O du som skapat jord och himmel

1. O du som skapat jord och himmel,

med vishet alla världar styr,

du tronar bortom stjärnors vimmel,

där för ditt ljus allt mörker flyr.

Vart skapat grand, tillbedjansvärde,

dej hyllning ger av lov och pris.

Men människan din kärlek lärde

att lova dej på barnavis!

2. Dej lovar fågelns glada kvitter

från luftens rymd, från skog och lund.

Dej lovar morgondaggens glitter

på blommans kalk, på markens grund.

I solens glans din ära glimmar

i skrift av eld från himmelen,

och stilla mitt i nattens timmar

i stjärneljus den tindrar än.

3. Dej lovar åskan och orkanen

och västanvindens milda smek.

Dej med sin skönhet prisar svanen

och havets fiskar med sin lek.

Din ära prisar norrskensflamman,

som strålar klar i nordens kväll.

Din ära sjunger allesamman

de höga, snöbetäckta fjäll.

4. Din ära över djupen svallar

med väldighet som havets våg.

Dig Skapare och Konung kallar

de många tusen änglars tåg.

Det klingar lov från myriader

som liv och sång av dej har fått.

Men rätten att dej kalla Fader

blev mänskans underbara lott!