Du som oss återlöst

1. Du som oss återlöst, 

förrän du avsked tog

dej själv har delat ut 

och bjudit oss att äta.

Och mer begär jag ej, 

det är och blir mej nog,

vad du oss unnat har, 

det vill jag ej förgäta.

2. Påminn mej vad som skett,

den kärlek som dej drog,

du Himlakost och Värd,

mer måste jag ej veta.

Styr så mitt blinda vett

långt bort från denna bog,

att helig hemlighet

av högmod efterleta.

3. Jag tror och vet förvisst 

att jag dej, Jesus, får 

här under bröd och vin - 

ditt allmaktsord skall råda.

Du är min Herre Krist,

som mer än jag förstår,

ja, mer än änglar än 

sej understått att skåda. 

4. Så kom, min Själavän, 

förena dej med mej 

på obegripligt sätt, 

till bot mot syndens våda.

Ja, stärk mej så igen,

så finner Satan sej 

med all sin makt för svag 

för oss förenta båda.