1. Varje fågel kan sej fröjda,
sjunga på sitt eget sätt.
Alla djuren lever nöjda,
njuter livets förmånsrätt.
2. Men min ande ligger fången
i sin mörka sorgevrå.
Den är in i oron gången,
undrar vad som hända må.
3. Inget kan mej rätt förnöja
av allt nöje som är till.
Tiden vill sitt skifte röja
i allt som jag smaka vill.
4. Varpå skall min åtrå syfta,
vari skall min ro bestå,
medan tiden allt kan lyfta,
alla ting förändring få?
5. Ja, var finner jag den grunden,
där min själ kan ha sin ro,
inte vila blott för stunden,
men för alltid ha sitt bo?
6. Evige, som aldrig ändas,
kärleks djup och vishets höjd,
låt min glädje i dej tändas,
gör min själ i dej förnöjd!
