måndag 31 mars 2014

Ej silver, ej guld






1. Ej silver, ej guld har förvärvat mej frälsning,
ej jordiska skatter har friköpt min själ.
Nej, blodet på korset är priset jag kostat,
den enfödde Sonen gavs ut för mitt väl.
Friköpt jag är, men ej med silver,
återlöst, men ej med guld.
O vilket pris: med dyra blodet
han betalat all min skuld.

2. Ej silver, ej guld har mitt skuldbrev utplånat,
nej, därtill min skuld var för stor och för svår.
Men blodet på korset den kunde borttaga,
blott däri förlossning från synden jag får.
Friköpt jag är...

3. Ej silver, ej guld kunde då jag var fjärran
mej tillträde vinna till Gud och hans nåd.
Men blodet på korset det förde mej nära,
vad djup och vad höjd i den Eviges råd!
Friköpt jag är...

4. Ej silver, ej guld kan förskaffa mej ingång
i himlen, som synden mej utstängt ifrån.
I blodet på korset försoning jag finner
och hem kommer Faderns förlorade son.
Friköpt jag är... 

söndag 23 mars 2014

Sjung i himlens ljusa höjder

)


1. Sjung i himlens ljusa höjder,
sjung Guds lov, du änglahär!
Allt vad liv och anda äger
prise den som Livet är.
Stäm nu upp en mäktig världskör,
ingen stämma svike här.

2. "Tig!" åt stormens brus han sade,
när dess vreda hot han såg,
såg mot bräcklig farkost välvas
upp det dunkla djupets våg;
strax det näpsta vädret lydde: 
som en spegel havet låg.

3. När en son, av döden rövad
i sin ungdoms sköna vår,
bäres ut, och modern gråter
sorgens tårar vid hans bår,
"unge man, stå upp!" han bjuder.
Ynglingen står upp och går.

4. O, låt stämman ljuvligt klinga,
tungan röras utan tvång,
sjung om lidandet som frälste,
uppstäm påskens segersång,
sjung om honom, livets furste,
som skall väcka oss en gång!

5. Vilken syn, när lemmar växer
ur förtorkad aska opp,
när det kalla stoftet livas
än en gång av blodets lopp,
och av hudens täcke höljes 
ben och kött på nydant kropp!

6. Sist, när dödens makt betvingad,
människan förlossad var,
han, att himlens tron bestiga,
återvände till sin Far,
tidens kval åt korsets hjälte
evig äras frukter bar.

7. Honom gamla män och unga,
mödrar, jungfrur, späda mör
prisar med sin själ och tunga,
barns och dibarns röst man hör,
allas toner i förening
brusar fram i väldig kör.

8. Flodens snabba silvervågor
och den höga strandens svall
dag och natt och luft och skogar,
sol och snö och vattenfall,
allt i seklers alla sekler
Herrens lov förkunna skall.

lördag 22 mars 2014

Amen sjunge varje tunga



Alt. koral (Berggreen):


*1. Amen sjunge varje tunga,
Amen är vår himlasång.
Amen får vi evigt sjunga,
Amen för Guds tron en gång.
Amen, där är livets älv.
Amen kallar han sej själv.

*2. Amen, Herrens Krist skall råda.
Amen är hans löftesord.
Amen, vi hans under skådar,
Amen, redan på vår jord.
Amen, botad är vår nöd,
Amen, bytt i liv vår död.

*3. Amen, lov och pris och ära,
Amen, Lammet och vår Gud!
Amen fjärran eller nära,
Amen är vår lovsångs ljud.
Amen, snart vi Gud får se!
Amen, ja, det skall så ske! 

torsdag 20 mars 2014

O Kriste du som ljuset är






1. O Kriste, du som ljuset är, 
dig kan ej mörker komma när. 
Vi skådar upp i tron till dig, 
när solens ljus fördöljer sig. 

2. Till tröst för alla är du satt. 
Beskydda oss i denna natt, 
så vi i dig kan ha vår ro 
och i din hägnad trygga bo. 

3. När våra ögon sluter sig, 
låt själen njuta frid i dig. 
Ditt ljus oss alltid lyse så, 
att vi i synd ej sova må. 

4. Du frälste oss från synd och skam
med korsets död, Guds rena Lamm. 
Du är vårt enda hopp, vår tröst: 
så hjälp nu dem du återlöst. 

*5. Gud, Fader, Son och Ande, var 
i natt och mörker vårt försvar. 
Dig, heliga Treenighet 
ske pris och lov i evighet!

O du som skapat jord och himmel



1. O du som skapat jord och himmel,
med vishet alla världar styr,
du tronar bortom stjärnors vimmel,
där för ditt ljus allt mörker flyr.
Vart skapat grand, tillbedjansvärde,
dej hyllning ger av lov och pris.
Men människan din kärlek lärde
att lova dej på barnavis!

2. Dej lovar fågelns glada kvitter
från luftens rymd, från skog och lund.
Dej lovar morgondaggens glitter
på blommans kalk, på markens grund.
I solens glans din ära glimmar
i skrift av eld från himmelen,
och stilla mitt i nattens timmar
i stjärneljus den tindrar än.

3. Dej lovar åskan och orkanen
och västanvindens milda smek.
Dej med sin skönhet prisar svanen
och havets fiskar med sin lek.
Din ära prisar norrskensflamman,
som strålar klar i nordens kväll.
Din ära sjunger allesamman
de höga, snöbetäckta fjäll.

4. Din ära över djupen svallar
med väldighet som havets våg.
Dig Skapare och Konung kallar
de många tusen änglars tåg.
Det klingar lov från myriader
som liv och sång av dej har fått.
Men rätten att dej kalla Fader
blev mänskans underbara lott!

När Stefanus blir fängslad





1. När Stefanos blir fängslad,
då ger Guds Ande mod.
Han lämnar all sin ängslan
och vittnar med sitt blod
att Jesus, Frälsaren,
är den som kom till jorden
från Gud i himmelen.

2. Så fäster han sitt hjärta
vid Gud på korsets trä
och fruktar inte smärtan.
Han faller ner på knä.
"Förlåt dem vad de gör!"
Han ropar till sin Herre
och böjer sig och dör.

3. Tack Gud, för de martyrer
som följt i dina spår.
De ger oss tröst och styrka
när prövningen blir svår.
De är den goda sådd
som håller fast vid Jesus
till frälsningen är nådd.

4. Guds nåd som lyst från krubban
och skänks i Kristi blod
kan inga makter rubba.
Han ger martyrer mod
och bär oss i vår nöd.
Vårt liv är fäst vid Jesus
från dopet till vår död.

Text: Bertil Murray 2008 - publ. med tillstånd.

Nu strålar söndagssol från sky

)




1. Nu strålar söndagssol från sky,
nu skapas veckan åter ny.
Ljus lyser från vår Faders hus,
som en gång sade: "Varde ljus!"

2. I dag gick Kristus ur sin grav
till livet fram, och världen gav
nytt hopp och ny rättfärdighet,
frid, hälsa, liv och salighet.

3. Nu är den rätta solens dag,
och solen är Guds välbehag.
Och varje kristen glädjas kan
att Kristus oss försoning vann.

4. O Herre, livets ord oss giv,
förnya oss till evigt liv.
Vår kropp och själ och ande vig
att nu och alltid tjäna dig.

*5. Högtlovat vare Herrens namn,
vårt fasta värn, vår trygga hamn.
Dig, heliga Treenighet,
ske lov och pris i evighet. 

Låt ditt ansikte oss lysa




1. Låt ditt ansikte oss lysa,
Herre, även detta år,
du som är alltjämt densamme,
så i morgon som i går!
Du som har all makt på jorden,
led oss vid din starka hand
genom öknens alla faror
tills vi hunnit löftets land.

2. Låt ditt ansikte oss lysa
såsom det i gången tid
lyst för flyktingen i Betel,
lett ditt Israel i frid,
visat Moses, då han ropat,
väg, där spår till väg ej fanns,
kastat över mörka vågen
morgonsolens purpurglans.

3. Hjälp oss, Herre, att besinna
vad du hitintills har gjort,
att ock vi i tron må bida
av din godhet något stort!
Hjälp oss under livets skiften,
så i klar som mulen dag,
skåda upp till dej och vila
stilla blott vid ditt behag.

4. När förhärjande som haglet
otrosstormen brusar fram,
lyft vårt öga och vårt hjärta
till det blödande Guds Lamm!
Låt din kyrka och församling,
uppå hälleberget byggd,
växa och fullkomnas, Herre,
i det helga korsets skygd.

5. Låt ditt ansikte oss lysa
på den väg oss återstår!
Ja, om detta år, o Jesus,
skulle bli vårt sista år,
säg oss då att du gått före
genom dödens mörka dal
att bereda åt oss alla
rum uti Guds fröjdesal! 

Det dukas i himlarnas rike ett bord



1. Det dukas i himlarnas rike ett bord
för heliga, saliga gäster.
De komma i skaror från söder och nord,
de samlas från öster och väster.
Säll den som har rum i Guds rike!

2. Dit kommer ej den, som sitt eviga väl
vill köpa med tanke och vilja,
som menar sig själv kunna frälsa sin själ
och själv sig från synderna skilja.
Säll den som har rum i Guds rike!

3. Men ordet om nåden det kallar oss än
och ljuder med makt över landen.
Ack, må vi då skynda oss, kvinnor och män,
när kallelsens tid är förhanden!
Säll den som har rum i Guds rike!

4. Gud give jag vore, och alla med mig,
bland himmelens tecknade skara.
Gud tage oss nådigt i höjden till sig,
att oss ifrån domen bevara.
Säll den som har rum i Guds rike!

5. Där glömmer jag korset på jorden jag bar
och smärtan och tärande sorgen.
Där klarnar den gåta som dunkel mig var,
där dagas den rätta Guds morgon.
Säll den som har rum i Guds rike.

6. Guds härlighet strålar i himlarnas sal
och helgonens lovsånger tona.
Där bära Guds kämpar från stridernas dal
för eviga tider sin krona.
Säll den som har rum i Guds rike.


Vart flyr jag för Gud och hans eviga lag




Alt. koral:


1. Vart flyr jag för Gud och hans eviga lag?
Den drabbar mej nära och fjärran.
Hur ska jag på domens förfärliga dag
väl kunna bestå inför Herren?
Gud, var mot mej syndare nådig!

2. Jag bävar då jag upp mot himmelen ser:
där står mina synder beskrivna.
Och om jag mot jorden min blick vänder ner,
se, där är de alla bedrivna.
Gud, var mot mej syndare nådig!

3. Vart ska jag mej vända, var finner jag tröst
i denna min jämmer och smärta?
Förskräckt jag av ångest mej slår för det bröst
som hyser mitt syndiga hjärta.
Gud, var mot mej syndare nådig!

4. O Gud, mej ej bort från ditt ansikte driv
och ta ej ifrån mej din Ande.
Din frid mitt oroliga samvete giv,
med tröst mina tårar du blande.
Gud, var mot mej syndare nådig.

5. O Jesus, det blodet som talar så milt,
ditt blod som från korset du ger mej,
giv att det på mej ej må vara förspillt.
På dej jag förtröstar och ber dej:
Gud, var mot mej syndare nådig.

Med himlen det blir som för tio jungfrur



1. Med himlen det blir som för tio jungfrur,
när storbröllopsdagen var inne.
Hos fem av dem ser vi vår tröga natur,
vårt sömniga, syndiga sinne.
Gud nåde oss syndare alla!

2. De andra fem lär oss att akta vår tid,
om vi i Guds rike vill vara
och leva med Kristus, vår Frälsare blid,
i glädjen han lovat sin skara.
Väl oss, om vi alltid är redo!

3. När brudgummen senast drog ut från sitt hus,
då bad han de tärnorna alla
att möta med brinnande oljelampsljus
när festföljets rop börjar skalla.
Men alla var inte beredda!

4. Då brudgummen dröjde föll ledet isär,

de somnade alla vid vägen.
Vid midnatt ljöd ropet: "Se, nu är han här!"
Då märkte varannan förlägen
att lamporna började slockna.

5. Det bränsle de haft var nu redan förtärt,
då ville de få av de andra.
Men svaret de fick var dem inte så kärt:
"Ni måste till säljaren vandra".
Så kom då de ovisa efter.

6. De visa med brudgummen kunde gå in
i himmelska salen att fägnas.
Där bjöds de till bords och fick obemängt vin,
men porten, den måste nu stängas.
De andra fick bulta förgäves.

7. De ropade: Herre, o Herre, låt opp!
Låt oss inte bli uteslutna!"
Men nu var för sent för den tro och det hopp,
som blivit så länge uppskjutna.
Han sade: "Jag känner er inte!"


8. Så låt oss då vaka och be med all flit,
att tro, hopp och kärlek må brinna!
Ja, låt oss i ljus följa brudgummen dit,
där ofattbar fröjd står att finna:
det himmelska bröllopet. Amen.

Maria satt på hö och strö






Alt. koral:



1. Maria satt på hö och strå
i nattens tysta timma.
Så ljuvt i krubban såg hon då
två barnaögon glimma.

2. En ängel stod så hög och god
hos herdarna vid hjorden.
Förfäran kylde deras blod.
Då ljöd till dem de orden:

3. "Var inte rädda! Fatta mod
och gläds nu allesamman!
Jag nyss inför vår Herre stod
och medför fröjd och gamman.

4. Jag kommer från Guds paradis
att hela jorden hälsa:
Ett barn är fött, Gud vare pris,
att er från ondskan frälsa.

5. I Betlehem i morgonstund
ni honom snart ska finna.
Med er han sluter nytt förbund,
Guds rike kan ni vinna!

6. Må ära ges åt himlens Gud
som i det höga tronar,
åt jorden fred med julens bud
som himmel, jord försonar."

7. Halleluja, halleluja
för Frälsaren den späde!
Så sjung med änglarna, o ja,
till evig juleglädje!

8. För fastän flera tusen år
har gått sen just den gången,
där ordet om Guds Son oss når,
där ljuder änglasången!

Med alla Herrens fromma




1. Med alla Herrens fromma
jag till den staden går,
där livets träd i blomma
vid livets källa står,
där tusen sinom tusen
åtnjuter vad vi tror,
och i de sälla husen
hos Gud för evigt bor.

2. Och herdens röst jag känner
som ropar mej vid namn,
och många gamla vänner 
där räcker mej sin famn. 
Ty sorgerna och nöden
ej hittar denna stråt,
och aldrig mer skall döden
oss kunna skilja åt.

3. Här får vi tåligt lida
och vara vid gott mod
och Herrens dag förbida
och tro att Gud är god. 
Ack, för så liten möda,
vad härlig lön han ger!
Där skall ej såren blöda,
ej ögat gråta mer!

4. O klarhet, som fördriver
all tidens dunkelhet!
O härlighet som bliver
min lott i evighet!
Där alla tungor höjer
vår Faders lov och pris
och alla hjärtan röjer
att Gud är god och vis.

Livets Ande kom från ovan



1. Livets Ande, kom från ovan,
kom och bär från himlen bud.
Du kan ge den stora gåvan,
tron på ordet, tron på Gud.
Till Guds människor du talar
än i dag kring all vår jord.
Folk och själar du hugsvalar
än i dag med Skriftens ord.

2. Oförgänglig sanning strålar
än i dag från bibelns blad,
än i klara drag den målar
heliga gestalters rad.
Så till döttrar och till söner
genom tidevarven går
än ett heligt arv av böner,
än profetens röst oss når.

3. Giv att vi för Gud må vandra
såsom Abraham i tro,
till välsignelse för andra
och till egen själaro.
Oss med Stefanus låt skåda
Mänskosonens härlighet,
oss med Paulus än benåda
rikt med trons rättfärdighet.

4. Livets Ande, du som danar
Kristi kyrka på vår jord,
kraftens Ande, du som banar
henne väg med Herrens ord,
nådens Ande, du som renar
själar och i dem vill bo,
fridens Ande, du som enar
Herrens trogna, giv oss tro.

Kom till Gud, din kamp han ser



Alt. svensk koral:



1. Kom till Gud, din kamp han ser.
Tro på Gud, som trygghet ger.
Be till Gud, din bön han hör.
Prisa Gud, allt nytt han gör.

2. Lev för Gud, det mening ger.
Stå för Gud, vad än som sker.
Tjäna Gud var dag som går.
Tacka Gud för allt du får.

Kom, helge Ande, du som tände




1. Kom, helge Ande, du som tände
i dina trogna fordomtid
en himmelsk eld och ut dem sände
med vittnesbörd om nåd och frid,
o kom och vig på nytt ditt folk
att bli för världen all din tolk.

2. Sänd ut ditt ord med stora skaror
av tjänare och giv dem mod
för Kristi skull att trotsa faror,
ej spara för hans sak sitt blod.
Slut genom dem i Guds förbund
all mänskors släkt kring jordens rund.

3. Ja, öppna för dem portar vida,
en löpeld likt ditt budskap må
till folken som i mörker bida
med salighetens klarhet nå.
O du som skapar världen ny,
kom, Ande, undrens dag låt gry!

Johannes såg en härlig syn




1. Johannes såg en härlig syn
högt ovan skyn,
i himlen vid Guds sida.
Han såg ett folk i högtidsskrud
stå inför Gud
och i tillbedjan bida.
Den frid och fröjd,
den sällhets höjd
det folket vann
ej köpas kan
för hela världen vida.

2. I härlighet de där trätt fram
inför Guds Lamm
med segerpalm i händer.
Den vita dräktens glans var ren
som solens sken,
när dagen ny sej tänder.
I evigt ljus
vid harpors brus
de stod nu där,
en tallös här
från alla folk och länder.

3. På frågan "varfrån kommer de,
som vi får se?"
en röst man hörde svara:
Den skaran omkring tronen är
Guds helgons här,
de trognas hjälteskara,
som efter strid
i ro och frid
i segerskrud
hos Herren Gud
får evigt bo och vara.

4. De fordom gått i jordens dal
på vägen smal,
där många tårar runnit.
Mot djävul, värld och själviskt jag
för varje dag
den heta striden brunnit.
I kval och ve
och hån och spe
de härdat ut
till livets slut
och lyckligt övervunnit.

5. De satt till Kristus all sin lit,
sin klädnad vit
i Lammets blod de tvagit.
Mot satans arga list och makt
de stått på vakt,
sej själva ej bedragit,
sett världens flärd
som inget värd,
men Kristi blod
till sin klenod
för evig tid de tagit.

6. Nu står de där inför Guds tron
i sabbatsron;
de får med helig tunga
i Herrens tempel natt och dag
vid harposlag
hans makt och nåd lovsjunga.
All klagan där
försvunnen är.
I himlens sal
ej tidens kval
och sorg dem kan betunga.

7. Gud över dem i nåd skall bo,
i salig ro,
där ingen brist dem kränker.
Han med sin kärleksfulla röst
en ljuvlig tröst
i deras hjärtan sänker.
Ej öra hört,
ej hjärta rört,
ej öga sett
vad Gud berett
och åt de sina skänker.

8. Han mättar dem med himmelsbröd,
ej hungersnöd,
ej törst de mer skall lida.
De plågas ej av solens brand;
i livets land
Gud värme själv skall sprida.
Ej köld dem når,
ej hetta svår,
ty Herren är
själv solen där
med all sin kärlek blida.

9. Och Lammet som för tronen är
dem leder där
i evigt gröna vårar
till livets klara hälsoflod
och mild och god
dem till sitt folk utkorar.
Till evig tid
de bor i frid
för synd och fall,
och Herren skall
avtorka alla tårar.


Jag lyfter upp till Gud min sång



Alt. koral:


Alt. koral:


1. Jag lyfter upp till Gud min sång
ännu en gång
från dessa jordens dalar.
Vår Herre Kristus hämtar mej
snart hem till sej
i himlens höga salar.
Med blixtens fart
han kommer snart,
då hörs hans pris
på annat vis
när Guds basuner talar.

2. När jag ser träden skjuta blad,
jag blir så glad,
för då blir det ju sommar!
När himmelrikets blomster gror,
så glad jag tror
att snart Guds rike blommar.
Hans kyrka är
hans brud så kär,
har lampan tänd
och själen vänd
mot Konungen som kommer.

3. Jag hör hans underbara röst
med frid och tröst
från höga himlar tona:
"Jag kommer, se, jag kommer snart!
Håll det du har
så ingen tar din krona.
Var glad, min brud,
jag är din Gud,
vårt bröllop står,
med mej du får
som himladrottning trona!"

4. I Anden ser sej bruden om
och säger: "Kom!
Hans glädje är för alla!"
Och den som hör det, säger: "Kom,
till Gud vänd om,
låt Anden på dej falla!
Din inre törst
han stillar först,
det räcker till
för vem som vill,
när livets vatten svallar!"

5. Se, ny blir himlen, ny vår jord,
det är Guds ord,
hans löfte underbara!
O se, Guds tält bland mänskor är,
han själv är där 

och bor ibland sin skara!
Det gamla fort
ska vika bort,
all sorg ska fly
för glädje ny.
O tänk att där få vara!


*6. Ja, amen, evigt lov och pris

på alla vis
och visdom, makt och styrka
tillhör dej, Gud, i evig tid,
som gett oss frid
och gjort oss till din kyrka!
Halleluja!
Med glädje ska
vi minnas det
i evighet
och dej i sanning dyrka!

I himlens tempel högt och stort



Alt. koral:



1. I himlens tempel, högt och stort,
det hus som händer inte gjort,
vår store präst i helig skrud
står bedjande för oss hos Gud.

2. Han som här nere för vårt väl
i bitter död gav ut sin själ
har samma varma hjärta än,
själv utan synd de fallnas vän.

3. Och från den boning dit han gick
han ser till oss med brodersblick.
Delaktig i vår mänsklighet
han allt om livets villkor vet.

4. Vad än som här oss plåga kan,
det kände också smärtans man.
Han frestad var i allt som vi
och oss i frestelsen står bi.

5. Så låt oss med förtröstan gå
till nådens tron att styrka få
att leva till hans ära här
som ständig omsorg om oss bär.

Höga Majestät, vi alla



Alternativ koral från Finland:




1. Höga Majestät, vi alla 
för dina fötter ner må falla: 
ditt lov från våra hjärtan går. 
Evig är din makt och ära, 
om det ska jorden vittne bära, 
av himlens här du lovsång får. 
Dej lovar Kerubim, 
dej sjunger Serafim. 
Hosianna! 
Helig är Gud, 
all världens Gud, 
all krafts och nåds och visdoms Gud. 
  
2. Helige, som bor i ljuset, 
du vårdar dina verk i gruset, 
du dina barn ej överger. 
Du, o Fader, dej förbarmar; 
din egendom i dina armar, 
ditt folk, barmhärtige, jag ser. 
Din Son du världen sänt, 
vi dej i honom känt 
huld och nådig. 
Din Ande för 
och rena gör 
de hjärtan, som din kärlek rör. 


3. Lovsång nu kring jorden skallar;
dej helig, helig, helig kallar
i bön och sång din kristenhet.
Hör de barn du tvagit rena:
i trohet vill de dej få tjäna
och vandra i din helighet.
I oss din kärlek tänd,
din höga vishet sänd
från din himmel,
så att hon är
oss nära här
och dina vägar rätt oss lär.


*4. Oss välsigna och bevara, 
med nåd ditt ansikte förklara 
och vänd det till ditt folk med frid. 
Här ditt namn vi vill besjunga, 
och sedan med en helig tunga 
dej, lova, Gud, till evig tid 
med dina Kerubim 
och dina Serafim. 
Hosianna! 
Helig är Gud, 
all världens Gud, 
all krafts och nåds och visdoms Gud. 

Hur skall vi rätt dig prisa




1. Hur skall vi rätt dig prisa,
o Gud, för all din nåd?
Hur skall vi rätt bevisa
vårt tack i verk och råd?
Ej mäktar hjärtat skatta
vad gott av dig vi sport,
ej tanken se och fatta
vad oss din kärlek gjort!

2. De blev till slut förgångna,
de långa sorgeår,
då människor hölls fångna
i ovissheten svår,
då tomma mänskofunder
trängt undan Herrens ord
och rubbat hoppets grunder
och inskränkt Herrens bord.

3. Välsignad vare Herren,
som frälst sin lilla hjord!
Nu nära liksom fjärran
bor rikligen hans ord.
I slott och koja lika 
finns salighetens tröst, 
och fattiga och rika
kan höra nådens röst.

4. Men lär oss därpå akta,
o Gud, i denna tid,
ditt ord med flit betrakta
och fasta stå därvid,
att oss ej går än värre
och dubbelt straff vi får,
när i ditt ljus, o Herre,
vi ändå inte går!

5. Låt din församling vaken
bevara vad den fått!
Låt varje ljus i staken
stå kvar hos oss för gott!
När lagen oss fått döma,
så varje mun blir stum,
låt nåd och frid få strömma
med evangelium!

6. O Gud, vår Fader käre,
håll över oss din hand,
och rika frukter bäre
ditt ord i stad och land!
Det ljus du återväckte
må alltid lysa här,
att släkte efter släkte
må se dig som du är!

Guds ära vi sjunger och prisar hans namn









Alt. koral:



1. Guds ära vi sjunger och prisar hans namn
i morgonens härliga stunder.
I bönen vi möter Guds öppnade famn,
i ordet hans väldiga under.
(//:) Gud, låt oss få mötas i himlen en gång, (://)
din ära bland änglarna sjunga.

2. Se, vi är Guds verk som han vårdar och minns
likt sommarens växande lilja.
Oss Gud har planterat, på jorden vi finns
så länge som det är hans vilja.
(//:) Gud, låt oss få mötas i himlen en gång, (://)
din ära bland änglarna sjunga.

3. Det våras i dal och det knoppas på höjd,
vi ser att Guds rike är nära.
Där uppe fullkomnas för evigt vår fröjd,
det hoppet ska ständigt oss bära.
(//:) Gud, låt oss få mötas i himlen en gång, (://)
din ära bland änglarna sjunga.

En gång, en gång, en gång




Alt. koral:


Alt. koral:



1. En gång, en gång, en gång
skall något härligt hända,
när dagen inne är för brudens hädanfärd.
Då ska ju tidens tvång
i salighet sej vända
och jag blir aldrig mer i Babels bojor snärd.
Den täcka våren
går in för fåren,
och sommaren i härlighet tar aldrig slut.
Vår Herres salighet
blir stor i evighet,
då ärver var och en långt mer än den har tänkt
//: och evigt lov ska offras den som allt har skänkt ://

2. Upp, Salems väktare,
och ring till himlen samman
och öppna templets dörr, där Herren Gud själv står:
det allrahelgaste,
där rätta kärleksflamman
i allan evighet på allas hjärtan rår,
från nådastolen,
från Lammet, solen
som alla arma syndare har återlöst.
Du som har hjälpt mej hit,
o hjälp mej även dit,
så får jag mycket att dej evigt tacka för.
//: Jag lever nu till dess och för din räkning dör ://

Du, Herre, gott ej fann

Förspel:


Koral (med något kortare förspel, endast ca 2 minuter ;o):





 

1. Du, Herre, gott ej fann,
att mänskan var allena.
Du velat därför man
och kvinna själv förena,
att de med trogna bröst
må vara till sin död
varandras hjälp och tröst,
förnöjelse och stöd.

2. Som du, o Jesus, ett
med din församling blivit,
åt henne frid berett,
för henne dej utgivit,
en make främje så
av kärlek makans väl,
och blive av de två
ett hjärta och en själ.

3. Ty kärleken är mild,
den tål och den förlåter,
från agg och misstro skild,
och vänder inte åter.
Den ökar livets fröjd
och minskar dess besvär,
den över smärtan höjd
och stark som döden är.

4. Men, Herre, utan dej
vi alla är så svaga!
Vi har ju var för sej
att våra fel beklaga.
I mildhet för oss an,
vi har ej annat råd
än älska ömt varann
och hoppas på din nåd.

5. När vi besinnar det 
och på din väg vill vandra,
med kärlek, fridsamhet
och trohet mot varandra,
då blir du, kärlekens
och fridens Gud, oss när
och oss till livets gräns
allt gott av nåd beskär.

6. Jag kan mitt hjärtas vän
ej själv åt mej bevara.
O Gud, bevara den
för dold och öppen fara!
Ja, låt oss sammanbo
att lova än ditt namn
och följas åt i ro
en gång till fridens hamn!

7. Men är det ditt behag
att vännen från mej skilja,
o, lär mej dag för dag
att bedja "ske din vilja",
så att, när livets lopp
för mej har nått sitt slut,
jag går med saligt hopp
dit vännen gått förut.

Du som åt människan



Alt. koral:


1. Du som åt människan 
den ädla förmån skänker, ¨
att tungan yttra kan 
vad själen vill och tänker, 
med ansvar, fullt av vikt, 
du lämnar i mitt val 
att tillse, när min plikt 
är tystnad eller tal. 

2. Må aldrig denna röst 
sej blanda med de fräckas, 
av vilka jordens tröst 
och himlens budord gäckas. 
En oblyg ordalek 
mitt skämt besmitte ej, 
ej svordom eller svek 
mitt öppna ja och nej. 

3. Jag väja må det ord 
som villar eller sticker, 
och fly som själamord 
allt baktal och allt smicker. 
Jag sanning tala vill 
och anse för ett rån 
såväl att lägga till 
som taga därifrån. 

4. Jag söke ingen del 
i mångas usla ära 
att träffa nästans fel 
och dem i dagen bära. 
Den illsint gripes an 
jag kristligt hägna vill, 
och där jag det ej kan, 
jag tige hellre still. 

5. Min tunga aldrig skall 
en hemlighet förråda, 
hon hellre stum och kall 
må fast vid gommen låda. 
Vad vännen trygg förtror 
åt ömhetens förvar, 
må han som trätobror 
där ännu finna kvar. 

6. Men lossne tungans band 
att tolka vad jag känner 
för hem och fosterland, 
välgörare och vänner. 
Jag spare ej mitt tal 
där jag med Jesu nåd 
kan lindra armas kval 
och hindra ondas råd. 

7. Vad rätt, vad ärligt är, 
vad kyskt, vad ljuvligt lyder, 
vad glädje med sej bär, 
vad ung och gammal pryder, 
må spridas med min röst 
liksom en morgondagg, 
till styrka och till tröst, 
till bot mot sorg och agg. 

8. Men först och sist, min Gud, 
jag vill med tacksam tunga 
förkunna dina bud, 
din nåd och sanning sjunga 
och gå i fröjd och kval 
till dej med bönens ljud. 
Låt mina läppars tal 
behaga dej, min Gud!

Dej prisar alla kerubim




1. Dej prisar alla kerubim
och med dem alla serafim
dej, segerfurste, lovar
för friden som du vunnit har,
för makten som du återtar,
för frälsningsverkets gåva.
Alla
kalla
till ditt rike,
mörkret vike
för din lära,
för ditt kors och för din ära!

2. Vår segerhjälte, Davids Son,
din Ande sänd oss ovanfrån
som själens törst kan stilla.
Med kraften av ditt liv, ditt blod,
ge kärlek, tro och tålamod
och trohet i det lilla.
Hör oss,
för oss,
ja, gå med oss
och bered oss
till den fröjden
du de dina ger i höjden.

Bygger du ditt hus på sanden



1. Bygger du ditt hus på sanden
här vid hav och vindars sus?
Eller bygger du på klippan
som står fast vid böljans brus?
Det är viktigt, det är viktigt
se sej själv i Ordets ljus.

2. Sätter du ditt hopp till Kristus,
har du säker byggnadsgrund.
Då kan trygg du möta faran
i den vilda stormens stund.
Och din sällhet, och din sällhet
kan ej rubbas från sin grund.

3. Bygg på klippan, bygg på klippan!
Snart kan slagregn komma på!
Stormens makter är så stora,
hårt ska hoppet prövas då.
Bygg på klippan, bygg på klippan!
Evigt ska du då bestå.



I himmelen sjunger kring Lammets tron




1. I himmelen sjunger kring Lammets tron
mångtusende helgons skara.
Om frälsningen talar var jublande ton,
och alla Guds änglar hörs svara:
Vår Gud vare ära och lov och pris,
och tack i all evighet, amen!

2. På jorden Guds barn går i smärtornas dal
och djupt under korset sej böjer.
Då nås de av glädjen från himmelens sal,
förtröstansfullt sången de höjer:
Vår Gud vare ära och lov och pris
och tack i all evighet, amen!

3. En jublande förgård till paradis
vill Gud att hans kyrka ska vara.
Så låt oss då fröjdas och sjunga hans pris
tills Herren oss hem låter fara:
Vår Gud vare ära och lov och pris
och tack i all evighet, amen!

4. När psalmen vi sjungit för sista gång,
o Gud, låt oss fridfullt få somna
och vakna i himlen vid änglarnas sång,
bland helgonen lovet fullkomna:
Vår Gud vare ära och lov och pris
och tack i all evighet, amen!

Guds ord till oss har gått i arv

a)



Guds ord till oss har gått i arv,
till barnen ska det bäras. 
Gud, låt i varje tidevarv
det hållas högt och äras!
Det ger styrka i all nöd,
tröst i liv och död.
Gud, låt det år från år,
så länge världen står
av nya släkten ärvas! 

b)
Alt. melodi och textform:




Guds ord till oss har gått i arv,
till barnen ska det bäras. 
Gud, låt i varje tidevarv
det hållas högt och äras!
Det styrka ger i nöd
och tröst i liv och död.
Gud, låt det år från år,
så länge världen står
av nya släkten ärvas! 

Av förgängelsen är färgad



Alt. koral:


Alt. koral:



1. Av förgängelsen är färgad
all den fägring sommarn gav.
Åkerns sista skörd är bärgad,
ängens blommor fallit av.
Och när höstens vindar svala
härjar lund som gulnad står,
hör vi Herrens stämma tala
om hur snart vår tid förgår.

2. Strån för lien måste falla,
vi ska också mejas ned.
Hö och strå, det är vi alla,
lång är ingens vandringsled.
Men om också döden skriver
lag för allt som föds på jord,
i all evighet förbliver
oförvissnat Herrens ord.

3. Låt, o Gud, på oss fullbordas
löftet i dess vittnesbörd
om det vetekorn som jordas,
men ska gro till evig skörd.
Ja, när sakta levnadshösten
med sin skymning närmar sej,
värm oss alla då med trösten
om ett liv i ljus hos dej.

onsdag 19 mars 2014

Vi lovar dej i stad och land





1. Vi lovar dej i stad och land, 
Guds kärleks eld, Guds godhets hand! 
Till allt som är du sträcker dej 
och dina gåvor sinar ej. 

2. När sorgen vill oss tynga ned 
och hjärtat bävar utan fred, 
du närmar dej med råd och tröst 
och lyfter bördan från vårt bröst. 

3. Och trampas vi i stoft och mull 
för Guds och för hans sannings skull, 
och ställer världen vakter ut 
att göra på vår tro ett slut, 

4. då blir du inom oss en eld, 
som bryter fram där man blir fälld, 
du styrker oss med mod och hopp 
och lyfter våra blickar opp. 

5. Till varje plats på denna jord 
du banar väg för Herrens ord. 
Så övergiven ingen är 
att inte du kan vara där. 

6. All vishet, tro och kärlek sann, 
allt mod som rätt så kallas kan, 
all endräkt, frid och glädje ljuv, 
o helge Ande, verkar du. 

7. Vi ber dej nu i denna stund:
behåll oss kvar i ditt förbund, 
och för oss sist till evig fröjd 
och evig frid i himlens höjd.

Yttersta dagen med glädje ska fylla




1. Yttersta dagen med glädje ska fylla 

dem som på Jesus, vår Frälsare, tror. 
Yttersta stunden de går för att hylla 
honom i salighet evig och stor. 
Arbete, strid 
byts då i frid, 
härlighet följer på mödosam tid. 

2. De som nu önskar sig värdigt bereda 
för att så saligt få sluta sin tid, 
må låta ordet och Anden dem leda, 
barnsligt i tron, till vår Frälsare blid. 
Änden blir god 
när Kristi blod 
här får uppliva och stärka vårt mod. 

3. Fruktar du ännu för döden och domen 
bör du betänka din Frälsares död. 
Han för att hälsa dig evigt välkommen 
dömdes och dog i den yttersta nöd. 
Är det vår tröst att han oss löst, 
blir domsbasunen en glädjefull röst. 

4. Gör, Herre Jesus, den sanningen viktig 
för våra hjärtan, att du är vårt allt, 
att du vår sak och vår räkning gjort riktig, 
då du fullgjorde vad lagen befallt. 
Hjälp oss nu då 
lita därpå 
och för din tron med frimodighet stå.

Fader, tack för liv och anda




Fader, tack för liv och anda,
tack för varje glädjens stund! 
Tack för tröst i ve och vånda, 
livets ord från Jesu mun! 
Tack för bröd ur bördig jord, 
tack för nåden vid ditt bord! 
Ge oss vilja och förmåga
att i Jesu fotspår tåga!

Framtidslängtan, glad förväntan








1. Framtidslängtan, glad förväntan
fyllt oss både först och sist.
För det mesta kan oss gästa
orostankar, glädjebrist,
men vi finner hjälp och råd
genom Herrens Jesu nåd!

2. Framtidslängtan, glad förväntan

sjunger himmelskt i vår själ
var vi vilar, vart vi ilar,
för med Jesus allt blir väl.
Fyllt av frid och glädjesång
når Guds folk sitt mål en gång.

Du som har öron, hör och vet






1. Du som har öron, hör och vet
att Livet steg som saven,
ja, gläds i tid och evighet
att Jesus gått ur graven!

2. I Josefs nya grav det blev

en tid för påskens under,
men Jesus säger: "hör och lev"
till mänskor alla stunder!

3. Och liv och ande är hans ord,

och sorgsna hjärtan glädes.
Och bäst förnims vid Herrens bord,
att själv han är tillstädes.