söndag 24 april 2016

Dej, barmhärtighetens Fader






1. Dej, barmhärtighetens Fader,
vare evigt lov och pris
för att själen nöjd och glad är,
värmd och stärkt av himmelsk spis.
Jesu Kristi kropp och blod
ger oss styrka, liv och mod.

2. Som vårt huvud han utdelar
saft och kraft till varje lem.
Han de sjuka gärna helar,
mer än öm är han om dem.
Han förbinder våra sår
och vår svaghet väl förstår.

3. Om den minsta lemmen lider
lider alla lemmar med,
även huvudet då svider,
som för oss på korset led,
som ger liv åt varje lem,
ej kan trivas utan dem.

4. Men från detta huvud flyter
salighet till all hans kropp,
aldrig någonsin den tryter,
ty hans blod i ständigt lopp
delar sej till varje lem,
renar, helar, styrker dem.

5. Jesus, dej ske evig ära,
som så älskat syndare,
att du själv har velat bära
all vår synds förbannelse
och oss skänkt din salighet
utan all vår värdighet!

6. Evighetens kärlekslåga
som haft oss till föremål,
som försakat sin förmåga,
gudaglans och himlaprål
för att lossa våra band,
må väl sätta oss i brand!

Ni som hoppades på Herren



1. Ni som hoppades på Herren,
kom ihåg hans avskedstal!
Kasta sorgen från er fjärran,
kom nu ut i grönan dal.
Se, på Salems blomsterängar
blommor röda, blommor blå.
Ät och drick nu utan pengar,
Herrens godhet smaka då!

2. Örtagårdens röda droppar,
oljan ifrån Arons skägg,
balsam från hans bruna lockar
på ert trötta huvud lägg.
Allt är liv och evig prydnad,
socker, honung och suckat,
allt är frukt av Jesu lydnad,
Andens dryck och himlens mat.

3. Sions dotter, sköna kvinna,
öppna porten för din man,
du som ville kroppen finna,
se hans fot och grip hans hand!
Du med honom själv uppståndna,
gå till stranden, ät dej frisk:
bröd han skaffar utan vånda,
dukar bord och steker fisk.

Låt jord och himmel tackla av



Alt. melodi:



1. Låt jord och himmel tackla av,
låt storm på stormar gå,
låt dimmor, böljor, regn och hav
mot oss som lejon stå,
men vi som flinkt och färdigt folk
dock ser kompassens nål
och låter lagen bli vår tolk,
så går vi mot vårt mål.

2. Tro solen är på himmelen,
fast vi ej henne ser,
tro dygd och sanning segrar än
och sent omsider ler.
I stormen blir man gärna trött,
men när det lugnat av
man vilar strax dess mera sött
där nyss man såg sin grav.

fredag 22 april 2016

Lys du morgonstjärna klara




1. Lys, du morgonstjärna klara
som en fyrbåk i vår natt.
Lys för dem som är i fara,
just till det har Gud dej satt!
Lys Guds vänner och dem båda:
snart basunen ljuder klart,
då vi Frälsaren får skåda,
Herren Jesus kommer snart!

2. Vi som inte tillhör natten
vandrar ledda av hans ljus
genom öken, över vatten,
hemåt till vår Faders hus.
Och mot öster glatt vi skådar,
där vår stjärna lyser klart.
Alla tecken förebådar
att vår Jesus kommer snart!

3. Syskon, kom, gå ut från världen,
ha ej mer med mörkret del!
Lätt vi smittas ner av flärden,
och då står ju allt på spel.
Utom lägret må vi bära
Kristi smälek uppenbart.
Korset är de kristnas ära,
Herren Jesus kommer snart!

4. Inget må oss ta till fånga,
inte synd och mänskobud!
O må Jesus finna många
redo stå att möta Gud!
Må ej hemligt agg vi hysa,
dagen allt ska göra klart.
Må som världens ljus vi lysa!
Herren Jesus kommer snart!

5. Må vi ropa till varandra:
Syskon, kom, var redo nu!
Må i kärlek hem vi vandra,
hålla ut i tron ännu.
Må vår Gud få många frälsa!
Tiden, o, den går med fart.
Vi vill hela världen hälsa:
Herren Jesus kommer snart!

Vår Herre som i Edens land




1. Vår Herre som i Edens land
bad första brud och förste man
att stå varann så nära,
kom med välsignelse till dem
som vill i kärlek bilda hem,
ditt stora namn till ära,
så de
både
lusten, nöden,
intill döden
lär sej dela,
så din nåd bär upp det hela.


2. Vi ber för hem och folk och värld,
lys frid och fred vid hemmets härd
och över hela jorden.
Kom, Herre Jesus, bli vår gäst
i både vardag, helg och fest,
ditt ord ger ljus på borden.
Led oss,
med oss
gör ett under
alla stunder,
för oss nära
intill dej och våra kära.

Kämpar, det är vi





Alt. koral:



1. Kämpar, det är vi, fanan den bär vi,
sjunga till Herrens ära, det lär vi.
Ordet oss lyser, Guds himmelska ljus,
visar oss väg genom stormarnas brus.

2. Uppe på klippans krön ska vi bygga,
fåglarna lika, glada och trygga.
Vi är ju svaga, men Gud ger oss makt,
kära kamrater, så håll nu god vakt.

3. Jesus, vår Konung, stor utan like,
lär oss att leva helt för ditt rike.
Hjälp oss att segra med kärlek och mod,
segra med dej, du vår Frälsare god.

Jag är en gäst på jorden




1. Jag är en gäst på jorden,
mitt hem det finns ej här.
Men jag får tro de orden:
mitt hem i himlen är.
Långt bortom tidens strand,
där i Immanuels land.
Jag är en gäst på jorden,
mitt hem i himlen är.

2. Där har jag många vänner
där möts vi snart igen,
och en bland dem jag känner
som är min bäste vän:
det är min Herde god,
som göt för mej sitt blod.
Jag är en gäst på jorden,
mitt hem i himlen är.

3. Till detta land jag vänder
min håg och hämtar mod.
Jag ser dess sköna stränder
vid livets klara flod.
En liten, liten tid,
sen kommer han med frid.
Jag är en gäst på jorden,
mitt hem i himlen är.

4. Där finns ej sorg, ej smärta,
där finns ej någon nöd,
där gråter inget hjärta,
där finns det ingen död,
men fröjd och härlighet
och evig salighet.
Jag är en gäst på jorden,
mitt hem i himlen är.

Jag är ej mer min egen




1. Jag är ej mer min egen,
jag hör min Jesus till.
Han köpt mej fri med blodet
och hans jag vara vill.
Han gått för mej i döden
och lagt min synd på sej.
O skulle jag ej älska
den så har älskat mej?

2. Han har åt mej förvärvat
en högtidsklädnad god
med mycket rop och tårar
och med sitt eget blod.
Han har mej också vunnit
en ärekrona skön,
som han en gång ska ge mej
som friskänkt nådelön.

3. Men lär mej själv, o Jesus,
att detta barnsligt tro,
och ge mitt arma hjärta
därav en salig ro,
så jag ej endast skådar
med sorgsen blick på mej,
men frälst och glad och tröstad
får se mej täck i dej!

4. O, låt mej inte leva
mej själv till välbehag,
nej, leva till din ära
och tjäna dej var dag.
Och fast du ej behöver
en ringa tjänst av mej,
ge mej den nåden, Herre,
att dock få tjäna dej! 

Min sista sång




Alt. svensk melodi:




1. Min sista sång, min sista sång på jorden,
den vare lov och tack och pris till dej,
som en gång sårad, korsfäst, dödad vorden
med blod och död för evigt frälsat mej!

2. Den sista sången som jag hör i nöden,
då tungan stelnar, ögonen sluts till,
den sjunger Jesus: "Jag besegrat döden
och i min famn jag hem dej bära vill."

3. Min första sång, när Herren löst min tunga,
när evigt salig jag för tronen står,
det är den sång jag redan nu vill sjunga
om Jesu blod och om hans djupa sår.

4. Min sista sång ska då den första vara,
ja, i all evighet min sång ska bli,
om Jesus som sej själv ej ville spara,
men med sitt blod gjort mej från synden fri.

söndag 17 april 2016

Sjung om Guds rika kärlek




1. Sjung om Guds rika kärlek,
famnande världen vid,
sjung om det blod som skänker
sargade hjärtan frid.
Sjung om den stora gåva
Fadern i Sonen gav,
sprid detta glada bud
till var syndens slav:
Kristus på korset vunnit
frälsning för var och en,
han har i sej förenat
mänska och Gud igen.
Brusten är templets förlåt,
vägen är öppen, fri,
öppen till nådastolen 
för dej och mej.

2. Sjung om hur Jesus älskar
varje förlorad själ,
söker de vilsna fåren,
löser var syndens träl.
Sjung om den nya vägen,
levande, fri och ljus
som ifrån jorden leder
till Faderns hus.
Kristus på korset vunnit...

3. Sjung om Guds Andes fullhet,
segrande liv och frid,
hopp i allt sorgens mörker,
kraft i all livets strid.
Sjung om en ny gemenskap,
helande, varm och ren
som här i världen vittnar
om kärleken.
Kristus på korset vunnit...

Kom, du nådens rika källa










1. Kom, du nådens rika källa,
över mej ditt flöde gjut
så mitt hjärtas tack må välla
i en mäktig lovsång ut!
Ja, bered min själ och tunga
med en våg av helig fröjd
att i himlatoner sjunga
Jesu kärleks djup och höjd.

2. Här vill jag med glädje bygga
mej ett Ebeneser opp
och vid dej vill jag mej trygga
under hela livets lopp.
Du vars kärlek underbara
friköpt mej med blodig död,
ska mej skydda i all fara
och mej rädda i all nöd.

3. Låt din nåd mej överskygga,
fostra, leda år från år,
över djupen slå en brygga
där jag trygg och säker går.
Herre kär, du vet, mitt hjärta
lätt från vägen vika kan,
därför mej i fröjd och smärta
med din kärlek ta dej an!  

Gud vare med er tills vi möts igen





1. Gud vare med er tills vi möts igen!
Må hans råd ni alltid följa,
må hans nåd er överhölja.
Gud vare med er tills vi möts igen,
tills vi möts igen, tills vi möts
snart i tiden eller himmelen,
tills vi möts igen, tills vi möts,
Gud vare med er tills vi möts igen!

2. Gud vare med er tills vi möts igen!
Han ger både ljus och skugga,
dagligt mannabröd ska dugga.
Gud vare med er tills vi möts igen,
tills vi möts igen...

3. Gud vare med er tills vi möts igen!
Hotas ni av någon fara,
lägg er i hans armar bara!
Gud vare med er tills vi möts igen,
tills vi möts igen...

4. Gud vare med er tills vi möts igen!
Låt hans kärlek allting börja,
er med glädjens olja smörja.
Gud vare med er tills vi möts igen,
tills vi möts igen... 

Påskens stora högtid



1. Påskens stora högtid 
firar vi med fröjd,
Jesus, offerlammet, 
kom från himlens höjd,
göt det blod som utströk 
all vår orenhet,
klädde oss av nåd i 
Guds rättfärdighet.
Äran tillhör Jesus,
lova Herren, o min själ!
Hosianna, amen!

2. Öppnad är nu graven,
templets förlåt, hör!
Öppnad är Guds himmel,
vägen som dit för.
Kristus är uppstånden,
segerfanan vår!
Barnaskaran samlad
fridens hälsning får.
Äran tillhör Jesus...

3. Fadern är försonad 
och vårt samvete,
när på korset Jesus
offrad vi får se.
Inför Fadern är han
vår fullkomlighet,
svarar inför honom
för vår uselhet.
Äran tillhör Jesus...

4. Jesus, ge oss nåd att
hela vandringen
under blodets tecken
gå mot himmelen!
Dela livets bröd och
duka här ditt bord,
törstande låt dricka
här med fröjd ditt ord!
Äran tillhör Jesus...


5. Världen har ej skådat
segerfanan vår,
otrons barn ej anar
glädjen som vi får.
Kom nu, Tomas, fira
gudstjänst med oss här!
Blodrött livets vinträd
ljuva frukter bär.
Äran tillhör Jesus... 

I tron jag ser din pina




1. I tron jag ser din pina,
ditt lidande, din död.
Jag ser i såren dina
ett hopp i all min nöd.
Vår synd och skuld dej sårat,
mitt straff, min dom du bar,
och därför jag dej lovat
mitt liv och allt jag har.

2. Vår nöd du såg och kände
och synder fler och fler.
För oss, för min skull sände
Gud Fader dej hit ner
att törnekronan bära,
ja, lida korsets död,
en fallen värld att lära
var frälsning finns från nöd.

3. Envar som synden känner
och domens tyngd också,
förbannelsen som bränner
när synden trycker på,
o kom, se Jesu hjärta,
han har dej evigt kär!
Han ropar i sin smärta:
"Nu allt fullbordat är!"


4. Så Jesus uppfyllt lagen
när han på korset dog.
Ja, salig är den dagen
då allt han på sej tog!
Låt sorgen alltså fara
och Herrens nåd begär,
du kan ju glad få vara,
då skulden gäldad är!

5. Guds rike här på jorden
ett nåderike är!
Ta vara då på orden:
Din synd förlåts dej här!
Från syskon får du höra
Guds ord som löser dej.
Hans väg så smal ska föra
till himlen dej och mej.

6. Försoningsblodet gjuts nu
som balsam på ditt sår,
i överflöd dej bjuds nu
en nåd som jämt består.
Så hör då, bror och syster,
och sjung din glädjesång!
Så många som dej lyster
bjud in på samma gång!

lördag 16 april 2016

Lär, o Jesus, nu oss alla




1. Lär, o Jesus, nu oss alla
fatta att din offerdöd
vill oss fallna själar kalla
till ditt hjärtas kärleksglöd.
Fäst vår blick vid korsets stam,
där du offrat dej, Guds Lamm!

2. Svarta mörkret nu försvinner,
solen strålar åter klart.
När nu Jesus seger vinner
himlen öppnas underbart!
Då hans blod på korset rann
evig frid han åt oss vann.

3. Herden ömkar mest det lammet
som gått vilse från hans hjord,
tvår det rent från ökendammet
och det föder med sitt ord.
Jag den tron i hjärtat bär,
att jag hans för evigt är.

4. Ej jag mera nu vill klaga
när han prövar mej ibland.
Ej förtvivlan skall förtaga
modet här i sorgens land,
då jag full försoning har
och en krona hos min Far.

5. Genom tron jag leds av Anden
under svår och stormig färd.
När jag ser mot himlastranden
fyller längtan själens värld.
O att snart jag vore där,
där blott evig glädje är!

6. Du, o Jesus, i mej tänder
mera kärlek, tro och hopp,
även är i dina händer
lönen efter slutat lopp,
då du hämtar hem din brud
som för evigt lovar Gud.

Barn av nåden här på jorden






1. Barn av nåden här på jorden,
lägg nu bort all synd, ja, all!
Frälsningen är verklig vorden
där i Betlehems låga stall.

2. Där ett barn oss fött nu blivit,
över det gläds änglars här.
Gud sin ende Son oss givit,
livet för oss öppnat är.

3. Detta barn om vilket alla
profetior talade
vill i nåd all världen kalla
till sej vid sin födelse.

4. Han har burit all vår sveda,
sönderbrutit plågarns stav,
och på korset har han sedan
friat oss från lagens krav.

5. När av nåd Guds hjärta brister
sänks vår synd i glömskans hav,
all sin rätt den onde mister
då förlåtelse Gud gav.

6. Lagen ska dej inte fälla
vid vår Herres domarbord,
du som låter Ordet gälla 
står där fullt rättfärdiggjord.

7. Gud minns inte dina synder,
genom Jesus han dej ser.
Borta är nu lagens tyngder,
du är inte dödsdömd mer.

8. Sion glädjen in ska ringa,
Ordet har ju blivit kött!
Ja, må sången ljuvligt klinga:
Jesusbarnet är nu fött!

Kristus, Konung god

(Koralens melodi börjar ca 1:40 in i klippet)



1. Kristus, Konung stor,
som i höjden bor,
kom och snart ditt rike
fram till seger för.
Här de dina står,
väntar tills de får
se den dag då världen
helt till din du gör.
Århundraden har redan flytt
och mörkret skingrats, dagen grytt,
men miljoner går
än där skuggor rår -
säg, när sol i klarhet också där uppgår?

2. Kristus, Konung rik,
dej är ingen lik,
kom, låt se din makt,
låt snart allt mörker fly.
Hjälp oss tro därpå,
tryggt i striden gå,
om än dagen ännu skyms
av dunkel sky.
Stort är det verk du för oss lagt,
och mot oss står all världens makt.
Svaga är ju vi,
men får kraft däri
att du, Herre, lovat ständigt stå oss bi.

3. Kristus, Konung god,
stöd oss, ge oss mod
att i prövningar och strider
fasta stå,
och som du befallt
villigt lämna allt,
låt oss rening, kraft och ljus
av korset få.
Det stormar än kring hav och jord,
så hjälp oss, styrk oss med ditt ord,
tills det så blir vår,
mödans tid förgår
och vi möts i evighetens jubelår! 

fredag 15 april 2016

Med fribiljett jag reser



1. Med fribiljett jag reser
på banan trygg och glad
till hemmanet och arvet,
till rikets huvudstad.
En kappsäck full av synder
var mej till stort besvär,
men den tog konduktören,
jag vet ej var den är.

2. Jag tar den ej tillbaka,
så är jag saken kvitt -
nog kan jag väl ge något,
när jag får resa fritt!
Men se, för mina skatter
förvaringsrum jag fått,
där har jag fribiljetten
och nyckeln till mitt slott.

3. Där har jag honungskaka
av allra bästa slag,
hur mycket man än äter
det räcker för var dag.
Där har jag dokumenten,
ja, papper utan fel
på både lösepenning
och härlig arvedel.

4. Så goda reskamrater
på denna färd följs åt!
Nog kan vi stundom kivas
men skäms då efteråt.
Då går den blygselfulle
till den som sårad var
och säger tyst: "Förlåt mej!"
och så är saken klar.

5. Och ljussignaler får vi
och trygga blir av dem,
vi vet ej banans sträckning
men att den leder hem.
Så närmar vi oss målet
och där läggs växeln ut,
för när är vi i staden,
ja, då är resan slut.

tisdag 12 april 2016

Hör jag rätt, o Jesus, har du blivit





1. Hör jag rätt, o Jesus, har du blivit
gjord till synd för alla för att vi
genom dej, som din apostel skrivit,
//: Guds rättfärdighet nu skulle bli? ://

2. Inte nog att Fadern är försonad,
vreden stillad, straffet efterskänkt,
inte nog att syndaren blir skonad -
//: här är mer än någon mänska tänkt! ://

3. För här hör jag ju att jag har blivit
Guds rättfärdighet igenom dej,
jag som ej vad lagen krävde givit
//: men har fullt av synder inom mej ://

4. Jag min Guds rättfärdighet? Vad under!
Jag fullkomlig, helig inför Gud?
Ja, så visst som han nu alla stunder
//: ser mej stå i din försoningsskrud ://

5. För så visst du dej för mej utgivit
och en gång är gjord till synd för mej,
har jag nu i kraft av bytet blivit
//: Guds rättfärdighet igenom dej ://

6. Om jag riktigt kunde tro det, Herre!
Vad jag skulle jubla varje dag!
Men mitt hjärta är så trångt, dess värre,
//: och min tro, den är alltjämt så svag ://

7. Men jag tror dej, Herre, hjälp min otro,
och behåll mej ständigt hos dej kvar,
och förvara trots all strid och oro
//: kronan du mej redan vunnit har ://

måndag 11 april 2016

Kom, vänner, låt oss hasta



Alt. koralvariant:


1. Kom, vänner, låt oss hasta,
för snart går solen ner
och farligt är att rasta
i ökensanden mer.
Upp, låt oss fatta mod
i Andens kraft att vandra
till himlen med varandra,
för då blir änden god.

2. Vi ska ej ångra denna 
vår smala vandringsled.
Hans trohet vi lärt känna
som bjöd oss följa med.
Vi tänker på vårt hem
och vill med honom draga
som lovat oss ledsaga
till Guds Jerusalem.

3. Må andra bördor bära
av gods och överflöd.
Vi vill ej mer begära
än dagligt färdebröd.
Med pilgrimsstav i hand
vi ser oss ej tillbaka,
nej, vi vill bedja, vaka
och längta till vårt land.

4. Vi sluter oss nu samman,
och blir än nöden svår,
vi följer eldstodsflamman,
Gud själv ibland oss går.
Vår blick är stadigt fäst
på honom som oss leder,
han ger oss vad vi beder
vad vi behöver bäst.

5. Kom, vänner, låt oss vandra
som syskon hand i hand
och fröjdas åt varandra
i detta främlingsland.
Låt oss bli barn och små!
Vill vi som syskon kära
varandras bördor bära,
ska änglar med oss gå.

6. Det ska ej länge dröja,
håll ut en liten tid!
Det ska ej länge dröja,
så kommer hemmets frid.
En liten tid i tro,
en liten tid i vaka
och vi får vilan smaka
i evighetens ro.

7. Så vill vi mycket våga
för det som allt är värt
och inte efterfråga
vad högfärd håller kärt.
Förgänglighetens värld,
du är oss alltför ringa,
du kan vår håg ej tvinga,
till hemmet går vår färd!

Salig är den stilla stunden



1. Salig är den stilla stunden, 
Jesus, då vi möter dej,
då vår bön ur hjärtegrunden 
till ditt hjärta tränger sej. 
Dej att söka, dej att finna 
och i dej vårt goda vinna, 
endast det vår vilas tid 
fylla kan med fröjd och frid. 

2. Jesus, rikt med löftesorden 
kraft från höjden strömme ner. 
Nådens solsken över jorden 
värme hjärtan mer och mer. 
Du som ur din fullhets brunnar 
all välsignelse oss unnar, 
oss i din församling giv 
näring till ett evigt liv. 

3. Skänk i dag de stilla timmar, 
då vårt hjärta näring får, 
då ditt ljus för ögat glimmar 
och din bild för själen står. 
Som Maria till ett enda 
må vi våra hjärtan vända.
Lär oss lyssna till ditt tal, 
göra livets bästa val.

[Britt G Hallqvists bearbetning är bättre - men upphovsrättsskyddad!]

Jesus, låt din kärlekslåga




1. Jesus, låt din kärleks låga
brinna mäktig i min själ.
För ditt rike lär mej våga
ära, liv och timligt väl.
Du som älskat in i döden,
tänd hos mej den helga glöden.
Du som gav dej helt för mej,
hjälp mig leva helt för dej.

2. Jag är svag och obeprövad,
men har valt att följa dej.
Hjälp mej, av din Ande övad,
gå den väg du visar mej.
Lär mej glatt och villigt lyda

och med livet läran pryda.
Du som gav dej helt för mej,
hjälp mej leva helt för dej.



Min själ, låt Gud i allt få råda







1. Min själ, låt Gud i allt få råda 
och hoppas på din Fader blid, 
så ska han i all nöd och våda 
bekröna dej med nåd och frid.
Den som sej lämnar i Guds hand, 
den bygger ej på lösan sand. 

2. Vad hjälper det att ständigt sörja? 
Vad gagnar oss vår pust, vårt kval? 
Vad hjälper att med tårar börja 
och sluta sina dagars tal?
Vårt agg förbittrar mödans bröd 
och ökar tyngden av vår nöd. 

3. Då är det bättre tåligt lida, 
i hoppet och i Gud förnöjd, 
och troget be och honom bida, 
vars hjälp är viss, om än fördröjd. 
Vår Gud, som känner allting mer, 
han vet vår nöd, förrän vi ber.

4. Han svar på bönen förbereder 
och sänder oss vad nyttigt är. 
Vad vi av troget hjärta beder, 
det märker strax vår Fader kär
och kommer förrän vi kan tro
med styrka, glädje, tröst och ro. 

5. Tänk inte i din motgångstimma
att du av Gud förgäten är. 
Han skingrar sorgen som en dimma 
och har dej alltid lika kär. 
Tänk: tiden snart förbyter sej, 
ej alltid motgång drabbar dej. 

6. Sjung, läs och gå på Herrens vägar
och gör din kallelse med flit,
var tacksam för vad du fått äga
och sätt till Herrens ord din lit,
för evigt salig blir ju den
som under allt förblir Guds vän.

söndag 10 april 2016

Det betyder föga här i världen



 



1. Det betyder föga här i världen
om man mycket eller lite har,
bara man har Jesus med på färden
och har Gud i himlen till sin far.

2. Det betyder föga vad oss möter
på vår korta väg mot hemmets land,
för vår gode herde oss ju sköter,
leder oss med stark och trofast hand.

3. Det betyder föga vad vi känner,
om av kölden man blir matt och svag
eller heta solen kinden bränner,
ty den nalkas, vår förlossningsdag.

4. Det betyder föga om i livet
man föraktad eller ärad är,
när oss allt med Frälsaren är givet
och vi Herrens namn i skölden bär.

5. Det betyder föga om vi vandrar
på en väg som tycks oss brant och lång.
Blott ej barnen kivas med varandra
kan de också glädjas mången gång.

6. Det betyder föga att få märka
att ej främst i ledet vi här står.
Må vi Herrens verk i trohet verka,
snart vi in i Herrens glädje går!

7. Det betyder föga om vi gungar
uppå vred och stormig sjö ibland.
Det betyder föga, får vi sjunga,
ty vår styrman för oss nog i land.

Vår Herre är en herde god



Alternativ melodi:




Alternativ koral:



1. Vår Herre är en herde god
som evigt liv bereder
åt dem som går med tålamod
dit han, vår herde, leder.

2. Han leder sina får och lamm
till grönan äng så ofta,
där livets källa springer fram
och blommor ljuvligt doftar.

3. När några från hans kära hjord
i snår och mörker famlar,
han med sin röst, sitt eget ord
dem åter till sej samlar.

4. Vid namn han kallar var och en,
hans röst kan hjärtat värma,
och ingen håglös legosven
kan herderösten härma.

5. Och när ett lamm är svagt och sjukt
han bär det hem på armen.
Han lyfter det så milt och mjukt
och håller det mot barmen.

6. Min herde, du fann även mej
som ingen annan botat,
ett vilset får som skadat sej,
av markens vilddjur hotat.

7. Du ledde mej på fager färd
till äng med ro och vila,
dit jag som fågeln till sitt träd
får glatt och lekfullt ila.

8. Där får jag kraft och helig ro,
trots fiender som jagar,
ja, i ditt hägn jag trygg får bo
i alla mina dagar.

9. I mörkrets dal du fredar mej,
fast frid och ro tycks flydda,
din herdestav ska leda mej,
din herdekäpp mej skydda.


10. Men dag för dag mej åter driv
till betesmark du kände,
där fram det strömmar evigt liv
i åldrar utan ände.

11. Där dricker jag i fulla drag
den nåd som ut vill välla.
Den ger mej liv för varje dag,
den gode Herdens källa.

Min själaherde, Gud och man





1. Min själaherde, Gud och man,
vem fattar nådens under,
din kärlek stor, som varje land
må prisa alla stunder!

2. Du hade himlens rikedom
som evigt arv att äga,
mot vilken världen arm och tom
alls inget kunde väga.

3. Dock la du bort ditt överflöd,
vår kropp du ville bära
och gav dej in i nöd och död
för att ge oss din ära.

4. En hjord du fann så vilset blind
i högst förtvivlad våda,
en fålla du nu hägnat in
där vi din nåd får skåda.

5. Ja, också jag kom in och fann
av rösten och av såren
att du nu även är Guds Lamm
och grinden in till fåren.

6. Där går helt fritt jag ut och in
och finner himmelsk föda
som skönt upplivar själen min
och kan min synd föröda.

7. Guds Ande själv, grindvaktaren
fick denna grind inviga
och hjälper gärna var och en
som genom den vill stiga.

Så stark och god



1. Så stark och god
min herde Jesus är,
han gav sitt blod,
ja, nådens djupa flod
för att rädda alla här.
Han känner mej
vid sitt bord,
i sin hjord,
jag känner honom än
som själens bäste vän.
Han ger gåvor utan tal
och igenom dödens dal
leder mej till himlens sal.

2. Jag uppmärksam
vill följa in och ut
där du går fram,
jag är ditt eget lamm,
du min herde och min Gud!
Samla ihop
dina får,
de som går
utspridda här och där,
o Herre Jesus kär,
samla dem i fållans frid, 
föd dem i din fagra lid,
värna dem till evig tid!

onsdag 6 april 2016

Så skön en väg ej finns på jord





1. Så skön en väg ej finns på jord
som när vi med varandra
till samme Herres hus och bord
i Andens enhet vandrar.
Så stort att få i samma tro
som syskon här på jorden bo 
och sedan evigt vara
i Herrens tempel klara!

2. En nåd det är att i vårt land
än kyrkans klockor ljuder!
Likt källor invid öknens rand
Guds gårdar svalka bjuder.
Där helgedomen öppen står,
dit folket upp till högtid går,
där grönskar fridens palmer,
där ljuder glädjens psalmer.

3. Fast Guds församling bristfull är
och ingen ren vi finner,
har Herren dock sin vingård kär
och sitt förbund i minne.
Med ord och Ande här han bor,
han frälsar alla dem som tror.
Han söker sina vänner
där man sin brist bekänner.

4. Din äran är, vår Herre huld,
för om du vakt ej hölle
och ej förläte all vår skuld
allt snart i spillror fölle.
Trots all vår synd och stora brist
har du, o Herre Jesus Krist,
dej inte från oss dragit,
ditt ljus ej från oss tagit.

5. Med dej vår kyrka väl består,
när hon med dej vill strida.
Av dej välsignelse hon får,
ej minst när hon får lida.
Oss alla lär i hennes famn
bekänna rätt ditt stora namn.
Från land och folk och rike
din Ande aldrig vike.

tisdag 5 april 2016

För Herrens ord ska ingen skämmas



Alt. koral:



1. För Herrens ord ska ingen skämmas, 
dess kraft är Guds och inte vår. 
Om otrons höga våg ska hämmas 
och helas alla kyrkans sår, 
vi måste föra ordet ut 
från folk till folk till tidens slut. 

2. Guds ord har makt, det segrar vinner, 
ur fångenskap till frihet för. 
Det är en eld, som mäktigt brinner 
och brinnande vår ande gör. 
Det är en hälsokälla god, 
som ger den svage kraft och mod. 

3. Det är en not, som mänskor samlar, 
ett ljus i tidens mörka rum, 
där mången ännu går och famlar
för själens frälsning döv och stum. 
Det skänker frid i plågat bröst 
och ger åt sorgsna evig tröst. 

4. Det leder hem de vilsna söner, 
som än med svinmat nöjer sej. 
Det manar fram de trägna böner, 
som upp ur djupen höjer sej 
till livets Gud om nåd och frid, 
om kraft att kämpa livets strid. 

5. Det ska ej fåfängt komma åter, 
och Herren bjöd oss gå med hast 
och så det ut, om än han låter 
en annan skörda. Det står fast 
att himmel ska förgås och jord 
men aldrig någonsin hans ord. 

6. Ja, ordet skall helt visst församla 
en skara stor i Jesu tro 
av alla folkslag, unga, gamla, 
som njuta får en salig ro 
i Herrens hus till evig tid 
med jubelsång i ständig frid. 

7. Så blygs då ej för nådens lära, 
för evangelii frälsningskraft! 
Ja, låt dess must din ande nära 
med läkedom och livets saft, 
så att du modigt kan gå fram 
och alltid peka på Guds Lamm!

När på Tomas Segerfursten tänker




1. När på Tomas Segerfursten tänker,
ser hur Tomas tyngd av tvivel går,
skyndar han och honom tillgång skänker
att få se och röra vid hans sår.
Tomas, rörd av Jesu varma hjärta,
övervunnen av hans marterskrud,
//: ropar, fylld av fröjd och kärlekssmärta:
"O, min Herre och min Gud!" ://

2. Skänk nu, Jesus, också mej den lycka
som fördriver otrons mörka kval!
Sårens bild må du i själen trycka
till besegling av mitt nådaval!
Gode herde, du ju vet att fåren,
samlade vid evangelii ljud,
//: känner blott på rösten och på såren
dej, sin Herre och sin Gud ://

3. Följ mej, kärleksfulla, stungna hjärta
på den väg jag genom öknen går.
Låt min tro, i glädje och i smärta,
finna vila genom dina sår!
Låt mej somna i den frid du ger mej,
låt mej uppstå i din segerskrud,
//: frälst och salig ropa när jag ser dej:
"O, min Herre och min Gud!" ://

söndag 3 april 2016

Lyft upp din blick och prisa Gud





Alt. koral: 



1. Lyft upp din blick och prisa Gud, 
när nu så härligt på hans bud 
all jorden sej förnyar!
Nu grönskar åter hägg och rönn, 
nu speglar sej i klara sjön 
de ljusa morgonskyar. 
Vindens sus, 
bäckens brus, 
havets dyning, 
dagens gryning, 
lärkans tunga 
hör vi Herrens nåd lovsjunga. 

2. Den mörka natten är förbi, 
från snö har marken blivit fri, 
ej frost och is den täcker. 
Guds sköna sol nu lyser klar 
och allt som dött och fruset var 
till liv den åter väcker. 
Gud ske pris, 
som så vis 
ljuset tänder 
och oss sänder 
så från höjden 
återsken av påskafröjden.

3. Uppstånden är vår Herre Krist, 
allt skapat prise först och sist 
uppståndelsen och livet. 
All världen bjuds nu fröjd och frid
i löftet som till evig tid 
är i Guds ord oss givet. 
Kristus vann, 
och vi fann 
tröst i nöden, 
liv i döden. 
Han oss leder 
och sin boning i oss reder.

lördag 2 april 2016

Jesus, dej i djupa nöden




1. Jesus, dej i djupa nöden 
dina egna överger. 
Dej som går för dem i döden
sviker och förnekar de. 
Ack, jag själv, som bland de dina 
du vill frälsa med din pina, 
överger dej för en värld 
full av dårskap, synd och flärd. 

2. Vem var den som dej förrådde, 
då din tår för honom flöt, 
dej som nyss hans fötter tvådde, 
brödet nyss med honom bröt? 
Ack, jag själv, som från det bordet 
där ditt blod beseglar ordet, 
där du mej min synd förlät,  
återföll i frestarns nät. 

3. Ej förmår de svaga vänner 
vaka ens en stund med dej, 
då du, höljd av blodsvett, känner 
dödens fasor samla sej. 
Ack, jag själv förmår ej vaka, 
ej en flyktig ro försaka: 
rörs en stund, men inom kort 
sover jag min bättring bort. 

4. Vem var den som inte kände
dej, sin mästare och vän, 
bröt den tro han nyss bekände, 
bröt den tredje gången än? 
Ack, jag själv, som flera gånger 
brutit löften, glömt min ånger,  
svikit och förnekat dej
som så ofta sökte mej. 

5. Salig den dej aldrig sviker, 
en gång av din kärlek rörd, 
aldrig från din sida viker
av en fåvitsk värld förförd, 
som, Johannes lik, vid ropen 
från den onda, blinda hopen 
trofast följer dina spår, 
vid ditt kors till änden står. 

6. Men du ock den fallne åter 
med en blick upprätta kan,
denne då likt Petrus gråter,
får dej lika kär som han. 
Jag dej vållat sorg och smärta, 
se, dej älskar dock mitt hjärta.
Jesus, du min bäste vän,
tack att du är hos mej än!

Min själ ska lova Herren




1. Min själ ska lova Herren,
och allt som är i mej hans namn.
Han är ej från oss fjärran,
han möter oss med öppen famn.
Han all vår synd förlåter
och helar all vår brist,
till nåder tar oss åter,
hans ord är fast och visst.
Vår ungdomstid han mättar
med glädje utan tal
och ålderns börda lättar
och hjälper oss i dödens kval.

2. Var dag han oss förkunnar
sin helga lag, sin vilja god,
och i sin nåd förunnar
oss till det goda kraft och mod.
Han kärlekslöst ej tuktar
och sen till vrede är,
mot dem som honom fruktar
hans nåd oändlig är,
han den så högt befäster
som himlens ljusa bloss;
som öster är från väster,
så långt tar han vår synd från oss.

3. Som sej en far förbarmar
och barnens fel förgäter snart,
så Gud i sina armar
oss tar och tröstar underbart.
Han vet vårt svaga väsen,
av stoftet är det gjort,
vi blomstrar såsom gräsen
och vissnar lika fort.
När blåsten blomman hinner
den mister all sin prakt, 
så människan försvinner,
här hjälper inte konst och makt.

4. Men Herrens nåd, den varar
i både tid och evighet
mot dem som honom svarar
och söker hans rättfärdighet.
Allt hör ju till hans välde,
hans tron i himlen står,
ni änglar som er ställde
till Herrens tjänst och vår,
allt jorden fått att bära
på Herrens skaparbud,
kom, sjung till Herrens ära,
ja, låt oss alla prisa Gud!