Herre Jesus, när du sade

1. Herre Jesus, när du sade:
"ett nytt bud jag lämnar er",
för din kärleks blick du hade
alla, som dej Fadern ger.
"Visa kärlek nu inbördes,
så som er jag älskat har."
Så de ljuva orden hördes,
då du all vår börda bar.

2. Och du gav med tron besinning
av de djupa ord du sagt.
Att oss offra blev vår vinning
och att älska blev vår makt.
Ja, ju mer vi då blev svaga,
var du dock den starka hand
som oss kunde sammandraga
med fullkomlighetens band.

3. Inga hjärtan var då kalla,
barnslig tro gör kärlek varm,
en lekamen var då alla,
vilande vid Faderns barm.
Alla samma huvud hade,
ingen lem var nog för sej,
ögat ej till handen sade:
"jag behöver inte dej".

4. Ingen självisk makt fick råda,
fjärran var allt köttsligt kiv.
Kärlek övervann dem båda
genom Andens nya liv.
Ingen fråga gjordes stridig
genom partiskhetens krav.
Kärleken var ömsesidig,
allt var nåd som Herren gav.

5. Så det var - men i vårt sinne
finns väl samma endräkt kvar?
Fridens Ande oss påminne
om Guds kyrkas ungdomsdar!
Många hjärtan blivit ljumma
för Guds rikes hemlighet.
Nya budet, lagens summa,
Herre, lär oss åter det!