lördag 31 januari 2015

Där varje väg skall sluta






1. Där varje väg skall sluta 
vid gravens branta rand, 
vart huvud sej får luta
i skuggans mörka land. 
Där sjunker alla händer, 
där vissnar varje krans, 
där samlas stoftets fränder, 
där bleknar ärans glans. 

2. Förtröstansfullt vi höjer 
vår blick mot himlen opp 
och ej i sorg oss böjer 
likt dem som saknar hopp. 
Ty Kristus, Gud till ära, 
ur gravens mörker steg. 
Han samlar sina kära 
från dödens åkerteg.

3. Vad mer, om graven famnar 
det som förgängligt är. 
Hos Jesus anden hamnar 
och är i trygghet där. 
När klockorna hörs ringa 
till påsk hos Herren Gud, 
till graven skall de bringa 
om liv ett saligt bud. 

4. Så må, fastän i tårar, 
vart öga spegla fröjd. 
Vi skymtar nya vårar 
från himlens ljusa höjd. 
Vi knäpper våra händer 
i Jesu Kristi namn. 
Han samlar stoftets fränder 
in i sin frälsarfamn.

Liksom fågeln redo är




1. Liksom fågeln redo är
lyfta sina vingar,
dröjer här och dröjer där
men är redo, var och när
skyn en maning bringar,
vaka, bed och redo var,
snart din Konung kommer!

2. Glöder ungdomsros på kind,
svallar kraften över,
är du snabb som hedens hind,
leker liksom vårlig vind,
ett du dock behöver:
vaka, bed och redo var,
snart din Konung kommer!

3. Är med snö din hjässa klädd,
går du böjd av åren,
stapplande på gravens brädd,
väntande din sista bädd,
säg, vart leder spåren?
Vaka, bed och redo var,
snart din Konung kommer!

4. När i moln sej solen gömt
för ditt matta öga,
nådens djupa hav tycks tömt,
varje löftesord är glömt,
skåda mot det höga,
vaka, bed och redo var,
snart din Konung kommer!

5. Strålar solen hög och klar
här på nådens himmel,
ren och varm och underbar,
så ej rök, ej moln finns kvar,
stoft av världens vimmel,
vaka, bed och redo var,
snart din Konung kommer!

6. Redo var att lyfta än!
Snart ju ropet ljuder:
"Se, nu kommer brudgummen!"

Sedan stängs den port igen,
som till bröllop bjuder.
Vaka, bed och redo var,
snart din Konung kommer!

torsdag 29 januari 2015

Jag är hos dej, min Gud




Jag är hos dig, min Gud,
som barnet hos sin mamma.
Jag är hos dig som fågeln i sitt bo.

Jag är hos dig, min Gud,
jag är hos dig, min Gud,
när natten börjar komma.
Bli kvar hos mig,
så har jag lugn och ro.

 ©Text: Margareta Melin 1969 (34 år), publ. med tillstånd ©Musik: Lars Åke Lundberg 1970 (35 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan noterna inte publiceras här än]

onsdag 28 januari 2015

Jesus dej möter med allvar och kärlek




1. Jesus dej möter med allvar och kärlek,
tar dej från folket åt sidan med sej,
ser dej i ögat och frågar dej ärligt:
"Du som vill följa mej, älskar du mej?
Dyrt har jag löst dej med kors och med pina,
hjärtat mitt brustit av kärlek till dej.
Se, du är tecknad i händerna mina
och vill mej följa - men älskar du mej?"

2. Vad ska jag säga och vad ska jag svara -
svara den ende som ser ända in?
Jesus, du hör om jag än säger bara:
"Fyll du mitt hjärta med kärleken din!"
Låt mej med Petrus till gensvar bli färdig,
även om hjärtkylan ännu mej skär:
"Herre, du älskar fast jag är ovärdig,
hur kan jag annat än hålla dej kär?"

tisdag 27 januari 2015

Så ljuvligt det är att möta





1.  Så ljuvligt det är att möta,
när ensam man vandrar hem,
en pånyttfödd syskonskara
och hälsas som en av dem!
Det är som en fläkt kring vår panna
som Herren oss sänder ner,
som uppfriskar trötta sinnen
och nya krafter oss ger.

2. Då bultar hjärtat, och blodet
så varmt genom ådrorna går,
och vad det vill säga att älska
först då vi till fullo förstår.
Den himmelska kärleken brinner,
som tänts av Guds Andes glöd,
så ren och så stark den lågar
och känner ej kyla och död.

3. Och blir alltför fullt vårt hjärta
och saknar vi ord och ljud,
vi bär ändå fram i bönen
de kära för nådens Gud. 
Vi ber om välsignelsens fullhet,
det bästa vårt hjärta vet,
för älskade, trogna vänner,
för tid och för evighet.

4. Det finns ingen jordisk släktskap,
det finns inget vänskapsband
som så binder hjärta till hjärta,
som så håller hand vid hand,
som detta att vara tillsammans
som lemmar i samma kropp,
som barn utav samme Fader
och födda till samma hopp.

5. När sista fienden, döden,
med ära besegrad är,
då återser vi de kära
som livets segerkrans bär.
Då talas ej mer om att skiljas,
nej, aldrig farväl vi tar,
för evigt vi vandrar tillsammans
vid livets källa så klar.  

Du härlighets låga och eviga ljus




1. Du härlighets låga och eviga ljus,
låt falla från höjden en stråle!
Kom, skingra vårt mörker, vårt skymmande grus,
din Ande för ögonen måle
dig, Jesus, med livliga färger!

2. Kom, öppna försoningens tempel, o Gud,
riv undan den brustna förlåten,
dig visa i översteprästerlig skrud,
den smärtande, blodiga ståten
varmed du förvärvade världen.

lördag 24 januari 2015

Våga tro, tvivla ej



Alt. koral:


Alt. koral:



Alt. koral:



1. Våga tro, tvivla ej,
tro att Jesus gjort allt för dej!
Så var evige Faderns råd:
mänskan frälstes av idel nåd,
enfödde Sonen det gjort.

2. Våga tro, tvivla ej,
tro att Jesus gjort allt för dej!
Segern redan han vunnit har, 
krossat ormen som mäktig var, 
öppnat oss himmelens port. 

3. Våga tro, tvivla ej,
tro att Jesus gjort allt för dej,
allt vad lagen ej verka kan,
allt hos dej som den dödsdömt fann,
detta tog Jesus på sej.

4. Våga tro, tvivla ej,
tro att Jesus gjort allt för dej!
Visst all ondska i hjärtat bor,
visst kan syndernas tyngd bli stor,
större dock Frälsaren är.

5. Våga tro, tvivla ej,
tro att Jesus gjort allt för dej!
Han har burit din synd och skam,
äran tillhör Guds offerlamm,
som oss har löst med sitt blod.


6. Våga tro, tvivla ej,
tro att Jesus är allt för dej!
Vilken glädje och kraft har den
som sitt allt har i Frälsaren,
salig och helig den är!

7. Våga tro, tvivla ej,
tro att Jesus är allt för dej!
Han vill trösta i allt ditt ve,
står dej bi fast du ej kan se
honom, din trofaste vän.

8. Klockan slår, tiden går,
snart din brudgum för dörren står.
Om i lampan är olja klar,
tron som allt i sin Jesus har,
möter du honom med fröjd.

9. Klockan slår, tiden går,
evigheten snart förestår.
Köp den dyrbara, korta tid,
kämpa troget i helig strid,
kronan dej lönar så väl.  

Hjälp, Gud, de trogna är så få





 1. Hjälp, Gud, de trogna är så få 
och tycks var dag bli färre.
Allt ont som stora här och små
bedriver, ser du, Herre.
Man dyrkar makt och tomma ting,
och lögn och skrymtan griper kring
bland mänskors barn allt värre.

2. De ense blir i fåfäng flärd
när orätt ska befrämjas
och när den fromme ska bli snärd;
de endast så kan sämjas.
Gud, hindra deras onda råd,
låt deras hjärtans överdåd
nu av din tuktan tämjas.

3. De frågar: Vem är Herren Gud,
vars röst vi skulle lyda?
Vi inte något annat bud
än vårt begär kan tyda.
Vem kan vår svada stå emot?
Vi bryr oss ej om trug och hot
från hämmade och pryda.

4. Men Herren säger: Jag ska snart
förtryckarna förfära,
allt högmod hejda i dess fart,
föraktade ge ära,
om de till mej har satt sin lit
och visat trofasthet och nit
i både liv och lära.

5. Se, Herrens ord är rent och klart
som guld i degeln skärat.
I nåd och sanning uppenbart
det blivit oss förärat.
Och därför bland betryck och brist
vårt hopp till Gud är fast och visst,
vårt hjärta oförfärat.

6. Oss lyser nådens klara sken
när vi Guds ord bevarar
i våra hjärtan var och en,
Guds Ande det förklarar. 
Med honom under all vår strid
vi vinner seger, väntar frid
som evigt, evigt varar.

fredag 23 januari 2015

Säll den som håller Jesus kär



Alt. (utjämnad) melodiform:




1. Säll den som håller Jesus kär
och honom i sitt hjärta bär,
ty ingen glädje större är
än den att Jesus själv är där.

2. Han är mot ångerfulla god,
han skänker de betryckta mod,
han renar oss i dopets flod
och styrker med sin kropp, sitt blod.

3. Han är mitt hjärtas högsta fröjd,
han ensam gör mej evigt nöjd,
han lyfter upp mot himlens höjd
den som av korsets tyngd var böjd.

4. När jag om morgonen uppstår,
jag söker efter Jesu spår,
och som Maria helst jag går
dit där jag honom höra får.

5. O Konung, över alla stor,
all världen av ditt ord beror,
men full av nåd du ändå bor
hos den som dej av hjärtat tror.

6. Bli kvar hos mej, Immanuel!
Med dej och genom mej min själ
är frälst och viss om evigt väl -
men utan dej en syndens träl.

7. Din kärlek, Herre Jesus Krist,
är utan biavsikt och list,
den överskyler all vår brist
och återger oss vad vi mist.

8. Din kärlek som i döden brann,
ditt blod som från din sida rann,
din död som döden övervann
förlossning för oss alla fann.

9. Du kom till oss från himlen ned,
för oss ditt liv i kamp framskred,
och korsets död för oss du led
att oss förvärva evig fred.

10. Och för att vi det här skall tro,
du lovat själv att hos oss bo
och fylla själen med den ro
som föds av kärlek, hopp och tro.

11. Här skänker du vår svaghet stöd,
här med välsignat vin och bröd
ditt folk förkunna skall din död
till tidens ände som du bjöd.

12. Den som i tro nu mottar dej
och som till satan säger nej,
den får din frid, men världens ej,
och har ditt rike inom sej.

13. Ja, Jesus, oss beredda gör,
all syndens makt i oss förstör,
vårt hjärta öppna, väck och rör
så vi tar mot dej som vi bör.

14. Ja, nu och alltid hos oss bliv,
allt ont, o Jesus, från oss driv
och oss av nåd omsider giv
en salig död, ett evigt liv.

Vår Herres Jesu Kristi död



Alt. (utjämnad) melodiform:



Alt. koral från Näsum:




1. Vår Herres Jesu Kristi död
ger hopp och tröst i all vår nöd,
ja, när i tro vi tänker så,
en hjärtans glädje får vi då.

2. Utplånat har han med sitt blod
den handskrift som emot oss stod.
Han ej med silver eller guld
men med sitt blod betalt vår skuld.

3. Att vi ska tro att det är sant
han givit oss en säker pant
i denna helga måltid, där
vi smakar, ser hur ljuv han är.

4. Ty hans lekamen, helig, sann,
liksom hans blod, som för oss rann,
vi mottar vid hans nattvardsbord,
som han har lovat i sitt ord.

5. En härlig dryck här delas ut
med nåd som aldrig ska ta slut,
ett himmelskt manna som vår själ
till evigt liv bevarar väl.

6. Säll är då varje nattvardsgäst
som sej vid Jesu löfte fäst,
för Jesus vill med kärlek bo
hos den som tar emot i tro

7. och gärna skulle vilja bli
från all sin synd och klentro fri,
i Kristus leva inför Gud
i lydnad för hans kärleksbud.

8. Men den som hit i otro kom,
som inte alls vill vända om,
den finner ingen frälsning här
men domen i sitt hjärta bär.

9. O Jesus Krist, vår broder kär,
du som för vår skull korsfäst är,
med dina sår du helar väl
en sargad och bedrövad själ.

10. Giv att med dej i denna stund
vi rätt förnyar vårt förbund.
Din nåd är rik, din makt är stor:
Amen, välsignad den som tror!

torsdag 22 januari 2015

Hur ska jag till målet hinna




1. Hur ska jag till målet hinna,
jag som ofta tvivel bär?
Hur ska jag väl övervinna
fiendernas starka här?
Inte jag, men Jesus kan!
Jag är svag, men inte han.
I hans namn jag kraft ska finna,
mod hur svag jag själv än är.

2. Hur bestå i varje fara,
som i livet möter mej?
Hur skall jag min fot bevara
från de hot som döljer sej?
Inte jag, men Jesus kan!
Jag är svag, men inte han.
"Han", så hör jag ordet svara,
"kan fullkomligt frälsa dej."

3. Hur ska jag väl kunna häva
allt det onda i mitt bröst,
själviskhetens stämma kväva,
tvivlens och bekymrens röst?
Inte jag, men Jesus kan!
Jag är svag, men inte han.
Jag behöver inte bäva:
Jesus kan, det är min tröst!

4. Vem besegrar syndens lågor,
där så mången själ förbrann?
Vem förjagar dödens vågor,
där så månget hopp försvann?
Inte jag, men Jesus kan!
Jag är svag, men inte han.
Svar jag hör på livets frågor
i Guds eget ord: "Han kan!" 

Store Gud, som handen räckte





1. Store Gud, som handen räckte 
mej till räddning i min nöd 
och mej med din Ande väckte
då jag låg i synden död, 
må du nu min själ upplysa,  
så jag rätta vägen ser 
och ej vandrar vilse mer. 

2. Giv, att jag må kunna skåda 
vidden av mitt överdåd, 
djupet av min själavåda,  
höjden av din dyra nåd. 
Låt den klara morgonstjärnan 
stråla mot mej, så min själ  
kan förstå sitt sanna väl. 

3. Ack, med ånger, skam och smärta 
mina synders mängd jag ser. 
Men ifrån ditt fadershjärta 
flödar nåden mycket mer!
Lagens blixt vid korset faller, 
släcks i Jesu Kristi blod,  
som ger själen frid och mod. 

4. Skingra, Gud, all tvivlets dimma, 
låt mej ljus i ljuset se,  
låt i tron mej få förnimma, 
att blott du kan frälsning ge,
att den väg som Jesus banat 
är den enda jag kan gå,
för att liv och räddning få. 

5. Var mitt ljus på livets bana,
var mitt ljus i dödens dal,
låt mej fri från syndens vana,
lagens hot och ångerns kval,
mer och mer det landet nalkas
där allt mörker skingrat är,
ty du själv är solen där.

tisdag 20 januari 2015

Jesus Kristus är vår hälsa







1. Jesus Kristus är vår hälsa,
han oss alla ville frälsa.
Med sin pina och sin död
han löste oss ur helvetsnöd.

2. För att honom ej förgäta
får vi här hans kropp att äta,
gömd i dessa bröd så små;
hans blod i vinet likaså.

3. Vid sitt bord han vill oss trösta
med att vi är återlösta.
Allt han offrade vi får
när vi till Herrens nattvard går.

4. Ingen har han vägrat kalla,
kärleksfull han bjuder alla
fram till nådens rika bord,
så låt oss lyssna till hans ord!

5. Men man skall sej ärligt pröva,
ej sitt samvete bedöva.
Om du fram i otro går
ej liv, men död och dom du får.

6. Därför nu din nöd begrunda,
tvivla sedan ingalunda
på att nådens ord är sant:
du finner här dess underpant.

7. All vår synd på sej han lade:
"Kom, ja kom till mej", han sade,
"du som tunga bördor bär,
din trötta själ får vila här."

8. I hans löfte får du hålla
trots den nöd din synd kan vålla.
Den som känner synden svår
till detta bordet värdig går.

9. Den som så hos Gud fått gästa
fylls av kärlek till sin nästa.
Så får andra glädje av
vad Herren Kristus här oss gav.

10. Outsägligt rika gåva!
Gud Treenig vill vi lova:
Tack i tid och evighet
för en så stor barmhärtighet!



måndag 19 januari 2015

Du som härlig ställde





1. Du som härlig ställde
din tron högt över tiden,
där sällheten och friden
ej växlar eller hejdar sej.
Evige, ditt välde
ej ljus och mörker skiftat.
Den lag för oss du stiftat
förvandlar inte dej.

2. Åren utan vila

med tidens böljor rinner,
och mänskans dar försvinner
som skum och bubblor däribland.
Livets stunder ilar;
vi måste alla följa
med tidens strida bölja
till evighetens strand.

3. Konung i det höga,
du släkten bortgå låter
och andra komma åter,
och åldrar undan åldrar fly.
Men ditt fadersöga
milt vakar över alla;
din nåd som vi åkallar
är varje morgon ny.

4. År och vänner flyktar,
densamme du förbliver,
du än åt barnen giver
den omsorg du de gamla gav,
mod åt de betryckta
och styrka åt de svaga
och tröst åt dem som klagar
vid sina vänners grav.

5. Gud, vi vandrar trygga

när vi med dej får vandra
i kärlek till varandra
och tro som vilar vid ditt ord.
Vi på dej vill bygga
vårt hopp i alla öden;
i livet och i döden
du leder hem din hjord.

6. Gud, du vare lovad!
Sannfärdig, vis och nådig
och helig och rättrådig
du alltid allt allen förmår.
Gud, du vare lovad!
Din lag, din nådelära,
din härlighet och ära
i evighet består.

söndag 18 januari 2015

O du helge Ande, kom (Veni Sancte Spiritus)




*O du helge Ande, kom.
Fyll dina trognas hjärtan med nåd och frid
och tänd i dem kärlekens eld,

din levande låga,
du som från skilda länder och språk
samlar folken
i kristen tro och endräkt:
en enda helig kyrka.
Halleluja!
Halleluja!


*Veni Sancte Spiritus,
reple tuorum corda fidelium,
et tui amoris in eis ignem accende:
qui per diversitem linguarum cunctarum,
gentes in unitate fidei congregasti.
Alleluja!
Alleluja!

 

lördag 17 januari 2015

Jag vet på vem jag tror



Alt. melodivariant:



TRONS SEGER, FÖRTRÖSTAN OCH VISSHET OM SYNDAFÖRLÅTELSE

1. Jag vet på vem jag tror, 
när mina synders minne 
med ångerns bittra kval 
betungar själ och sinne. 
Botfärdig nalkas jag 
min Gud i Jesu namn 
och möter i min nöd
en öppen fadersfamn. 

2. Jag vet på vem jag tror, 
när modfälld och förlägen 
jag saknar egen kraft 
att gå den goda vägen. 
Mitt i min hjälplöshet
min bön till Jesus går, 
och helighetens kraft 
jag av hans Ande får. 

3. Jag vet på vem jag tror, 
när syndig lust och lycka 
mej söker söva in 
och i fördärvet rycka. 
Jag Jesu varning hör 
och vandrar i hans spår 
och så med heligt mod 
i frestelsen består. 

4. Jag vet på vem jag tror, 
när livets glädje rymmer 
och hjärtat brista vill 
bland oro och bekymmer. 
Jag minns vad Jesus led; 
min själ ock måste så 
igenom svåra prov 
in i Guds rike gå. 

5. Jag vet på vem jag tror, 
när dödens timme nalkas 
och dagens heta kval 
i aftonskuggan svalkas. 
Min Jesus i sin död 
har döden bragt på fall; 
han lever, och min själ 
med honom leva skall. 

6. Jag vet på vem jag tror. 
Men honom rätt jag prisar, 
när jag mitt hjärtas tro 
med verk och gärning visar, 
ej ropar "Herre" blott, 
men Herrens vilja gör. 
Blott så i Kristi tro 
jag lever och jag dör. 

Den vedervärdighet som natt och dag mig trycker



Alt. variant:



1. Den vedervärdighet
som natt och dag mig trycker,
den gör mig tröstlös nu
och hoppet undanrycker.
Min jämmerfyllda själ
ej finner någon ro,
min ångest större är,
än någon alls kan tro.



2. Jag kan mitt hjärta ej
för någon uppenbara
och ingen hjälp jag ser
på jorden för mig vara.
All klokhet intet är,
vad kan en dödlig makt?
Den därtill sätter lit,
blir först i faran bragt.

3. Min Gud, har du mig då
för evigt övergivit?
Har du från nådens tron
till nödens djup mig drivit?
Har du ditt ansikte
för alltid för mig gömt?
Har du ditt arma barn,
o Fader, så förglömt?

4. Ack nej, jag skall mig ej
ut i förtvivlan störta!
Jag vet att än du bär
för mig ett fadershjärta.
Fast mig min stora synd
ovärdig gör därtill,
så tror jag dock, att du
mig ej förskjuta vill.

5. Jag vet, o Gud, att du
ditt löfte aldrig ryggar.
Det är min fasta borg,
varvid min själ sig tryggar.
Fast himmel liksom jord
skall störtas ner i grund,
förgås dock intet ord
som utgått av din mun.

6. Och du har lovat mig
att mina böner höra,
och inget är för stort
och svårt för dig att göra.
Du råder över allt,
om allt du vårdnad bär.
Vem är en sådan Gud
som du, o Fader, är?

7. Och alltså flyr jag nu
till dig i mitt elände.
Jag faller i din famn,
gör på min nöd en ände.
Hos dig är hjälp och tröst,
hos dig är makt och råd.
Var morgon är den ny,
din godhet och din nåd.

8. Giv mig vad nyttigt är
och vad dig helst behagar,
ja, så att ingenting
mig från din fruktan drager.
I motgång styrk min tro,
i medgång led du mig,
att jag av övermod
ej må förlora dig.

När till Jordan vår Herre drog




 

1. När till Jordan vår Herre drog
Guds vilja där fullgjordes:
Han av Johannes dopet tog
och med Guds Ande smordes.
Ett nådens bad bereddes då,
som vi må saligt kalla:
han vill från synd oss rena två,
han vill oss frälsa alla
från att i domen falla.

2. Guds vilja där blir uppenbar
i gärningen och orden.
Guds röst från himlen ljuder klar
och vittnar, att på jorden
det Sonen är som frälsning ger
och som hans själ behagar,
och Anden som där sändes ner
med helig kraft ledsagar
hans gärning alla dagar.

3. Vi alla ska betänka det
som Gud i Skriften säger,
så varje kristen mänska vet
vad i sitt dop hon äger.
Ett livets bad det vattnet är,
men vatten ej allena:
med ordet är ju Anden där,
som samvetet kan rena
och oss med Fadern ena.

4. Vår Herre Krist de sina bjöd
gå ut kring världen vida
att ordet om hans liv och död
till jordens ändar sprida.
I dopet nåd av Gud vi får
att synden övervinna,
att i hans stränga dom bestå,
att frid och frälsning finna
och sist till himlen hinna.

5. Vår Frälsare, som dyrt oss köpt,
i ordet hör vi lova
åt den som tror och som blir döpt
det nya livets gåva.
Så må i tron vi fatta mod:
oss inget ska fördärva,
för Kristus kom att med sitt blod
oss barnarätt förvärva.
Guds rike får vi ärva. 

onsdag 14 januari 2015

I Kana stad ett bröllop stod




1. I Kana stad ett bröllop stod,
i Galiléen det skedde,
dit bjöd man Jesus och hans mor,
stor fröjd han där beredde.
Du som i äktenskap vill gå,
bjud Herren Jesus dit också,
om du vill bli välsignad.

2. När stämningen just var som bäst,
tog vinet slut därinne,
fast Jesus själv var med som gäst
med glatt och öppet sinne.
Ja, inte var han den som kom
med suck och sorg, det vet vi om,
nej, han är glädjens Herre.

3. När vi får möta nöd och brist
och hjälp ej står att finna,
en trägen bön då först och sist
oss hjälper övervinna.
Hos Jesus finns all hjälp och tröst,
en ödmjuk bön ur troget bröst
vill han så gärna höra.

4. Ja, han är den som vill och kan
till slut vår sorg fördriva.
Men tid och medel aldrig man
får honom föreskriva.
När mänsklig visdom rådlös är,
då är hans stund att hjälpa här.
Den måste vi förbida.

5. Som bäst man väntar glädjevin
som sorgen släcka skulle,
så skänks istället vatten i
sex krukor överfulla.
Den prövningen blir ganska svår,
en ångest genom själen går,
vi frestas att förtvivla.

6. Du måste lära, kristen god,
vid livets fällda bommar,
att visa tro och tålamod,
ja, trots förnuftets domar!
Vad Jesus säger, gör med flit.
Arbeta, bed och all din lit
till honom sätt för alltid.

7. Så se nu här på Herrens hand
som allting kan förvandla!
Se, vin av vatten gjorde han,
så vill han med oss handla.
Han vänder sorg i fröjdevin,
han glädjen ger och harmonin.
Förtrösta helt på honom!

8. Begynnelsen är ofta svår,
men lägg den i hans händer,
och även det vi ej förstår
han till vårt bästa vänder.
Så handlar Herren Jesus Krist,
han bästa vinet spar till sist.
Gud vare pris och ära!

Jesus, lär mej vandra



Alt. koral:


1. Jesus, lär mej vandra
glad i dina bud,
såsom Enok fordom
vandrade med Gud!

2. Må jag inte leva
själviskhetens liv!
Andens lag, o Herre,
i mitt hjärta skriv.

3. Blott till dina vägar
vänd min själs begär.
Döda girigheten,
det min vinning är.

4. För ju mer den dödas
blir min ande fri,
fri att leva, lova,
vilken nåd däri! 

5. Låt mej gå och tjäna
mina syskon här,
glädja sorgsna hjärtan
som i mörker är.

6. Låt mej trösta, varna,
hjälpa, stödja dem,
visa någon pilgrim
vägen till vårt hem.

7. Sänd mej vart du önskar,
bara jag är din
och, närhelst du kallar,
går i glädjen in! 

Jag är ej för liten




1. Jag är ej för liten
vara barn åt Gud.
//: Jag är ej för liten
vandra i hans bud ://

2. Jag är ej för liten
lyda mor och far.
//: Gud till fjärde budet
löfte fogat har ://

3. Jag är ej för liten
vara litet ljus
//: som om Jesus vittnar
här i hem och hus ://

4. Jag är ej för liten
låta Anden få
//: hjärtat till sitt tempel;
lycklig är jag då ://


Förlorat är det första paradiset



1. Förlorat är det första paradiset.
För lydnad var dess glädje första priset.
Med lydnaden från jorden det försvann
och ingen sedan här det återfann.

2. Men Gud i nåd har än ett nytt planterat,
i skönhet och i vidd han det förmerat.
Han satt dess första träd på Golgata.
Kring hela jorden når nu grenarna.

3. På detta träd vi ser nu rosor blomma
till alla trogna hjärtans lust och fromma.
De vissnar ej, de har en himmelsk lukt
och evig salighet är deras frukt.

4. Gud, låt mej bo i detta paradiset
för Kristi skull, ty han har vunnit priset.
Omskapa, Gud, min syndiga natur,
så inte ängeln driver mej därur.

5. Låt mej, du livets träd, din frukt få smaka,
så att jag Edens glädje får tillbaka.
Inympa djupt min själ i dej och giv
mej syndare i dej ett evigt liv.