Skymningstimmen sakta nalkas

Utjämnad form (OBS ej med i 1986 års koralbok):



1. Skymningstimmen sakta nalkas,
solen sej i havet sänker.
Dagens kvalm och hetta svalkas
i den dagg som kvällen skänker.
Dämpad är den höga färgen,
dämpat är det hårda bruset.
Framför oss på helga bergen
skimrar mot oss fadershuset.

2. Bortom tidens dunkla vågor
fläktar fridens vindar stilla.
Där är svar på alla frågor,
inga tvivel ska förvilla.
Dem som där i ljus får vandra
i sitt rådslut Gud inviger.
Från en klarhet till den andra
där den fria anden stiger.

3. Ljuvlig är Guds helgons vila,
full av liv i himlafriden,
där ej år och dag ska ila
orosfyllda som i tiden.
Alltfler tillhör denna skara,
alltmer blir de Kristus lika.

Salig den som där får vara,
uppfylld av hans kärlek rika!