Tänk vilken underbar nåd du fått

1. Tänk vilken underbar nåd du fått,

att du får skörda där andra sått!

Andra har arbetat före dej,

de ska med dej få glädja sej!

Gå, gå, skördeman, gå,

gå, gå, skördeman, gå

ut att en skörd för himlen få,

gå, gå, skördeman, gå!

2. Är du en nykomling liksom Rut,

skynda dej ändå på fälten ut!

Kanske där än många ax du har,

som just åt dej har lämnats kvar.

Gå, gå, skördeman, gå...

Av helgonen som kämpar

1. Av helgonen som kämpar,

av dem som vilar ut,

ditt namn, o Herre Jesus,

ska prisas utan slut.

Du segrat för att alla

en krona skulle få

och återspegla glansen

som från din tron ses gå.

2. Profeter och apostlar,

martyrers rad så lång,

ja, små och stora vittnen

du klär till fest och sång.

För dem som här gått före

vi prisar dej, vår Gud,

och vill i deras fotspår

för dej få leva nu.

*3. Vi prisar dej, vår Fader,

och Sonen, Frälsaren,

och Anden, god och helig,

för evigt tre i En,

tills alla som du vunnit

hos dej får glädja sej

att riket, makten, äran

för evigt tillhör dej.

O Gud, ge kyrkan runt vår värld

O Gud, ge kyrkan runt vår värld
Marias hopp och tro,
på arbetsplats, vid hem och härd,
i helgedomens ro.
Låt kyrkan trogen stå som Rut,
låt den med Hanna sjunga ut,
Tabita lik i gärning skön
och Monika i bön!

Tack, Herre, för S:t Simon

Tack, Herre, för S:t Simon, 

S:t Judas likaså! 

Du sände dem tillsammans, 

apostlar båda två. 

Må vi med trofast iver 

nu följa dej och dem, 

i kärleken förenas 

så fler kan hitta hem.

Öppna din dörr för Jesus

Text och musik: Göte Strandsjö

Mitt i en värld av mörker

Alt. verser utifrån berättelsen i Joh 9:

Av spott och jord och lera

han gjorde som en deg

och la på mina ögon,

jag blundade och teg.

Förr var jag blind...

Han sa jag skulle tvätta

mej ren i Siloam.

Det var en bit att vandra,

men klart jag tog mej fram.

Förr var jag blind...

I dammens klara vatten

allt mörker sköljdes bort.

Jag såg hur solen lyste

och gjorde vägen kort.

Förr var jag blind...

S:t Lukas var en läkare

1. S:t Lukas var en läkare

som undersökte, forskade.

En oxe har han som symbol,

//: en knegare som motstånd tål ://

2. Han skrev mest till Teofilos,

fast andra läste med, förstås.

Och Lukas evangelium

//: hörs nu i hem och kyrkorum! ://

3. Från första julen till den påsk

då Jesus gav sitt liv för oss

ger Lukas oss berättelsen,

//: om det som hände först och sen ://

4. Apostlagärningarna blev

den bok som Lukas sedan skrev

om pingsten, Anden, kyrkan, tron

//: om resor, skeppsbrott, Guds mission ://

5. S:t Lukas intervjuade 

så många som han hann få med.

Maria liksom Paulus

//: gav reportagen extra skjuts ://

6. S:t Lukas lydde Jesus Krist

och blev en sann evangelist.

Den 18 oktober är

//: den dag vi firar Lukas här ://

Högt i stjärnehimlen

Ditt folk, o Gud, kan glädjas

1. Ditt folk, o Gud, kan glädjas

att ondskan måste rädas

och vika för ditt ord.

De dina du bevarar,

din kärlek allt förklarar,

din helge Ande gör sej spord.

2. Att dina under skåda,

att se din vilja råda

är Kyrkans salighet.

Får syndens våg sej häva

och jord och himmel bäva,

ditt folk sin sanna fristad vet.

3. Du är vårt värn och fäste,

i nöd vår vän den bäste,

vår tillflykt i all sorg.

Till dej i bön vi ilar,

hos dej vi stilla vilar,

du är vårt hjärtas trygga borg.

Nu vissnar träd på berg och strand

1. Nu vissnar träd på berg och strand

och många sångarbröder

med systrar från vårt sommarland

drar vidare mot söder.

2. Där marken lyste nyss som guld,

med ax på strån så smala,

där ser man nu den svarta mull

med stubb på fält så kala.

3. Men andra ställen där vi bor

är fyllda dessa dagar.

Ja, verksamhet och välstånd gror,

Guds gåvor läggs i travar.

4. Och han som fyllde på vår jord

de gyllne axen rika,

han stannar hos oss med sitt ord,

det ord som ej kan svika.

5. Vi tackar honom med vår sång

för allt som blev oss givet,

för allt som växte sommarn lång,

för ordet och för livet.

6. Då över oss vårt hela år

sin frid han lyser gärna,

då efter vinter kommer vår,

med sommar, korn och kärna.

7. Och när till sist på Herrens bud

vårt timglas här utrinner,

en evig sommar hos vår Gud

i paradis vi finner.

8. Då skördar vi likt fåglars tåg,

som inte sått sin gröda,

och kommer aldrig mer ihåg

all jordens strid och möda.

9. För skörden här och skörden sist

ska den ha äran bara,

som genom Herren Jesus Krist

vår Fader ville vara!

10. Vi ber att Anden, han som kan,

i dessa korta dagar

med tro och hopp och kärlek sann

till himlen oss ledsagar!