Du som är vägen, sanningen och livet

1. Du som är vägen, sanningen och livet, 

eviga ljus, till salighet oss givet, 

Kristus, låt ordet, i vårt hjärta skrivet, 

helt oss förnya. 

2. Herre, du ensam är det sanna ljuset, 

som kan oss leda hem till fadershuset. 

Lys oss, att under vandringen i gruset 

dej vi må följa.

Herrens barmhärtighet prisar jag (Misericordias Domini)

//: Misericordias Domini

in aeternum cantabo ://

//: Herrens barmhärtighet prisar jag,

prisar jag i evighet ://

Herrens väninnor

(Grundtvigs originaltext finns här - texten i klippet ovan är en norsk översättning)

1. Herrens väninnor!

Apostelinnor!

Saliga prisar vi er än idag:

Ljus från graven, 

rosen som trädgården gav er 

förde ni in under sorgehustak.

2. Guld är att tala

det ni fick tala,

det är uppståndelsens levande röst:

"Herren lever,

Jesus, vår vän, vunnit seger!"

jublade ni, hela jorden till tröst.

3. Änglar förtärde

svepningens värde,

Herren sin glädje då la i er famn

att bevinga

och till apostlarna bringa,

glädje ur grav i den Levandes namn!

4. Alla här hemma

minns att er stämma

före apostlarna glädjen gav rum: 

livets gröda,

Jesus är ej bland de döda!

Så gav ni Herrens uppståndelse mun.

5. Herrens väninnor! 

Saliga kvinnor,

som hjälpt oss lossa vår tunghäftas band.

Påsk ger åter

skratt mitt i sorgen och gråten,

vittnesbörd än från förlåtelsens land!

Se, Jesus burit all vår synd och smärta (Korsets väg)

1. Se, Jesus burit all vår synd och smärta!

O, vilken balsam för ett sargat bröst! 

Och genomborrat blev hans eget hjärta, 

för att vi skulle få hans frid och tröst. 

2. Ja, han kan bota allt vad vi har brutit; 

de purpurröda synder plånas av 

nu i hans dyra hjärteblod som flutit, 

då han sitt liv för oss i döden gav. 

3. Se, Jesus var med lidandet förtrogen, 

ej någon smakat såsom han dess glöd, 

och därför är han också redobogen 

att hjälpa oss i varje bitter nöd. 

4. Ja, i Getsemane han genomvakat 

de bittra kvalens ångestfulla natt, 

och tyst och stilla har han allt försakat, 

i ödmjuk lydnad offrat livets skatt. 

5. Så varför hela tiden börja klaga 

att vägen är så törnbeströdd och svår? 

Nej, låt oss nu med glädje korset taga 

och tåligt vandra fram i Jesu spår! 

6. Ty korsets väg bär uppåt till Guds rike,

en himmelsfärd då väntar oss en gång; 

ja, får vi äntligen bli Jesus lika, 

må vägen gärna vara mörk och trång!  

Den som svikit fick en fråga (Herre, du vet allt)

Illa är att fel begå

Alt. tysk koral:

Alt. koral:
 

1. Illa är att fel begå,

mera illa mot min Herre

om jag rymmer från hans nåd,

det är tusen gånger värre.

Faller du, stå genast opp,

annars sjunker tro och hopp.

2. Ja, på färska gärningen

skynda till försoningsblodet!

Om du uppskov gör, min vän,

sjunker både tron och modet.

Två dej där och gör dej ren,

bed om nåd och vaka se'n!

Du milde Gud som gärna dej förbarmar

 

1. Du milde Gud, som gärna dej förbarmar 

just över mej som vilsegången var,

nu räck mej dina hulda fadersarmar 

och var mot mej en öm och nådig far!

Ja, låt mitt namn i livets bok stå skrivet,

liksom det blivit tecknat på din hand,

låt mej bli din i döden och i livet

och gör med mej som bäst dej synas kan!

2. O Jesus, starke hjälte, hjälp mej kämpa

och härligt segra i din segers kraft,

mej stärk att synd och ont begär nu dämpa

för all den strid och möda du har haft.

Ja, hjälp mej trofast strida för den krona

som med ditt blod du mej förvärvat har,

så jag med dej i himmelen får trona

då sorg och strid och synd sin ände tar.

3. Du helge Ande, kom nu i mitt hjärta,

behåll nu där din boning all min tid!

När fienderna gör mej sorg och smärta,

så skänk mej tröst och ljuvlig samvetsfrid!

När ängslans dystra moln för själen visas,

låt nådens sol då lysa mera klar,

så skall ditt namn i evighet beprisas

för all den nåd du mej bevisat har!

I sanning - ej den själen nånsin vinner

 

1. I sanning - ej den själen nånsin vinner,

som liknöjd, lat vill resa upp till Gud.

Går hon en stund, hon målet dock ej hinner,

nej, aldrig blir hon krönt till Kristi brud!

Nej, kära själ, det ej sej låter göra,

att du i hjärtat frid med Gud kan få,

om du vill både Gud och värld tillhöra.

Blott en ger lön, hur kan du tjäna två?

2. Men Sions barn, för Herrens namns skull fäkta,

och träng djupt in i evangelium!

Var rädd liksom för eld att synd ursäkta,

släck gnistan strax, så vådeld ej får rum!

Men vet du varpå hela saken hänger?

Jo, att du som ett barn mot hjälpen ser

och dej som syndare till korset tränger,

där ingen synd har herravälde mer.

3. Nej, får jag riktigt syn på Jesu smärta, 

hur just för mej han så marterad blev,

får ögat se en skymt in i hans hjärta,

då går det lätt ge synden skiljebrev.

O kärlek, du, du är det som skall giva

okuvlig lust att gå i Jesu spår.

Är du ej med och själv får verket driva, 

man aldrig fram, men väl tillbaka går.

4. Fullkomlighetens dygd! Min själ, sök denna!

Du frågar, vandrare: var finns den, säg?

Jo, salig blir den som i tron lär känna

hos Kristus kärlekens unika väg.

Det många vägar finns som för oss fjärran 

ifrån den Gud som ensam saliggör.

Men vill du komma långt, ja, intill Herran,

så följ hans kärleks väg, ja, tills du dör!

Lov ske dej Herre Jesus Krist

1. Lov ske dej, Herre Jesus Krist, 

i alla jordens länder! 

All makt vår Fader nu helt visst 

har lagt i dina händer. 

2. Lov ske dej, världens stora Ljus! 

Lys upp de mörka dalar; 

sänd till vart hjärta och vart hus 

ditt ord, som räddning talar. 

3. Lov ske dej, salighetens Väg, 

som oss till Gud församlar! 

Led alla vilsegångnas steg

som efter vägen famlar. 

4. Lov ske dej som är Sanningen, 

som ska oss fria göra!

Ja, må du alla släkten än 

till evig sanning föra. 

5. Lov ske dej som är evigt Liv, 

av Faderns nåd oss givet! 

All dödens makt ifrån oss driv; 

för oss i dej till livet. 

6. Lov ske dej, gode Herde, du 

som gav ditt liv för fåren! 

Till dej från öknen samla nu 

dem som förlorat spåren. 

7. Lov ske dej, vår Förlossare! 

Fräls alla dem som lider 

och till de arma fångar se, 

som än i bojor kvider. 

8. Lov ske dej, store Medlare, 

som ber för oss och alla! 

Bed Fadern att var syndare 

till sej med ordet kalla. 

9. Lov ske dej, du som är vår Frid, 

vår konung utan like! 

Böj alla knän i nådens tid, 

tillkomme, Gud, ditt rike. 

*10. Lov ske dej, Faderns ende Son, 

i alla jordens länder! 

Lov ske vår Gud på himlens tron 

nu och förutan ände!

Säll den som här i Kristi tro

1. Säll den, som här i Kristi tro

sitt ankarfäste finner. 

Han skall få vila i god ro

var än han hamnen hinner.

Ty Herrens är båd' sjö och land,

han skall oss sist ur jordens sand 

och havets vågor väcka.

2. Så far i Jesu Kristi frid,

vår broder här på haven,

och vare så din synd alltid 

i havets djup begraven.

Giv, Gud, att vi, som färdas än, 

vår trygga hamn i himmelen 

hos dej en gång må finna.

Vak upp, vak upp i Guds namn

 

1. Vak upp, vak upp i Guds namn,

du kristenhet, gläds därvid

och tacka din käre brudgum

för denna nådens tid,

då han dej låter hälsa

att ordet är här igen;

med det vill han oss frälsa,

så många som ordet älskar,

det klingar runt jorden än.

2. Men djävulen, världens furste,

som lögnens fader är,

hans ondska är den största,

med svek han förbjuder här

att ordet tala och skriva,

han bannar, han bröstar sej,

han låter många fördriva,

förfölja och avliva,

det hjälper dock honom ej.

3. De vill sina tänder skära,

ja, satan och hans parti,

varmed de oss vill förfära

och störa Guds kyrkas frid.

Men håll dej vid Guds ord och hör:

han sörja vill för dej,

han säger: den dej orätt gör,

min ögonsten han därmed rör,

jag lämnar dej inte, nej!

4. Se, Gud det judiska folket

har hjälpt ur Egyptens land,

och i det Röda havet

kung Farao dränkte han.

Ja, Jeriko måste falla

när Guds folk till muren kom

och lät basuner skalla,

och så ska Gud hjälpa alla

som sätter sin tro till honom.

5. Och när de midjaniter

sen gjorde Guds folk stor nöd -

ja, även de amalekiter -

man bad Herren Gud om stöd.

Och Herren så nådigt hjälpte

dem genom Gideon,

när facklor och horn höll fältet,

en hedning den andra välte,

ja, tusentals föll ifrån.

6. Och tänk hur Gud ville värna

den unge David för Saul,

som dräpt honom mer än gärna

vid tillfällen utan tal,

och sedan för sonen sköna,

en hårfager Absalom,

som ville sin fader döda,

så David fick fly med möda,

men sist han tillbaka kom!

7. Se också hur Herren botat

den fromme Hiskia sen,

som kungen Sanherib hotat

med här från Assyrien.

De fräckt sina styrkor ställde

rakt upp mot Jerusalem,

men dem Guds ängel fällde,

han slog dem med pest när det gällde,

hundraåttifemtusen män.

8. Så märk nu i alla tider

hur Gud sina fiender slår,

dem som mot hans folk vill strida,

de alltid till slut förgår.

Han kan dej så väl beskärma,

han vet dina hårstråns tal.

Så låt då djävulen svärma,

dej själv av Guds ord låt värma,

tro ordet, så är du utvald!

Gud, du av nåd har gett mej detta livet

1. Gud, du av nåd har gett mej detta livet. 

Min kropp, min själ och allt av dej är givet,

ja, ännu det som mycket mera är: 

i dopet du mej tvagit ren och skär.

2. Vad nyttigt är, Gud, hjälp mej detta lära,

beflita mej därtill om dygd och ära, 

min ungdomstid ej nöta fåfängt bort - 

det läras bör är drygt men tiden kort. 

3. Bevara mej, o Gud, för ont exempel, 

så att jag ej förstör din Andes tempel; 

som giftet lär mej dåligt sällskap sky, 

falsk lära liksom onda seder fly. 

4. Styrk mej, så jag alltmera må tilltaga 

i goda verk och alltid dej behaga, 

förkovra mig i visdom och i nåd 

och aldrig gå från dina helga råd. 

5. Min levnad vill jag dej, min Gud, befalla

och dag från dag om bistånd dej åkalla, 

så att jag väl fulländar livets lopp, 

behåller tro och kärlek och gott hopp.