söndag 31 augusti 2014

Kom, låt oss sjunga en sång om vår Herre




1. Kom, låt oss sjunga en sång om vår Herre,
Jesus, vår Frälsare, syndares hopp!
När jag låg hjälplös i synder allt värre,
tog han sig an mig och reste mig opp.

2. Han tog emot mig som borde ha förkastats,
gav mig sin nåd och förlåtelse helt fritt.
Synderna mina på honom hade lastats,
när han på korset tog straffet som var mitt.

3. O vilket byte, nu räknas jag rättfärdig!
Salighet, renhet, det tillhör nu mig!
Frälsare kär, hur kan jag som är ovärdig
älskas så högt, ärva himmelen med dig?

4. Jubla och tacka och prisa med mig alla
herrarnas Herre och kungarnas Kung!
Han är min broder, så får jag honom kalla.
Gläds med mig nu, både gammal och ung! 

Text ©: Seth Erlandsson

Han är uppstånden, Kristus vår Herre!



1. Han är uppstånden, Kristus vår Herre!
Seger han vunnit, natten försvunnit,
dödsskuggan viker, halleluja!
Fängelsets bommar så väldigt han krossat,
saligt han lossat sitt folk från dess länkar.
Liv han oss skänker. Halleluja!

2. Han är uppstånden, rämnad är graven.
Nu skall ej mera döden regera.
Kristus har vunnit, halleluja!
Världen till frälsning vår synd han borttagit,
fienden slagit som sökt oss fördärva.
Liv får vi ärva. Halleluja!

3. Han är uppstånden, världen till frälsning!
Jubla, ni himlar, sjung, hela jorden,
sprid lovsångsorden: Halleluja!
Ära ske Herren, ja, honom ske ära!
Tackoffer bära vill hjärta och tunga,
Kristus lovsjunga: Halleluja!

lördag 30 augusti 2014

Dig vare lov och pris o Krist





*1. Dig vare lov och pris, o Krist,
välsignad denna dag förvisst.
Vi lovar dig nu och till evig tid:
Helig, helig, helig i himlens höjd!

*2. Dig lovar de som nåden tror
och himlars här med glädje stor.
Dig lovar kerubim och serafim:
Helig, helig, helig i himlens höjd!

*3. Ditt folk, o Herre, lovar dig,
din brud av hjärtat gläder sig
för all din nåd och din barmhärtighet:
Helig, helig, helig i himlens höjd! 

Vi lovar dig, o store Gud



Alt. koral:



*1. Vi lovar dig, o store Gud.
Med makt och ära går ditt bud,
ditt helga ord,
kring himlar och kring jord.
Helig, helig, helig är Herren Gud.

*2. Din kyrka gläds i nådens skygd,
på hälleberget är den byggd.
Till domens stund
den vilar på sin grund.
Helig, helig, helig är Herren Gud.



*3. Ditt folk omkring din tron en gång
ska sjunga segerns höga sång,
där kerubim

besvarar serafim:
Helig, helig, helig är Herren Gud.  

Herre, se, vi väntar alla




1. Herre, se, vi väntar alla
att du våra böner hör
och att du med oss som fordom
än ett pingstens under gör.
Gjut din Ande, gjut din Ande
över varje törstig själ
och i allas våra hjärtan
nu ditt verk fullborda väl.

2. Låt den helga elden falla
uti våra hjärtan så
att den där må helt förbränna
vad som finns av hö och strå.
Gjut din Ande...

3. Andens gåvor till oss dela
och låt under bland oss ske.
Med din kraft de sjuka hela
och din frälsning låt dem se.
Gjut din Ande...

Här är vi, Herre, på ditt ord




Här är vi, Herre, på ditt ord

som bjöd oss till ditt hus och bord
där du ger himlaföda.
Gud, låt då detta rika ord
i hjärtat finna fruktbar jord
och bära fager gröda!
Se oss,
ge oss
öppet öra
till att höra
och bevara
livets ord, det underbara!

Här är Guds hus och himlens port




1. Här är Guds hus och himlens port!
En stege utan like
av ord och sakrament Gud gjort,
den för till himlens rike.
På den går änglar till oss ned,
Gud Fader bjuder oss sin fred
och onda makter vike.

2. Här är Guds hus och himlens port,
fast jag det inte visste.
Nu ser jag tydligt vad jag bort 
och var jag tagit miste.
Gud, ge mej Jakobs hopp och tro
att du är den som ger mej ro,
den förste och den siste.

3. Gud, sänd nu dina änglar ned,
låt mej din röst få höra,
lys över mej din frid och fred,
låt inget ont mej röra.
Jag är en fattig vandringsman,
men lova mej att till ditt land
mej frälst och salig föra!

onsdag 27 augusti 2014

Jesus, du vår salighet



Alt. koral:


1. Jesus, du vår salighet,
Herre Jesus!
Största rikedom jag vet,
Herre Jesus!
Grunden för min trosvisshet,
Herre Jesus,
Jesus, Herre Jesus!

2. Tack att jag på dej får tro,
du som löst mej!
Bara du ger själen ro,
du som löst mej!
Evigt jag hos dej får bo,
du som löst mej,
Jesus, du som löst mej!

3. Låt mej stärkt av livets bröd
framåt ila!
Låt i öknens själanöd
källor strila!
Var i både liv och död
själens vila,
Jesus, själens vila! 

Kristi förklaring, så livligt den målar






1. Kristi förklaring, så livligt den målar
eviga glädjen därovan hos Gud,
glansen i vilken Guds paradis prålar,
himmelska staden i hela dess skrud!

2. Här på vårt Tabor sågs Frälsaren skina:

ansikte, kläder, allt strålar av ljus!
Helgon förlösta från tåredals pina
ser samma syn i Guds himmelska hus.

3. Som Kristi kropp både lyste och blänkte,

så ska du skimra, Guds barn och Guds vän!
Ack, om vår värld på den klarheten tänkte,
visst kom den då till sin Herre igen!

4. Moses, Elias och tre Jesu vänner

råkas på Tabor i endräkt och fröjd.
Se, utan möda jag här igenkänner
helgonsällskapet i himmelens höjd!

5. Vem kan väl fullständigt glädjen beskriva,

den, att de frälsta får träffa varann?
Gud, vilken uppmuntran skall det ej bliva,
möta ditt samlade folk i ditt land!

6. Hänryckt i försmak av eviga livet,

Petrus förgäter han är på vår jord.
Hur blir det då, när oss en gång blir givet
sitta vid himlens fullrågade bord?

7. Ack, den som saligt har flyttat från jorden

den som i himmelen inkomma fått,
full av förvåning kan nyttja de orden:
Här att få vara, o Herre, är gott!

8. Känner då ingen det vattnas i munnen

efter den dagen, då världen blir ny?
Själ, låt dig vinnas, och var sedan vunnen,
fly ifrån Babel, jag råder dig: fly!


9. Sörj för din frälsning med bävan och fruktan,
bär som på händer din dyrbara själ!
Lyd som ett barn Andens dagliga tuktan,
kämpa god kamp för ditt eviga väl!

10. En gång skall då din förklaringsdag dagas,

då du skall lysa till själ och till kropp.
Aldrig från stråten dig tillåt att dragas,
löp på din bana, fullborda ditt lopp! 

Muntra dej, mitt sorgsna sinne



1. Muntra dej, mitt sorgsna sinne!
Håll dej fast vid Herrens ord!
Gå med tankar, håg och minne
fram till nådens nattvardsbord.
Allt av blotta nåd är redo!
Gud står själv med öppen famn!
Endast kom, så får du gott
av vad Jesus har utstått!

2. Frid och nåd, ja, själva livet

är förvärvat med hans blod.
Skuldbrevet är sönderrivet,
Gud är alla mänskor god.
Intet å Guds sida fattas,
vem som helst kan salig bli.
Saken hänger blott därpå,
syndare, till Jesus gå!

3. Ingen, ingen blir förskjuten,

vare hurudan han kan.
Skiljemuren är nedbruten,
full förlossning Jesus vann.
Mer och mindre syndbesnärjda,
alla Jesus tar emot.
Bygg härpå med hjärtats tro,
tryckta själ, så får du ro.

4. Invänd ej: jag har för länge

gått med köld emot min Gud.
Ingen sig frivilligt stänge
ute från Guds gästabud!
Kom du ej i gångna tider,
kom då nu! allt hjälpas kan,
blott man tar emot Guds Lamm
som för oss till slakt gått fram.

5. Den som söker slutligt finner,

den som träget beder får,
den hos Jesus allting vinner
som i tron till honom går.
När du minst förmodar hjälpen
skall det dagas i din själ.
Sorgsna hjärta, tro du mig:
Synderna förlåtas dig!

Se Nikodemus, en man av de stora





1. Se Nikodemus, en man av de stora,

sökte Guds Son, fast om natten det var.
Mannen ej ville Guds rike förlora,
i detta ärende bad han om svar.

2. Ärendet var att bli kunnig om vägen
fram till Guds rike och himmelens fröjd.
Sökaren blev i det stycket förlägen,
då han steg ned från sin säkerhets höjd.

3. Bättre vägvisare ej kunde finnas,

säkrare ledare givs ej bland oss:
Jesus kan säga hur himlen skall vinnas
och hur en mänska ska slippa förgås.

4. Lystra, min lyssnare, här ser du stråten:

vägen är lagd till den nya Guds stad.
Människans synd ska bli nådigt förlåten,
men först in i nya födelsens bad.

5. Så ljuder orden från Mästarens tunga:

aldrig du krönes med livskronan där,
aldrig Guds lov du därovan får sjunga,
om du ej har blivit pånyttfödd här.

6. Ej kött och blod skall få ärva Guds rike,

köttslighet hör ju fördömelsen till.
Gud i vår själ måste dana sin like
om vi till himmelens salighet vill.

7. Födas på nytt är förändras i sinnet,

få i förståndet ett ljus ifrån Gud,
helgas till viljan, omskapas i minnet,
avsky all synd och få lust till Guds bud.

8. Ingen förutan ny födelse frälsas,

ingen i paradis inkommit än,
ingen som Guds eget barn där kan hälsas,
som ej har fått nya livet igen.

9. Himlen är lysande, liksom dess Herre,

allt som är orent hålls långt därifrån.
Den som är ond och blir varje dag värre
släpps aldrig in där, så säger Guds Son.

Han kommer i sin kyrka




1. Han kommer i sin kyrka
vid psalmers lov och fröjdeljud,
min andes tröst och styrka,
min konung och min frälsnings Gud.
I dag han lovar vara
densamme som igår
och ännu uppenbara
ett nådigt Herren sår.
På nytt jag sitter neder
med längtan vid hans fot,
ett bord han mig bereder
och tager mig som gäst emot.

2. Vad nådegåvor rika
för den i anden fattig är!
Han frälsning skall predika,
han mättar allt min själs begär.
Det hjärta som var krossat
blir läkt av Jesu hand,
från trälen oket lossat,
från fången bojans band.
Den som i blindhet famlar
han skänker evigt ljus
och vilsna barn församlar
och leder till sin Faders hus.

3. O du som Sion vårdar,
sänd över oss din Ande ned.
I dina helga gårdar
oss för din ankomst själv bered.
Giv nya sabbatsstunder
till vila för vår själ,
gör nya nådesunder,
befria syndens träl,
lös varje bunden tunga
och helga så din brud,
att evigt hon får sjunga
ditt lov, o Frälsare och Gud. 

(Ja) frihet är det bästa ting





1. (Ja,) frihet är det bästa ting
som sökas kan all världen kring,
om vi den väl kan bära.
Vill mot dej själv du vara huld,
så älska frihet mer än guld.
Med frihet följer ära.

2. Och gammal lära liksom ny,
de bjuder frid i varje by.
Dock kan ej frid förbliva,
där icke frihet har sitt bo.
Blott hon kan skänka fred och ro
och ofrid all fördriva.

3. Är hon väl borta, friheten,
hon blir ej lätt få fatt igen,
hur flinkt du än dej vänder.
Du fresta må med hot och låt,
du står där snopen i din ståt,
hon flög ur dina händer.

4. Jag råder dej, ha frihet kär,
om du förstår vad frihet är,
vad hon dej trofast bringar:
hon frid och hälsa drager hem
och glädje stor åt alla dem,
som nås av hennes vingar.

5. Du ädle svensk må nu stå fast
och bättra det som fordom brast!
Låt aldrig dej förvända!
Nej, våga både hals och hand
att frälsa hem och fosterland!
Gud skall dej tröst väl sända.

6. En fågel värjer eget bo
och markens djur sin lyas ro,
nu märk vad du bör göra.
Gud givit dej förstånd och skäl:
var hellre fri än annans träl,
den tid du dej kan röra. 

Du sanna vinträd, Jesus kär





Amerikansk version av samma koral:
 

1. Du sanna vinträd, Jesus kär,
ger liv åt grenarna du bär
och näring åt det livet.
Låt mej, du ädla, friska stam
ur dej var dag få växa fram
med allt som blev mej givet.
Som grenen vissnar utan saft,
är dej förutan ingen kraft,
nej, utan dej är själen död
och bidar dom och evig nöd.
O Jesus Krist,
bevara mej,
bevara mej,
så evigt jag förblir i dej.

2. O Fader, sanne vingårdsman,
som trädets grenar rensa kan,
så de kan frukter bära,
från allt det onda gör mej ren,
så jag kan bli en ädel gren,
min vårdare till ära.
Ja, håll mej du i ans och tukt,
så jag kan ge dej mera frukt
och en gång i ditt rike bär
en frukt som oförgänglig är!
O Jesus Krist,
kom, ge mej liv
ifrån ditt liv,
i mej din vilja genomdriv.

Allt är redo! Kom att njuta





1. Allt är redo! Kom att njuta
rätterna vid nådens bord!
Du mot Jesus dej får luta,
han dej lovar i sitt ord
nåd, förlåtelse och frid,
andekraft till helig strid,
hjälp i alla livets öden,
segervisshet sist i döden.

2. Allt är redo. Nu oss bjuder
Herren till sin glädjefest.
Låt oss lyssna; kanske ljuder
dödens bud till oss härnäst.
Lär oss, milde Herre Gud,
ta emot ditt frälsningsbud
och, när livet är tillända,
dej i tro vår ande sända. 

Allas ögon väntar på dig, Herre




Allas ögon väntar på dig, Herre,
och du giver åt dem deras föda i rättan tid.
Du upplåter dina händer
och mättar allt levande, 
allt levande med ditt goda.



fredag 22 augusti 2014

När vintermörkret kring oss står



Alt. koral:


Alt. koral:


Alt. koral:



1. När vintermörkret kring oss står,
då gryr på nytt vårt kyrkoår,
med nåd och tröst från världens ljus,
från konungen av Davids hus.

2. I dag densamme som i går,
han bryter bojor, helar sår.
Mot själens armod, folkens nöd
han bjuder världen livets bröd.

3. Guds folk, inför din konung träd,
med helga offer honom gläd;
ditt liv åt ärans konung vig:
sin salighet han bjuder dig.

4. Han kallar oss till helig strid
mot mörkrets makt, för ljus och frid.
Säll den hans maning följa vill,
ty honom hör Guds rike till.

5. Snart denna världens tid förgår,
då gryr Guds kyrkas jubelår.
Av nåd oss då, o Herre, giv
med allt ditt folk ett evigt liv. 

I en djup, oändlig skog



Ursprunglig melodiform:



1. I en djup, oändlig skog,
svart av moln, där åskan slog,
gick ett litet barn en gång
dagen lång.

2. Ja, den dagen var så lång,
himlen mörk och skogen trång.
Barnet i sin ensamhet
gick och grät.

3. Grät och tänkte: Aldrig mer
jag min Faders boning ser.
Här i mörker, köld och nöd
blir jag död.

4. Just då så förtvivlat var
molnet vek - och solen klar
glänste fram, och i dess ljus
Faderns hus!

5. Allt var nu på stunden gott.
Allt stod nu som förr det stått.
Samma hem och samme far
- allt var kvar.

6. Så, Guds barn, går ofta du
djupt i mörker, kanske nu,
vet ej vart du kommen är,
vart det bär.

7. Men så visst som Gud är kvar
och en evigt trofast far,
skall du än få ljus och tröst
vid hans bröst. 

Kom, va´ hos oss, Gud




1. //: Kom va´ hos oss, Gud,
kom va´ här! ://
Kom va´ hos oss, Gud, kom, va´ här,
o Gud, kom va´ här!

2. Någon sjunger, Gud,
kom va´ här...

3. Någon gråter, Gud,
kom va´ här...

4. Någon sover, Gud,
kom va´här! ...
 

Herre, välsigna oss nu väl




1. Herre, välsigna oss nu väl,
Herre, bevara vår kropp och vår själ.
Ditt ansikte oss lysa må,
att vi ej vilse måtte gå.

2. Bevara oss för satans list,
hjälp oss nu alla, o Jesus Krist!
Håll oss, o Herre, i din hand,
Gud Fader, Son och helge And´! 

Kristus är uppstånden




1. Kristus är uppstånden,
han är ur graven gången.
Så må nu var man vara glad,
han är vår tröst i allan stad.
Kyrie eleison.

2. Var han ej uppstånden,
var världen all förgången,
men då han nu uppstånden är,
så lova vi hans fader kär.
Kyrie eleison.

3. Halleluja,
halleluja,
halleluja!
Så må nu var man vara glad,
han är vår tröst i allan stad.
Kyrie eleison.

Låt ingenting få störa dej




Författarens egen koral:



Låt ingenting få störa dej
men vila i Guds goda famn,
för Gud har lovat höra dej,
den bön du ber i Jesu namn.


Text och musik copyright: Bertil Murray 2009 (59 år), jfr Joh. 14:13-14
"Samlingssång" (publ. med tillstånd)

onsdag 20 augusti 2014

Se, tidens timglas sjunker




1. Se, tidens timglas sjunker, 
den mörka natten flyr; 
den morgon som jag väntat, 
Guds sommarmorgon gryr! 
Nyss tungt låg nattens skuggor, 
nu skimrar österns rand 
av ljus, som härligt strålar 
från Immanuels land!

2. Min Frälsare är källan 
som fyller mitt begär; 
hans kärlek här jag smakat,
mer skall jag dricka där.
Hans nåd är utan gränser, 
som en oändlig strand, 
där ljuset härligt strålar
i Immanuels land! 

3. Jag vet: jag är hans egen
jag vet att han är min.
Han bjuder mej att komma
i himlens glädje in.
På hans förtjänst jag bygger
och ej på lösan sand,
se, ljuset härligt strålar 
i Immanuels land.

4. Hans brud ser ej på dräkten
men på sin brudgum kär,
hon ser ej i en spegel 
men i hans ögon där,
ej på den skänkta kronan
men på en sårmärkt hand -
Guds kärlek härligt strålar
i Immanuels land.  

Längs med stranden går en man





1. Längs med stranden går en man 
och till honom skyndar man, 
följer efter i hans spår, 
där han upp mot berget går. 

2. Gamla går på ömma ben, 
halta linkar efter sen. 
Trevande de blinda går 
fram mot platsen, där han står. 

3. Allt blir på den mannen lagt 
i förtröstan på hans makt, 
därför att de ser att han 
både vill och hjälpa kan. 

4. Se, hur han de sjuka rör 
och till verklig hälsa för, 
hur han svaga, skadade 
livets kraft kan återge. 

5. Märkte du den goda blick, 
som det sjuka barnet fick? 
Gråten tystnar, där han går 
och vid plågan röra får. 

6. Varje plåga, varje brist 
blir av mannen, Jesus Krist, 
buren för den mänsklighet, 
som sin plågas rot ej vet. 

7. Häpna, bävande de står, 
när de hälsan återfår, 
men så bryter jublet loss: 
"Herren Gud besöker oss!" 

8. "Gud är mitt ibland oss! Se, 
hur vi blivit botade 
genom kraft från himmelen. 
Gud har kommit hit igen!"

Text och copyright: Christian Braw [publ. med tillstånd]

Jesus kommer hem igen




1. Jesus kommer hem igen, 
är som förr i gudstjänsten, 
läser orden Gud har sagt 
och förklarar dem med makt. 

2. Många blir förvånade, 
säger: "Aldrig väntade 
vi oss nådens ord ifrån 
Josefs och Marias son." 

3. Men han svarar: "Lägg nu av 
era tankar, era krav. 
Här som i Sarefats land 
bara tron ser Herrens hand." 

4. "Ni vill styra mig och se 
alla sjuka botade, 
men som på Elisas tid 
bara tron kan nå till frid." 

5. Då blir vreden stor och de 
vill bli Kristi mördare. 
Ändå ingen gripa kan 
Jesus, Gud och mänska sann. 

6. Fri och rak från dem han går. 
Som förstenade de står. 
Han går bort och stannar där 
tro och hopp i hjärtat är.

Text och copyright: Christian Braw [publ. med tillstånd]

Faderns nåd och kärlek kan



1. Faderns nåd och kärlek kan 
så förvandla människan
att hon, fri från själens kramp 
övervinner i sin kamp. 

2. Fast beslut och goda råd 
är förgäves utan nåd, 
men Guds kärlek lyfter opp 
mänskans ande, själ och kropp. 

3. Samvetet och Herrens lag 
ger jag rätt, men vet att jag 
inte av mig själv kan nå 
upp till det jag vill förmå. 

4. Svarta tankar mörker spred, 
onda bilder stänkte ned 
allt vad gott och skönt och stort 
Fadern hade för mig gjort. 

5. Men som vårens ljumma bris 
smälter undan vinterns is, 
blev de frestelser jag haft 
upplösta av nådens kraft. 

6. Framåt, framåt går min blick 
sedan friheten jag fick, 
framåt mot den nåd, som jag 
vänta får från Gud var dag.

Text och copyright: Christian Braw [publ. med tillstånd]

Jesus Kristus är vårt centrum




1. Jesus Kristus är vårt centrum 
och vår hälsas när och hur. 
Kyrkan är som Kristi väntrum, 
där vi väntar på vår tur. 
Han har svar på orons fråga, 
därför att han plågats av 
allt som smärta åt oss gav. 

2. Ingen mer än han allena 
har så verksam medicin. 
Den kan läka, stärka, rena 
samvetet och gjuta in 
av hans egen glada vishet, 
av hans hopp och tålamod 
genom Kristi kropp och blod. 

3. Gud av Gud - min kraft och hälsa - 
Faderns och Marias son 
är den ende som kan frälsa 
mig ifrån mitt livs demon 
och kan ge en verklig frihet, 
friheten att vara god 
med Guds Andes djärva mod. 

4. Gud har sig med oss förenat 
- det är mer än jag förstår. 
Vad han tänkt och vad han menat 
längre än min tanke når, 
högre än de djup och höjder, 
där Guds avsikt ännu har 
djup och höjd och vidder kvar. 

5. Vi behöver inte svara 
för hur en gång det gick till. 
Gud skall undret själv förklara 
när och hur och som han vill. 
Intill dess för oss det räcker 
med att han är Läkaren, 
som steg ned från himmelen.

Text och copyright: Christian Braw [publ. med tillstånd]

I Guds tanke Kyrkan bor




1. I Guds tanke Kyrkan bor,
innan någon enda mänska tror. 
Före hav och före jord 
fanns Guds Kyrka i hans Ord. 
Halleluja! 

2. Kyrkan var Guds egen plan 
och blev verklighet den dan 
Ordet steg som mänska ned; 
då var också Kyrkan med. 
Halleluja! 

3. Och när Gud i pingstens tid 
fyllde Kyrkan med sin frid, 
blev hans trogna alla ett 
och gav Guds apostlar rätt. 
Halleluja! 

4. Kyrkan till fullkomning når 
först när världens makt förgår, 
och hon får hos Kristus bli 
ung och vacker, glad och fri. 
Halleluja! 

5. Som i Faderns plan det var 
och av Guds apostlar har 
varit sagt, så måste det 
bli hos oss till evighet. 
Halleluja!

Text och copyright: Christian Braw [publ. med tillstånd]

Till ett bröllop gick en man



Alt. svensk koral:




1. Till ett bröllop gick en man. 
Sent på natten vände han 
åter till sitt hem och hus 
under stjärnors kalla ljus. 

2. Där han gick han tänkte så: 
"Kan jag säkert lita på 
att de öppnar för mig, när 
jag till porten kommen är?" 

3. "Kanske får jag ute stå, 
hela natten ensam gå, 
frysa och bli rånad för 
att de mina inte hör." 

4. Men när han vid porten står 
och har bultat, raskt de går 
fram och öppnar; han får se 
alla uppe, vakande. 

5. Från hans stora, varma hus 
ut i mörkret strömmar ljus. 
Brasan brinner i sin spis, 
allt är på det bästa vis. 

6. Då blir mannen glad och rörd 
att han blivit lydd och hörd, 
och han säger: "Allt ni bort 
har ni rätt och riktigt gjort." 

7. "Sätt er nu vid bordet ner, 
jag skall ordna mat åt er. 
Var och en är hedersgäst 
vid er herres välkomstfest." 

8. Och där går han i sitt hem 
som en tjänare bland dem 
därför att de troget satt 
väntande den långa natt. 

9. Jesus menar: Också vi 
skall i väntan trogna bli, 
vänta att han kommer när 
rätta stunden inne är.

Text och copyright: Christia Braw [publ. med tillstånd]

Mot himlen förgäves jag sträckte mig ut



Alt. koral:



1. Mot himlen förgäves jag sträckte mig ut, 
jag sökte att öppna Guds boning. 
Men dörren var stängd till dess Fadern till slut 
slog upp den i Kristi försoning, 
och vägen till himlen blev funnen. 

2. De tankar jag prövat att komma ditin, 
de ledde mig bara till muren, 
men Kristus mig fann, det var så jag kom in, 
jag kom utav Frälsaren buren, 
och vägen till himlen blev funnen. 

3. Då lyste det kring mig som vårsolens ljus, 
mitt liv blev till visshet förvandlat, 
och porten stod öppen till änglarnas hus, 
det lyste kring stigen jag vandrat, 
och vägen till himlen blev funnen. 

4. Och det var min Herre, som öppnade den 
men öppnade inte den förrän 
jag såg mina synder i strålarnas sken, 
där jag låg på knä invid dörren, 
och vägen till himlen blev funnen. 

5. Som strålar från himlen då sträcktes mot mig
Guds eviga, vänliga händer. 
Det var som en värme, som utbredde sig 
omkring mig från godhetens länder, 
och vägen till himlen blev funnen. 

6. Och jag, jag blev stilla och kände det ske, 
jag vilade utan att strida. 
Han löste mig milt från min kamp och mitt ve, 
han kom och han stod vid min sida, 
och vägen till himlen blev funnen.

Text och copyright: Christian Braw (publ. med tillstånd)

Jesus, du dej själv uppväckte




1. Jesus, du dej själv uppväckte,
då du låg i graven död.
Med ditt eget blod du släckte
avgrundseldens svåra glöd.
Må du så min själ uppliva,
att den ifrån synden sej
skynda må, o Gud, till dej.

2 Jag är väl med dej begraven
genom dopet till din död,
jag är krossad av den staven -
Mose lag och det du bjöd -
men den gamla mänskan kvicknar
ofta i min själ på nytt,
vill det jag förut har skytt.

3. Gärna vill för dej jag vandra
glad i ljuset av ditt ord,
med din kärlek älska andra,
så din vilja kan bli gjord,
men mej hindrar världens vana,
köttets svaghet, satans list
och jag märker mycken brist.

4. Hjälp fördenskull, Jesus Kristus,
med din Andes milda nåd,
att det liv som Adam miste
då han följde satans råd,
alltid må i mej förnyas,
stärkas och förökas så,
att jag livets väg kan gå.

5. Hjälp att jag ej mera följer
gamla mänskans välbehag
eller synden överhöljer
med en ursäkt som är svag.
Att du uppstod, det skall lära
hur jag ifrån synden bör
uppstå så att jag ej dör.

6. När mitt hjärta måste bäva
för ditt hot och lagens röst,
Jesus, låt din Ande häva
denna sten ifrån mitt bröst,
denna tyngd av syndaskulden.
Låt din Ande stiga ned
att förkunna mej din fred.

7. Ja, låt Anden ljuvligt båda
att du liv och seger fått.
Låt mej själv i tron få skåda
att du har ur fängslet gått
och dess portar för mej öppnat,
för att jag därur skall gå
och på domedag bestå.

8. Här skall nu min själ sej nära
av osyrat himmelsbröd,
av din nåd, och ej begära
annat till sitt understöd.
Jag vill leva till din ära,
kasta syndens surdeg bort,
ty dess fröjd är snöd och kort.

Jag vet det Gud, jag måste hållas kort



Alt. koral:



1. Jag vet det, Gud, jag måste hållas kort
när du från syndens makter mej ska skilja.
Mitt hjärta vill så snart från dej fly bort
och leva efter egen självisk vilja.

2. Jag vet att god och helig är din harm,
du älskar mej trots syndens onda strävan.
Din kärlek är oändligt rik och varm,
ja, liksom varmast när du inger bävan.

3. Men när din eldsblick genom själen går
och jag i prövningsstunden ger mej över,
det tycks mej att din hand är alltför hård
och trycker starkare än du behöver.

4. Visst är min bön: Gud, låt din vilja ske!
I frejdig tro jag går med spänst i stegen.
Men när jag så din viljas väg får se,
jag märker att jag menade min egen.

5. Då vacklar jag. Jag vet att du har rätt
och att din hand till himlens fröjd mej leder.
Jag vet att du berör mej milt och lätt,
fastän jag knotar snarare än beder.

6. O lär mej, Gud, att vilja vad du vill!
Håll hoppets vinge uppe när den dalar!
Och då du fostrar, ge mej styrka till
att böja mej och lyssna när du talar!

tisdag 19 augusti 2014

Min enda fromhet inför Gud



Alt. koral:



1. Min enda fromhet inför Gud
är syndernas förlåtelse.
Min enda trygghet vid hans bud
är syndernas förlåtelse.
Fast otron stöter sej därpå,
det är ju lika sant ändå.

2. Det enda frälsningsord för mej
är syndernas förlåtelse.
Det enda som har liv med sej
är syndernas förlåtelse.
Förlåtelsen i Jesu blod,
o vad den dock är ljuv och god!

3. Min enda sköld mot dom och lag
är syndernas förlåtelse.
Min enda kraft då jag är svag
är syndernas förlåtelse.
Mitt enda skydd i sorg och ve
är syndernas förlåtelse.

4. Min rikedom som ej tar slut
är syndernas förlåtelse.
Min Jesus kastar ingen ut,
han ger mej fri förlåtelse.
Det arv som gavs åt syndare
är syndernas förlåtelse.

5. Min enda hjälp i all min nöd
är syndernas förlåtelse.
Mitt enda hopp i liv och död
är syndernas förlåtelse.
Mitt livsbehov, min mat, min ro
är att förlåtelse få tro.

6. Min enda frid, o Herre kär,
är syndernas förlåtelse.
Min enda glädjekälla här
är syndernas förlåtelse.
Hur ljuvligt stärks ej mod och håg
av denna källas friska våg!

7. Men får jag tro en sådan nåd,
så fri och hel förlåtelse?
För mej finns ingen annan råd
än fri och hel förlåtelse.
Får jag ej leva blott på den,
så är jag utan hopp igen.

8. Så låt mej, Jesus, ständigt bo
i syndernas förlåtelse
och äga all min frid och ro
i syndernas förlåtelse,
ty blott i denna fasta stad
jag lever lycklig, trygg och glad.


9. Visst kan jag aldrig riktigt tro
så fri, så full förlåtelse,
men Jesus, du mitt A och O,
du ger för allt förlåtelse!
Ack, låt ej otron hindra mej
att äga all min frid i dej!

Jesus, Jesus, du är min





1. Jesus, Jesus, du är min,
ditt liv blev för mej utgivet.
Låt mej helt få vara din
varje dag jag är i livet.
Jag åt dej mej överlämnar,
dödens mörka mur då rämnar.
Allt mitt onda övervinn,
Jesus, Jesus, du är min.

2. Om mej lyckan överger,

ja, om vänner dör och sviker,
när din trofasthet jag ser
aldrig min förtröstan viker.
Evig lycka överhöljer
den som dej till målet följer.
Du är lyckan, du är min.
Låt mej helt få vara din!

Skulle jag min Gud ej lova



Alt. koral: 
 

1. Skulle jag min Gud ej lova, 
prisa högt av all min själ! 
Allt jag äger är hans gåva 
och han vill mej ständigt väl. 
Idel kärlek han mej ägnar, 
fadersgod barmhärtighet. 
Alltid han mitt bästa vet 
och i nöden väl mej hägnar. 
Allt är ovaraktigt här,
men Guds kärlek evig är. 

2. Detta fallna släkte ser han 
rusa mot en evig död. 
Då sin Son som offer ger han 
att oss rädda ur vår nöd. 
Bottenlösa kärleks flöden! 
Fanns väl någon som förstod 
djupet av den nådens flod 
som kan frälsa oss från döden?  
Allt är ovaraktigt här,
men Guds kärlek evig är.

3. Anden som hans verk förklarar 
skänker han oss i sitt ord, 
helig Ande som bevarar 
oss på denna mörka jord, 
tröstar oss och nådigt väcker 
i vårt hjärtas djup en tro 
som går löftets himlabro, 
den som döden aldrig bräcker.  
Allt är ovaraktigt här,
men Guds kärlek evig är.

4. När jag somnar, Herrens öga 
vakar trofast över mej. 
Fadersblicken från det höga 
släpper aldrig barnet, nej. 
Varje morgon när jag vaknar 
möter mej hans nåd på nytt, 
och när dagen sen har flytt 
i hans vård jag inget saknar.  
Allt är ovaraktigt här,
men Guds kärlek evig är.

5. Vart jag mej i världen vänder 
inget annat hopp jag vet. 
Gud, jag sträcker mina händer 
upp mot dej i tacksamhet. 
Fram till livets afton sena, 
Herre, ge mej nåd att jag 
varje stund och varje dag 
söker dej, o Gud, allena, 
tills i evighet jag får 
dej lovsjunga, Fader vår.

Guds Ande leder rätt och väl




1. Guds Ande leder rätt och väl
mot målet varje mänskosjäl,
som honom ej förjagar.
Den väg som till Guds himmel bär
han henne troget vandra lär
i livets alla dagar.

2. Han rustar dem med kraft och ljus
som Kristi kyrkas tempelhus
uppbygger här på jorden.
Han deras mun och hjärta rör,
Guds dolda råd dem kunnigt gör
och ger de rätta orden.

3. Vårt hjärta nådigt öppnar han,
så ordets ljus där ingå kan
som syndens natt fördriver.
Och Andens ord det säde är
som goda skördar i oss bär,
om vi vid det förbliver.

4. Vår tröst han är i all vår tid,
vårt bistånd i vår sista strid,
då hjälp ej finns hos andra.
Han leder oss i dödens dal,
så genom den till himlens sal
vi utan men kan vandra.

5. Barmhärtighetens Fader, du
för Kristi skull vill höra nu
och oss din Ande giva,
som med sin kraft hos oss vill bo
och så till kärlek, hopp och tro
vår arma själ uppliva.

Lova vill jag Herren, Herren



1. Lova vill jag Herren, Herren, 
han har lyssnat till min röst. 
Han är, då all hjälp syns fjärran, 
dock min starkhet, sköld och tröst. 
Ja, det ondas kraft förtar han
och sitt barn han drar ur faran. 

2. Till min Gud i livet, döden 
har jag min förtröstan satt.
Han har hjälpt mej mitt i nöden 
och mitt hjärta är nu glatt. 
Därför vill jag honom prisa, 
honom tacka med min visa. 

3. Herre, du de trognas styrka 
och din smordes tillflykt är.
Fräls ditt folk och stöd din kyrka,
som välsignelse begär.
Den du bär ska aldrig falla, 
var en herde för oss alla!

måndag 18 augusti 2014

Av en ringa jordisk moder




1. Av en ringa jordisk moder, 
Herre, du dig födas lät 
och blev människornas broder,
döljande ditt majestät. 
Må du även i mitt hjärta 
födas och förbliva där, 
du som Gud och evig är. 

2. Vishet strålar i din lära, 
helighet i dina bud. 
Dina läppar vill oss bära 
fridens ord från nådens Gud. 
Må du då min själ upplysa,
värm mitt hjärta när jag hör, 
så jag ordet gärna gör. 

3. Livets kval och dödens smärta 
du för mina synder led. 
Kärleksblodet ur ditt hjärta 
rann för mig på korset ned. 
Allt är inför Gud fullkomnat. 
Ljude också i mitt bröst 
samma himmelskt ljuva röst. 

4. Ljude den vid dödens möte, 
ljude den vid gravens port. 
Själv du lades i dess sköte 
och har helgat vilans ort. 
Även dit jag dig skall följa
för att så med dig uppstå 
och till nya livet gå.

Vänligt över jorden glänser




MESSIAS 

1. Vänligt över jorden glänser 
strålen av ett himmelskt hopp. 
Stilla inom tidens gränser 
evighetens sol går opp. 
Ack, så stilla att mitt öga 
hennes sken fördraga må 
och Guds dolda råd förstå. 

2. Ej av världens vise kändes 
den oändligt Vises råd. 
Kristus kom, och dagen tändes, 
full av sanning och av nåd. 
Sanning för den blick som spanat, 
nåd för ångerfulla bröst. 
Så fick jorden ljus och tröst. 

3. När begären sej fick sprida, 
föddes brott och spriddes ve. 
Kristus kom, och vid hans sida 
kärlek gick och helgelse. 
Helgelse blev hjärtats yrke, 
kärlek slöt begärens strid. 
Så fick jorden dygd och frid. 

4. De är sälla som vill höra 
vad den evigt Gode lärt, 
de som älskar och vill göra 
vad den Helige begärt, 
de som, ledda av hans Ande, 
lysta av hans milda ljus, 
närmar sej sin Faders hus. 

5. Deras tro ska övervinna 
tidens otro, jordens flärd. 
Deras kärlek skön ska brinna 
i den kärlekslösa värld. 
Deras hopp i tidens skiften 
och i livets aftonstund 
vilar på sin klippas grund. 

6. Milda sken av Faderns ära, 
dina rena strålar sprid 
kring vår jord, så den kan bära 
ljus och tröst och dygd och frid. 
Låt vår jord få bli en förgård
till den himmel, dit du vill 
samla dem som hör dej till.

Kom till högtid





1. Kom till högtid! - I Guds gårdar
vila bjuds från livets id.
Herren än de sina vårdar,
står dem bi i stormig tid.
Gud den trötte skänker vila,
frid och stilla sabbatsro,
styrka för hans svaga tro.

2. Kom till högtid! Kärleksflamman
slocknar om du ensam går.
Men får kolen föras samman,
kärlekselden näring får.
Det blir varmt i syskonskaran
när man med förenad röst
ber till Gud om nåd och tröst.

3. Kom till högtid! - Käril tomma
fyller Herren nu som förr.
Gud välsignar sina fromma,
öppnar för dem ordets dörr,
smörjer dem med glädjens olja,
när de i sin Herres hus
mättas av hans nåd och ljus.

4. Kom till högtid! - Mottag ordet,
ordet ifrån Herren själv.
Drick vid helga nattvardsbordet
styrka utur nådens älv!
Ur Guds rika frälsningsbrunnar
får du ösa liv och frid,
hälsokraft till evig tid.

5. Kom till högtid! - Herren bjuder
in till frälsning världen all.
Allmaktsordet redan ljuder,
bådande det ondas fall.
Men så långt som solen lyser
går hans nådebudskap ut,
segrande till tidens slut.

Älskar barnet modersfamnen




Alt. koral:



1. Älskar barnet modersfamnen,
strävar dagakarln till ro,
bräckta skeppet in i hamnen,
skrämda fågeln till sitt bo,
då kan trygg jag möta döden,
där jag, sövd från kval och strid,
förs till evig, salig frid.

2. Sötma från den starke flyter,
mat av frossaren skänks ut.
Jesu död vår död förbyter
i en glädje utan slut.
Döden är ju nu min vinning,
nu när Jesus är mitt liv,
i sin död han gjort mej fri.

3. Varför skulle jag ej vilja
gå med Simeon i frid
och ju förr dess hellre skilja
mej från denna mödas tid,
från en svag, förgänglig hydda,
från en ond och fåfäng värld,
full av ränker, våld och flärd?

4. Sälla stund då bandet brister
och jag blir den Adam kvitt,
som med tusen streck och lister
ännu bor i hjärtat mitt,
då jag leda synden slipper,
som här gör mej trög och kall
och jämt kommer mej på fall!

5. Men om dej, min Gud, behagar
i ditt kärleksfulla råd
att förlänga mina dagar,
gör mej nöjd med all din nåd.
Gör då också hela hjärtat
ständigt mera till dej böjt
och i Jesus helt förnöjt.

6. När jag sist ska hädanfara,
var hos mej, du vän så god,
i min själ dej själv förklara,
stärk och gläd mej med ditt blod.
Låt mej för din död och plåga
komma full av liv och fröjd
hem till dej i himlens höjd!


Väktare på Sions murar




Alt. koral:



VID BISKOPSVIGNING

1. Väktare på Sions murar,
skåda vidden av ditt kall!
Inför den som prövar njurar
räkenskap du göra skall.
Vårda Kristi får och lamm,
träd med herdestaven fram,
vaksam, fridsam, lyckosam.

2. Skriv det konungsliga budet
tidigt i de ungas bröst.
Låt av nåden utgå ljudet
till de ångerfullas tröst.
Vilsefördas ledsven var,
svagas tillflykt och försvar
och de armas vän och far.

3. Var på tidens tecken vaken,
var vid dess fördärv ej ljum.
Låt den helga ljusastaken
inte stötas från sitt rum.
Bäva ej i stormig tid,
manligt emot ulvar strid,
tåligt Kristi smälek lid.

4. Sök din ära i Guds ära,
i hans styrka blir du stark.
Gå att som apostel lära,
leda rätt som patriark.
Upphöj korsets livsbanér,
så att hela världen ser:
Gud i Kristus segern ger.


5. Dig den högste Herden lede,
du som leda skall hans hjord.
Dig han styrke och berede
med sin Ande och sitt ord.
Give han, vars kors du bar,
dig en krona evigt klar,
när din kamp du kämpat har.

Fridens Gud, oss frid förläna




1. Fridens Gud, oss frid förläna: 
hör oss, milde Herre Gud! 
Hjälp oss att dej troget tjäna, 
fäst oss vid din viljas bud, 
så att vi med helgad ro 
får i fridens hyddor bo. 

2. Ack, där synd och svek får råda 
hjälper inte svärd och spjut! 
Skuld på skuld ses förebåda 
nöd och undergång till slut. 
Världslig vishet, världsligt mod 
hejdar ej fördärvets flod. 

3. Frid i landet du oss give, 
frid i husen följe den. 
Makar, syskon, grannar live 
fridens anda, kärleken. 
Frid i hjärtat, Jesus, bjud, 
frid med mänskor och med Gud. 

4. "Frid på jorden!" sjöngs i höjden, 
Jesus, i din födslostund. 
Frid från himlen utgör fröjden 
av ditt saliga förbund. 
Men i denna prövotid 
vinns den inte utan strid. 

5. Hjälp oss du, o kärleksrike, 
styrk oss med din Ande god, 
du vår Konung i det rike, 
som du köpte med ditt blod. 
Här med oss mot synden strid, 
tills vi når en evig frid.