärd
nu skyndar från den smärta
som bor bland tidens flärd.
Där vill min själ sej gömma,
där har min tro sin skatt.
Jag vill ej Jesus glömma,
sen han fått hjärtat fatt.

2. Men varför kan jag skåda
all världens Herre här,
där lyktan kan förråda
blott armod, nöd, besvär?
Hur kan väl himlens förste
i mörka stallet bo,
av konungar den störste
i krubban söka ro?

3. Jo, genom det du visar
att du är allas vän,
så tiggaren dej prisar
såväl som konungen.
Den ringaste på jorden
du ödmjukt närmar dej
och säger kärleksorden
som tron tillägnar sej.

4. Tillbedjande jag skådar
dej Gud och mänska sann!
Du i ditt ord mej bådar
allt gott du vill och kan.
Så ringa och så mäktig,
så liten och så stor,
från himlen hög och präktig
du kom och bland oss bor.

5. Kom, kom, jag har upplåtit
mitt hjärtas dörr för dej,
du som mej allt förlåtit,
med Gud försonat mej!
Kom, Jesus, för att gästa
här i mitt hjärtas hus
och vårt förbund befästa
i nåd, i tro, i ljus!

lördag 19 december 2015

Jesu Ande, tala




Annan mer ursprunglig melodiform:


1. Jesu Ande, tala,
väck oss ur vår dvala,
sårens predikant!
Liva upp mej arma,
må du dej förbarma,
så jag visst och sant
ser mitt nådaval i blodet,
livets brunn, ja, lär mej tro det!

2. Utan dej, min moder,
känner jag min broder
aldrig här igen.
Utan Jesus får jag
ej hans arv och når jag
aldrig himmelen.
Men nu når jag löfteslandet
genom Jesus och hans Ande!

torsdag 17 december 2015

Så visst Gud lät sej föda






Alt. koral:



1. Så visst Gud lät sej föda
i mänskokött och blod,
har mänskan i sin möda
i Gud en fader god.

2. Så visst Gud fick en kvinna
till vårdare och mor,
så visst finns nåd att finna
för alla människor.

3. Så visst Gud här på jorden
blev flykting till vårt väl,
så visst är himlen vorden
ett hem för varje själ.

4. Så visst som Gud blev broder
med Adams fallna släkt,
så visst sej nådens floder
till alla mänskor sträckt.




Vår Herres Jesu Kristi Gud





1. Vår Herres Jesu Kristi Gud
och härlighetens Fader,
vi ber dej, hör vårt barnaljud
om trons och nådens grader,
om Andens uppenbarelse,
om visdom, kunskap, helgelse,
om dina goda gåvor.

2. Förståndets öga öppna helt,
ge svaga tron din styrka,
gör hoppet fast men inte stelt,
med kärlek fyll din kyrka.
Vår grund till salighet du lagt,
så ske med oss som du har sagt,
dej vare evig ära!

3. Förbarma dej, o Jesus Krist,
oss alla helt förvandla!
Fyll med din nåd vår stora brist,
lär oss i tro att handla. 
Låt nådelönen, sen vi här
en ringa timme haft besvär,
sist härligt följa. Amen!




onsdag 16 december 2015

Död, jag skulle vilja tala







1. Död, jag skulle vilja tala
några ord med dej en stund,
innan jag i stilla dvala
somnar i min sista blund.
Om jag tron på Jesus har,
tar du mej i gott förvar.

2. Dö blir då att sluta fela,
dö blir då att sist bli fri,
dö blir då att brister hela,
dö blir då att salig bli,
dö blir då ett evigt liv
i ett saligt tidsfördriv.

3. Satan, var är nu ditt välde?
I den grop du för mej grov
du dej själv för evigt fällde,
ligg nu där och skäms, din bov,
under dödens tyranni
evigt fången - jag är fri.

4. Jag har fröjd som är otalig,
Herrens Ande säger: Skriv,
skriv att var och en är salig
och besitter evigt liv
som, där nu allt kött är hö,
får i Herren Jesus dö.

5. Därför vill jag gärna skilja
mej ifrån min mödas vall,
men jag säger "ske Guds vilja"
om när detta hända skall.
Jesu egendom jag är
lika mycket här som där.

måndag 14 december 2015

Vad gott kan jag väl göra



1. Vad gott kan jag väl göra
om Gud sin hjälp ej ger?
Gud, hur kan du den föra,
som på din nåd ej ser?
Mej led i dina spår
och visa mej och flera
vad med ett stoft, en lera
din stora nåd förmår.

2. Ja, skänk du mej ditt sinne,
min föregångare,
lägg ständigt på mitt minne
hur här du vandrade.
Du ser ju att jag vill,
o ja, jag vill dej följa,
må inget vägen dölja,
giv råd och hjälp därtill!

3. Låt i din sunda lära
mej bli alltmera vis
och alltid själen nära
med denna himlaspis.
Låt det bli mitt beslut
att ädla skatter samla,
som aldrig ska bli gamla
och aldrig ska ta slut.

4. De bud du velat tyda
för oss på denna jord,
hjälp mej dem villigt lyda
i tanke, verk och ord.
Bevara själv mej så,
att jag ditt ömma hjärta
med uppsåt ej må smärta,
med flit ej synd begå.

5. Mej med din kärlek rena
uppamma i din famn.
Behåll mej vid det ena,
så fruktar jag ditt namn.
Låt aldrig mänskobud
mitt hjärta mera fälla,
låt aldrig mer mej ställa
dem jämte dej, o Gud.

[Abela Gullbransson 1775-1822, uppslag och anslag efter G Ållon]

söndag 13 december 2015

Det står att Gud var död



Alt. melodivariant:



1. Det står att Gud var död
för alla mänskosjälar,
så döden har ej stöd
att göra oss till trälar.
Tro att Guds ord är sant,
så visst som han är Gud:
han är vår anförvant,
vill klä oss i sin skrud.

2. Det ordet Gud för mej
och Abraham har skrivit
att Herren Jesus sej
åt mej och honom givit,
och så har varje själ
som här på Jesus tror
sin barnarätt så väl
som en i himlens kor.

3. Ty Abraham där är
i tron på Jesu pina,
han sitter inte där
så hög för dygder sina.
Nej, han som jag är stor
i Lammets död och blod,
den det i hjärtat tror
får glatt och muntert mod.

4. Guds evangelium
och Ande det förklarar,
får det i hjärtat rum
och själens genljud svarar
med amen, lov och fröjd,
så är min bättring sann,
båd´ Gud och jag är nöjd
och all min dom försvann.

Allt är åter väl!

  

1. Allt är åter väl!
Ande, kropp och själ
ska idag och evigt vörda
den som upprest vår förstörda
himlaarvedel.
Tack, Immanuel!

2. Efter mycket kval,
plågor utan tal,
som mitt eget hjärta spunnit,
har du sent omsider hunnit
bli mitt ledmotiv,
grunden för mitt liv.

3. Länge nog har jag
skrämd och dömd och svag
burit en odräglig börda,
sått men agnar fått att skörda,
tänkt att göra väl
när jag svält min själ.

4. Men i nådens ord
dukas högtidsbord!
Där har Gud av nåd förklarat
och för världen uppenbarat
liv i överflöd
genom Jesu död.

5. Ty Guds nåds magnet,
hans rättfärdighet,
har så starkt det rätta drivit
att den oss till dödsdom blivit,
men i Jesus blott
giltig gengäld fått.

6. Så besvärligt han
livet åt oss vann,
blev ej heller aktad värdig
till att uppstå som rättfärdig
förrns han inför Gud
uppfyllt lagens bud.

7. Där har tron sin grund
var minut och stund.
Så vill Gud att det ska vara,
detta får vår själ erfara.
Mäta egen tro
skänker aldrig ro.

8. Milde själavän!
Tack, som mej därhän
med så mycken möda dragit
och i nåd min själ mottagit!
Låt mej nu i frid
vila ut därvid!




O visdom, rikedom och makt att oss benåda



Alt. koral:


Alt. koral:



1. O visdom, rikedom och makt att oss benåda,
som Gud i Kristus gjort för världen uppenbar,
då Adam och hans ätt var stadd i evig våda
och borde döden dö, som sagt och stadgat var.
I dödens länder
det stora händer,
att Skaparen beslöt bli mänskors bror och far.
Till följd av mänskans fall
gudomens fullhet all
lekamligen i Kristus skulle bo, och så
kan mänskan livet hon förverkat återfå.

2. Ty Gud i Kristus var till sin och vår försoning,
och gjord till synd för oss han straffas och han dör.
Att reda dödens barn ett rum i livets boning,
betalar han för allt han ej betala bör.
Han lyder lagen,
han lider slagen,
ja, såren den på fårens höge herde gör.
Han våra bördor bär,
Guds nåd alltsammans är,
Gud föds och växer, lider, dör, begravs, uppstår
och så blir himlen, nåden, saligheten vår.

3. Så står som Herren fast vårt nådeval, vår lycka,
ty den är evigt byggd på en fullkomlig grund.
Ni arma mänskobarn, som vill Guds ord förrycka
och kväljer livets dom i en osalig stund:
nog borde jorden
ta Gud på orden,
ju förr dess hellre gå med Herren i förbund?
Vill ännu Israel
bli en egyptisk träl,
ja, eller vandra öknen runt i fyrtio år,
där man för otrons skull på samma ställe står?

4. En sådan tid har jag med många fått erfara,
du torra ökenland, du tunga träldomshus!
En obeskrivlig nåd det måste sägas vara,
att ändå kallas till Guds underbara ljus
och, fast ovärdig,
likväl rättfärdig
anses på grund av Jesu blod! Ett stoft och grus
blir Herrens anförvant,
och han dess liv och pant,
grundvalen till rättfärdighet och helgelse.
Kan tid och evighet nog ära därför ge?

torsdag 10 december 2015

Det är natt i Palestina






1. Det är natt i Palestina,
när han föds i enkelt stall,
Morgonstjärnan som skall skina
över värld i djupt förfall.
Jesus Kristus kommen är,
världens Frälsare är här!

2. Alla löften om Messias
som Gud gett oss i sitt ord,
varje ljuvlig profetia
om att Gud till denna jord
skulle sända Frälsaren,
uppfylls nu i Betlehem.

3. Han har kommit för att lossa
bojorna från fången värld.
Han har kommit för att krossa
ormens huvud. Ej med svärd
skall han seger vinna här.
Kärlek stor hans vapen är.

4. Tidigt flykting får han vandra
lidandets och dödens väg.
Men han uppstår: med varandra
sjung hans lov i jul och säg:
Pris ske världens Frälsare
nu och i all evighet!


Text: Hakon Långström 1988 (42 år), publ. med tillstånd

Lyssna, alla folk och släkter




1. Lyssna, alla folk och släkter,
tungomål och hedningar,
religioner, band och sekter,
hör nu på och redo var:
Herren över himlarna
är nu född till människa!

2. Han som skapat alla himlar,
världar och vad däri är,
vad för allas ögon vimlar,
Gud, vår Gud, är själv nu här:
Ordet har nu blivit kött,
sover i sin krubba sött.

3. Hjärtats barn ur jungfruns sköte,
både Gud och människa,
du med oss i dag stämt möte,
ära, lov, halleluja!
Allt vad mänska är som du
må bli dej till glädje nu!

Nu är glädjen stor

  


1. Nu är glädjen stor!
Född är Gud, vår bror!
Nådens Ande budet sänder,
alla språk i alla länder
sjunge världen kring
om så stora ting!

2. Himlen aldrig vet
större salighet,
och än mindre fallna jorden,
än de nådefulla orden:
Skaparn ville bli
Adams barn som vi!

3. Allt vad nådens ljud
talar om vår Gud,
allt vad Faderns Ande driver
och i hela Skriften skriver
är att vi må se
världens Frälsare.

4. Min Immanuel,
morgon, middag, kväll
utav dej jag nu upplivas,
utan dej jag ej kan trivas.
Ingen mer än du
är min tillflykt nu.

5. Vilken evig tröst
att vid nådens bröst
se dej bland oss andra födas,
gråta, växa, vandra, dödas,
bli till liv, ge tro,
du vårt A och O!

lördag 5 december 2015

Nu ska ej synden mera



Alt. koral:
<

1. Nu ska ej synden mera
i träldom hålla mej.
Du, Herre, ska regera,
i allt jag tillhör dej.
I dopets bad jag blev
från alla synder tvagen,
av dej till barn upptagen
och satan du fördrev. 

2. Men vill jag mej berömma
av dopet och din död,
så får jag inte glömma
vad dina ord mej bjöd:
att hedra dopets pakt.
Du lät mej pånyttfödas
för att min synd ska dödas
med Andens nåd och makt.

3. Vad glädje kan det ge mej
att, Jesus, du uppstod
om aldrig jag vill se dej
och aldrig göra bot,
om aldrig upp jag står
i barnaskapets lycka
att synden undertrycka
med dej som allt förmår?

4. Gud, hjälp mej att korsfästa
den gamle Adam så
att han ej mer kan mästra
och herraväldet få!
För synden gör mej död,
den som så hårt betungar
och ut i mörkret slungar,
ja, hjälp mej ur all nöd! 

Som den gyllne solen bryter





Alt. koral:



1. Som den gyllne solen bryter
fram ur tung och kolsvart sky,
regn mot ljus och värme byter
så allt mörker måste fly,
så kom Jesus ur sin grav
och ur dödens djupa hav
upp med seger över döden
ja, med påskdagsmorgonglöden!

2. Tack, du store segerherre,
tack, du livets hjälte god,
som ej döden kunde spärra
in i helvetsmörkrets grop!
Tack för att du nu uppstått
och på själva döden rått!
Denna glädje ingen tunga
på långt när kan rätt lovsjunga.

3. Ligger jag i syndens bojor,
ligger jag i fattigdom,
ligger jag i kalla kojor,
ligger jag betryckt och tom,
ligger jag förhånad, trängd
och av världen utestängd,
ska jag i en grav försvinna,
här är ändå hopp att finna!
¨

4. Du till livet mej ska väcka
med din stora segers kraft.
Om än jorden mej ska täcka,
maskar tära kroppens saft,
eld och vatten sluka mej,
dör jag dock i tro på dej.
Jag till liv ska åter vakna,
ingenting ska jag då sakna.


5. Jesus, ge mej nu den nåden
med din helge Ande god
att med dina trogna gå den
väg som färgats av ditt blod,
så att jag ej nånsin mer
i den avgrund faller ner,
varifrån du upp mej ryckte,
då du döden undertryckte.


6. Tack för änglasångens hälsning!
Tack för livets fasta ord!
Tack för dopets bad till frälsning!
Tack för nådens nattvardsbord!
Tack för dödens bittra ve!
Tack för din uppståndelse!
Tack för himmelen du ger mej,
där i evighet jag ser dej!

Guldgrävarsången







1. En gång i fjärran väst
vid Stilla havets kust 
jag fann mej själv en sommardag, 
mitt hjärta slog med lust 
och snart med mod 
på land jag stod. 
Jag tänkte gräva guld, 
bli rik och få betjänt, 
men mina planer gick omkull 
och jag fick ej en cent, 
men aldrig förr 
mej bättre hänt. 
För jag blev frälst, 
ja, härligt frälst, 
och jordens skatter får vem som helst. 
Jag byter ej bort 
den skatt jag fått 
för millioner, 
jag mår så gott. 

2. Jag reste hit och dit, 
att söka guld och glans, 
jag strävade och med all flit 
att vinna ärans krans 
jag ville opp 
till högsta topp. 
Jag tänkte inte på 
att när min famn var full, 
jag måste bort ifrån det gå 
och lämna mitt schatull 
på denna jord, och själv bli mull. 
Men jag blev frälst... 

3. Man slåss om torvorna, 
idag just liksom förr,  
och ser ej stackars Lasarus 
där utanför sin dörr
blott för sin skatt 
- tills det blir natt. 
Då klappar döden på, 
vem kan då hjälpa, vem? 
Den rike mannen måste gå 
från guld och vinning slem. 
Men Lasarus han fick gå hem.
Ty han blev frälst...


4. Att vinna ära här 
det aktar jag ej stort. 
Mitt namn i himlen skrivet är 
och genom himlens port 
en gång jag går 
och kronan får. 
Betyder minus här 
om kassan ej är full. 
Att vara himmelsk miljonär 
är mera värt än gull, 
för banken där går ej omkull.
Och jag blev frälst...

fredag 4 december 2015

Stilla, stilla, låt din stridssång tystna



Alt. koral:



1. Stilla, stilla, låt din stridssång tystna.
Glöm din oro, glöm din sorg, din strid.
Vila på din åra, lyssna, lyssna,
vilka toner nu i kvällens frid!
Hör, det sjunger i den stilla kvällen,
Skaparns ära sjungs av himlens här.
Tusenstämmigt eko går ur fjällen,
vida havet fram sin lovsång bär.

2. Dröm dej in i arvets rymd där oppe,
rik, oändlig, ljusfull, helig, ren;
oceanen, droppe född ur droppe
är oändlighetens återsken.
Dröm dej dit, där tronens glashav låter
den som övervunnit skåda ned
i Guds väsens djup. O du, som gråter,
torka tåren och din Gud tillbed!

3. Tänk dej dit, där du en gång skall smaka
som en drömmande de sällas ro,
där du slipper att i stridsdräkt vaka,
där du trygg uti Guds stad får bo!
Då, vad här du sett i bilder bara,
breder ut sin prakt för Lammets brud,
där serafer och keruber svarar:
helig, helig, helig är vår Gud!

4. Har du sorg, låt den ej trycka ner dej,
bjuds dej glädje, ta den mot av Gud;
redan här så mycket gott han ger dej,
evig glädje väntar himlens brud.
Sorgen fostrar, fostre den din ande;
glädjen, helgad, är en skänk åt tron.
Bruden redan här sin lovsång blande
med den stora skaran för Guds tron.

5. Herre Jesus, du som, dödad vorden,
med ditt blod oss återlöst åt Gud,
dej lovsjunge himlarna och jorden
för rättfärdighetens skänkta skrud!
O min Gud, låt också mej få tjäna
och få tillbe dej var dag, var stund!
Hjälp mej bli i tro vid detta ena:
Jesus Kristus är all sällhets grund! 

Så länge jag är till





1. Så länge jag är till
min Gud jag lova vill,
så länge vind mig sköljer
och fågeldrill mig följer.

2. I vårens ljuva hägn
av ljus och ljumma regn,
när gräset skirt förkunnar
den glädje Gud oss unnar.

3. Den rika sommarns tid
med livets mogna frid
och tidlöst stora under
av blomst och gröna lunder.

4. Och än vid höstens grav,
likt Jakob vid sin stav,
då stormen sist mig prövat
och allt är mig berövat.

5. Så länge jag är till
Guds nåd jag lova vill,
och när min dag är gången
begynner segersången.

Text: Tore Nilsson (1919-1998), publ. med tillstånd

torsdag 3 december 2015

Ditt tålamod, ditt tålamod




1. Ditt tålamod, ditt tålamod!
Av törnekransens tagg
din tinning sargades, tills blod
flöt där som purpurdagg.

2. Ditt tålamod, ditt tålamod! 
Den långa dag du stred
på korsets svarta segerstod,
när du för världen led.

3. Ditt tålamod, ditt tålamod!
Ett djup så oerhört,
att intet, intet mänskligt lod
dess gräns, dess botten rört.

4. Mitt tålamod, o Gud, förlåt!
Det räckte en minut,
jag svek och följde hopen åt
- men ditt är utan slut.

Text: Tore Nilsson (1919-1998), publ. med tillstånd

Jag ser din rikedom




1. Jag ser din rikedom 
trots törnet i din krona. 
Du kläder markerna i blom 
och vaggar fågelbona. 

2. Du sydde liljans dräkt 
och matar korpens ungar 
och vårdar jordens hela släkt 
av tiggare och kungar. 

3. Åt mej du också skänkt 
allt gott som du har kunnat 
och mer än här jag drömt och tänkt 
i himmelen mig unnat. 

4. Var morgon du mig väckt, 
var kväll hos dig jag slutar 
och när vart jordiskt hopp är släckt 
mot dig jag tryggt mig lutar. 

5. Om än min sång är spröd 
och ofta här försvagas, 
den stiger dock ur natt och död 
tills evigheten dagas.

Text: Tore Nilsson (1919-1998), ngt bearb., publ. med tillstånd

Vi tackar, Herre, för det skimmer






1. Vi tackar, Herre, för det skimmer
som gjuts kring väna ängars blomst.
En sommardag vår själ förnimmer
ditt ljusa rikes återkomst.

2. Vår bygd i sol och sunnan blommar
med vita nätters härlighet,
och fylld av doft och rikedomar
är varje fattig lid och vret. 

3. Var när oss, Herre, dessa stunder
och oss den stora nåden giv
att skåda mer av dina under,
tills du blir livet i vårt liv. 

4. När solen sedan vänder åter
och dagen långsamt kortas av,
en vila du oss finna låter 
i dig, som också hösten gav.

5. Du gav oss, Herre, detta rike,
du gav ett jordiskt paradis!
Din kärlek känner ej sin like,
dig vare ära, lov och pris! 

Text: Tore Nilsson (1919-1998), ngt bearb., publ. med tillstånd

Här har du mig, Herre, den minste du fann





1. Här har du mig, Herre, den minste du fann,

den svagaste kämpen i skaran.
Jag ber om en plats där jag tjäna dig kan,
och följer du räds jag ej faran.

2. Här har du mig, Herre - jag tror dig, Guds Son,
fast lätt jag förtvivlar och syndar.
Men rustar med kraft du mig ovanifrån
till strids för ditt rike jag skyndar.

3. Här har du mig, Herre - du känner mitt jag,
som aldrig vill bli vad du menat.
Men ta mig att tjäna och kämpa idag,
ja, sänd mig, när helt du mig renat!

4. Här har du mig, Herre, ett barn av den jord,
vars ande det timliga binder.
Men möter jag dig och ditt kallande ord
blir världen ej mera ett hinder.

5. Jag själv är ju intet. Men ge mig din glöd,
med tjänandets kärlekseld tänd mig
och låt mig få strida din strid till min död.
Här har du mig, Mästare, sänd mig! 

Text: Tore Nilsson, ngt bearb., publ. med tillstånd

söndag 29 november 2015

Den kristna kyrkans sköna namn




1. Den kristna kyrkans sköna namn
man överallt vill bära,
men bära korset ända fram
vill blott ett fåtal lära.
Sej kyrkans namn med orätt gav
så mången vackert kalkad grav,
som bara likben gömmer.

2. En världsvid kyrka kallas rätt
Guds kyrka här på jorden,
för alla folk av Adams ätt
i Södern och i Norden.
Från alla håll, mens världen står,
kring Herden flockas hjordens får,
vem kan väl det förhindra?

3. Men Kyrkan, den är ändå en,
ett namn i alla munnar.
Till grundval Gud har lagt en sten
som klippfast fred förkunnar.
Det är hans Son i tid och rum
och Sonens evangelium
som oss kan saliggöra.

4. Och därför kyrkans tecken är
just livets ord och lära,
åt hjärtat sol och dagg det bär
till Jesu Kristi ära.
Ty där det ljuder rent och klart
dess sanning visas underbart,
kan utan frukt ej vara. 

5. Guds kyrka står i dopets pakt
och vill Guds nåd få spegla,
och Herren vill, just som han sagt,
sitt vittnesbörd besegla,
med Anden, helig, ren och god,
med bröd och vin, sin kropp, sitt blod,
de kristnas dryck och föda.

6. På lydnaden mot Herrens ord
kan man så tydligt märka
var Gud har tempel på vår jord
och var hans kraft fått verka.
Där stiger ständigt stilla bön,
där visas tacksamhet så skön
med hjärta, mun och händer.  

7. Ett heligt liv i Jesu tro
kan världen ej behaga,
så under kors får kristna bo
i alla världens dagar.
Men alltid har av Herrens röst
hans kyrkas folk den rika tröst
att himlen de får ärva.

8. Att ogräs står bland vetet fram
kan ingen vis förnöja.
Munkristna går i last och skam,
som domens dag ska röja.
Guds helgon har ett enda dop,
en Gud, en Herre och en tro,
ett hopp om salig seger.

lördag 28 november 2015

Maria en orörd jungfru var




1. Maria en orörd jungfru var, 
ja, det är Skriftens lära,
Guds Son i sin kropp hon ändå bar,
hans namn ske pris och ära!
Han har oss från synden och döden löst, 
och vill med sin tröst 
och himmelska fröjd bli oss nära. 

2. Profeterna av Guds Ande drevs,
vars eld sin kraft ej mister, 
av dem Messias så väl beskrevs,
hur från den ondes lister 
han frälsar det folk som på honom tror, 
till salighet stor,
trots många synder och brister. 

3. Ja, Isais rotskott, Davids kvist 
och Jakobs klara stjärna, 
det är du, vår Herre Jesu Krist, 
dej prisar vi så gärna. 
Du frälste vårt släkte från Adams fall,
ja, skapelsen all,
du vill oss leda och värna. 

4. Om jag alla tungomål förstod 
och Skriftens djupa mening,
och hade en tunga änglagod 
med skönhet i förening, 
då skulle jag ändå ödmjuka mej
och ropa till dej 
om misskund, om nåd och rening.

5. För jag är av synd och brist så full, 
men vill mej ändå påminna
att du har mej löst från syndens skuld 
när du ditt blod lät rinna. 
Du håller mej syndare hjärtligt kär, 
ditt barn jag nu är, 
jag himmelens glädje ska vinna!

Bort till era dunkla trakter



Alt. koral:


1. Bort till era dunkla trakter,
bort, ni falska andemakter,
med ert svek, er orenhet,
ni som kan allt gott förställa
och den starkaste kan fälla
//: och var mänskas svaghet vet ://

2. Starka är ni, ändå tvingar
er den Starkare och bringar
er ifrån ert byte bort.
Honom högg ni djupt i hälen
men besegrade ej själen
//: och han vände ont till gott ://

3. Tacksamhetens lovsång tvingar
er till tystnad, när den svingar
sig till kraftens Gud och Far.
Era bilders makt är borta,
lögnen kommer helt till korta
//: inför lovsångens försvar ://

4. I hans Namn jag kraften finner,
som er alla övervinner.
I hans Namn jag gömmer mig.
Inför tron och lovets sånger
skall ni flykta många gånger,
//: när till Gud de höjer sig ://

5. Sist skall ni er slagna finna.
Ingenting skall mera minna
om det välde ni har haft.
Natten ljusnar, och på tronen
sätter sig då Mänskosonen,
//: fylld av godhet och av kraft ://

6. Läkta, lättade och fria
ser vi Andens kraft förnya
sargad kropp och sårad själ.
Kroken lossas, hårda banden
löses av den milda handen,
//: som vet alla mänskors väl ://

7. Bort går lögnens mörka andar,
halvhetens demoner blandar
grämelse med klagotjut.
Men från Kristi ögon glänser
godhet över alla gränser
//: mot Guds vänner – utan slut ://


Text: Christian Braw, publ. med tillstånd 

torsdag 19 november 2015

Vi fått en själ, men må vi den så sköta



Alt. svensk melodi:



1. Vi fått en själ, men må vi den så sköta
att när en dag vi nås av dödens bud,
vi ej förfäras för vad vi får möta:
vår död, vår dom, vår evighet, vår Gud.

2. O, ve den själ som drömmer bort all tiden,
vår dyra såningstid för himmelen,
som vill med synd och värld behålla friden,
till dess det blir för sent att slåss med den.

3. Men saligt tusen gånger om det hjärta
som kan se längre än vad ögat ser,
som har sitt allt i Jesu död och smärta
och satans bländverk strax på båten ger.

4. Av Jesus buren mitt i själva döden
blir du som här med honom umgicks helst.
Välsignad är du i den sista nöden,

när allting sviker här ska du bli frälst.


(Text: Abela Gullbransson, 1775-1822, bearb.)

Grundlösa kärlek som ingen kan mäta

 

1. Grundlösa kärlek som ingen kan mäta,
hungrande syndare, Jesus är nog!
Känn ditt behov och gå fram för att äta,
äta och dricka hans kropp och hans blod.
Jubla av fröjd och gå fram i hans kraft,
som dej så kär in i döden har haft!

2. Ta inte del av en måltid så härlig,
hungrande själ, på ett tvivlande sätt.
Låt honom glädja dej här med sin kärlek,
trygg må du äta och dricka dej mätt.
Brudgummen lämnar sej helt åt sin brud!
Saligt att så kunna umgås med Gud!

(Text: Abela Gullbransson, 1775-1822, bearb.)

Kom nu, syskon, och se på







1. Kom nu, syskon, och se på:
Härlighetens Herre lider.
Kära vänner, fråga då
varför han så ensam strider,
hur den onde anden kan
plåga en så helig man?

2. Varför är den man i nöd,
som vår nöd och plåga lättar?
Varför fattas honom bröd,
han som jord och himmel mättar?
Kom ni alla hit och se:
detta sker för syndare!

3. Käre Jesus, hjälp nu mej
satans hugg med ordet dämpa.
Vill jag dela arv med dej,
bör jag också med dej kämpa.
Liknöjdhet ej hjälper, nej,
ty den late vinner ej.

4. Jesus strider, han, Guds Son.
Människa, den vägen vandra.
Jesus lider spott och hån
och det väntar dej och andra.
Salig den som går hans spår!
Den en evig glädje får.

5. Gå ej på i egen kraft,
för då ska du duka under.
Se vad vapen Jesus haft,
bruka samma alla stunder.
Märk att då blir satan svag
och förlorar än i dag.


(Text: Abela Gullbransson, 1775-1822, bearb.)

O Jesus vad du lönas illa





1. O Jesus, vad du lönas illa
av dina återlösta här!
Din nåd förskjuts med vett och vilja,
fast den oss liv och hälsa bär.
Så tar din kristenhet dej mot,
när du för synden skaffat bot.

2. Nu, mänskor, vill jag undervisa
- i Herrens namn hör noga på! - 
om varför vi bör honom prisa
och alltid på hans vägar gå.
Vad har ni Frälsaren emot,
som för er synd har skaffat bot?

3. Vi går nu först till juledagen.
Som litet barn han kommer ner
från himlens tron och fyller lagen
och framför sej all smärta ser.
Kan du med fog förgäta den,
som för din skull blev Frälsaren?

4. Han går i saktmod fram på jorden,
än här, än där man honom fann.
Med gärningarna och med orden
han visar sig som Gud och man.
Vad har du Frälsaren emot,
som för all nöd beredde bot?

5. Hans hela liv för oss må nämnas.
Men vi till korset skyndar fram.
Här dör den Älskade, här lämnas
full lösen av Guds rena Lamm.
Vad har du Frälsaren emot,
som för din synd har skaffat bot?

6. Hur ska man få er till att höra,
ni som står kvar vid mörkrets port,
när Jesu nåd er ej kan röra
och inte alls vad han har gjort?
Förskräckligt är att rata så
den vän som korsets väg fick gå.

7. Men fast ni än mot honom strävar,
förblir dock Jesus lika god.
Hans ord och Ande kring er svävar,
han trofast är i tålamod.
Han väntar er, stå ej emot
men kom i redlig syndabot!

8. Han sträcker ut sin kärleks armar
och gläds när någon kommer dit.
För helst av allt han sej förbarmar.
Han ropar: Kom ni alla hit!
Vad den är hård som kan stå mot,
när Jesus bjuder nåd till bot!

9. Jag ber er nu att överväga,
ja, tänka genom saken väl,
vem som förtjänt vårt hjärta äga,
Gud eller satan, säg, o själ!
Välj en av två! Välj honom då
som korsets tunga väg fick gå.

(Text: Abela Gullbransson, 1775-1822, bearb.)

Kom nu ni som ser er våda




1. Kom nu, ni som ser er våda
och som känner lagens hot.
Jesus tar er väl emot.
Gärna vill han er benåda.
Syndare, kom bara fram
och sök hjälp i Jesu namn!

2. Tilltrons konst får ni nu lära,
ni som tärs av andlig törst.
Sök er inte smycka först!
Nej, så onda som ni är, ja,
så ovärdiga, kom fram.
Ni får nåd i Jesu namn!

3. Tänk om alla usla kände
rätt hur god vår Jesus är,
när en själ hans nåd begär!
Han har hjälp för allt elände.
Dröjer den, gå bara fram,
lita helt på Jesu namn!

4. Detta namn är mer än alla
stort för segervinnare,
stort för fallna syndare.
Vi som oss för kristna kallar,
kom, låt oss på nytt gå fram,
fram i Jesu dyra namn!

5. Din, min Jesus vill jag vara.
Hjälp mej hålla vad du gav,
troget kämpa till min grav.
Livets krona underbara
får jag när jag här gått fram
oförfärad i ditt namn!

(Text: Abela Gullbransson, 1775-1822, bearb.)

Hjärta, öga, hand och fot



Alt. koral:



1. Hjärta, öga, hand och fot,
allt skall ditt, o Jesus, bliva,
fast det föga svarar mot
offret du mej velat giva.
Men vad vill du, Höge Vän,
fordra utav tiggaren?

2. Bruka mej till vad du vill,
att föraktas eller äras,
mej med ljuva känslor fyll,
låt av luttringseld mej täras,
tag och giv och giv och tag,
dock - dej själv behåller jag!

Hör nu, mänskobarn, det rop




Alt. svensk koral:


1. Hör nu, mänskobarn, det rop
som från Kristi hjärta ljuder:
Kom! Ja, kom nu allihop!
Ingen enda han förbjuder,
nej, han löper er emot,
här finns räddning, här finns bot!

2. Kom! Det är er bäste vän
som vill rädda er ur nöden.
Märk att det är Frälsaren,
som har gått för er i döden.
Se, ja, se hans djupa sår!
Han vill frälsa om han får.

3. Lämna då allt jordiskt gräl,
lustars lek med uselheten,
säg att du en fredad själ
måste ha i evigheten,
gå med annat hur det vill.
Saligt val! Och lycka till!