Det finns ett hem dit stormens brus

1. Det finns ett hem dit stormens brus
ej någonsin skall nå,
ty i Guds kärleks himlaljus
ej mörker skall bestå.
O ljuva hem där jordens strid
en gång förbyts i himmelsk frid!

2. När solen dalar dit jag flyr
på bönens vingeslag,
när nästa morgonrodnad gryr
min blick höjs till Guds stad,
och under dagens kamp och strid
min själ där finner ljuvlig frid.

3. Där finns ej sorg, där finns ej nöd,
var tår avtorkas där,
och syndens lön, den bittra död
av liv uppslukad är,
där jordens trötte vandringsman
för evigt ro och vila fann.