Ack, allt vad som fordom en vinning oss var

1. Ack, allt vad som fordom en vinning oss var,
det må vi nu räkna för skada! 
Blott det, att vår Jesus förlossat oss har, 
blott det kan nu göra oss glada. 
Vår egen rättfärdighet, fromhet och dygd 
det är dock en lustgård, som aldrig ger skydd, 
när solen oss börjar att bränna. 

2. Så låt oss nu räkna allt sådant för skam 
mot frälsningens kunskap den rena:
i honom, Guds eget, oskyldiga Lamm, 
är liv och förlossning allena. 
Blott Jesus har öppnat oss himmelens port, 
blott Jesus har uppfyllt och lidit och gjort 
allt, vad vi bort göra och lida. 

3. Vi har inte nog av den fromhet, de verk, 
som kommer allenast av lagen. 
Vi måste ju ha den rättfärdighet, märk, 
som Kristus har framhaft i dagen. 
Ty vem kan för lagen bestå blott en dag? 
Och är oss, ja, är oss väl given en lag, 
som nu kan oss saliga göra? 

4. Nej, lagen den dödar och kräver ju blott 
och slår därför ner oss till jorden. 
Men den, som sitt liv nu i Kristus har fått, 
helt frigjord från lagen är vorden. 
Ej så, liksom gällde nu lagen ej mer, 
fast hellre blott så, att man nu i den ser 
en vän, som man gärna vill lyda. 

5. Vi vet ju förvisso, att lagen är god, 
om vi den blott rätt kunde bruka! 
Den gavs till att krossa vårt köttsliga mod 
men inte att läka de sjuka. 
Nej, detta förmår blott vår Frälsare kär, 
och lagen ska driva och tvinga oss här 
att ta all vår tillflykt till honom. 

6. Hos honom, vår Jesus, vi vill då förbli 
och blott av hans kors oss berömma. 
Den skuldtyngda själ, som hans nåd har gjort fri,
den kan inte lagen fördöma. 
Men Jesus vårt liv fått en annan gestalt: 
vi själva är intet, men han är vårt allt. 
Pris vare vår Jesus, vår Konung!