torsdag 31 mars 2016

Skulden är gäldad

 


1. Skulden är gäldad, segern är vunnen,
Kristus har blött, försoning är funnen.
Lagen fördömer, synden ger men,
Kristus oss friköpt var och en.
Var och en, o syndare, tro det,
var och en, min vän, ta emot det!
Skynda till korset, där blir du ren!
Kristus oss friköpt var och en.

2. Fria vi är där domen ej når oss,
där Gud för synden ej förebrår oss:
"Kom hit till mej!", så ropar vår vän,
kom, han vill frälsa var och en!
Var och en...

3. O tänk så stort Guds barn att få vara!
Visst ska hans nåd från fall oss bevara!
Vi går från död till liv genom den,
frälsningens nåd för var och en!
Var och en... 

Till avslutning tar vi varandra i hand




1. Till avslutning tar vi varandra i hand
och skiljs under glädje och gamman.
Vi prisar Guds Ande, som knutit det band
av kärlek som håller oss samman.
Nu sjunger vi glada vårt Amen.

2. Till avslutning har vi från Guds fadersfamn
ett ord som för himlen bereder
och reser i Jesu välsignade namn
de vägar som hemåt oss leder.
Guds frid vare med oss, vi beder.

3. Till avslutning far vi i andanom upp
till himmelens strålande salar,
och beder vår Herre att hela vår trupp
når fram genom tårarnas dalar
till fröjd som i evighet varar!

Hjälp mej, Frälsare, att strida



1. Hjälp mej, Frälsare, att strida
i din kraft den goda strid!
Vandra alltid vid min sida,
var mej nära all min tid!
Vacklande vid syndadjupen
jag av svindel falla kan,
Herre, led mej undan stupen
med din starka frälsarhand!


2. När ur världen jag ska fara,
kalla då mej hem till slut.
Underbart om jag kan svara:
jag har lyckligt kämpat ut,
tron jag fått har jag bevarat
och fullbordat så mitt lopp,
segerns krans du åt mej sparat
till den dag jag ska stå opp!

Tack för ditt ord





1. Tack för ditt ord,
o Herre Jesus kär!
På nödens jord 
är dödens skugga stor:
livets sanna ljus du är!
Tack att du kom,
med din röst
gav oss tröst
och hälsar än med frid
de dina denna tid!
Hjälp oss då att vi den må
med din Ande äga så
att vi glada hem kan gå!

2. Vår tid är kort
och vägen smal, ja, trång.
Snart rycks vi bort,
vi konstaterar torrt:
nu kan bli vår sista gång.
Stryk ut vår skuld,
läk vart sår,
Fader vår,
ja, genom Kristi blod
ge oss en ände god.
Frälsta från all synd och skam
låt oss nå till hoppets hamn,
komma hem i Jesu namn!

söndag 27 mars 2016

Lov, pris och ära vare dej




1. Lov, pris och ära vare dej,
o Gud, att från det höga
du alltid vakar över mej
med nådigt fadersöga.

2. Ge mej din Ande, så jag må
till gagn för mej och andra
med trohet dina vägar gå
och i din fruktan vandra.

3. Ge nåd och lycka, ro och frid
åt överhet och rike.
Från våra bygder hungerstid
och pest och tvedräkt vike.

4. Släkt, vänner, verksamhet, förråd
vill jag dej anbefalla.
Slut ock min ovän i din nåd,
du gode Far för alla.

5. Må i mitt kall och i mitt bo
jag nöjd och tålig vara,
din sanning och ditt löfte tro
och fåfäng omsorg spara.

6. Ett saligt avsked mej förlän',
o Gud, från denna världen,
när jag en gång ska fara hän
den dyra, sista färden.

7. Min bön du också denna gång
må till din tron upptaga,
låt dej mitt hjärtas suck och sång
i Jesu namn behaga. 

Nu vilans dag förflutit




1. Nu vilans dag förflutit,
då vi på nytt har njutit

din kärlek och din vård.
Oss livets väg du visat,
med livets bröd bespisat,
o Jesus, i din ljusa gård.

2. Vi vill i hjärtat gömma
och aldrig mera glömma
vad du i ordet lär.
Så ge oss nåd att se dej
och helt vårt hjärta ge dej,
som alltid vid vår sida är.

3. Ditt rike bland oss främja,
ge endräkt, frid och sämja,
o Gud, omkring ditt ord.
Ge din betryckta kyrka
nytt ljus och liv och styrka
och hjälp i nåd din svaga hjord.

4. När dagen från oss ilar,
bered oss så vi vilar
hos dej i stilla tro.
För synd och nöd oss skydda,
sist låt oss i din hydda
få smaka evig sabbatsro.

lördag 26 mars 2016

Tusen, tusen stjärnor glimmar




1. Tusen, tusen stjärnor glimmar
på den mörkblå himlens grund.
Det är dagens sista timmar,
det är bönens tysta stund.
Herren, låt mej än förnimma
kraften av ditt fridsförbund!

2. Dyrbar har din godhet varit
även denna dag mot mej!
Må den nåd som jag erfarit
mana mej att prisa dej,
dej som jämt densamme varit,
hur än allt förändrar sej!

3. Kom, min konung, och regera
i mitt hjärta så att jag
inte inkrökt lever mera,
blott mej själv till välbehag,
men om möjligt samlar flera
som lovsjunger dej en dag!

4. Säg mej att du än förlåter
all min synd och kärleksbrist,
och när jag av missmod gråter,
trösta mej, o Jesus Krist,
till dess du mej flytta låter
hem till himmelen till sist!

Nu är försoningsdagen



1. Nu är försoningsdagen
kommen för världen all,
Kristus fullbordat lagen,
satan har bragts på fall.
Tallösa skaror ilar
hem till sin arvedel,
nu har de funnit vila,
läkdom för sargad själ.

Dej, o Guds Lamm, ske ära,
att du vårt offer blev
och med den stungna handen
skuldbrevet sönderrev,
och utav oss ett evigt
rike av präster gjort.
Bland alla namn på jorden
endast ditt namn är stort.

2. Nu har ock nådastolen
funnit sitt offerblod
och utan nedgång solen
lyser för ond och god.
Bröstsköldens ädelstenar
är nu Guds kärleks tolk.
Blodet till ett förenar
nya förbundets folk.

Dej, o Guds Lamm, ske ära...

3. Kom, du som hjälplös driver
fram på det vida hav.
Golgata kulle giver
vad intet annat gav:
vila för trötta tankar,
läkdom för öppna sår,
fäste för själens ankar,
kärlek som allt förmår!

Dej, o Guds Lamm, ske ära... 

fredag 25 mars 2016

Gud som allting skapade




1. Gud som allting skapade 
sig till lov och pris, 
skapade man och kvinna 
och satte i paradis,
bjöd dem leva samman 
som ett kött och blod, 
ha sin Gud för ögonen 
och leva i kärlek god. 
Halleluja! HallelujaHalleluja!

2. Gud som såg att det ej var gott 
att mannen var allen, 
han gjorde honom strax en hjälp 
utav hans sidoben,
gav dem sin välsignelse 
med dessa orden: 
väx nu till och föröka eder 
och uppfyll så jorden!  
Halleluja! HallelujaHalleluja!

3. Ty skall mannen övergiva 
fader och moder, 
och när sin hustru bliva, 
som Gud honom tillfogar, 
både i nöd och gamman 
efter Guds vilja. 
Det Gud fogar samman 
må ingen här åtskilja.  
Halleluja! Halleluja! Halleluja!

4. Bedjom nu så innerlig 
för detta hjonepar, 
att Gud är deras beskärmare 
både nätter och dar, 
så att de må undfly 
djävulens falska list, 
och få en evig glädje 
med Herren Jesus Krist! 
Halleluja! Halleluja! Halleluja!

Man och kvinna, Gud till pris




1. Man och kvinna, Gud till pris,
danats skönt och rikt.
Gud har ock i paradis
själv dem sammanvigt.
Med den store Guden
var allt himlens hov,
Gud tillredde bruden
när brudgummen sov.
Herren vare lov!

Herren vare lov!
Herren vare lov!

2. Stora bröllop finns ett par,
ett där Gud var präst
och det andra där han var
själv en synlig gäst.
Nytt han allt kan dana,
här finns stort bevis:
äktenskap i Kana
blir nytt paradis!
Herren vare pris!

Herren vare pris!
Herren vare pris!

3. Paradis det heta skall
där vår Herre är,
äktenskapets höga kall
Gud bekräftar här.
Hör du som förnedrar
det med hån och lack:
när Gud ståndet hedrar
ler det åt ditt snack.
Herren vare tack!

Herren vare tack!
Herren vare tack!

4. Ni som ingår hjonelag
så som det bör ske,
och er på er hedersdag
hedrade vill se,
den som danat bruden
först av alla bjud!
När han här blev bjuden,
höjdes man och brud.
Lovad vare Gud!

Lovad vare Gud!
Lovad vare Gud!

5. Frukta ej för brist och nöd.
Om han gästar här
skall du finna överflöd
fast du fattig är.
Spön skall bära mandlar,
skyn skall regna mann´,
vann till vin förvandlar
Gud som konsten kan.
Lovad vare han!

Lovad vare han!
Lovad vare han!

6. Om sin stund låt Gud få rå,
under väntans tid
vad han säger, gör just så,
bida, bed och lid.
Han vill allt uträtta,
sörj din sorg ihjäl.
Slutet blir dock detta:
Gud har allt gjort väl!
Lova Gud, min själ!

Lova Gud, min själ!
Lova Gud, min själ!

7. Den som allt av intet gjort
kan ock starkt av svagt
och av litet göra stort
och av krokigt rakt.
Gud som ser och känner
vårt behov och brist,
skall för sina vänner
spara bäst till sist.
Gud ske lov så visst!

Gud ske lov så visst!
Gud ske lov så visst!

8. Då blir ock Guds härlighet
på oss uppenbar,
att han kan och vill och vet
vad han lovat har.
I hans rätta timma
ser vi klara fjät
och en härlig strimma
av Guds majestät.
Gud ske lov för det!

Gud ske lov för det!
Gud ske lov för det!

9. Tacksamhet oss Herren lär,
som så väl ger akt
på att mänskosläktet här
hålles än vid makt.
Må nu gamla, unga,
kvinnor liksom män,
var och en få sjunga
om sin äkta vän:
Gud ske lov för den!

Gud ske lov för den!
Gud ske lov för den!

10. Den för slikt ej tacka kan,
kvinna eller karl,
tacke då att hon och han
kom av mor och far!
Sök du först Guds rike
och vår Herre bed
giva dig din like
eller dock sin fred.
Ära Gud därmed!

Ära Gud därmed!
Ära Gud därmed!

11. Allt vad jämnt och udda är,
par och inte par,
allt vad nånsin maka här
har och inte har:
Älska den tillbaka
som har makar kär
och dock utan maka,
utan like är!
Lova honom här!

Lova honom här!
Lova honom här!

12. Ja, vår Gud, dig tacke folk,
folken tacke dig,
deras tunga, hjärtats tolk,
ständigt röre sig,
love dig med gamman
för vad du befallt,
mänskors barn tillsamman
tusen-, tusenfalt
prise dig för allt,

prise dig för allt,
prise dig för allt!

Så är fullkomnat, Jesus kär

 



1. Så är fullkomnat, Jesus kär,
vad om din död förkunnat är.
Vad Guds profeter förutspått,
det har nu i fullbordan gått.

2. Du lydig var din Fader huld
till korsets död för mänskors skuld.
För mänskors skuld ditt blod utrann,
som all vår synd utplåna kan.

3. Nu döden dina ögon sövt,
din mun är tyst, ditt öra dövt,
men i din död oss liv du ger,
ej kan oss döden skada mer.

4. Oss graven synes mörk och kall,
men det vårt hopp ej störa skall:
när du i graven har lagts ner,
dess mörker vi ej fruktar mer.

5. Tack vare dej, o Jesus kär,
som för oss pint och dödad är!
Tack dej som gravens mörka port
har ljus med din begravning gjort!

6. Ja, vila, Jesus, bli och bo
nu i mitt bröst med ostörd ro.
Har du i mej din vilostad,
så far jag sist i graven glad.

7. Du som besegrat gravens makt,
du om min grav har vård och vakt,
och medan stoftet vilar sej
har själen fröjd och frid i dej.

8. Du som ur graven fick uppstå,
låt oss med lust ur graven gå
och följa dej med salig fröjd
till evig ro i himlens höjd. 

De händer som så varma




1. De händer som så varma
gav bot i sjukas nöd,
som gav så många arma
så rikligt fisk och bröd,
som evigt kärleksfulla
välsignar våra små,
o Jesus, att de skulle
på korset såras så!

2. Förbjuden frukt jag räckte
min hand trots Guds beslut,
du dina händer sträckte
längs korsets bjälke ut!
Min hand, av ont berikad,
i högmod slog sej loss,
din blev vid korset spikad,
när du blev såld av oss.

3. Den frälsning Gud mej sänder
är köpt med dina sår.
I bägge dina händer
mitt namn nu tecknat står.
De stjärnor sammanbinder
och håller världen all,
från dem min frälsning rinner
i röda droppars fall.

4. I detta kärleksunder
min själ nu skådar in,
de såren alla stunder
är läkedomen min. 
Nu spikarna är bytta
mot spiran i din hand,
från korset fick du flytta
till livets ljusa land.

Jesus till Getsemane har gått



Alt. koral:



1. Jesus till Getsemane har gått
från Jerusalem liksom förut.
Han och lärjungarna förr har fått
där i örtagården vila ut.

2. Jesus ingen vila här skall få.
Ångestfull till Fadern han nu ber:
"Om du vill - låt kalken från mig gå,
men låt blott din vilja, Fader, ske."

3. Petrus, Jakob och Johannes är
tyngda utav sömn i denna natt.
De kan ej med Jesus vaka här
i hans sista, ångestfyllda natt.

4. Ivrigt, böjd till jorden Jesus ber,
plågad så att svetten blir som blod,
droppar som till marken faller ner.
Lärjungarna sov i sorgset mod.

5. "Ja, ni sover, stig nu upp och bed,
att ni ej för prövning utsätts här",
säger Jesus. "Låt oss gå, ty se,
den som skall förråda mig är här."

6. Nu med vakter kommer Judas hit
och förråder Jesus med en kyss.
Alla som med Jesus kommit dit
flyr, trots vad de sagt så säkra nyss.

7. Till översteprästerna man för
Jesus för förhör och hårda slag.
Petrus, som förnekat, tuppen hör.
Natten övergår i Långfredag.

8. Hos Pilatus Jesus plågas svårt.
Oskyldig till döden dömes han,
av soldater gisslas mycket hårt.
Huvudet med törnen kröner man.

9. På en sargad rygg han korset bär.
Korsfäst blir den ende som var god.
O min själ, för dig han gjuter här
oskyldig som offerlamm sitt blod.

10. Jesus på ett kors för alla dör,
som för synden döden värda är.
Dödens makt han helt om intet gör.
Genom Jesu död jag friköpt är.

11. Jesus, du för mig i döden gick.
Du till himlen porten öppnat har.
Tack att på ditt kors en väg jag fick
genom tro till liv - min synd du bar.

12. Jesus, var mitt allt och hjälp mig här
alltid minnas vad du gjort för mig.
Jesus, led mig, säg mig: min du är.
Sist till himmelen mig för - till dig.


Text: Hakon Långström 1985 (39 år)
[publ. med tillstånd]

Musik: Lowell Mason, alt. Hakon Långström

torsdag 24 mars 2016

Tillsammans



Alt. melodivariant:




1. Tillsammans
vi är hos Jesus
tillsammans
vi lär av Jesus
tillsammans
vi bär med Jesus
ett kors mitt i vår tid.

2. Tillsammans
hans död vi prisar
tillsammans
hans bröd vi spisar
tillsammans
vår nöd vi visar
och han ger oss sin frid.

3. Tillsammans
vi fått så mycket
tillsammans
vi gått ett stycke
tillsammans
vi nåtts av drycken
med nåd här i vår strid.

4. Tillsammans
når vi till andra
tillsammans
går till varandra
tillsammans
står still - och vandrar
tills evigheten tar vid.

tisdag 22 mars 2016

Gode Gud, som lät mej hinna




1. Gode Gud, som lät mej hinna
fram till denna glada dag,
må för dej mitt offer brinna,
se det an med välbehag.
Min familj, mitt hela hem
du åt mej och mej åt dem
mild bevarat - dej ske ära,
lovsång må vi till dej bära.

2. Glad och tacksam vill jag vörda
dina faderliga råd.
Rika prov har jag fått skörda,
Herre, av din stora nåd.
Ny den är när dagen gryr,
och sej lik när dagen flyr.
Den så vitt som himlen räcker
och från släkt till släkt sej sträcker.

3. Låt den fröjd du skänkt de mina
gå till dej, dess ursprung, opp.
Låt dem, Fader, vara dina
under hela livets lopp.
Och när du vill kalla mej
hem, du gode Gud, till dej,
låt oss då den trösten njuta
att ej du ska dem förskjuta.

4. Fader, jag i dina händer
överlämnar dem och mej.
Du som allt till godo vänder,
led oss alla hem till dej.
Du oss gett så mycket gott;
vi vill nöjda med vår lott
synden fly, det goda göra,
frukta dej och dej tillhöra.

5. Om vi länge här får vandra,
det står, Herre, i din hand;
för oss tiden från varandra,
sliter döden ömma band,
du förbarmar dej helt visst
över dina verk och sist
oss församlar i ditt rike,
o du Fader utan like!

Min födelsedag



Alt. melodiversion (efter Jonas Andersson):


Alt. koral:



Alt. koral:




LOVSÅNG UPPÅ SIN FÖDELSEDAG

1. Min födelsedag
förtjänar, att jag
ett tacksamhetsljud
till himmelen sänder,
att prisa min Gud,
som skapat mej väl,
att jag av hans händer
fått lemmar och själ.

2. Av Skaparen byggd
i moderlivs skygd
jag omsluten låg,
med öron som hörde,
fast intet jag såg.
Min boning var trång,
jag stundom mig rörde,
att slippa mitt tvång.

3. Vid tidens förlopp
gick portarna opp,
Gud förde mej ut,
på trängsel och mörker
var lyckligen slut.
Då skådade jag
folk, byar och kyrkor
vid himmelens dag.


4. Och om jag ej mer
min födselsdag ser,
ske, Gud, som du vill!
Jag i mina tankar
hör himmelen till.
Bered mej i tid
att lyfta mitt ankar
och fara i frid.  

lördag 19 mars 2016

Se hur nu Jesus rider






Alt. koral:


Alt. koral:


1. Se hur nu Jesus rider
mot mördarnas palats!
Se hur han sakta skrider
mot död och avrättsplats!

2. Ja, fast hans gudomsblickar
nu fångenskap och nöd
så öppet förutskickar,
ja, ser en plågsam död,

3. så vill han ej försvinna,
men mot det onda gå,
han vet att han ska vinna
ja, evig seger få.

4. Hans färdsätt är så ringa:
en åsna, ingen häst.
Så kan han dock betvinga
den ondes styrkor bäst.

5. Här är han som vill lösa
var syndabunden träl,
som himmelsk tröst vill ösa
i skrämd och jagad själ.

6. Här, dotter Sion, är han!
Din Konung närmar sej!
Ej kungakrona bär han,
men törne snart för dej!

7. Här är han som vill gjuta
för dej sitt hjärteblod,
och aldrig ska den sluta,
den rika nådens flod.

8. O Jesus, tänk att kunna
som jag så gärna vill
dej älska någorlunda,
ja, hjälp mej själv därtill!


9. Jag lägger gärna kläder
på vägen framför dej,
med alla dem mej gläder
som här församlat sej.

10. Jag lägger blad från palmer
in mot Jerusalem,
jag sjunger mina psalmer,
o Jesus, hör på dem!

11. Mitt hosianna klingar
i Andens kraft och fröjd,
min själ sej till dej svingar,
av nådens vindar höjd.

12. Till lycka, ja, till lycka!
Du ärans Konung, gå
att döden undertrycka
och evig lovsång få!

torsdag 17 mars 2016

Allvetande, ditt öga mej rannsakar




1. Allvetande, ditt öga mej rannsakar,
du ser mej om jag sover eller vakar,
och ingen längtan eller oro värker,
som du ej märker.

2. På alla mina vägar du mej följer,
du är här även när mej skuggor höljer.
Också det onda som jag gör, dessvärre,
ser du, o Herre!

3. Gud, var kan jag mej för din åsyn dölja?
Vart ska jag fly, dit inte du kan följa?
For jag till himmelen är du där redan,
ja, förr och sedan.

4. Och for jag ner i havets djupa grunder
då är du lika nära därinunder.
Och for jag dit där morgonsol upprinner,
du strax mej finner.

5. Och om jag mej till nattens mörker vände,
så blev den ljus lik dagen som du tände,
ty mörkret inför dej som allting märker
är inget mörker.

6. Låt denna tanke tröst och visdom väcka,
men mej för synd och själviskhet förskräcka.
Mitt hela liv jag vill till dej frambära,
dej, Gud, till ära!

Du gode Herde, som gav ut ditt liv för fåren






FÖR PRÄSTER

1. Du gode Herde, som
gav ut ditt liv för fåren,
och gav dem läkedom
utur de helga såren,
du håller ännu vakt
omkring din klena hjord
med samma gudomsmakt
och samma nådens ord.

2. Jag är bland dina får,
dock du mej velat kalla
till herdesysslan svår,
som inte får förfalla,
i din dyrköpta hjord.
Ack, Herre, säg, hur skall
jag tala dina ord
och sköta så högt kall?

3. Men då nu detta är
ditt stora verk allena,
och du, o Herre kär,
själv sänt mej att där tjäna,
så ge din nåd därtill,
med gåvor själv mej krön
att tjäna som du vill.
O Herre, hör min bön!

4. Hjälp att med kristligt nit
jag söka må din ära,
din hjord med vaksam flit
uppbygga, trösta, lära,
ej akta världens pris,
ej heller trug och hot,
men på ett rättframt vis
befordra syndabot.

5. Mej styrk att rätt, o Gud,
ditt löftesord utsprida,
och skärpa in ditt bud,
om än jag måste lida.
I ditt försvar mej tag,
ty jag ej tala får
till vars och ens behag,
men vad ditt ord förmår.

6. Då jag förkunna skall
ditt ord och dina under,
så höre man ditt kall
och inga mänskofunder.
Den goda säd som är
ditt rena, helga ord
må rikligt utsås här
och falla i god jord.

7. När i ditt ljus jag bör
rätt visa andra vägen,
mej själv, o Herre, gör
till ljusets verk benägen,
så jag ej lättjefull,
då helgelse jag lär,
med synder slår omkull
vad av mej uppbyggt är.

8. Giv att jag ej begär
gods, yppighet och ära,
men glatt förnöjsam är
med mitt och mina kära.
När jag har dagligt bröd,
jag glad dej tacka vill
och nöjas till min död
med vad du lägger till.

9. Du, Överherde, giv
att dina får jag vårdar
så de får evigt liv
med mej i dina gårdar,
så jag på domens dag
kan säga inför dej:
O Herre, här är jag
med dem du givit mej!

Du har förordnat, store Gud




1. Du har förordnat, store Gud,
ett ämbete på jorden
som ska förkunna dina bud
och alla löftesorden,
så vi som detta hör och lär,
i tro den andre håller kär,
i Kristus kristligt lever.

2. Dem som arbetar i din säd,
som dyrbar är och mycken,
med kraft från höjden själv bekläd,
så de i alla stycken
må vara dina tjänare
och trogna skördarbetare,
så säden ej fördärvas. 

3. Din nåd dem ge, så de i allt
dej mer än mänskor lyder
och vad du bjudit och befallt
med nit och sanning tyder.
Det vare ljuvt, det vare tungt,
dock skall ditt ord till minsta punkt
för hög och låg förkunnas.

4.De på sej själva må ge akt
och själva buden hålla.
De står ju på sin Herres vakt,
så må de aldrig vålla
att någon tar förargelse
av deras onda leverne
som bör allt gott oss lära.

5. I högfärd och i yppighet,
o Gud, låt dem ej leva,
ej efter gods och världslighet
och fåfäng ära sträva.
Må de besinna, en och var,
att du ju dem förordnat har
till herdar, ej till herrar.

6. Så skicka herdar till din hjord,
som den för ulvar vaktar,
den föder med ditt eget ord
och på dess bästa aktar.
Vi är ju dina egna får,
igenom Jesu dyra sår
från ulven återlösta.

måndag 14 mars 2016

Är jag ej rik av gyllne stycken



Alt. mel. av Johann Sebastian Bach:



1. Är jag ej rik av gyllne stycken,
ja, har jag inga skatter här,
mej himlen givit nåd så mycken
och glädje ännu till mej bär.
Det är ett gästabud var dag:
det äkta ståndet prisar jag.

2. Naturen vill jag glad bejaka,
att leva ensam ängsligt är.
Den minsta fågel har en maka
som den kan hålla hjärtligt kär.
Ja, allt som liv och anda har
vill prisa det att bilda par.

3. Om sorgemolnen hit än driver,
och ingenting jag mer förstår,
en gång dem solen sönderriver,
när Gud så vill det övergår.
Och under tiden än hans nåd
för liv och äktenskap vet råd.

4. Solblomma röd av kärleksminne, 
sig skickar efter solen sin; 
så också jag med vördsamt sinne
ska gå tillhanda vännen min.
Gott hjärtelag är ju det band,
som håller samman hem och land.

5. Vad lust att le när kärlek driver
och den som rår vill tjäna väl,
när två blir ett i älskogsiver
så innerligt till kropp och själ!
En blir den andras högra hand,
o himmelsljuva kärleksband! 

Vår högste herre, Gud






1. Vår högste herre, Gud,
som allt så väl har lagat,
han av sitt milda råd
i nåder så behagat
att allt som jordiskt är,
som växlar i en ring,
dock till sitt väsen är
ett oförändrat ting.

2. Snart vattnet stilla syns,
men snart det översvallar
skog, åker, äng och mark,
ja, sköna hus och hallar;
snart sjunker det i jord
och i jord sitt lopp,
i ådror av och till,
som blod i mänskokropp.

3. Snart stiger det i höjd,
då plägar man det kalla
en dimma, töcken, moln,
och snart det plär nedfalla,
då kallas det för regn,
i kyla is och snö,
men vattnet blir som förr
när det har smält i tö.

4. En slik förändringslag
är jorden undergiven,
snart är hon jord och snart
till gräs och örter bliven,
som sen förtäres opp,
vad förr var jord blir då
till senor, kött och kropp,
Gud har oss skapat så.

5. Men som allt vatten sist
till havet åter länder,
just så vad jordiskt är
till jorden återvänder.
Från öster, väster, sör
och från vår kalla nord
går vi till samma mål:
vi lägges ner i jord.

6. Är det ej klagan värt,
att vi Guds ädla gåvor,
vår ungdoms mod och makt,
ja, många sköna håvor
ej längre till vår lust
och nöje njuta får;
ja, bäst vi lever här
vi bort från världen går.

7. Regnbågen härlig syns,
när den sin himmel målar.
Strax har den farit bort,
ej mer med färger prålar.
Så går det med vår kropp,
som är skönt formad mull.
Nu står den stark och rak,
strax segnar den omkull.

8. I spånor, halm och strå
eldslågan lätt kan tändas,
men se och märk hur snart
den brunnen är och ändas.
Så går det med vårt liv,
som sej så vackert ter.
Nu lyser det så ljust,
strax syns det inte mer.

9. Ack, himmel, varför har
vårt liv så avsnört blivit,
så att naturen ej
oss tusen år medgivit,
på vilka vi Guds verk
på jorden måtte se,
allt till den Högstes lov
och vår förnöjelse?

10. Men vad, ack, vad vill jag
dej, Herre, föreskriva!
Vill jag med mitt förnuft
in i din rådsal kliva?
Förlåt, o store Gud, 
förlåt mitt överdåd,
vi vilse far, men du
är allvis i ditt råd.

11. Jag då av all min håg
din godhet må betänka,
och vid din vissa tröst
mitt hela hjärta länka.
Om nu en sorgedag 
min kropp ska föra hän,
ska sist en glädjedag 
mej kroppen ge igen.

12. Så vill jag aldrig mer
i sorgen ge mej över,
din nåd i liv och död
är allt vad jag behöver.
Vill du mej kalla hän - 
välan, jag är tillreds!
Vill du ha kvar mej här -
välan, jag är tillfreds! 

Det vida, vilda hav





Alt. koral (originalmel.):



1. Det vida, vilda hav 
nu synes milt och blitt, 
men strax av stormen vrett, 
av fräsand´ fradgan vitt, 
dess vågor brusar grymt, 
dess buller skräckligt hörs, 
en farkost rivs och drivs 
och snart från leden förs. 

2. På världens öppna hav 
har oss vårt öde satt. 
Vi vankar av och till, 
vi ömsar dag med natt. 
Vind, motvind, lugn och storm 
till skiftes finner vi, 
mång´ dödlig farlighet 
vi blinda svävar i. 

3. Mång´ prydlig kust och strand
vi skådar här och där,
till mången härlig ö
vi färdas med begär.
Men skada, man ej vet
vad örter som där är,
mångt sockersött förgift
vår sinnesfrid förtär.

4. Står seglet fullt och stint,
yvs man av lycka god,
var våg då höjer upp
vårt arma, stolta mod.
Strax lyckan vidrig är
har modet sagt god natt,
förtvivlan, sorg och harm
har så dess rum besatt.  

5. Nu seglas lustigt av, 
nu går för vind och våg, 
man far så lyckligt dit
man fikar med sin håg.
Men snart har stormen växt
och annan utsikt skänkt,
man ofta driven blir
dit aldrig man sej tänkt.

6. Ja, ofta sker, tyvärr,
ja, även under fred,
att skeppet får en stöt
och sakta sjunker ned.
Man seglar frejdigt fram,
men störtas ned i kvav,
man ärnar sig till lands,
men får i sjön sin grav.

7. Säll den som foga kan
sej visligt efter vind,
och när den blåser starkt
tar några segel in,
sandrevlar, klippor skyr
och ser sej varligt för,
och kan ha tålamod
när mest man vänta bör.


8. Ja, säll den eftergår 
den rätta segelnål, 
den sanna stjärnans ljus 
till det utvalda mål. 
Fast havets böljor blå 
anfäktar bord och stam, 
han efter faran får 
dock sist en önskad hamn.

9. Du store Gud, som oss
och världen skapat har,  
nu ock vår gode Gud,
vår tröst och styrman var.
Nu våra hjärtan rör
med nådens ljuva vind,
så ska vi komma fram
och gå i himlen in. 

Så har då denna dag



Alt. koral (Skattungbyn/Bingsjö):

1. Så har då denna dag
allt efter Guds behag
fram till sin ände nått
och natten, sömnens vän,
har nu för oss igen
i ljusets rum uppstått.

2. Du höga himlamakt,
som jordens nedre trakt
med dina himlabloss
förändrar underlig,
själv oföränderlig
vik aldrig bort från oss.

3. Snart tillsluts ögonen,
en himmelsk änglavän
sänd till min hjälp åstad
att hålla trogen vård
om hem och hus och gård
och om min vilostad.

4. Jag kläderna tar av,
min synd, o Gud, begrav
i Kristi sidosår,
så ska min skröplighet
bli vänd i härlighet
när jag ur jord uppstår.

5. Av hjärtat ska jag sen
från alla synder ren
och i en härlig skrud
lovsjunga dej, som såg 
hur jag i synden låg
och lyfte upp mej, Gud!



söndag 13 mars 2016

Ta ingenting undan



Alt. koral:



1. Ta ingenting undan, när du till din Fader
med synden och sorgen och glädjen får gå.
Ta ingenting undan! De doldaste gömslen,
dem skådar hans ögon igenom ändå.

2. Ta ingenting undan, fast illa du handlat,
förtig inte det, när du talar med Gud.
Sök ingenting dölja, ej heller förringa,
då samvetet dömer din synd mot hans bud.

3. Ta ingenting undan, när ofta du beder:
"O Gud, låt din vilja i allt med mej ske!"
Låt inte din egen, din själviska vilja
förrädiskt då efter ett undantag se.

4. Ta ingenting undan, när Herren dej bjuder:
"Bär villigt det kors jag bestämt åt dej här!"
O, må det ej hemligt inom dej då heta:
"Ja, Herre - men inte, nej inte det här!"

5. Ta ingenting undan. Säg inte: "Jag kan ej".
Säg hellre i ödmjukhet: "Herre, jag vill,
jag vill, men ge kraft åt den villiga anden
och säg ditt allsmäktiga Amen därtill!"

6. Ta ingenting undan! Din himmelske Fader
tar ingenting undan av glädjen hos sej,
den dag då de eviga portarna vida
på Herrens befallning ska öppnas för dej!

Mor Maria satt och sjöng




1. Mor Maria satt och sjöng,
hon Guds ord i hjärtat gömt,
hon höll Jesus på sitt knä.
Gud bevare folk och fä!

2. Gud bevare stad och land!
Gud bevare kvinna, man!
Gud bevare stora, små!
Jesus vare här också!

I Jesu namn, där är min frälsning



Alt. koral:




1. I Jesu namn där är min frälsning, 
i Faderns råd min sällhets grund; 
i Jesu blod den lösepenning, 
varmed Guds nåds- och fridsförbund 
för mej beseglats av Guds Lamm 
i blodig död på korsets stam. 

2. Gud vittnar själv, att han oss givit 
ett evigt liv uti sin Son. 
Den som har Sonen, den har livet 
och allt som satan drog oss från. 
Vad finns då mer som man begär 
för att bli salig redan här? 

3. I Jesu död där har vi seger 
och i hans seger har vi mod. 
Varenda syndare nu äger 
förlossning genom Jesu blod. 
Och när vår Jesus ställt det så, 
finns inget skäl att bunden gå. 

4. Inför Guds tron han mej försvarar 
mot djävul, synd och dom och död, 
mej som sin ögonsten bevarar, 
mej tröstar, hjälper i all nöd. 
Kom då vad komma vill och kan! 
Min trygghet och min frid är han. 

5. Ja, han är själv mitt liv, min lycka, 
min rikedom i överflöd, 
som ingen tjuv från mej kan rycka, 
ej värld och djävul, nöd och död. 
Jag vilar trygg i Herdens famn, 
han bär mej hela vägen fram. 

6. Visst stör min otro ofta sången 
och suckar bryter fram ibland, 
men snart ska denne sionsfången 
få lämna främlingskapets land, 
och sen ska sången bättre bli 
i evig, salig harmoni. 

7. Gud, låt mej inte bli tillbaka, 
i synden åter somna in! 
Din nåd må lära mej försaka 
allt ont begär, så att jag din 
förblir i tid och evighet! 
Ja, amen, amen, ske nu det!

lördag 12 mars 2016

Å, se så kär han hade




JOH. 11:36

1. Å, se så kär han hade
sin hädangångne vän!
Han grät av sorg vid graven
och skänkte liv igen.

2. Å, se så kär han hade
en värld försänkt i nöd.
Han till dess frälsning offrat
sej själv i kval och död.

3. Å, se så kär han hade
envar, ja, mej också.
Han mej till livet väckte,
till Fadern fick jag gå.

4. Å, se så kär han hade
dej också. Säg, min vän,
har kärleken fått dra dej
från syndens vägar än?

Tack, Jesus, du min vän så kär






1. Tack, Jesus, du min vän så kär,
att du hos mej vill bo,
att skyddad av din änglahär
jag sovit gott i ro!

2. Var hos mej också denna dag
och led mej i ditt råd.
Mitt hjärta ännu till dej drag
med kraften av din nåd!

3. Ja, lär mej, lär mej framför allt
att älska dej, min Gud!
Ge kärlek till det du befallt,
ge lust till dina bud.

4. Förlåt mej all min synd och skuld
och stärk mej med ditt ord,
ja, duka än så kärleksfull
för mej ditt rika bord.

5. Ge mej ett hjärta utan list,
en ande utan svek,
och var mej nära, Jesus Krist,
i allvar och i lek.

6. Beskydda och bevara dem
som lever här med mej,
och gör så ingen i mitt hem
går främmande för dej.

O Jesus, jag häpnar för kärleken stora






1. O Jesus, jag häpnar för kärleken stora,
som gjorde att du kom till jorden ned,
och ville din härlighets glädje förlora,
att jag skulle vinna en evig fred!
När du en blick mej gav
in i din kärleks hav,
synden vek ur min håg,
dej blott jag såg.

2. Mot synden bor evigt ett hat i ditt hjärta,
du är ifrån syndare skild och ren.
Dock sänkte du dej i dess nöd och dess smärta,
att upphämta själen, din ädelsten.
O vilka styng du fick,
när du bland törnen gick,
när du i dödens land
liv åt mej vann!

3. Men nu har du vunnit och bundit i banden
vår bittraste ovän, som stungit dej.
Nu har du befriat de suckande landen
och upplåtit frihetens dörr för mej.
Skulden du sänkt i grav,
bojorna du lyft av
och i din segerskrud
smyckat din brud.

4. Du lever, i döden du gick att oss frälsa,
och döden för evigt du dödat har.
Du bjuder oss komma och finna vår hälsa
i öppnade salighetskällan klar,
där från mitt syndasår
rening och bot jag får,
där jag Guds barn får bli,
där jag blir fri.

5. Du lever, med dej ska jag leva och vinna;
det gamla förgått, du gör världen ny.
Låt mörkrets onyttiga verk då försvinna,
låt köttets begär för din Ande fly!
Du vare mitt begär,
du vare ständigt här
tills jag dej, Frälsare,
evigt får se! 

Kom, trofaste förbarmare





1. Kom, trofaste förbarmare
som herde bland de dina
och led oss arma syndare
till frukten av din pina,
till Sions berg och Sarons bet,
där i en salig enighet
var trogen själ har trevnad.

2. O kärlekshav, utgjut din flod
ut över allas hjärtan!
Låt kraften av ditt helga blod
fördriva otrossmärtan!
Du hela världens nådastol,
förvandla med din ljuva sol
vår köld till evig värme!