Vår Skapare, all världens Gud

1. Vår Skapare, all världens Gud,
oss bjöd på jorden råda.
Med löftets ord och lagens bud
han velat oss benåda,
att vi må på hans vägar gå,
hans vilja se, hans råd förstå,
hans verk med glädje skåda.

2. Oss fröjdar blommans sköna skrud,
oss gläder fågelns tunga,
när de sitt lov till Herren Gud
i färg och ton vill sjunga.
Men när i vånda djurens hop
från jorden höjer klagorop,
då sörjer gamla, unga.

3. Och de som ej i hjärtlöshet
vill Faderns godhet glömma,
som Frälsarens barmhärtighet
vill i sitt inre gömma,
kan inte oberörda se
de många varelsernas ve,
men måste för dem ömma.

4. När ska som Herrens lustgård stå
den fagra vida jorden?
Ja, när ska dödens makt förgå?
När uppfylls löftesorden

om seger över synden hård,
som nekar Herrens verk dess vård
från södern och till norden?

5. Tack Fader vår, som står oss bi
med Sonen vid din sida,
att mänskan åter kan bli fri,
att skapelsen får bida
en värld, där Anden helt en gång
ska lösa varelsernas tvång
och ingen mer ska lida!