Som mannen och kvinnan i glädje tillsammans

 

Andreas har du kanske sett?

1. Andreas har du kanske sett? 

Han fiskar i Gennesaret, 

där Jakob och Johannes bor, 

//: och Simon är hans egen bror :// 

2. Men när Johannes Döparen 

står fram, blir snart Andreas en 

som följer honom vart han går, 

//: som döps och lyssnar och förstår :// 

3. En dag så pekar Döparen 

på timmermannen, släktingen, 

och ropar: ”Se Guds Lamm som är 

//: det lamm som världens synder bär!” :// 

4. Andreas fattar inget först, 

men drabbas av en inre törst, 

och med en vän så går han nu 

//: och frågar Jesus: "Var bor du?" :// 

5. "Följ med och se", får de till svar, 

och hela dan de stannar kvar. 

Andreas börjar ana då 

//: att de Messias själv stött på :// 

6. Det måste han berätta för 

sin bror, så där som bröder gör. 

Och Simon hakar gärna på, 

//: till Jesus vill han genast gå :// 

7. Sen fiskar de ihop igen,

men snart de kallas av sin vän

till mänskofiske på hans led:

//: de lämnar allt och följer med! ://

8. Och fast Andreas ju var först, 

ska Simon Petrus jämt va´ störst. 

Med Jakob och Johannes går

//: han allra främst i Jesus' spår :// 

9. Andreas är rätt nöjd ändå, 

han pratar mindre, ser ju så 

ifall det är nån fler som han 

//: nu fram till Jesus hjälpa kan :// 

10. En liten pojkes fisk med bröd 

får mätta tusentals i nöd. 

När Jesus den i handen tar, 

//: välsignas maten pojken har :// 

11. När några glada greker ler 

och om en träff med Jesus ber, 

Andreas ordnar det förstås, 

//: vad Jesus sa når också oss :// 

12. Andreas blir en missionär, 

kan vittna om vem Jesus är.

Apostel blir han, en av tolv, 

//: på deras ord står Kyrkans golv :// 

13. Andreas dräptes på ett X, 

men lärde Kyrkan: ”Gå och väx!” 

Så på novembers sista dag,

(alt: Så denna glada högtidsdag)

//: vi minns Andreas, du och jag :// 

Kom och se vad Gud har gjort

Visa mej, Herre, din väg

Visa mej, Herre, din väg,
visa mej, Herre, din väg,
jag vill vandra i din sanning,
jag vill vandra i din sanning.

1. Herre, lär mej dina vägar,
visa mej dina stigar.
Led mig i din sanning, lär mej,
du som är min Gud, min räddare.
Visa mej, Herre, din väg...

2. Kom ihåg din barmhärtighet,
Herre, den godhet du alltid har visat.
Glöm min ungdoms synder,
allt vad jag har brutit.
Visa mej, Herre, din väg...

3. Herre, tänk på mej med trofast godhet.
Herren är god och står vid sitt ord:
han visar syndarna vägen,
han leder de ödmjuka rätt.
Visa mej, Herre, din väg...

4. Allt, allt vad Herren gör
är nåd och trofasthet
mot dem som håller
hans förbund och ord.
Visa mej, Herre, din väg...

Dej, Herre Krist, vi prisar

1. Dej, Herre Krist, vi prisar,

där vi kring bordet står,

att du oss väl bespisar,

du rundhänt bland oss går

med kläder, dryck och föda,

så vi ej faller döda,

men kraft och hälsa får,

men kraft och hälsa får.

2. När vi är glada och mätta

av dina rika lån,

så må vi ej förgäta

att allt kom ovanifrån.

Dej vill vi prisa och ära

och givmildhet oss lära,

vår Frälsare, Guds Son,

vår Frälsare, Guds Son.

3. Allt gott av dej vi äger,

du milde Jesus Krist.

Mångfaldig nåd uppväger

vår synd och stora brist.

För sundhet, näring och lycka,

att ingen oss från dej ska rycka,

vi tackar dej först och sist,

vi tackar dej först och sist.

4. Din Ande må oss benåda

och här ibland oss bo,

befrie oss från all våda

och give en stadig tro,

bevare oss här i livet,

och sedan i himmelen give

en evig glädje och ro,

en evig glädje och ro.

Gå med Gud

Tro, kyrka, tro

Vi sjunger med Maria

En jordisk dag, en dag från dej

Tack, Herre, för Andreas

Tack, Herre, för Andreas

som hörde: "Se Guds Lamm!"

Då fann han dej, Messias,

och förde Petrus fram. 

Må vi för släkt och vänner 

bekänna vem du är, 

med öppna hjärtan vänta

din ankomst, Herre kär.

Hjälp oss att acceptera andra på samma sätt

Vad skapat är, från stjärnorna till gräsen

1. Vad skapat är, från stjärnorna till gräsen,

Guds vishet, godhet, härlighet beter.

Men honom själv den ur hans eget väsen

Ursprungne synligt för oss återger.

2. Och hur i gudomsdjupet än må spana

en prisad vishet: ack! vad vet hon mer,

än vad det budskapet oss låter ana,

att Gud, som mänska, till oss stigit ner;

3. att vi må nära se och känna Herran;

liksom av oss med glädje igenkänns

i älsklig yngling, sänd till oss ur fjärran,

hans faders bild, en länge saknad väns!

4. Han kom från himlen, för att dit oss föra,

förnedrad, för att vi upphöjas må,

och detta skulle ej oss fallna röra,

ej mer än lagens blixt vårt hjärta slå?

5. Se Fadern, som sin ende Son ej skonar,

se Sonen, som sig själv till offer ger!

Vad vet du väl som världens synd försonar,

om det ej så, av sådan kärlek sker?

6. I varje tid, vart vi vill ögat välva,

omväxlar fint fördärv med vild natur.

Ack, vad eländighet inom oss själva!

Ve oss om ej förlossning sker därur!

7. Behövs då ej en lösen för den fångne?

Och vem betalar den, om icke Han,

den med sitt blod för oss i borgen gångne,

som syndens makt och döden övervann.

8. Med synden döden kom. Men du det glömmer,

du som bestrider syndens straff av Gud.

Vad sker då på den dag, då Herren dömer,

och visar bort dem, som ej lytt hans bud?

9. Vi saknar hopp, det må var dag betonas,

om vi ej får vid korset falla ner,

där Han, som lider för att vi ska skonas,

i hånat kval för sina bödlar ber.

10. Har Kristus endast med sin sedelära

förmått att lösa syndavanans band? -

Se där den lame, som sig låter bära

till Frälsarns fot, att helas av Hans hand.

11. "Din synd förlåtes dig, min son", så ljuder

till syndarns tröst det första nådens ord.

"Stå upp och gå", det andra sedan bjuder.

Och han står upp och går, helbrägdagjord.

12. Men märk hans tro; från dörren undanskjuten

han kom från taket in, och nu han bär

vad honom bar liksom en fånge sluten.

Fri, som hans kropp, nu ock hans ande är.

13. Så Frälsarn själv oss nådens ordning visar,

vem är det som med tröst från honom går?

Månn farisén, som sig rättfärdig prisar?

Nej, synderskan, vars gråt hans fötter tvår.

14. Men som försoning är tillika rening,

i kraft utav det blod, som offrat är,

så måste grenen röja sin förening

med ädla stammen i den frukt, han bär.

15. Den gode Herden gav sitt liv för fåren

och som uppstånden vårdar sina får.

Hans röst dem samlar ifrån villospåren,

och ulven flyr, då de med Honom går.

Är det ej helt vad Gud oss uppenbarat?

 

1. Är det ej helt, vad Gud oss uppenbarat?

Är det ej ett från början och till slut?

Hur kunde Evangelium bli förklarat,

om profetian icke gått förut?

2. Det står för evigt, vad de har gemensamt,

de två förbunden; och det främsta är,

att över allting älska Gud. Det ensamt

om bådaderas enhet vittne bär.

3. Ej blott till Israel, nej, till oss alla

ur Sinais åskmoln höjdes Herrens röst.

Den skarpa domsbasun där hördes skalla,

genljuder än från syndarns slagna bröst.

4. Som i ett tornur, på de tolv i ringen

vad tiden lider allas ögon ser,

så, vad är rätt, vad brytas må av ingen,

de tio bud, de tvenne tavlor ter.

5. Dem vill man dock ifrån oss fjärran skjuta.

Hur kan man det, då Han, som kommen var,

att allt fullborda, allting sammansluta,

med sitt insegel dem förnyat har?

6. Vems var den röst, som Moses´ anda väckte?

Vem var den ängel, som för honom gick,

som folkets törst ur brustna klippan släckte,

och brödet gav, som det från himlen fick?

7. "Mitt namn i Honom är", så Herren sade,

och hör: som Herren själv, så bjuder Han.

Hos Abraham Han redan gästat hade,

och det var Honom, Jakob övervann.

8. Dold inom sej, blir Gudomen i Ordet,

Enfödde Sonen, för oss uppenbar.

Som Skaparordet, Hans är ock budordet.

Hos Gud Han före tidens början var.

9. "Förklara mej", så bad Han själv på jorden,

"o Fader! som jag, förrän världen fanns,

stått härlig inför dej". Märk väl de orden:

av evighet den klarheten var hans!

Tänk vilken underbar nåd du fått

1. Tänk vilken underbar nåd du fått,

att du får skörda där andra sått!

Andra har arbetat före dej,

de ska med dej få glädja sej!

Gå, gå, skördeman, gå,

gå, gå, skördeman, gå

ut att en skörd för himlen få,

gå, gå, skördeman, gå!

2. Är du en nykomling liksom Rut,

skynda dej ändå på fälten ut!

Kanske där än många ax du har,

som just åt dej har lämnats kvar.

Gå, gå, skördeman, gå...

Av helgonen som kämpar

1. Av helgonen som kämpar,

av dem som vilar ut,

ditt namn, o Herre Jesus,

ska prisas utan slut.

Du segrat för att alla

en krona skulle få

och återspegla glansen

som från din tron ses gå.

2. Profeter och apostlar,

martyrers rad så lång,

ja, små och stora vittnen

du klär till fest och sång.

För dem som här gått före

vi prisar dej, vår Gud,

och vill i deras fotspår

för dej få leva nu.

*3. Vi prisar dej, vår Fader,

och Sonen, Frälsaren,

och Anden, god och helig,

för evigt tre i En,

tills alla som du vunnit

hos dej får glädja sej

att riket, makten, äran

för evigt tillhör dej.

O Gud, ge kyrkan runt vår värld

O Gud, ge kyrkan runt vår värld
Marias hopp och tro,
på arbetsplats, vid hem och härd,
i helgedomens ro.
Låt kyrkan trogen stå som Rut,
låt den med Hanna sjunga ut,
Tabita lik i gärning skön
och Monika i bön!

Tack, Herre, för S:t Simon

1. Tack, Herre, för S:t Simon, 

S:t Judas likaså! 

Du sände dem tillsammans, 

apostlar båda två. 

Må vi med trofast iver 

nu följa dej och dem

i kärlek till varandra

så fler kan hitta hem.

2. Du, Herre, sa till Judas

att de som har dej kär

i tro ditt ord bevarar

och i sitt hjärta bär.

För evigt ska de älskas

av dej och av din Far,

som kommer dem så nära

och stannar hos dem kvar.

Öppna din dörr för Jesus

Text och musik: Göte Strandsjö

Mitt i en värld av mörker

Alt. verser 2-4 utifrån berättelsen i Joh 9:

Av spott och jord och lera

han gjorde som en deg

och la på mina ögon,

jag blundade och teg.

Förr var jag blind...

Han sa jag skulle tvätta

mej ren i Siloam.

Det var en bit att vandra,

men klart jag tog mej fram.

Förr var jag blind...

I dammens klara vatten

allt mörker sköljdes bort.

Jag såg hur solen lyste,

och då blev vägen kort.

Förr var jag blind...

S:t Lukas var en läkare

1. S:t Lukas var en läkare

som undersökte, forskade.

En oxe har han som symbol,

//: en knegare som motstånd tål ://

2. Han skrev mest till Teofilos,

fast andra läste med, förstås.

Och Lukas evangelium

//: hörs nu i hem och kyrkorum! ://

3. Från första julen till den påsk

då Jesus gav sitt liv för oss

ger Lukas oss berättelsen,

//: om det som hände först och sen ://

4. Apostlagärningarna blev

den bok som Lukas sedan skrev

om pingsten, Anden, kyrkan, tron

//: om resor, skeppsbrott, Guds mission ://

5. S:t Lukas intervjuade 

så många som han hann få med.

Maria liksom Paulus

//: gav reportagen extra skjuts ://

6. S:t Lukas lydde Jesus Krist

och blev en sann evangelist.

Den 18 oktober är

//: den dag vi firar Lukas här ://

Högt i stjärnehimlen

Ditt folk, o Gud, kan glädjas

1. Ditt folk, o Gud, kan glädjas

att ondskan måste rädas

och vika för ditt ord.

De dina du bevarar,

din kärlek allt förklarar,

din helge Ande gör sej spord.

2. Att dina under skåda,

att se din vilja råda

är Kyrkans salighet.

Får syndens våg sej häva

och jord och himmel bäva,

ditt folk sin sanna fristad vet.

3. Du är vårt värn och fäste,

i nöd vår vän den bäste,

vår tillflykt i all sorg.

Till dej i bön vi ilar,

hos dej vi stilla vilar,

du är vårt hjärtas trygga borg.

Nu vissnar skog på berg och strand

1. Nu vissnar skog på berg och strand

och många sångarbröder

med systrar från vårt sommarland

drar vidare mot söder.

2. Där marken lyste nyss som guld,

med ax på strån så smala,

där ser man nu den svarta mull

med stubb på fält så kala.

3. Men andra ställen där vi bor

är fyllda dessa dagar.

Ja, verksamhet och välstånd gror,

Guds gåvor läggs i travar.

4. Och han som fyllde på vår jord

de gyllne axen rika,

han stannar hos oss med sitt ord,

det ord som ej kan svika.

5. Vi tackar honom med vår sång

för allt som blev oss givet,

för allt som växte sommarn lång,

för ordet och för livet.

6. Då över oss vårt hela år

sin frid han lyser gärna,

då efter vinter kommer vår,

med sommar, korn och kärna.

7. Och när till sist på Herrens bud

vårt timglas här utrinner,

en evig sommar hos vår Gud

i paradis vi finner.

8. Då skördar vi likt fåglars tåg,

som inte sått sin gröda,

och kommer aldrig mer ihåg

all jordens strid och möda.

9. För skörden här och skörden sist

ska den ha äran bara,

som genom Herren Jesus Krist

vår Fader ville vara!

10. Vi ber att Anden, han som kan,

i dessa korta dagar

med tro och hopp och kärlek sann

till himlen oss ledsagar!

I dej är allt förenat och försonat

Se människan, medmänniskan

Trång är porten till livet

Spikarnas lovsång (Jag är förlåten)

Någon ska vaka i världens natt

 

Jag tror och bekänner, o Herre

Frälsare, Guds Son för evigt

1. Frälsare, Guds Son för evigt,

brunn av sanning, nåd och liv,

Mänskoson, som inkarnerad

helgar dem du lever i,

du vårt huvud som i himlen

alltid för de dina ber,

fyll oss med din kraft och kärlek,

hela våra sår alltmer.

2. Du som gett ditt liv för världen,

gör oss varmt upplivande.

Fritt vi fått vad du oss givit, 

frigör nu vårt givande.

Ditt är guldet, ditt är silvret,

djur och växter, land och hav.

Lär oss bruka och bevara,

rätt förvalta det du gav.

3. Kristus, kom, regera bland oss,

kärlekens och fridens prins.

Dämpa habegärens stormar,

bind allt ont som bland oss finns.

Dina långa år av möda,

tysta timmars hemlighet,

låt dem lära oss att verka

utan äregirighet.

4. Frälsare, Guds Son för evigt,

brunn av sanning, nåd och liv,

Mänskoson som inkarnerad

helgar dem du lever i,

låt dem helt i dej förenas,

som du ännu för dem ber,

låt din vilja ske på jorden,

såsom den i himlen sker.