1. Du som oss återlöst,
förrän du avsked tog
dej själv har delat ut
och bjudit oss att äta.
Och mer begär jag ej,
det är och blir mej nog,
vad du oss unnat har,
det vill jag ej förgäta.
2. Påminn mej vad som skett,
den kärlek som dej drog,
du Himlakost och Värd,
mer måste jag ej veta.
Styr så mitt blinda vett
långt bort från denna bog,
att helig hemlighet
av högmod efterleta.
3. Jag tror och vet förvisst
att jag dej, Jesus, får
här under bröd och vin -
ditt allmaktsord skall råda.
Du är min Herre Krist,
som mer än jag förstår,
ja, mer än änglar än
sej understått att skåda.
4. Så kom, min Själavän,
förena dej med mej
på obegripligt sätt,
till bot mot syndens våda.
Ja, stärk mej så igen,
så finner Satan sej
med all sin makt för svag
för oss förenta båda.
